A man destined to hang, can never drown
Haiii jag är fortfarande ångestfri, den ni! Det är rätt bananas faktiskt. Tack gud för antidepp som stabiliserar sig! Hoppas nu att de faktiskt hjälper mer också. Det vore kul. En annan kul grej är väl att jag var himma igår. Där åt vi god mat (potatismoooos) och sen gick jag och pappa ut med Lukas. Vi pratade massor om gamla böcker vi har läst, typ ture sventon och agaton sax (den sista är så jävla weird!). När vi kom hem tittade vi på så mycket bättre och jag fick massage, vilket behövdes för min rygg är kaosig. Det var en märklig grupp i år, i så mycket bättre alltså, men som vi sa "inga idioter". Och neeej nu röker grannjäveln weed igen. Kan hen fucking sluta göra det? Seriöst när jag kom hem i lördags när jag hade handlat stank det i hela lägenheten. Det är inte rimligt! Annnnyway...idag har 0 grejor hänt. Förutom att jag åt pizza, att jag obsessade över Regina Spector med en twitter-person och att Jossan slog sönder ett glas. Hon har varit en jävla mardröm idag to be honest. Förlåt Jossan but it's true. Så ja, här sitter jag och lyssnar på vad blir det för mord om lesbiska seriemördare. Man blir ju rätt glad av sånt, ändå. Tänk att lesbiska kvinnor finns ändå! Det är typ det finaste vi har här i världen, yes I said it. Med det sagt lämnar jag er.
Och vart det än bär så går jag där bredvid dig
Vet ni en helt, helt sjuk grej? Jag har inte haft ångest på mer än ett dygn! Jag vet, det är en miljard procent bananas men så är det! Konstigt då att jag inte har bloggat, kan man tycka. Men nu gör jag det, ingen ändå bry. Och i lördags kom ju Syster hit. Vi förfestade här hemma med cider och peppig partymusik så som darin, per gessle, lady gaga och, som rubriken skvallrar om, shirley clamp. (som inte är död.) Vi utmanade varandra att komma på låtar att lyssna på (typ "en låt från 2015" eller "en svensk låt med en man") och när vi var lagom peppade på life gick vi hemifrån.
Vi skulle nemligen på kör-sittning! Vad är ens det, undrar ni? Typ en middag för hennes kör och gäster, där de sjöng kör-låtar. De sjöng till exempel koppången! Det var det bästa ever. Vi fick god vegansk mat och umgicks med Systers vänner som var där. Vi pratade mycket om hur det är att vara tvilling (och hur sjuuukt folk tycker att det är), hur konstigt jag tycker att det är när folk har bröder, att hålla fast vid namnet Nilsson utan anledning, våra kusiner och deras jävligt märkliga namnsmak, folk som gör slut en månad innan de ska gifta sig och annat sånt. Kören sjöng lite hela tiden och jag ville göra damkör-arr på exakt alla låtar som finns. Synd att det är helt utanför min förmåga. Det blev ett märkligt dansparty och alla sjöng don't stop believing, och sen åkte vi hem. Mysig kväll!
Igår var det stora projektet att repa inför nightwish-konserten. Så kul och läskigt! Jag kunde allt utom typ en ton (den är svår), jag träffade Martin som har hand om det för första gången sen vi var små typ (vi gick i samma klass i grundskolan), alla musiker var duktiga (har inte träffat orkestern än, alltså) och det känns så jävla taggande. Och här är jag. Det är måndag, världen funkar, min hörlurssladd glappar. jag borde köpa en ny, igen. blä. men ja, det är nog det jag har att berätta?
could you find a way to let me down slowly?
Hej från min konstanta ångest! Den har inte släppt om någon händelsevis skulle undra. Om typ en vecka borde medsen ha stabiliserat sig, så let's hope att jag mår bättre då. Det här är vidrigt. Men vad fan, vem bry, nu ska jag prata om min gårdag med Anna (N). Vi hade ett jävligt viktigt mission, nemligen: sammetsklänningar! Indiska hade bara fula, så vi blev sura, men vi gick in på hm bara för att se och alltså...wow. Jag köpte två klänningar! Och den ena kostade 99 kronor! (ja, jag vet, hm är sämst don't yell.) Och när jag hade på mig den dyrare sa Anna "när du träffar din framtida fru kommer du ha på dig den här!" så jävla fint sagt <3 Vi fikade på ebbas och pratade om töntar och sånt, och sen tog vi oss hem till mig.
