hopelosthead

rubriklåt: Over those hills med Hayley Williams

 

Fan vad trött jag är på att mediciner ska diktera våra fucking liv hela tiden. Att min tjeja ligger och kämpar med illamåendet från helvetet för att hon har börjat på en ny medicin som kanske, eventuellt hjälper lite med hennes mående...nån gång. Men det vet vi inte. Om man tar en ipren så är man rätt säker på att smärtan ska försvinna, men om man tar antidepp eller liknande har man inte en jävla aning om vad som ska hända. Ja det finns såna fysiska mediciner också men det gör inte problemet mindre, snarare större. Vi tar nån random tablett och dosen ska trappas upp saaakta över tid, så det tar flera månader innan vi säkert vet om de hjälper...eller ja det vet vi ju inte. Liksom jag tror att jag blir hjälpt av venla, men vafan, jag kanske bara växte upp lite och mådde lite bättre i mig själv? Huuur ska vi veta det! Oooch exakt nu när jag skrev detta kom jag på att jag faktiskt glömt min medicin, så jag gick och tog den. För annars skulle jag drömma hemska sömnparalys-drömmar eller, om jag glömmer igen, bli helt sjuk i huvet (fond memories av i vintras när jag trodde att jag hade en tredje alter...). Så liksom...det är så jävla oklart. Och folk ba "ni äter för många mediciner" bror jag håller med! Inte om just mig då, men om andra. Men liksom vad ska vi göra? Hur ska vi funka? Jag har ingen aaaaning! Det här var mest ett rop av frustration och ledsenhet över min lilla tjeja. Hon har somnat nu, det brukar hjälpa. Den som väcker henne slår jag fan ihjäl känner jag just nu. Jag är: Rimlig. Nu ska jag snart skriva riktig blogg, antar jag.