hopelosthead

Rubriklåt: Älska nån med Kleo och nån tönt som heter Erik

 

Häromdagen fyllde hon trettio år. Jag var inte beredd. Jag grattade inte, visste inte hur. Undrar lite om hon tänkte på det. Lyssnar på melodrama och tänker på när hon var 25 och sa att det var så skönt när hjärnan växte klart. "Du ska få se Emma!" sa hon och det gjorde jag verkligne. Men det kan jag inte säga till henne, för det sista helt jävla konsekvenslösa jag gjorde var hon. Och det är väl helt okej just att jag inte kan gratta henne, tror jag.

 

Om lite mer än en månad fyller han 35. Jag är så gammal nu som han var när vi började. Att dejta en 21-åring känns lite surrealistiskt men inte så creepy som han tyckte. Hans dotter har fyllt fyra. Jag tror att hon har fått eller ska få ett syskon. Och jag är inte alls ledsen över det, inte ens lite. Jag pratar om honom ofta och det stör mig, men that's a thing I do. Det betyder ingenting egentligen. Jag älskar tills du ringer polisen, som Lorde sjunger.

 

Jag har inget nytt att säga egentligen. Skåpmat som vanligt. Förutom detta: Jag har kommit till en punkt när jag lyssnar på taylors nya och låten jag relaterar mest till är sweet nothing, den mjukaste kärlekslåten. Jag vill säga till båda att jag inte är melodrama längre (även om det är världens bästa album fuck off Lilla det är det visst!), jag är med en jättefin tjej och jag klarar mig. All that she ever wanted from me was sweet nothing. Jag har inga graceless nights, jag har det bra. Ni har det också bra. Så rubriken stämmer inte. Jag har inte vågat lyssna på den låten på hur jävla länge som helst men it kinda slaps. Slut på konstiga tankar.