Och herregud vad dramatiskt det blev! En tantjävel ansåg att jag inte borde sitta på handikapp-platsen, och att icke-seende minsann kan stå men att gamla måste sitta. (hon fick sitta på en annan plats) jag orkar inte förklara allt, men fy fan vad dåligt jag mådde över det. Men när vi kom hit öppnade vi bubblet och började projektet emmas hår, igen. vi blekte om det och det blev turkost...? Hur är det möjligt? Men sen lilade vi om det, så nu ser det bra ut. (Ja, Hannah, jag ska börja med bomber nu okej. jag behövde bleka utväxten sa jag ju!) Vi lyssnade på och fyllde ut vår lista, testade låtar på varandra (hon gillade caitlyn smith! det borde ni också göra!) och kramades massor. Anna frågade mig om jag hade varit i paris, vilket...säger en del om kvällen. det tog ett tag innan hon kom på hur det var en dum fråga. (låten paris alltså.) Vi bestämde oss för att springa till bussen och åka till botulfs, och där drack vi vin och skålade för allt och alla och hade bästa tiden. Min bartender hälsade till mig och var söt, och inga tanter var dumma på bussen. Kom just ihåg att jag pladdrade med en lady på bussen. Why Emma why. Och idag har inget spännande hänt, jag har handlat, och snart kommer slarla. syster, skriver jag i bloggen, skärpning hörrö.
Hon är inte död, hon bara lever inte
Shass: Alltsåååå du är så fin. Och ja, det är ju det som är så svårt, att verkligen alla matisar har sina egna små fallgropar och trappsteg. Folk gör det så enkelt för sig när de pratar om olika ätstörningar, som om det fanns typ tre olika, när det ju egentligen finns lika många som det finns matisar (nä, okej, de två stora finns väl då). Men jo, jag vill. Någonstans.
Nu kan jag riktigt tänka mig hur förvirrad Annoushka är. "Men den där rubriken låter ju som något jag hade sagt? Den handlar ju till och med om död!" stämmer, men det är faktiskt någon annan som givit upphov till novembers första icke-låt-rubrik. Kan man tänka sig. Och det ska jag bara om nu, för igår var jag hos Lilla! Vi skulle nemligen ha majaton, alltså läsa majas magiska händer, som lilla aldrig upplevt. Och precis innan jag åkte hittade jag Lena, författaren, på twitter! Jag...flippade ur. Det gjorde vi båda också när vi lyssnade på maja, för herregud, allt är så sant. Livslektionerna som en hel generation blindos fick ta del av, det är ju...helt sjukt! Och så mysigt läst, och så...perfekt!
Men kvällen fick inte sluta där, tydligen, för sen åkte vi till västris. Nettan fyllde nemligen år! Och vad kan vara bättre som fölsedagsöverraskning än att hennes favoritbebbe Emma dyker upp? Och sån mysig kväll det blev. Gott vin, kladdkaka, yoga på bebbe-språk, allsång till shirley clamp (det var därifrån rubriken kom, lever betydde tydligen släpper skivor nu...?) och en massa mys. Jag och Lillas pappa halvbråkade hela tiden (<3), jag berättade allt kför dem om lillas dejtande (mwahahaha) och innan vi åkte hem hade Nettan musikquiz som jag förlorade stort eftersom det var en massa "svensk skit". Så myyyysigt! Jag och Lilla åkte hem till henne igen, lyssnade på musik och pratade en stund och sen sov vi.
Och alltså, vad jag rekomenderar att vakna med en lilla bredvid. Särskilt när man vaknar mitt i natten av supermardrömmar! Men också tiiidigt på morgonen, när hon fixar frukost och kokar te och är en enda boll av mys. Jag åkte hem när hon åkte till skolis, sov mer (såklart) och nu...ska jag gå igen! Jag är på gång när jag inte sover, ändå.
At seventeen I started to starve myself, I thought that love was a kind of emptiness
"En person som dricker lite för mycket och äter lite för mycket socker."
Det var vad jag sa till min psykolog om mig själv igår. Det är min självbild. Mitt brand, if you will. Vi hade en lång diskussion om cola och vin, vad de ger och inte ger mig. Jag borde tydligen inte dricka något av det. Surprise. Jag hamnar alltid här, så fort jag vill ha hjälp. Och varför, varför gör jag så här?
Jag älskar att vänta i flera timmar från att jag vaknar till att jag äter. Det gör mig lugn. Igår åt jag ingenting förrän 17:00. Varför gör jag inte det? Varför kan jag inte bara...äta mat? Men det har jag ju aldrig kunnat. Från att jag var liten har jag haft mat-issues. "Jag brukade vara väldigt smal förut faktiskt", säger jag till folk ganska ofta nowadays. "Det kan man inte tro men jag har faktiskt det." Kommer ni ihåg det? Och vet ni...jag tänker på det som en golden age. Det var det inte. Jag tänker på 2015 när någon faktiskt tyckte jag var snygg, vacker if you will, och att den personen nu skulle tänka att jag blivit stor. Och jag fortsätter bli större, och samtidigt äter jag mindre. Att få en tallrik med mat framför mig är genuint läskigt. Likaså är att gå upp i tid, äta frukost och försöka må bra.
