hopelosthead

Rubriklåt: I wonder med Rodriguez, från veckans cirkel-hopkok

 

Halloj från nattajäveln! Här ligger jag och är ett paket. Jag har mått så konstigt idaaaag det liksom trycker i mitt huvud hela tiden? Inte som actual huvudvärk, men liksom tryck? Har tänkt att det är utmattning men nope för får samma känsla när jag ligger ner så idk bro! Min mage har dock chillat idag. En annan fun fact om min kropp att jag har rivmärken på händerna och på sidan, typ vid höften, så jävla oklart! Händerna kan vara Ester, men sidan har jag ingen aning om. Ibland ba har jag rivmärken på olika ställen. Så eh ja, ni märker att jag är väldigt ointressant. Idag har inget hänt förutom att leif gw var med och gästdömde i sveriges mästerkock (jag skrev det riktiga namnet istället för mushmushmush what) och det var magiskt. Han är en sån jävla ikon hoppas ni vet det. Vi skrattade mycket åt klipp på när han roastar göran lamberts och därför var livet bra. Vi har annars mest drällt och jag har skrivit mitt manus och blivit så jävla arg över en jättetaskig kille i det. Lyssna på homohits på onsdag så får ni höra det det är 7kt. Men det enda jag annars har att berätta är: mina nycklar är hittade. Om de bara låg i ett annat hörn av väskan: Eh ja. Sök hjälp Emma. Jag kan också säga att Melissa Horn har släppt en ny låt och det är coolt. Jag var skeptisk typ genom hela men sen kingade hon till det ordentligt i slutet. As she should! Och det var allt, hoppas jag mår bättre imorgon!

Hej här ligger jag och mår obra. Kämpa kämpa. Det har gått två tråkiga dagar sen sist och under dem har följande hänt:

-Jag har spelat in min krönika hos panorama. De älskade hur jag läste och vi skrattade åt rubriken (Angie sa följd men vi alla hörde född) och att jag råkade säga att seende klipper sina naglar offentligt när jag läste min text. Det var inte det jag menade.

-Jag har mått så fruktansvärt dåligt. Varit så trött och yr och orkeslös blääää.

-Jag har tappat bort mina fucking nycklar igeeeen! Lyckligtvis var det inte de med den fina nyckelringen för de har Leo (av oklar anledning) men ändå! De är i lägenheten obs så ska kämpa imorgon med att hitta dem

-Min mage har kaosat loss. Har lärt mig vad halsbränna är after all these years. Kuuul va.

-Stella tvättade katten (mitt gosedjur) i tvättmaskinen! Hatbrott! Hon klarade sig men ändån

-Jag har försökt researcha och skriva men mest mått skit japp. Jag försöker.

-Vi ses imorgon, då mår jag bättre låtsas vi!

Rubriklåt: Undo med Sanna Nilsen, otrolig jävla låt trots att texten suger men ja den sjöngs i mello for a hot second och vi såg det igår

 

Haj från tåget! Vi har passerat Skövde nu och jobbar oss mot heeeeemma. Jag längtar hem för jag är så vansinnigt trött och vill bara duscha och slänga mig i min säng. Vill bara sova och vila i ett dygn goddamn. Mennn igår träffade vi våra vänner! Först drällde vi i lobbyn på hotellet och jag skrev bok (yay) och sen tog vi oss mot Ellie. Hennes hem var som alltid det bästa stället att vara (alla borde få se det imo) och vi drack vatten ur fansy burkar och pratade och hade det bra, och poddade! Om det blev långt fast vi knappt hade nåt manus: Eh ja. Det blir 1 partaj för er på onsdag, ett traumapartaj såklart. Oj vad ni ska få höra ungdomar.

