hopelosthead

Rubriklåt: Psykopat med Myra Granberg, beskrivningen av de störigaste jag vet

 

Fan vad jag är klar med människor som vill leva i 180. Folk som söker kickar varenda fucking minut och hela tiden måste ha äventyr. Har jag blivit tråkigare? Ja, men mest äldre. Jag vill inte se folk göra dåliga beslut längre för jag vet var det slutar. och det är så jävla infantilt och själviskt. De är fucking bebisar som hela tiden kräver kickar och spänning och är så rädda för vardag. Och visst det kanske är diagnoser och blabla men det är så jävla töntigt. Hur de hela tiden ska vidare till något bättre. Och aldrig någonsin får man känna att man räcker till. Det finns ju alltid något bättre, coolare, större. De har ine tid med mig, inte tid med vanliga livet. Det är ju tråkigt och de är fucking barn så de kan inte ha tråkigt. Det finns mellanting mellan att vara tråkig vuxen och unge men det är väl på tok för nyanserat. I'm just. So done. Och alltså nä detta kom inte av något särskilt jag bara hörde låten och blev sur. Moget va.