För det är ju det. Om jag gör mitt bästa, om jag faktiskt äter regelbundet och nyttigt och dricker mindre och sover mindre och rör mig mer, då har jag på något märkligt jävla sätt förlorat. Jag vill inte det! Jag vill inte att det ska vara mitt fel hela tiden, you know. Eller...jag vet inte hur jag ska formulera det. Jag vill liksom spegla ångesten i mitt yttre liv, tror jag? Om jag självskadar på olika sätt betyder det ju att det är likadant inuti och utanpå. Makar det sense? Och om jag styr upp utanpå, vad händer då inuti? Det borde bli bättre. Det är en ganska logisk grej. Men det går inte! Det gååår inte! Så jag fortsätter i samma dåliga mönster. Trampar upp gamla stigar. Jag minns legit inte när jag mådde så dåligt senast som jag gör nu. "Var kommer det sluta?" frågar folk. Och jag vet inte...men förhoppningsvis börjar jag äta påp dagarna igen snart.
Du gillar mig för mycket det måste va nåt fel på dig
Hej och hå, jag är hemma och skräpar runt. Jag har sovit orimligt många timmar de senaste 48, kan jag ju säga. Alltså...en läskig mängd timmar. Vill inte ens börja räkna. Om jag fortfarande är utmattad: Ja. Så under dagarna har inte mycket hänt. Jag har försökt äta, fått tillbaka Jossan, lyssnat på poddar som jag sen har somnat ifrån och inte varit användbar at all. Men, två saker har hänt på riktigt.
Den första saken är att Ellinor kom hit igårkväll! Hon kom med sushi till sig och lax till mig, och dessutom hade hon köpt choklad och pringles. Älskar henne. "Jag såg din tweet om läsk, så det är ju synd att jag inte köpte någon läsk", sa hon sen. Help I am spoiled by my amazing friends. Vi spenderade kvällen med att lyssna på fin musik, planera flatfesten vi ska ha (!), ge varandra komplimanger, tråna efter tjejer, bonda över ångest och ha en bäst tid. Hon berättade att hon har spelat cello (cello!), vi snackade skit om dumma män och allt var så varmt och icke-destruktivt. Ellinor är det bästa med 2018 no joke.
Och idag var jag hos psykologen. En timme kändes verkligen som två, herrejävlar. Vi pratade om huruvida jag har generellt ångestsyndrom, varför jag dricker cola och vin, min relation till min syster, min relation till konseptet emma och en massa annat. Var helt förvirrad efteråt. Och sen sov jag. Gick inte på mötet jag ville och behövde gå på, för jag kunde knappt öppna ögonen. Jag hoppas verkligen att det här är antidepp-höjningen som spökar. Veeerkligen.
you looked at death in a tarot card and you saw what you had to do
Jag sitter på tåget hem och har så mycket ångest att jag knappt kan andas klokt. Internet funkar inte idag heller. Shocker. Det är nåt fel på snälltågets jävla internetfanstyg. Norra latin håller mig i alla fall sällskap. Det är en cool jävla bok, det där. Och ja jag antar att det har hänt saker i mitt liv fast det inte känns så. Igår åkte vi till farsta och handlade grejer och åt på subway, och på kvällen kom barnen hem. Så vi tittade på barnprogram allihop (jag blev seriöst känslosam av handlingen i det, rimligt) och när de somnat lyssnade vi på vad blir det för mord och tittade på jane the virgin (ej samtidigt). Serien var dramatisk, folk ”tappade medvetis” och livet var mysigt. Jag mådde ändå helt okej, tills jag skulle sova, då mådde jag heeeemskt. Kul kuriosa om detta var också att jag när jag gick och la mig kände något kladdigt, som visade sig vara en bit banan gömd i soffan. Tack Luna. Hon la en macka i min väska idag också. Fresh.
Idag vaknade vi vid sju och försökte få Luna att äta något. Hon hade sin första natt utan amning (eller grodning som vi kallar det så hon inte förstår), så hon hungerstrejkade i protest. Jag försökte hjälpa till genom att sjunga äta macka-sånger, men ja, mackan hamnade ju i min väska. En del i alla fall. De gick till förskolan / öppna förskolan och jag sov som en stockis i timmar under stressande mardrömmar om gymnasiet. Japp, mattelektioner som vanligt, men också engelska och idrott och Hannah och Viktor som var på samma plats. Obehagligt som fan.
Men när de kom hem och jag vaknade kom Sara! Vi hade inte setts på hundra år, så det var mysigt. Vi åt chips, lyssnade på melissa horn och krunegård, catchade upp och hade ångest, och sen följde Sara mig till tunnelbanan så jag kom med tåget (Hannah var upptagen med barn). Och här sitter jag. Har pratat med Annoushka om olika möten och grejer, och läst massor som sagt. Om en timme är jag framme. Imorgon ska jag sova. Ingen skola den här kampusveckan. Så blev det visst.
Du är bäst nu men du var bättre förut
Hej från en extremt seg söndag. Snart ska vi handla och jag är: taggad för vi ska köpa cola. Jag behöver cola ok. (nähä?) så jag tänkte berätta vad som har hänt förutom min totala brist på mående igår. (Idag mår jag bättre. Hittills.)
