hopelosthead

Rubriklåt: If we were vampires med Jason Isbell, en oerhört fin och sorglig låt som vi andäktigt lyssnade på igår

 

Hej och hallå, här är ångest-Emma som blågar. Jag vet inte ens vad jag mår dåligt över, men nåt är det och har varit i flera dagar. Fattar ingenting. Liksom jag köpte att jag mådde dåligt när jag hade överansträngt mig, men nu har jag vilat och mår ändå dåligt? Så himla oklart. Men igår var jag hos lilla på barnkalas i alla fall, det var en goslig tid. Vi åt korv med bröd, drack loka crush och var ännu mer katter än vi brukar vara. Men sen tog jag fram polly och gelehallon (de barnigaste godisarna) och lyssnade på musik vi inte kunde! Min favorit-musikkritiker gör "top 50 songs of the year"-listor varje år och har gjort sen 2013, så jag la ihop dem till en lång spellista och så lyssnade vi på den. Det var jätteroligt! Många mysiga pianon, konstiga hiphoplåtar och myyycket country hördes och ibland hittade vi något vi gillade eller, till och med, något vi redan kunde. Det var amazing, fast jag var ångig hela tiden och det sög, men ändån. Vi hann sjunga Diane för allt vi orkade och sen åkte jag hem, med en chaufför som berättade "fräckisar" och var lowkey skeptisk till corona. Alltid spännande att åka färdis japp japp. Och idag...ja jag har sovit och folk har borrat och jossan har kaosat. När jag skulle ta ut en tallrik ur skåpet hittade jag istället Jossan som låg på översta tallriken och chillade. ...okej crazy kitty. Och snart ska jag him, hur ska det då? Ingen vet!