 

Sen åkte vi hem till Oliver, vi skulle ha gått ut på krogen men Ellie orkade inte pga livet så vi lät bli. Så vi åt pizza och såg mello från i lördags istället, peak liv. oliver satte på syntolkning helt utan att jag bett om det och för det är jag: Glad. Är så glad för Lilla att Jay Smith finns och alltså ursäkta han är bror till hon i smith and tell? Visste ni detta? Jag kan typ inte ta in det! Och sen blev jag genuint rörd av medleyt till Fredrik Kempe. När Sanna hade sjungit rubriklåten och började sjunga du och jag mot världen och gick och hämtade Fredrik för att sjunga att det kan bli du och jag mot världen här igen...nope. N o p e började nästan gråta. Jag är störd men Oliver förstod mig. Men ja vi hade det mysligt och hängde, pratade om våra sjuka familjer och sånt, och sen sov vi jättemycket såklart. Och idag har vi typ drällt och lyssnat på poddar och sen åkte vi till centralen, lyssnade på ett sinnessjukt mord (!!!), åt subway och satt på det här tåget. Och nu skriver Tilda hundra meddelanden till mig så jag ska attend to them, vi ses imorgon säkert!

Haj från hotellet som vi väldigt snart måste lämna! Jag ska resa mig ur sängen strax och gå ner till lobbyn för där ska vi hänga sen tror jag. Jag ska väl skriva bok men jag är så trött. Och det tro fan det, för igår var det supergöteborgdagen! Vi började med superfrukost såklart, och jag beskrev pannkakorna som "en smäll på käften av glädje". Rimligt va. Vi gick sen på en tour pappa hade köpt, så vi kunde följa en väg och få höra fun facts om olika statyer och grejer. Så vi verkligen hardcore turistade i göteborg, ändå valid av oss. Vi fikade i haga (dock ej på hagabulle för vi är inte galna, men jag drack utsökt varm choklad) och gick in i en random kyrka och hade oss, men mest gick vi omkring i parker och o-parker som Stella beskrev det. Det var mysligt, men lite utmattande också såklart. Vi hamnade på erikshjälpen (som tydligen hör till pingstkyrkan, had no idea lol) och dääär köpte jag en sammetströja för 79 kronor! Bästa! Hittade en jättemjuk och snäll klänning för 149 också men den var för stor, detta borde inte gå men så var det.

sen åt vi deppig lunch på espresso house och stapplade hem till hotellet, basically.

Här vilade vi och jag fick höra absurda saker som hänt i mina vänners liv som vanligt, eller mest med folk runt dem, aja. Det fanns inga bra restauranger, så mamma och pappa köpte sushi och vi åt på deras rum. Jag åt anka amamam och de hade köpt cola till mig så jag var otroligt tacksam. Det vill jag dricka när vi kommer ner hoppas de inte har fucking pepsi då gråter jag. Anyway, efter maten gick vi ner för lite bubbel och häng i hotellbaren. Älskar hotellbarer de är så chill och mysliga! Vi taggade och Stella och Sara hade läppstiftsbonding (ändå fint) och sen var det dags! Vi skulle se wicked! Wickeeeed! Ni förstår nog inte hur stor grej wicked var i mitt liv om ni inte var mina vänner för femton år sen och det...var ni oftast inte lol. Det var en enorm grej så att säga. Vi tog oss allra högst upp där vi skulle sitta och jag var helt slut redan då haha, men alltsåååå jag älskar wicked. Vi hade många nitpicky tankar om översättningarna och regin och sånt, men den roligaste var Saras i rubriken. Hon trodde att de hade översatt yellowbrick road med gul tegelvägg. Hon försökte bevisa det för mig, men stannade mitt i ordet och insåg att det stod väg. Kämpa Sara, uppförsbacke genom livet. En kille från Saras gymnasie var med, men han var inte med just igår vilket var sämst. Vi hade förbeställt pausvin vilket var det bästa jag någonsin varit med om (har inte upplevt detta i vuxen ålder tror jag?) och i andra akten fick jag så många känslor att jag typ inte kunde hantera nånting lol. No good deed är en så sjuk låt jag orkar tyvärr inte med livet. Så det var wicked och sen gick vi hem till hotellet, tog ett sista glas och föll i säng efter lite gos (i alla fall jag och Stellibelli lol). Och idag har jag kastat i mig en massa mer pannkakor, och vi har sett den sjukaste mannen. Han åt sallad...med grädde. Hur fan är det möjligt! Lås in honom genast! Och ja, vafan, nu hinner jag inte skriva ett ord till. Tur att jag inte har något mer att säga då.