I fredags hade vi ju partytimes. Tydligen drack jag stora mängder vodka (jag trodde att det var en sexa typ...det var det inte fick jag veta idag), Hannah gav oss rap-namnen miss blue bang och emma caroyoyo. Det var...rimligt. Jag sjöng hela wrecking ball med egen text efter vad jag ville säga, cigg röktes på balkongen (inte av mig), djupa samtal hades och sen hände väl sömn. Och skit och mög men skit i det. Nu sjunger Hannah på skånska, rimligt. Just nu maggio. Det blir...inte bra.
Igår mådde jag ju groteskt, men jag hängde hos Onna. Vi låg i sängen och och lyssnade på böcker och skrattade åt twiligt, när man ska "säga vad man vill säga" och ord man inte kan översätta, till exempel foster carer som blev fosterbryare. Nu har Hannah övergått till gotländska. "Det lät mycket syndare om gotlänningen", sa hon. Nu kom stiftelsen upp så jag skrek att de skulle dö. I alla fall, sen kom Hannah dit och vi åt "trerätters". Först äggröra med bacon (så gott), sen mackor för jag och Hannah dog av hunger och sen chokladtårta som var hur jävla god som helst. Så mysigt! Och på kvällen lyssnade jag och Onna på musik och sen lantskampen. Det var väldigt roligt och vi skrattade hela tiden, så jag ska eventuellt lyssna på mer av det. Och nu är jag klarbloggat tror jag? Har inget spännande att säga i alla fall.
And when I get drunk, you take me home, and keep me safe from harm
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. Hur jag ska klara mig. Det är så jävla läskig och jag är livrädd hela tiden. Min hjärna börjar rasa in. Jag minns inte vad jag gör, vad jag säger och tänker. Jag kan inte skilja på att tänka och säga. Det är som om allt rasar ut ur munnen och ut i världen och seriöst jag orkar inte mer. Ni tycker jag är jobbig och yall ni har ingen jävla aning om hur det är att vara jag. Jag är med mig själv hela tiden. Och jag orkar inte mer. Jag tänker på att jag vill ta livet av mig hela tiden, men det vill jag ju inte, jag vill bara slippa vara jag. Jag har jobbat så mycket och kommit så långt och till slut är jag sliten som fan ändå. Jag vill inte vara en belastning för mina vänner, någon som förstör kvällar, någon som förstör dagar, förstör allt. Jag vill orka vara där för folk men jag kan ju knappt äta. Idag åt jag inte förrän klockan 5. Jag klarade inte av det. Liksom det var så lätt, jag var hos Onna och jag kunde frågat henne om en macka eller något, men jag orkade inte. Hur fan ska det här gå till? Hur ska jag leva? På tisdag ska jag till skolan och alltså hate to break it to you men det går inte. Det gör inte det. Jag kan inte röra mig så pass länge, sitta upp och allt sånt. Jag vill så jävla mycket men jag kan inte. Hur ska jag göra då? Hur ska jag göra någonting alls jag förstår inte? Jag är legit rädd för att somna inatt. Det kan typ hända vad som helst när jag sover. Eller när jag är vaken. Jag har ingen kontroll.
OBS, ja jag har höjt min dos meds. det kan vara det. ingen vet.
I väntan på livet står du ut med vad som helst
Hej bloggfolk jag är full! Det är fan vad ni förtjänar. Jag menar herregud, ni har beskyllt mig för att vara alkis i två år nu. Det är fan dags för en fyllebloggning. Lol jag höll på att särskriva, fylle bloggning så eh ni vet var nivån ligger. Hannah säger kör! Skriv som du vill! Yeah yeah yeah så jag gör väl det. (hon sa yeah yeah yeah)
Igår kom jag hit jao. Dååå var barnen här! Och vet ni? När lee, som vanligtvis är blyg och skeptisk, skulle sova sa hon "god natt erma!" och kramade mig. Jag dog okej. Och imorse när Hannah (lol höll på att skriva mamma) och lee gjorde sig i ordning för förskolan hade jag och Luna världens mys/lekstund när vi kastade ett lock till varandra. Jag dog ännu mer. Jag älskar mina gudbarn! Och ja, nu är vi fulla. Vi skulle ha gått till bitter pills. Men...Hannah har 39 graders feber. fast nu har den gott ner säger hon. Vi kan i alla fall inte gå ut. Och om ni ba "hon borde inte dricka dååå!" så eh, ja, men nu brölade hon "jag mååååå!" så vem bry. Nu lyssnar vi på emomusik så ni kan dra åt helvete. Jag ville bara keep updated eller jag vet inte.
if I drink enough, I will taste your lipstick
(skrivet för några timmar sen)
Hej bloggfolk, jag sitter på ett tåg. Jag vill sträcka ut mitt högerben, men det går inte, så livet är störigt. Jag är på väg till stockholm och har precis åkt förbi linköping, så det finns hopp i horisonten. Jag åker i kupé, vilket är så jävla weird…vi sitter liksom jättenära, i soffor, men pratar inte med varandra? Obekvämt liksom. Jag läser (äntligen) norra latin och har en miljard känslor som jag vill skriva om på twitter, men internet funkar inte (eller ja, jag får det inte att funka) så jag är helt isolerad med mina bok-känslor. Så ja, jag skrev detta vid fyra, tror det kommer upp ikväll.
