hopelosthead

rubriklåt: Womyn who bartend med adeem the artist, en bra låtjävel jag lyssnade på igår

 

Hej från en otroligt mixed up emma som bara är rävås för att hon ska blogga! Co-fronting does have its advantages. Jag äter nutella och bananer för att inte klättra ur mitt eget skinn, men det känns ändå lite bättre nu. Och igår var jag fan utanför huset! Vi åkte till Kista, mest för att komma ut, och när vi gick in i gallerian såg vi...en affisch där det stod att Florence skulle spela i stockholm i juni! "Vi måste hitta ett ställe vi kan stå så vi kan googla!" ropade jag direkt. Och det stämmer, she does! På nån konstig festival på ett slott! Om jag tänker vara där: damn right. Så vi var hype över detta, men åt också middag och typ var i chock över att vi var bland folk, och sen åkte vi hem. Spännande va.

 

Och idag...nä. Boendestödet var här, så här ser ganska bra ut nu, men i övrigt har inte mycket hänt. Jag har sovit såklart, och skrivit jox, och inte mått särskilt bra tyvärr. Stella gjorde indiska köttbullar, that was a thing that happened I guess. Hon är bra. Hon var snel innan när vi var ledsna och rädda. Men ja, nähä, vad fucking meningslöst det här inlägget var då. Någonting måste väl för fan ha hänt i mitt liv? Det skulle väl vara florence, då. Tänk att jag får gå på konserter den här sommaren. Om inte allt går åt helvete igen. Which, quite frankly, it just might.