Rubriklåt: Baby can I hold you med Tracy Chapman, som vi hörde i bilen

 

Haj från ett göteborgskt hotell! Stella sover som en liten blobb och det ska jag också alldeles strax. Det ser jag fram emot. Men ja, jag ska blogga om idag, så det blir två inlägg på en dag it's a crazy life. Vi åkte iväg mot the göteborg och lekte såklart bokstavsmusikleken. Vi sjöng konstiga stämmor och hade det bra, och stannade på nåt place i Falkenberg och köpte glass. Ändå en treat att köpa glass mitt i vintern för då känns det somrigt lol. Sen lyssnade vi på trivia time och Sara var seriöst kingen. Ingen av oss kunde svaret på en fråga (just det trivia time är en podd som är ett quiz) men vi visste att svaret just här skulle börja på yo. Sara sa "yoke!" och två sekunder senare sa de att svaret var yoke. Sara sa alltså bara ett random ljud. Gud har talat och hen sa yoke!

 

Vi kom fram efter total kaoskörning i göteborg och på hotellet fanns en Stella! Wiiii äntligen en Stellibelli i mitt life! Vi vilade lite på rummet, men sen gick vi och åt middag. Stället var extreeemt varmt, men vi åt och pratade och det var vibigt I guess. Servitrisen var gullig och vi (inte jag och servitrisen lol kämpa emma) pratade om fula skådepselare, att prata med främlingar (jag är den enda som vill göra det vad gör jag i den här familjen), föräldrarnas helt sinnessjuka bussresa i Chile (including en predikant, en säljare med mikrofon och en rant som avslutades med bokstavligen everybody clapped!) och annat jox, mysig tid. Och nu ligger jag här i sängen och har redan lite lowkey ångest för att jag måste gå upp imorgon. Hur mår jag.

Rubriklåt: Adios amigos med Peg Parnevik, som vi hörde i systrarna rävås 2023-listan nyss och jag älskar låtar där folk pratar om vad andra säger om dem lol

 

Haj haj för sista gången denna skånevända! Nästa gång vi ses är det nog på ett hotell i Göteborg, kanske rentav bloggar ikväll for simplicity vem vet. Och igår efter blogget gick jag för att fixa min nya telefon, men telefonaffären var bara lol nej den här ska inte ha ett nytt batteri are you on drugs? Så jag får se om den klarar sig ändå antar jag. Men ja jag gick hem igen och vi åt varma mackor och sånt, och sen gick jag och Sara på musikaaaal! Och när jag stod vid garderoben kom plötsligt någon fram till mig och det var...Peter Liliekrona lol! Han kände inte igen mig (var först kränkt men insåg sen att det var tio år sedan jag såg honom lol) men sa att hallå det är ju syntolkat ikväll, vill du ha en syntolkningsmoj? Det ville jag gärna ha! Genuint sjukaste att jag råkade pricka in en beställd syntolkning. Vi såg "the last five years", som bara har två skådespelare och fyra instrumentalister (nej kanske fem nu blev jag osäker) och följer ett kärleksförhållande fast killen sjunger sina låtar kronologiskt och tjejen omvänt kronologiskt. Så i början är hon heartbroken och han nykär och i slutet är det tvärtom. Det var en jävla mindfuck men det var riktigt bra också! Så mycket bra stråkar och så fint och sorgligt och roligt också mitt i allt. Väldigt glad att jag fick följa med!

 

Men ojjjj vad jag var ledsen när jag kom hem sen. En massa känslor smälte ihop och kaosade så jag var ledsen in i skelettet fan. Men jag lyssnade på gilmore guys och åt chips, det var ändå en bra tröst. Och idag har jag vilat och drällt och lyssnat på musik med mamma, och ska snart åka mot väst! Ses där!

