hopelosthead

Rubriklåt: Not ok med Maria Mena

 

Det är så fruktansvärt jobbigt att umgås med friska. Inte för att de friska är elaka eller beter sig på ett jobbigt sätt. De är snälla och roliga och bra. Men fuck jag orkar inte. De kommer aldrig förstå att det som är deras undantagstillstånd är min vardag. Jag är konstant helt slut och har svårt att processa ny information. Jag behöver egentligen ligga ner och vila flera timmar om dagen, särskilt när jag umgås med människor. Och oftast är ju alla rimliga om det, men jag skäms så mycket att det typ inte hjälper. Jag orkar inte säga hur det är hela tiden. Och sen är det alla råd man får, men det vill jag inte ens prata om usch. Och så kommer gnaget...är jag bara lat? Alla kanske konstant vill ligga ner men gör inte det? Eller vill folk helst sitta upp eller stå upp hela dagen? De kanske också känner det här trycket i huvudet och känslan av att vilja fly? Är det så? Jag vet inte men jag vet att jag aldrig mår bättre än med kroniskt sjuka. Det är det tryggaste. Ses i vanligt inlägg efter kortspel!