hopelosthead

Rubriklåt: Flyktsoda med Steget (original av ebba grön), min bästa ångestlåt just nu

 

Det värsta med ångesten jag har nu är att den blir en självuppfyllande profetia. Jag får för mig att jag har gjort något dumt, vill be om ursäkt, är störig för att jag ber om ursäkt för nånting jag inte har gjort, sen gör jag dumma saker för att jag är så jävla spårad i huvet och måste be om ursäkt för dem och så blir jag störig för den ursäkten...så håller det på så. En lång loop av skuld, skam, rädsla och känslan av att vara totalt jävla bottenskrap. Och grejen är att just den känslan blir så manipulativ, för om jag faktiskt gör dåliga saker (och det gör jag!) så låter jag inte folk vara arga för jag kryper så mycket. Men jag gör det ändå och kan inte låta bli för jag är så jävla helvetes rädd att någon ska kasta mig all världens väg för att jag är en sån jävla störig brud. Det blir liksom så drama och jag haaaatar att vara drama. Blir så trött på det! Ångest är så jävla töntigt och kräligt och krypigt och jag vill bara vara en glad och snäll person som ger mer än hon tar. Men jag är rädd istället. Rädd och hispig och panikig och övertygad om att allt kommer krackelera. Helt utan anledning. Jag blir så jävla jävla trött på min hjärna! Lägg av, hjärnan!