Rubriklåt: Willow med Taylor Swift, som vi lyssnade på igår och det är en så banger-ig rad

 

Haj från maj! Jag sitter här i lilla soffan och tittar på videor, som vanligt. Te dricks, chill chillas, det är som det ska va. Men igår fortsatte alltså min skrivdag med Lilla och jag skrev ett till kapitel yay! Jag blev typ nöjd med det, dessutom! Det hade vibes och var systrigt och fint. Lilla slet med diktat och var en sötboll, vi åt av mammas otroliga kaka och sen när vi jobbat klart hälldes vinet upp. Så ska det va! Vi lyssnade på Taylor och pratade väl också om Taylor tror jag haha, och knäppade oss och hade det bra. Och sen åkte vi till family pub woho! Det absolut första som hände var att vi träffade samma tjej som vi hängde med sist vi var där lol. Det var ett jävla trassel med hur vi skulle få plats, men vi fick barstolar till slut och vin och allt. Vi pratade om hur vi skulle våra respektive låtar, både inspelade och icke-inspelade, och det var spännande och sååå kuuuul för vi borde vara producenter och oslagbara. Vi skulle slakta aaaaallllllt! Och sen kom tjejen, Emilia, och satte sig med oss. Hennes kompis Calle joinade också och vi hade så jävla kul och konstigt. Vi pratade om våra jobb (Calle sa att han också skriver böcker och jag förstörde allt med att jag har gett ut en bok på stort förlag lol), hur vi tror att de ser ut (helt åt helvete fel hade vi) och allt möjligt. Calle hävdade att jag lät som om jag gick på gymnasiet för jag sa att nåt var "fucking legit". Bror du är 35 prata mer engelska challenge. Inte mitt fel att du är 1 gubbe. Det var en drömig tid hursomhelst, fast vi behövde åka hem jättetidigt för att min töntsyrra skulle jobba idag. Tööönt. Så jag kom hem, åt mat och drällde, basically.

 

Idag är egentligen inte värd sitt eget stycke, för jag har bara sovit och ätit kycklingrulle typ. Men! Leo har fått ett joooobbb! Det är vid behov, men ändån, det är så jävla hype! Fest och kalas! Jag skulle ha träffat Marie nu i eftermiddag, men det blev inget, så jag ska...vila jättemycket. Men ikväll blir en bra sista kväll, och imorgon bär det fan av mot Göteborg! Party!

Rubriklåt: En svår och jobbig grej med Lars Winnerbäck, som vi lyssnar på exakt just nu och kände oss attackerade av

 

Haj från Lillas hem! Härifrån har jag aldrig blågat, ändå festligt. Jag sitter vid hennes bord och arbetar, fast nu blågar jag ju obviously men ändån. Hon svär över långa meningar och anstränger sig, stackars bebbe. Men hon är söt samtidigt så det går ändå bra. Och igår ska jag prata om, då gick vi till ansiktspuben (som den ju heter) och quizade! Vi var alltså jag, pappa, Sara och benjamin. Vi åt mat och pratade om saker jag inte minns en stund, men sen var det quiz och vi kämpade på. Jag var en ikon och kunde alla musikfrågor (det var bara en med fyra olika låtar och artister och jag kunde alla på första sekunden) och pappa var anagram-kingen, men Sara...var inte kingen. Det var en fråga om grease och hon kunde den inte! Ni fattar inte hon ska kunna deeeet hon har sett den filmen en miljard gånger! Hon skämdes djupt för sin existens och det borde hon faktiskt göra. Skamligt beteende. Vi fick fem poäng mindre än vinnarna, så det var ändå okej, men nä vi får skärpa oss dammit.

