hopelosthead

Rubriklåt: Tolerate it med Taylor Swift

 

De senaste dagarna har jag gått tillbaka och läst i den här lilla bloggen jag har. Målet från början var att minnas hur jag mådde när jag var kär i...vänta vad ska jag kalla honom? Han från gymnasiet i alla fall. Och det var en resa i sig, och mycket hade jag glömt, men sen gick jag vidare och läste om mitt senaste ex. Och mycket mindes jag ju. Rädslan när han somnade, hur jag fick panik om han pratade svenska, hur arg han blev när jag mådde dåligt. Men det jag inte kom ihåg lika bra var nog hur mycket allt betydde. Det låter lite knäppt men jag hade glömt att jag verkligen tänkte att vi skulle vara för alltid. "jag gav allt", skrev jag 2017, "mina läskigaste och viktigaste tankar." och det var nog så. Det känns inte så nu, inte alls, men jag tror att det var precis så. Eller snarare tror jag att jag trodde det. För det fanns mer, det finns alltid mer. Och jag minns inte det bra så mycket som jag skulle vilja, men jag minns att allt kretsade kring dig och att jag gick sönder dagligen. Alla timmar jag spenderade med att vänta på dig, undra när du skulle komma, undra när du skulle vara redo. Jag trodde att det var the end of the world. Och det var det väl, då. Men det blev inte så. Du visste det hela tiden (ja jag vet att jag har bytt pronomen från han till du jag fick feeling), du sa att jag skulle kunna ha en relation på svenska. Du hade rätt. Nu har du en dotter på tre år och jag ligger bredvid min flickvän i sängen. Hon sover och jag är inte rädd. Hon skrämmer mig inte. Det är inte perfekt men det är bra och tryggt. Och jag vill skrika från en bergstopp att jag klarade det. Jag måste inte be om lov för att älska någon längre, och allt kretsar inte kring henne. Jag försöker inte med allt jag har för att hon ska älska mig, för det gör hon även när jag ligger i sängen och inte har duschat på tre dagar (jag kanske borde gå upp och duscha hmm) och är ett haveri. Och grejen är att det gjorde du också. Men det hade aldrig gått. Vi hade aldrig gått för jag gjorde dig till min mittpunkt och det ska inte vara så. man ska vara sin egen mittpunkt men det visste jag inte. Det är ganska magiskt att jag vet det nu tycker jag.