hopelosthead

Jag har funderat mycket lately på hur folk är med sina familjer. Och nu menar jag oftast biofamiljer, självvalda är lite en annan grej. För alltså, folk är så konstiga med sina familjer. De pratar knappt med dem och när de väl ses är de så styltiga. Liksom när de kommer hem till sin familj är det verkligen som att de är gäster, allt är trevligt med småprat och artigheter. Jag förstår inte alls detta, för när jag är med min familj är det så...chill. Nu bor mina föräldrar på ett ställe vi inte har bott på, men både jag och Sara känner oss trygga där och kan rota i snackslådan eller ta en nap i deras säng. Det är tydligen inte riktigt normen. De flesta håller mer distans till sina föräldrar när de är vuxna. Och sina syskon också, och alltså när jag tänker efter är det fan så med vänner också. De tar avstånd från alla de känner, det enda sättet de umgås på är middagar och trevlighet. Folk dräller inte hemma hos varandra. Folk pratar med sina egna syskon, som de säger sig gilla, som om de inte är en del av deras inre cirkel. De kanske bara har en person i den cirkeln, sin partner. Ibland inte ens det. Jag förstår inte hur detta kan vara så accepterat. Nej det är såklart inte okej att hetsa folk att prata med sin familj om de är jobbiga, men alla familjer kan väl inte vara jobbiga? Har hela världen så mycket trust issues?