Utdrag från min oktober-shuffle, del 3
23/10
Us
”Vi gör alltid det här”, suckar hon och tar en klunk ur vinglaset. ”Dricker vin och dräller. Jag vill gå ut!”
”Kul skämt”, svarar jag. ”Hur då liksom?”
”Men vadå det är klart vi kan. Vi kan boka färdtjänst till nåt ställe bara.”
”Sure, det kan vi, men hur ska vi ens hitta till baren? Det är svinhögt ljud överallt.”
”Jo, verkligen på en tisdag.”
”Fine”, jag tömmer glaset, ”men liksom vart ska vi? Hur ska vi veta var vi kan komma in?”
”Jag kollar med Hampus”, hon tar upp telefonen, ”han vet nåt bra ställe som har en bra adress.”
”Jag vill också ha en pojkvän som är bra på blindgrejer.”
”Du vill inte ha en pojkvän, men ja han är helt okej för att vara kille och seende.”
25/10
Not ready to make nice
Jag skriver ner namnen på alla som betyder mest. Sen ska jag sätta namnlapparna på pärmen där mina bilder ska sitta under året. Det är ju lite dumt, för jag kommer inte göra särskilt många bilder som går att sätta in, men jag gillar uppgiften. Jag skriver Ronja, Linnsie, Tilda, Sara. Moniqa, den förra asistenten och Susanne, den nya som sitter bredvid mig, får också vara med. Agnes, Anna och Amanda från klassen också, även om det är lite pinsamt för jag vet ju inte om jag kommer känna dem sen. Agnes sitter mittemot mig och sjunger på en låt om en sad sad story men jag lyssnar inte, jag klistrar och skriver. Funderar på om jag ska våga skriva det sista namnet. Det som alla tycker att jag kanske inte borde tänka på. De här nya människorna vet inte ens om det, om min koppling till honom, om att jag ganska ofta tror att jag är någon helt annan än jag är. Men ingen här läser punktskrift, så jag skriver den sista lappen. Läser hans namn med fingret. Klistrar fast det.
29/10
Kroppen som en skål
”Jag har aldrig haft ett one night stand, eller jo en gång.”
Sakerna man säger. Sakerna man tror på själv. Jag vill inte säga som det är, för jag vill inte låtsas om att det var så alls. Du ska inte vara en del av det här, hon ska inte behöva tänka på dig. Men det måste hon ju, det måste vi ju. Jag vill inte minnas dig, orkar inte med lukten av hårfärg även om jag aldrig vill ha mitt naturliga hår. Du skulle vara med mig, vi skulle skratta och skåla genom livet. Det hade aldrig hänt, även om det inte blev som det blev. Det måste jag tro på.
30/10
I knew you were trouble
Det är så tröttsamt att ta sig genom jungeln av känslor och hitta till det som är sant. Vad jag faktiskt tycker om dig. Du står med ryggen mot kylskåpet och ler mot alla i rummet. Köket är för litet och jag vill smita ut men vill också visa att jag kan vara i samma rum som du utan att spåra. Men jag får en gt i handen och det smakar skit så jag dricker allt. Du ler mot mig nu, fokuserar.
”Törstig?” flinar du och jag mår illa. För jag vet inte om jag saknar dig och jag borde nog veta. Någon vill ha sin öl så du måste flytta på dig. Du lyckas få det att se ut som om du redan var på väg, blir aldrig ledd. Du går ut i vardagsrummet och jag vet inte om jag ska följa efter men fötterna gör det ändå. Jag vill sätta mig bredvid dig, bråka med dig, hålla i dig så du inte går igen.
”Där är du ju!” ropar någon och jag förstår inte vad som händer riktigt men jag dras med ut på balkongen.
”Sådär”, säger tjejen som drog ut mig. ”Du såg ut att ha historia med tönten i hatt och sånt kan vi inte hålla på med. Det är ju fest!”
