Utdrag från min oktober-shuffle, del 1
1/10
Lät du henne komma närmre
Jag försöker att inte tänka på henne. Jag tror inte att han tror mig, men jag gör det. Men det är så kallt och jag fryser och han värmer mig inte som han värmde henne … jag bara vet det. Så jag kan inte låta bli.
”Pratar du med henne fortfarande?”
Han suckar. Jag känner sucken i hela kroppen.
”Nej Melissa, det gör jag inte.”
Och jag försöker att tro på honom. När han drar mig intill sig och kysser mig försöker jag verkligen att vara i nuet, att känna varje känsla. Men jag tänker bara på hur hon kysste honom, hur hon rörde sig, om hon var bättre. Det var hon säkert, jag har ju sett henne, till och med träffat henne.
”Melissa”, säger han, ”vad tänker du på?”
Jag sväljer och kryper nära. Svarar inte, kysser istället. Kysser bort allt det som inte känns hundra, allt som är kallt och sticker i bröstet. Han är inte svårövertalad. Jag försöker att inte tänka på henne och om det krävs att jag initierar sex varje kväll så är det värt det. Jag stänger av hjärnan och blir ett med honom, ett med oss. Jag vill inte vara en, bara en del av ett. Sen kan jag somna. Utan att tänka på henne.
3/10
Something big
Fan vad stolt jag är över dig, står det på kortet. Hon läser det igen, igen, igen. Fan vad stolt jag är över dig. Sju ord som känns in i hennes innersta. Alla ”grattis” och ”gratulerar på din dag” bleknar. För där är det ju. Den ultimata bekräftelsen. Hon håller i kortet en lång stund innan hon lägger det ifrån sig och går tillbaka till festen. Festen för att hon klarade det. Mot alla odds som det heter. Hon kämpade och grät och spydde av utmattning (faktiskt på riktigt en gång) men nu är det klart. Hon tog examen. Hon vann. Och när hon dansar med sina vänner och sin släkt, när hon skålar i det tusende glaset champagne, då ringer kortets ord i hennes öron. Fan vad jag är stolt över dig.
6/10
Resessional
Vi har inte sovit på 28 timmar. Jag gäspar och lägger huvudet mot hennes axel. Undrar om jag kan komma undan att somna här, om hon kommer låta mig? Det verkar så, hon lägger en arm om mig och jag lägger mig mer bekvämt, eller försöker. Mitt hår faller framåt och jag stänger ute larmet på flygplatsen. Sömnen tar mig och det har aldrig i hela världen varit så skönt att sova, eller så konstigt att vakna. För jag vaknar ju och vi går på nästa plan. Borde jag säga något om vad som hände? Nä, förmodligen inte. Hon är straight, det har hon ju sagt själv hundra gånger. Så jag säger inget och när vi går av planet går vi åt varsitt håll. Jag försöker att inte tänka på henne, på kvällen vi hade, på ölen vi drack och hur gärna jag ville kyssa henne. Hennes namn rullar över min tunga, Vienna, men jag säger det aldrig högt igen.
10/10
15
”Jag vill inte idag”, mumlar han.
”Joooo kom vi drar!” ropar Sara och rycker i dörren.
”Nä”, svarar han, ”jag vill bara sova.”
”Men skärp dig! Okej, du mår piss, vem fan gör inte liksom? Så då kan vi supa bort skiten.”
”Det kommer inte funka.”
”Men jo klart det kommer. Jag har vodka och dessutom lovade Hanna att hon kunde fixa nåt annat.”
”Nåt annat?”
”Ja, jag vene, typ e eller nåt.”
”E funkar inte med mina antidepp.”
”E är antidepp, sluta på den där skiten! Kom med ut din jävla tönt!”
”Varför måste vi vara ute hela tiden?”
”För det är inte inomhus, jag hatar inomhus! Och man kan inte röka här inne!”
”Rök inte då”, han suckar. ”Lämna mig ifred jag vill sova.”
”Skit i det då.”
