Utdrag från min november-shuffle, del 1
1/11
Touch
Kassarna skär in i hennes fingrar och när hon springer halkar hon på trottoaren. Klacken har gått av på skojäveln och nu har hon spillt ut hela innehållet i kassarna på gatan. En tequilaflaska rullar iväg över kullerstenen och hon svär. Men värst av allt är att kaffet, det dyra takeaway-kaffet som hon hade längtat efter, har spillts ut.
”Se dig för jävla kärring!” skriker killen som kaffet hällts över. Hon rycker på axlarna och springer vidare, eller försöker med den klacklösa skon. Plockar upp tequilan i farten. Men i den här versionen är tid normal, så killen hinner till jobbet och mötet med den andra killen i lobbyn. Och eftersom den här versionen är logisk kan han ändå gå på fest, för man har inte fest när man har möten oavsett. Så nej, Natasha, det spelar ingen roll att du spillde ditt kaffe. Hångla nu och håll käft.
2/11
Re: Konstruktion
Det blir aldrig lika kallt här som hemma. Eller jo, det blir kallt, men inte på samma sätt. Vissa säger att det blir råare här, men det betyder ingenting. Det blåser mer här, det är sant, men graderna sjunker inte på samma sätt. ”Graderna sjunker”, förresten, är inte det Winnerbäck? Jag önskar att jag inte kom ihåg Winnerbäck men det gör jag. Sätter på Sofia Jannok för att dränka hans släpiga röst i huvudet. Frida Johanssons fiol glittrar i mina öron och hur Sofia säger ”fucking” är det bästa jag vet. Jag läste en intervju där hon sa att hon bara jobbat med norrlänningar på den här skivan. ”Det går visst att göra musik här uppe”, sa hon. Jag saknar att känna så. Att jag hör till. Här bor ingen på riktigt. Det känns i alla fall inte så. Alla har en fot mot kontinenten här. De ”åker till Tyskland över dagen och köper sprit” som om det inte är absurt att göra det. De vet ingenting om att åka hundra mil bara för att man måste. Om man åker hundra mil härifrån hamnar man många länder bort. Det ska inte gå. Jag har aldrig varit utomlands, men det säger jag inte här. De skrattar bara åt mig då. Åt mina insugs-jo, åt min betoning, åt att jag inte vet allt om alla kändisar. Sörlänningar känner fan alltid kändisar men de vet inte vem Sofia Jannok är. De kan ingenting men det får man inte säga. Jag längtar hem. Det var två år sedan jag var hemma senast. Jag är fast här, i blåst och Winnerbäck och idioter som åker utomlands hela tiden. Jag bor med någon som vill att jag ska till Tyskland med honom. Fuck Tyskland.
3/11
Apr’es moi
Det är inte ett beslut jag tar.
Det är inte ett val jag gör.
Det är en fot som flyttas
framför en annan
utan att vi någonsin behöver bestämma
vart vi ska
om vi ska
för vi måste.
Det kommer du aldrig att förstå.
Du som säger att du inte vill mer
Att du vill välja att leva
Jag skulle så väldigt jävla gärna
välja att leva
men det får jag inte
för om jag väljer att leva
då har jag valt att inte dö
och då kan jag ändra mig
ändra mig
ändra mig
och om jag ändrar mig
vad händer då?
Om jag får möjligheten att välja
om jag ska leva eller dö
vad fan väljer jag då?
Det vill jag inte veta
så nej, det är inget beslut jag tar
inget val jag gör
inget val du får göra
du måste leva
jag måste leva
vi måste leva
you can’t break that
which isn’t yours
du måste
jag måste
vi måste
We’re not our own, it’s not our choice
Förlåt
Du borde få välja
Det får du inte
Det kan du inte
6/11
Little sparrow
Hon flyger högre nu än hon någonsin gjort. Trädtopparna försvinner och hon rör sig upp mot molnen.
”Stanna!” ropar de andra sparvarna. Men hon fortsätter uppåt. Ibland framåt, men mest bara uppåt. Det blir kallare, men hon bryr sig inte. Hon ska visa dem. De andras rop försvinner bakom henne och hon kan inte längre se träden och hustaken. Hon är trött i vingarna, men det spelar ingen roll. Hon vill aldrig vara bland dem igen. Hon måste ha tagit sig framåt också, för nu ser hon något annat: Ett berg. Långt nedanför henne, men ändå. Jorden tycks röra sig upp mot henne och hon vill inte. Hon vill inte! Hon vill alltid flyga, tills hon inte känner någonting alls längre. Men berget närmar sig, och träden. Hon faller, inser hon. Vingarna fungerar inte längre. Hon kämpar, men världen kommer mot henne. Hon kommer att landa och hon vill inte! Men hon kan inte sluta falla, kan inte räta upp sig. Fallet är hårt. Men hon slipper åtminstone känna något.