Och vet ni vad jag gjorde igår? Jag träffade Systers hundbebbe! Haddock (oklar stavning) heter han och är så liiiteeen och söööt! Han älskade att leka med mitt hår (som sadly ännu är blått) och är mjuk och hanterade Lukas riktigt bra till slut. Storleksskillnaden var dock ett problem, men de klarade sig bra. Det var ju halloween, så vi åt naturligtvis chokladpudding med grön grädde. ”Måste jag färga den?” frågade mamma och jag bara…eh ja. Yes you have to. När jag kom hem hände inget särskilt spännande, vad jag minns. Twittrade väl och höll på.
Idag har jag ju åkt tåg. Och läst. Den här boken är så jävla stark. Inte jättebra, rent handlingsmessigt (än), men så jävla…begåvad? Eh, tur att jag inte är recensent ja. Och nu är vi i norrköping, hej och hå, kan jag få komma fram snart elller?
Som radioaktivitet, som sprakar i evighet kan vi va
Jag har flyttat hem igen. Yay osv. Jag gör inte särskilt mycket, stirrar mest ut i luften och pratar med folk på the internets. följande har hänt under denna tråkiga tid:
-Jag har varit hos läkaren! Höjde min dos antidepp och remissen om utredning är vidareskickad till vuxenpsyk. Kändes ändå skit att vara där. Mådde som en sopkvast hela dagen.
-Men jag spontanbokade biljetter till Stockholm! Jag åker imorgon! Jag älskar att vara där <3
-Jag har twitter-dmat med söta småtjejer och det är mysigt att flattwitter helt bortser från ålder. Alla är liksom trygga.
-Jag har hittat en bok på min dator som jag har 0 minne av att ha laddat hem eller någonsin hört talas om. Men den är på väg att bli lesbisk så det makar ju sense.
-Jag har haft min nya kappa och känt mig en miljon procent fabulous
-Jag har haft ångest och inte kunnat sova förrän lååångt in på nätterna :(
-Jag har pratat med Hannah om till exempel den mystiska arten mamma-troll. De äter tydligen mammor. Fan vet jag.
-Och mer vet jag inte, faktiskt. Mest har jag som vanligt legat i min säng. Kul Life.
What is this beautiful, beautiful woman settling for?
Jag skulle vilja att ni visste att ni förtjänar bättre. "förtjänar bättre" är en så sorglig fras, dock, så jag kan inte säga det. Bättre än vad? Vad händer om bättre betyder ingenting alls? Jag kan säga att ingenting de fakto är bättre, men det gör ju ingen skillnad.
Det vidriga är ju att vi tror att det ska vara så här. Ja, vi. Vi tror på riktigaste riktighet att om någon behandlar oss som skit ska vi ta emot det. Och det kryper i hela kroppen när jag hör hur rösten förändras. "men...han är snäll?" "men...han har ju bra sidor också?" som om det spelar roll. Och grejen är ju att alla vet vad som händer! Vi är inga idioter. Om jag vet att jag är ihop med någon som skadar mig gör det inte att jag slutar älska den personen. Men fy fan vad jag hatar att se mina vänner bli slagna till spillror av fucking svin. Sneaky svin dessutom. Typen av svin som är genuint bra människor också. Typen som bryr sig om en och är kul att hänga med, men ändå gör en illa. Såna som inte slutar, inte låter en vara, inte förstår vad de fucking gör. Jag kan inte ens formulera mig klokt i det här inlägget. I'm sorry. Jag blir bara så jävla arg och vill skaka om alla och skrika att de måste sluta ge tid till de här töntarnaaaaa! Ja, jag vill skaka mig själv också. Varje dag. Fan...lyssna bara på rubriklåten. Fixing her hair, heter den. Det är en av de sannaste låtarna i hela världen. Just hur man försöker komma fram till någon men att hon inte lyssnar. Usch. (Och nej. Det här är inte lesbisk propaganda for the record. Det finns kvinnliga svin också, bara inte...lika många.)
Men snälla, har du aldrig föreläst?
Hej bloggfolk, hoppas ni mår bra. Oj nu kom mamma hem. Japp, jag är ännu himma, men jag ämnar flytta härifrån imorgon...om inte läkartiden fuckar up mig totalt. Billy mjauar. Han är klagig. Men sist ni hörde från mig låg jag ju i Lillas säng och studerade kalops-lagande. Efter ett par timmar och mycket mysig musik åkte jag him därifrån och chillade här istället. Pappa kom ner till "mitt rum" och ställde ett glas cola med is bredvid mig, ville bara säga det så ni vet att min pappa är the shit. Han gör soppa till oss i detta nu. Den luktar gott.
