hopelosthead

Rubriklåt: Röster med djurparken och Ayla

 

Fan vad det är tråkigt att inte veta vad man håller på med hörni. Det stämmer ju rent i allmänhet, men jag tänkte nu i synnerhet på hela min erfarenhet med osdd-1b, den diagnos som antagligen stämmer bäst in på mig och Emma Black. Det tråkiga är att jag måste (och vill!) utbilda alla omkring mig, men...jag vet ju inte egentligen. Jag kan ganska mycket om sjukdomen i sig (men tydligen använder jag ändå ordet sjukdom...lol), men om mig själv? Nah dude. För allt är ju så blurry. Vi är ju inte två helt separata människor i en kropp, utan två personer som är del av samma. Vi har ju dessutom helt delad minnesbank så det blir extra mycket så. "Hur kan EB veta detta om jag inte har sagt det till henne?" kanske ni frågar och det är klurigt att helt förklara att hon vet allt för vi har samma minnen. Det är admirable att försöka prata med henne om allt hon ska höra, men ibland går inte det och då kan man prata med mig.

 

...tror jag. Men jag vet fan inte yall. Jag gissar mig fram och yoloar men jag har 0 hjälp av någon som kan mer än mig och det märks. Jag kanske har helt fel! Eller så har jag bara fel om vissa saker, men jag vet verkligen inte. Och då är det svårt. Alltså, jag älskar folks frågor, det är typ det bästa i hela världen. Men när allt kommer omkring är vi bara en rädd blobb som inte kan förklara ett skit. För det är så mycket som inte är logiskt. Vad är mina trauman ens som fick detta att hända? Idk man. Hur borde jag hantera mina relationer i förhållande till EB? Fan vet jag. Och alla vill göra sitt bästa men jag kanske ger helt fel råd! "talk to your therapist", säger alla videos, men...eh hej jag bor i Sverige ingen tror att detta ens finns! Och om de tror det så kan de inget! Jag vill inte lära min terapeut nåt, jag vill att hen lär mig saker. Och ju mer jag tänker på det desto mer tänker jag att jag bara hittar på. För jag känner folk med trauman, folk som dissocierar. I'm not like those people at all. Jag har koll på tiden hela tiden (lol bra skrivet) och kommer ihåg och håller koll. Jag borde inte kunna göra det! Det borde inte gå men det går och jag fattar inte! Men det är bara jag som kan fatta för ingen kan hjälpa mig. Och det är väldigt ensamt. Och ja jag förstår också att det finns folk nånstans som kan nåt, jag är inte helt uniiiik som en snööööflinga. Men nu känns det så ändå. För jag fattar inget. Och jag är jättetrött på det.