hopelosthead

Rubriklåt: Nånting med dig med steget

 

Jag vet inte vad jag gör. Jag vet att Emma Black co-frontar flera timmar om dagen och skriver igen. Jag vet att vi skriver om de där karaktärerna som inte lämnar vårt huvud, som aldrig har lämnat oss ifred. Det var mer än tio år sedan jag rörde de där gamla texterna men nu gör jag det igen. Det är som ett gammalt par skor, bekvämt och tryggt. Men det kan vara farligt och det är det jag inte vet. Jag leker med elden. Jag kan fastna i det här igen, tappa bort mig själv, tappa bort oss. Och det är en risk jag tar för det känns så fruktansvärt bra. Det är det enda hon någonsin fick göra, var riktigt bra på. "I don't write books", sa hon till Stella häromdagen och det är sant, det är jag som gör det. Hon skriver bara det här. Det är allt hon vill göra. Och hon vill göra något, så vi skriver igen och det är magiskt. Hon tar mer plats och det är magiskt men fan vad rädd jag är att jag håller på att göra något riktigt dumt. Well, you get to watch me do it. Och det blir nog bra. Vi är ju båda ganska bra på drama om man säger så. Vi löser det. Men spännande är det.