hopelosthead

Rubriklåt: Kayleigh med Marillion, en banger från min barndom och englandslistan

 

Sista blogget från London my dudes! Snart är jag bannemig hemma! Jag är så trött att jag snart dör känns det som, men blogga om sista dagen ska jag väl orka göra. Jag och Stella hade sovmorgon idag, för de andra skulle på konstgalleri. Det var så jääävla skönt att sova och slöa och inte tvinga sig upp på morgonen. Tyvärr måste jag göra det imorgon för mamma vill "inte wastea dagen"...can not relate.

 

Men vi tog oss iväg, åt macklunch och sen var det musikaaal! Vi såg heathers, som vi visste ganska lite om. "det blir väl nån crazy highschoolgrej" tänkte jag. Men nej, eller jo det också, men det var så batshit! Jag tänkte mig musikalen som ett vad blir det för mord-avsnitt hela tiden och alltså it fits. Men folk var svinduktiga såklart, särskilt den manliga huvudrollen tyckte jag, och alltså musikaler är ju livet. Det var ju inte wicked, men vad är wicked liksom...förutom wicked då. wicked och josef är det enda man egentligen behöver, alla andra musikaler är överflödiga. nä kanske inte men ändån. Vi tog oss därifrån och till nästa etapp: middag med hela gänget, inklusive Cias familj. Jag var inte på så bra humör tyvärr, men åt svingod fish and chips (jag var superhungrig) och pratade om diabetes, att blanda ut fancy sprit och en massa annat. jag och Stella delade en mystisk chokladfondant (med jordnötssmör, homofobi) och sen avslutade vi kvällen med att tramsa på en pub som man bör. och nu är resan nästan slut! Visst har jag varit dålig på att blogga härifrån? jag har typ inte sagt något kul alls! I do try men det är svårbloggat. vi ses hemifrån i alla fall!