hopelosthead

Hur dammar man en mjukglass kan man undra? Ingen aning, men det var vad det lät som om killen bakom mig på tåget sa. Jag tror inte att han sa "damma" egentligen men jag kan inte räkna ut vad han egentligen sa. Men ja, nu ska jag berätta om min dramatiska gårdagskväll. Den började väldigt lugnt och normalt med att vi åkte till Sara och hängde där. Vi catchade upp om livet och jobbet och sånt, och sen åt vi pizza och då anslöt benjamin och hans rollspelscrew. Då blev det mest att vi berättade alla våra bästa historier om deras fd kompis, som var...sjuk i hela huvet. Stella var en ytterst chockad åhörare och vi hade ibland inte hört varandras historier så det blev ändå väldigt starkt content.

 

Vi åkte hem och skulle väl chilla och sådär, men från ingenjävlastans fick jag så ont att jag knappt kunde tänka en tanke. "jag lägger mig i sängen och väntar ut min ipren", tänkte jag naivt. Till slut hade jag så ont att jag bara grät och kastade mig omkring. Eller liksom smärtan var inte så enormt stark egentligen, men däremot var den obehaglig för den strålade hit och dit och jag mådde illa och uuusch. Pappa och Stella blev uppskrämda och till slut åkte jag och pappa in till akuten. Väl där kollade en sköterska mig och framför allt mätte hon min eventuella feber utan att något rörde vid mig ens! Det är tydligen en grej nu att de har värmepistoler som ba mäter det? We are truly living in the future! Sen väntade vi ett tag såklart och gjorde absurda quiz som gjorts med google translate, och någonstans där började jag må bättre från ingenstans. Som tur var trodde de ändå på mig och det verkar ha varit njursten. Rekommenderas ej. Vi får väl se om det händer igen...I fucking hope not. Men vi kom hem vid midnatt i alla fall och sov, och idag är det tågåkardag. Det är vidrigt för vi har åkt över göteborg för att komma hem, så vi bor på det här tåget nu. Men jag är tacksam att jag ens kom med, för det trodde jag inte igårkväll så att säga. Så, det var min dramatiska kväll, vi ses när jag är hemma i supervärmen!