hopelosthead

Rubriklåt: Lova ingenting med Melissa Horn, original av Maxida Märak

 

Jag är så trött på att det här är en del av mitt liv. Att gråta och undra om det är mitt fel eller ditt eller kanske ingens fel alls. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Varför jag har kämpat i femton år för att ändå vara otillräcklig. Ändå vara plan b. Och den konstanta känslan av att jag överdriver, hur tankarna glider undan för jag kan inte formulera mig när jag pratar med dig. Du kan säga nästan vad som helst och i stunden skulle jag hålla med. och jag är trött på känslan att jag inte har ett val. Att jag inte kan vara utan dig. "Så ska det inte vara." that's true men så är det. Och jag säger inte att jag skulle vara utan dig om jag kunde, för jag vill inte det, men det skulle vara skönt att kunna. Att ha valet. Och jag är så jävla trött på känslan av nästan euforisk lättnad när du lyssnar, när du säger att det är okej. Det är nästan mekaniskt, hur inget kan lugna mig lika djupt in i kroppen som när du säger att allt är bra, att jag inte gör fel. Ingen annan hittar in dit och jag vet inte varför det är så men jag är trött på att undra. Trött på att inte få ihop saker, på att det alltid är något som skaver, trött. Men det är som det är. I'm here. That's not optional.