Snygg på riktigt
Snygg på riktigt
För ett tag sedan pratade jag och min syster om våra klasskompisar i högstadiet.
”Det gick så många snygga tjejer i min klass”, sa jag.
”Vill du att jag ska säga om de är snygga på riktigt?” frågade min syster.
Med ”på riktigt” menade hon så klart hur tjejerna såg ut.
Jag tror att hon genuint ville hjälpa till, för min syster är annars en snäll och rimlig person, men genom att säga ”på riktigt” antydde hon att min åsikt i frågan skulle vara på låtsas.
Att jag, i och med att jag inte ser, måste ta hjälp av andra för att få veta om någon är snygg.
Det är inget jag själv kan tycka eller säga.
I andra sammanhang är folk okej med att jag använder seendes terminologi.
Jag ”tittar på film” eller vi ”ses imorgon.”
Men just när det kommer till att bedöma människors snygghet verkar det gå en gräns.
Då vill de att jag ska säga att någon har en ”snygg röst”, som om det är en rimlig fras att använda. Dessutom är det ju inte bara rösten jag går på.
Den är såklart väldigt viktig, men om någon är attraktiv eller inte är mer abstrakt än så.
Och jag är ganska säker på att det är minst lika abstrakt för seende.
Det handlar inte bara om utseende.
Saker som stil, självförtroende och röst väger in, fast de inte verkar vilja tro det.
I många år trodde jag att jag inte tyckte att folk var särskilt snygga.
Ingen frågade vad jag tyckte, så jag tänkte inte på det.
Jag var runt arton när jag på allvar började ”titta på folk” och analysera hur de ”såg ut”.
I en period testade jag mig själv med att utse den snyggaste tjejen i rummet när jag var bland folk, bara på kul och för att träna på att tänka så.
Det borde inte behövas, men om ingen någonsin har frågat om din åsikt måste du ibland fråga efter din egen.
Sakta lärde jag mig vilka röster, dialekter och personligheter jag hade lätt att falla för.
Jag fick känna efter i mig själv och inse att mitt eget omdöme faktiskt går att lita på.
Dessutom lärde jag mig att fråga andra som inte såg.
Det finns något särskilt i att hetsigt argumentera med en kompis om en artist eller gemensam bekant är snygg eller inte, utan att någon av oss faktiskt har sett hur hen ser ut.
Vi behöver inte be om tillåtelse från seende-polisen för att tycka att någon är snygg på riktigt.
”På riktigt” finns inte ens, för objektivitet hör inte hemma här över huvud taget.
Jag är snygg på riktigt, du är snygg på riktigt, precis alla kan vara snygga på riktigt.
Vi behöver inte fråga någon om det, för vår åsikt räcker.
