hopelosthead

Rubriklåt: The otherside med Cam, för tåg-country är aldrig fel

 

Haj från världens tråkigaste och senaste och varmaste tåg! Och äldsta, för det är så jävla gammalt och jävligt det här tåget. Det knarrar och låter och vi har alla fönster vidöppna så vinden blåser massor i mitt hår. Men då är det i alla fall inte lika varmt som det var när vi stod stilla i hundra fucking år för det var nåt elfel. Blärk. Men jag ska prata om igår, och på kvällen tog jag ett spontant beslut och åkte in till stan för att träffa Linus. Vi satt på o'learys vid centralen och skålade in sommaren, för det behöver man fan göra. Vi pratade om att opponera på uppsatser på konstiga sätt, lite konstiga minnen från förr i tiden, mina bevis på att det finns en högre makt (de är inte många men de finns där) och en massa annat. Jag blev orimligt full på tre svindyra glas vin, så det blev lite märkligt, men vi hade väldigt trevligt och det är så skönt att prata med Linus för vi är lika okonvensionella i våra tankemönster. Ibland håller vi inte alls med varandra, men vi förstår nästan alltid vad den andra menar och det finns nåt fint i det.

 

Så jag kom hem (blind och full på tunnelbanan är en jättedålig kombo btw) och vi packade och sånt, och idag har vi rest. rest och rest på det här vidriga tåget. Men nu är vi i alla fall på väg och då känns det i alla fall som om vi gör något. Hoppas vi kommer fram till lund nån jävla gång, och vi ses väl där.