hopelosthead

Nu har jag gjort shuffles igen! "Vaaa vad är shuffles jag har glömt?" Såhär gör man: Startar en spellista på shuffle och skriver en text under första låten som kommer upp. Man döper texten till låtens titel och skriver tills den är slut, så det blir det första som kommer upp. Detta gör jag och Lilla ibland och nu blev mars en shufflemånad. Här kommer några favoriter från första halvan av mars!

 

2/3

Alejandro

 

De kör snabbt. Bilen får deras ryggar att tryckas mot bilsätena. Hon ler, han ser uppmärksamt på vägen. Hennes hår hänger ner över hennes rygg och när de stannar vid ett rödljus lutar hon sig omedvetet framåt, så att en gardin faller fram över hennes ansikte. Hans hand är där på en sekund och sveper bort den med förmanande ord. Kanske är han hennes pappa. Hon lutar sig bakåt igen och de kör vidare. Han tittar knappt på henne men ser ändå alla rörelser hon gör. Hon tittar inte alls. De verkar närma sig sitt mål, för han tittar sig mer noggrant omkring innan han till slut stannar. När bilen står stilla sträcker hon ut en hand och stryker honom över kinden på ett sätt döttrar inte gör med sina pappor. Han suckar och tar bort hennes hand.

”Your father is outside”, säger han. Mycket riktigt står en svarthårig man utanför fönstret, med en uppsyn som vem som helst hade flytt undan för. Han är inte vem som helst. Han går ut.

”Your daughter is delivered, Black.”

 

 

4/3

Prayer for the weekend

 

Vi står mitt i folkhavet när jag fångar hans blick. Han är lång, det är så jag först ser honom. Det andra jag lägger märke till är det rosa håret och något glimrar till, en piercing i näsan. Jag signalerar till Betty att hon ska titta åt hans håll och hon nickar gillande. Han rör sig till musiken, på det där sättet vissa gör, som om han inte vet att han gör det. Jag blir mer stel och beter mig som en robot när musik är igång, men han vet var rytmen bor. Jag och Betty dansar närmre honom, hon tar kommandot och jag älskar henne för det. Efter en kort stund och några arga blickar är vi alldeles bredvid honom. Alla sjunger med i refrängen, till och med jag trots min värdelösa sångröst. Betty börjar snacka med honom och jag förstår inte hur hon gör, men hon har koll på allt.

”Har du träffat Benjamin?” säger hon och knuffar fram mig. Han ser lite förvånad ut över mitt namn och det är inte så konstigt, jag har inte direkt försökt passera idag, men han ler och dansar med blicken i min. Jag kanske svimmar, men Betty håller mig uppe.

 

 

8/3

Tvåhundra

 

Det måste gå, tänker hon. Det måste gå. Om jag bara låter honom skrika klart kommer det bli lugnt sen. Det kommer bli bra. Om han bara får avreagera sig kommer vi att må bra sen. Ja, tänker hon, slå näven i bordet så du får ut allt. Slå näven i mig också om det hjälper. Det gör han. Många nävar i bord, väggar och henne. Hon låter det hända, för det måste gå. Hon har gett upp allt för att vara här. Allt för honom. Det måste gå. Hon torkar upp maten från golvet när han gått. Hon vet var han är och det gör inget. Det är okej. Det måste gå, mumlar hon och fortsätter torka. Nynnar för sig själv och låtsas att det är vanlig städning. Det kanske går om man låtsas. Hon går och lägger sig och när han kommer hem och luktar sprit och någon annan kryper hon nära. Det måste gå.

 

 

11/3

Kvällens sista cigarett

 

Dörren knarrar när hon öppnar den. Hon svär tyst och försöker gå så försiktigt hon kan. Ingen verkar ha vaknat av dörren som tur är. Huset är tyst och fridfullt. Hon går förbi föräldrarnas sovrum och genom vardagsrummet. Katten hon glömt vad den heter hoppar ner från en hylla med en duns och hon klappar den en stund för att den inte ska flippa ur. Sen smyger hon vidare mot rummet hon ska till. Hans dörr är stängd, men inte helt, så det är lätt att skjuta upp den. Hon drar fram saxen ur fickan och tassar närmre. Han sover tungt, på rygg med öppen mun. Det blir svårt att göra det här om han ligger på rygg, tänker hon, men lyckligtvis vänder han sig bort från henne precis då. Utan att vakna. Snabbt och tyst sträcker hon ut handen och klipper av en lock av hans mjuka hår. En till, en till. Sen måste hon hindra sig för att inte ta för mycket. Ingen får märka något. Sen går hon.

 

 

13/3

Chasm

 

Törsten väcker honom. Den värker i varje molekyl och allt han kan tänka på är vatten. Vatten. Nu. Vad som helst, precis vad som helst skulle han göra för vatten. Bara ett glas. Snälla. Han känner knappt smärtan av att ha legat på det kalla golvet, kylan mot den nakna huden, hungern som river i kroppen. Men stegen hör han och direkt tar han sig upp på knä. Lederna protesterar. Men han vet vad han måste göra. På knä, handflatorna uppåt, huvudet nerböjt. När han hör att hon stannar ber han henne om vatten, fast han kanske inte borde. Hon skrattar. Skrattar och går. Han ligger kvar på knä.