På kvällen kom Syster och vi fyra åt middag. De åt konstig japansk mat och jag åt lax med bollar. Jag kände mig som om jag var hemma hos någons mamma, hej team Osby det där var till er. Men ja, gott var det, och sen spelade vi spel. Först Jeopardy, som vi inte tagit fram på tio år eller något, och jag utklassade alla de två första omgångarna. Sen failade alla kollektivt, men vi skrattade mycket och Syster gissade spektakulärt fel på allt. Hon är söt. Vi spelade lite besservisser, vilket ju alltid är svinkul, och åt prinsesstårta som mamma och syster hade med sig från fn-firandet. Så goooottttt. Vi hade det mysigt och bra och när Syster åkt hem tittade jag och mamma massor på Nashville. Det ska vi göra nu också det är väldigt spännande och snart är serien sluuuut!
Vad har mer hänt idag? Inte jättemycket. Jag har bakat en kladdkaka (nästan helt själv yay) och fått en kappa av mamma (!) och jag och pappa har peppat för konserter och musik. Mysigt liv. Men nu måste jag titta på Nashville hejdå! Just det, rubriken, det var ett citat från podden jag lyssnade på. Inget konstigare än så.
late at night I toss and I turn and I dream of what I need
Haaajjjj jag är hos lilla! Jag ligger i hennes säng och hon ska snart hacka morötter. Det är tydligen en grej man gör på lördagar. Nä, bara idag. Jag kom hit igår som sagt och vi hade tänkt äta på max, men max var töntar, så vi åt pizza istället. Jag äter pizza för ofta you guys. Vi drack vin (din flaska, annoushka) och sjöng partylåtar och mitt i allt kom lillas mathem-handling så det blev en massa rabalder om vad hon egentligen hade köpt. Speciellt gnocchi (lilla gissar om stavningen) var ett mysterium och vi kände båda på paketet och bara vaaad kan det vara? Sojabönor? Nä, de var ju här...men vad kan det vara dååå? Det tog lång tid för henne att komma på det. Också "varför luktar det citron i min kyl? Aha, det kanske är citronerna." min lillasyster är inte smart. Vi åt snacks, sjöng mer, skrev om I need a hero till I need a woman, kramades som vanligt, blev deppiga, tröstades, dansade, ringde nettan mitt i allt, pratade om glitter och hat och sen sov vi.
Idag tog det lååång tid att vakna, men vi åt frukost och nu ska lilla alltså laga kalops. Hon ska bjuda folk på middag. Stor tjej ju! Och ja, det är det som har hänt i mitt lilla liv. Nu lyssnar vi på helen Sjöholm och det är ju faktiskt Life, så jag lämnar er.
utdrag från min juni-shuffle
I juni gjorde jag en shuffle. Jag satte på en lista på shuffle och sen skrev jag så länge första låten gick. Ibland blev det fiktion, ibland bara blabb. Men här får ni läsa tre mojar jag skrev! Har tänkt göra en i november också, och då hålla igång hela månaden. Så here we go:
4/6
Candy (robbie williams)
Jag sitter bredvid honom i klassrummet. Det är inte ofta det händer. Inte nu längre, i alla fall. Läraren pratar på om kultur i andra länder. Det är sånt här esteter ska bry sig om, nutida konst. Vad fan är ens nutida konst? Jag tar mod till mig och viskar det till honom. Han luktar svett, på det bästa sättet. Så att det snurrar i huvudet. Jag vet inte om han tänker svara. Ibland gör han inte det. Bara låtsas att jag inte sitter där.
”Det är trams”, viskar han tillbaka. Resten av genomgången bollar vi kommentarer mellan oss. Läraren säger att kultur kan vara vad som helst och jag visk-undrar om det kan vara sport.
”De borde döpa om ämnet”, svarar han. ”Allt utom sport.”
Vi skrattar. Vi skrattar och allt är som det ska va. Det spelar ingen som helst roll att han inte tycker om mig.
Vi glider genom staden. Under staden. Håller varandra i handen när ingen ser det. Pussas när tåget stannar vid gulmarsplan. Där går alla av och på, så ingen bryr sig om oss. Det är det som gäller, att smälta in i stora folkhoper. Vi försökte med pendeltåg ett tag, men ute på landet tittade alla länge och väl på oss. Våra billiga förlovningsringar och slitna kläder. Karolin sitter nära. Jag lutar huvudet mot hennes axel och det gör inget, för det kan vänner också göra. Vi ser ut som om vi ska någonstans. Som om vi ska möta upp några vänner i farsta eller kanske just har varit inne i stan och ska hem var och en till sitt. Många ser säkert att vi älskar varandra. Det är ju inte som om alla bryr sig. Många blir glada av att se oss, tror jag. Unga tjejer som känner sig motiverade. Andra transkvinnor som motiveras av hur väl jag smälter in, utan att tänka på att jag ju inte alls smälter in i så fall. De tror att vi ska någon cool stans. Vi ska ingenstans. Har ingenstans att åka. Jag tror jag ska sova en stund nu, när jag ändå är på tåget. Sluter ögonen och orkar inte tänka på var vi ska bo inatt.
