hopelosthead

Rubriklåt: Mer som du med hemliga klubben

 

Det är så märkligt med hjärnan. Hur den fungerar. Och inte fungerar. Skarpsynt osv men jag vill bara prata om det. Om hur konstiga vi alla är och varför. Vi är bollar av kaos och jag fattar inte varför. Genuint jag förstår inte vad som är sjukdom och vad som bara är...konstighet? För just nu känner jag mig inte sjuk. Jag känner mig ganska frisk, på många sätt. Men om jag var frisk hade jag ju kunnat jobba och det...det kan jag ju inte. Jag hade kunnat söka färdtjänst. Men det kan jag inte, så jag måste vara sjuk. Men vad ska jag göra åt det? Vad ska någon av oss göra åt det? Vi kan behandla de stora sjukdomarna, laga och lappa, men vad händer med härvan under dem? Vad händer med allt trassligt och trasigt längst inne? Vi är ju så trötta och fucking ynkliga, vi har jobbat så hårt allihop. Och det känns inte som att vi kan bli friska. Det känns inte som att det går. Det borde gå, det måste gå, men jag fattar inte hur. För vad ska räknas som frisk ens? Vad ska räknas som att man mår bra när man ändå är...ett haveri? För hur blir man mindre av ett haveri? Jag vill inte att det ska vara såhär! Jag vill att det ska vara varmt och tryggt och friskt men det är bara...konstigt! Vi är konstiga allihop och det finns ingen vård som täcker "jag är lite sjuk i huvet!" det ska man bara lära sig att hantera. Jag förstår inte. Det var tyvärr inte något mer muntert än så jag / vi hade att säga denna eftermiddag.