hopelosthead

Rubriklåt: Guds bästa barn med Eric Sporong och Karakou

 

Haj haj från maj! Vi sitter i soffan och lyssnar på kafferepet (nytt avsnitt denna gång) och har precis ätit lunch. Och igår var det ju standupföreställning på schemat! Vi tog oss in till stan och åt supersnabb middag på ett burgarplace, vilket var jättegott men också panikstressigt för att vi var dåliga på tid som vanligt. Men vi kom in i tid och fick se Eric Sporong, känd som ena halvan av tack för insläpp! Vi hade fått höra att det skulle bli dåligt, så förväntningarna var inte så höga, men det var bra! Inte ont i magen-roligt men jävligt intressant och vi fick höra hela storyn om hans märkliga liv i frikyrkan. mest skrattade vi åt hans högläsning ur sin mellanstadiedagbok (bästa jag hört), när någon frågade (på begäran obs inte ba rakt ut) "fuck marry kill: fadern, sonen och den helige anden?" och när förkomikern Marcus Thapper spelade upp jättekonstiga voice memos, men tror ändå alltihop peakade i slutet när karakou gick på scen och de spelade sin fina duett ihop. Jag trodde att det skulle vara en trasmig låt, men den var jättefin! Och sen spelade karakou några låtar ("det är Erics favoriter) och det var mysligt. Efter showen pratade Stellibelli med en twitterkompis hon aldrig träffat irl och då dök Klara Christianssen (yolo-stavning) upp, men Stella märkte inte ens att det var hon fast hon lyssnar jättemycket på hennes podd. Smart va. Så hon tackade nej till att dricka öl med dem (och förmodligen Eric också!) och vi gick hem, så jag skällde på henne. Vi åkte alltså hem och lyssnade obsessively på låten och hade det bra, och sen har vi sovit och ätit och jag har fixat lite inför kurserna. På måndag kör vi på riktigt den här gången! Och nu är det jag som ska på skrivfika!