13/6
I wonder who is like this one (hello saferide)
Det är dig det handlar om. Det mesta, faktiskt. Inte det som gör ondast, inte det man vaknar mitt i natten av, men det andra. Det varma, det trötta, det ensama. Det handlar om dig. Det handlar om att hålla andan när du inte hör av dig. Att vänta på att du ska försvinna. Att höra överstämman i huvudet men aldrig i verkligheten. Att veta att du inte behöver mig på samma sätt som jag behöver dig. Det handlar om att räkna ner dagarna. Att bita ihop, ta en klunk rödvin, inte visa hur läskigt det är. Att lyssna efter dig, vänta på din bekräftelse. Att alltid vara i underläge. Det handlar om dig och det får du aldrig veta.
thunder only happens when it's raining
Shass: Ja det gick bra! Förlåt att jag glömde svara på ditt dm <3
tilda: 1. Ja alltså fuck livet ibland :( 2. Jag vet! Så fin och sann låt
Och ja, idag hade jag bara en rubriklåt om regn för att det regnar. Japp. Det var rimligt, tyckte jag. Men igår tog jag mig ur huset, och till Anna i dalby! Vi fyllde i mina papper inför adhd-mojset, vilket var så himla svårt och intressant. Vi pratade mycket om våra barndomar under tiden och hur gränspsykotiska barn är och sånt. Men nu är papprena ifyllda, jäää. Håll tummarna för mig på måndag, för då jävlar ska jag till läkaren! När vi var klara lyssnade vi på james blunt, drack chai-te och pratade om töntar och annat, och sen åkte jag him igen. Väl himma åt vi middag och sen tittade jag och mamma mer på Nashville. Där var en jättesöt tjej som sjöng fint och plingade på min weak ass gaydar som fan, men sen låg hon med gunnar! Vaaaarföööör? Livet suger :( nä skoja men lite.
Idag sov jag mest på förmiddagen, och läste och pågick. Sen kom föräldrarna hem och vi åt thaimat och pratade om dealbreakers i folk man ska vara ihop med och festlekar, och sen åkte jag hem för att gå till hemköp med synpedagogis. Det gick bra! Jättebra! Och nu är jag här, och ska snart åka till lilla. <3 <3
det är min gamla vän demonen, i sin tysta mörka vrå
Hej och hå, jag är himma. Jag har kraschat lite här, så nu "bor" jag här i ett par dagar. Igår mådde jag på riktigt så dåligt att jag blev utmattad och ångig av aktiviteter som att tömma kattlådan, åka bil och äta mat. Fy fan. Jag var verkligen i bitar och helt trasslig. Usch. Men jag åt hemma-hamburgare med pappa och när mamma kom hem tittade vi på bakningsprogram och modern family. Jag kunde typ fokusera halvt och knappt sitta upp. Seriöst jag överdriver inte det var helt sjukt.
Men idag! Mår jag bättre! Och jag var hos psykologen och det gick verkligen bra. Hon var väldigt gestaltande, eller vad man ska säga, så jag fick föreställa mig att jag var en form, plocka upp alla mina pusselbitar och sätta tillbaka dem i mig, prata om mina händer som djur (en katt och en kanin) och...ja, alltså, ni hör ju. Det var weird, men det funkade faktiskt. Sen sov jag som en stock halva eftermiddagen och efter det orkade jag till och med fixa lite i bokmanuset. På kvällen åt jag och mamma plättar och tittade äntligen på sessong 6 av Nashville. Det var intense as Always, men också tråkigt för alla var helt deppiga. Förutom the ultimate bromance som är gunnar, will och Avery. ja, det finns alltså en karaktär i denna amerikanska serie som heter gunnar. yeah. Så, ja, yall are updated och jag är ok. for now.
I never wanted to say this, you never wanted to stay
Jag hatar folk. Folk och livet och det mesta, men minst folk. Yall know the drill, sifferinlägg coming up. Strap in osv.
1
Jag skulle vilja förklara varför du gör fel. Hur du gör att det kryper längs ryggraden och hur jag alltid måste hålla dig på armslängds avstånd. Jag har dessutom försökt förklara. Du lyssnar inte. ”Jag har ju inte gjort något!” nej, kanske inte. Then again, yes you have. Men det handlar inte alltid om vad du gör. Det handlar om att du inte förstår. Att du genuint inte vill eller kan acceptera att jag blir orolig när jag hör att någon har varit ensam med dig. ”Han är harmlös”, säger de, men det. Spelar. Ingen. Roll. Jag litar inte på dig. Du borde veta varför, men du tror på riktigt att du är pålitlig och bra. Det i sig är jävligt läskigt.
