gränsen till psykopati, ja den är hårfin

Rubriklåt: Tack jag mår bra med Ellen Benediktson, en kickass dänga som jag och Onna älskar och hörde ikväll
 
Hallå från Onnas soffa! Jag ska slockna som ett jävla ljus nu, men först blogga om min lilla dag, och igår efter blogget lyckades jag faktiskt somna. Vi vaknade sakta och fixade och donade lite, och efter några timmar tog jag mig iväg till det blinda huset. Här har vi framför allt klippt podd, och alltså...första avsnittet är verkligen inte bra. Det är objektivt ett dåligt poddavsnitt. Men nu är det så livet är, och avsnitt 2 är typ 50 gånger bättre så det känns ändå okej. Men det var ganska jobbigt, även om onnas masterful klippning gjorde saken bättre. Hon är off the charts bra, särskilt med att klippa in musik, till slut vrålade jag bara "you did that! You did thaaaat!" vilket ju var rimligt. Men lite annat har vi gjort. Vi har ätit pasta med baconsås (jag var så hungrig att jag började äta innan jag druckit något, ni som ätit med mig vet att det aldrig händer) och pratat om sjuka grejer ur Onnas liv, att seende aldrig kommer fatta hur det känns att vara rädd för att dö lite hela tiden pga blindhet, att ens omgivning konstant gaslightar en och lite sånt trams. Vi lyssnade på lite märklig musik och pågick, och nu sover hon såklart och jag har tittat på mentalist såklart. Huvudpersonen var blind i ett avsnitt och kände i folks ansikten. Det var...otrevligt. Men nu ska jag soooova!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0