2
Att sätta punkt. Man kan tro att det ska göras en gång, men det är sällan så. Man gör det många, många gånger. I alla fall jag. Varje gång är svårare. Varje gång blir jag mer iriterad för att ingen annan gör det åt mig. Jag vet inte varför du inte kan låta det vara? Eller alltså, jo, det vet jag. Det är svårt för mig också. Men nu är det så det är. Så jag biter ihop och sätter punkt efter punkt. Jag önskar att det här är din sista siffra. Jag tror att jag har önskat det förut.
3
Ibland känner jag för att berätta vad folk säger om dig, bara så att du vet. Jag gör inte det, för du skulle bli sur och med all rätt, men du borde veta att allt du säger inte sägs i ett vakuum. Det gör ont på riktigt. Och det är så sorgligt, för jag älskar dig så jävla mycket, men jag orkar inte med känslan av att du egentligen inte tycker om mig som person. Du förstår inte vad jag gör eller vem jag är och gör det tydligt at all times. Du fattar kanske inte det, men du sårar mig på allvar.
4
Om jag någonsin träffar dig igen vill jag säga att jag hatar dig. Ja, jag vill använda ordet hat. Jag kanske inte faktiskt känner hat, men jag vill att du ska höra det. Jag vill att du ska höra hur hur jävla värdelös du är och hur du förstör för människor jag älskar. Du skule i och för sig inte bry dig. Mest tycka att jag är omogen och ”inte beter mig som en normal människa”, men herregud någon måste ju säga det. Även om du bara bryr dig om dig själv. Även om du bara tycker synd om dig själv och vill att andra ska tycka det. Vi tycker inte synd om dig din töntiga jävel. Gå hem.
Vi slutar där va. Med det muntra ”gå hem”-et slutar vi.
Vad gör du när du inte är på rapport, kanske håller du på med någon sport
Hej hej från en riktigt jävla ångig emma! Jag ligger på soffan och det gillar jossan, för hon sover bredvid mig. Vet inte varför, men hon vill aldrig mysa i sängen, bara här. Det kanske är mer av en gemensam plats? + att jag är lugnast här, ligger bara på ett sätt. kan vara det.
Men ja...i lördags var det ju fest. Känns väldigt avlägset nu såklart men ändå. Jag och Anna åkte till Ellinor, där Robert och Annoushka också var, och där förade vi lite. Vinboxen öppnades och vi pratade om frukt (som annoushka tydligen hatar, enligt Robert), döda mormorar och annat innan vi gick för att äta lite mat. Maten åts och jag var nära en riiiktig ångestflipp, men när vi väl kom fram till Lilla var det under kontroll igen. Själva festen är lite blurry, så som hemmafester ofta är för mig, men till exempel detta hände:
-Lilla hade gjort glas med fraser till alla och på mitt stod det "du har alltid rätt" <3
-Ellinor körde såklart igång jag har aldrig, vilket blev lite av ett tema. Till slut hetsade Annoushka och Marie varandra genom att säga saker som "jag har aldrig varit blind", "jag har aldrig varit tjej" osv. Söta.
-Ellinor sminkade mig och sen flätade Anna mitt hår! Karl fick också smink, mest glitter. Glitter är viktigt.
-Vi sjöng med till allehanda låtar och var störiga, jag kände mig i alla fall störig
-Jag och Lilla la oss på hennes säng när allt snurrade och fick quality sister time <3
-Jag fick äntligen träffa den berömda Sam! Hon får the stamp of emma approval, turs nog
-Jag och Marie hängde på pianopallen och hann också catcha up <3
-Anna och jag hijackade musiken och spelade till exempel rubriklåten. Det var ej uppskattat.
-Euphoria spelades och jag blev emotional
-Jag och annorna åkte hem vid två och var...i varierande stadier av fylla. Men allt gick bra och vi soooov, med avbrott för jossan som tyckte att vi var tråkiga.
Igår när vi väl tagit oss upp fixade jag frukost till samtliga och vi åt denna, lyssnade på first aid kit och chillade, tills de åkte. Då fick jag andas i typ två sekunder innan jag skulle på körkonsert! Syster hade sagt att den här konserten skulle jag faktiskt gilla, and she was right! Älskade många av styckena och arrangemangen, och! hon hade pitchat med att "måna låtar låter som eseli", som var min favorit från hennes gymnasietid, och så...sjöng en annan kör eseli! Blev...kanske för glad? Systers kör var clearly bäst (fast de inte sjöng eseli), och nen jag kom hem därifrån har jag mest...legat ner. Läst ännu en bok av Cathy Glass, pratat med Hannah om DID och snygga tjejer i barnfilmer, twittrat, haft ångest. Är: stabil. Med det sagt här kommer ett annat inlägg jäää