 

Jag kom hem och chillade, gjorde lite rock-quiz med pappa och drällde, och sen sov jag så jag skulle komma upp idag. Det gjorde jag, men bilen kom inte ut ur det jävla garaget, så jag fick åka med en jävla uber hit. Dumt. Så nu sitter vi här och lyssnar på mysig musik, jag har snart skrivit klart ett kapitel och vi har ätit fryspizza amamam. Alltså Lilla kan skriva ut på sitt jobb fast hon inte är på jobbet! Hon bara trycker skriv ut och så skriver det ut på hennes jobb! Vi lever fan i framtiden. Vi har annars mest tramsat om att ord kan dö, att ha skrot inopererat och annat trams, och jag kom på att det är flera grejer från i fredags jag inte har blågat om! Typ när vi spelade och sjöng close every door och jag sjöng children of palestine istället för israel. Det var serri det mest politiska jag någonsin har gjort. Det andra var Lillas gulliga låttolkning:

Jag (sjunger med i the hooters): Lord I'm one, lord I'm two, lord I'm three, lord I'm four...

Lilla: Systemlåååt!

Hon är 1 geni. Nu ska jag återgå till författandet!

Rubriklåt: Flowers in our hair med all about eve, som vi lyssnade på igår i listan från londonresan

 

Hallå från jättemegatrötta mem! Jag Jag har bara vilat och vilat och vilat men jag blir inte piggare! "du är trött för att  du sover för mycket" men nej! Det är inte sån trötthet! Det är mer sån "kan inte hålla upp huvudet"-trötthet. Det är inte lätt. Och ja, vad ska jag berätta om? Igår var ju bara en vilodag, men jag åt pappas potatismos och då mår man fan peak bra. Någon gång ska jag göra lika bra potatismos men det kommer nog ta lång tid. Och han köpte colaburkar när han var i affären! Mamma fick slag för hon trodde att jag bett honom köpa tio burkar. Det hade jag: Inte. Annars fortsatte jag läsa mina messengerkonversationer as I do, och tänkte på min lilla bok. Jag älskar min lilla bok för den blir större! Jag kan liksom se boken växa och det är så sjukt! I år har jag redan skrivit mer än tio kapitel hur sjukt är inte det? Obs obs de är inte långa men ändåååå! Plötsligt händer det: Det berömda skriv-flowet. Säg nåt bättre you can not. Och ja idag har jag ätit rester från två olika middagar, så det blev kycklingklubbor och potatismos. seriöst the best of both worlds! Vad fan är tonen i det här inlägget? Den är konstig visst? Det kanske är för att jag inte har nåt att säga. Men jag ska lämna lägenheten om en timme woooop!

Woho jag hann innan månaden var slut! Nu får ni läsa om en av de bästa sakerna, eller kanske den bästa saken, någon har gjort för mig.

 

Februari

Eller ”får jag komma in?”

 

Vi har åkt bil alldeles för länge nu och jag har ångest. Det trycker över bröstet, inte för mycket för att hantera men nästan. Jag fokuserar på att ta stämmor på radiolåtarna. Det är förmodligen värdelösa stämmor, men jag och S har kul när vi sjunger åtminstone. Förut visste jag inte att man kunde ha kul fast man har ångest. Att ångesten bara kan vara en känsla bland alla andra, liksom. Den tar över, men inte helt. Vi har åkt i en evighet och jag har ingen aning om var vi är. Tar det inte lite för lång tid till och med? Det var ju hundra år sedan vi var hos farmor och hämtade Lukas och en miljon år sedan vi lämnade Sälen!

”Var är vi?” mumlar jag.

”Skåne snart”, svarar pappa. Bra, men jag trodde redan att vi var i Skåne. Jag vill bara hem nu. K svarar åtminstone på sms igen. Hon har varit och simmat, så jag har varit utan henne i flera tråkiga timmar. Men nu kan jag skriva att jag inte mår bra. Det är skönt att hon kan trösta mig.

”Have you ever tried sleeping with a broken heart?” sjunger Alicia Keys. ”Well, you could try sleeping in my bed.”

Precis så känns ångesten just nu. Det är kallt och ensamt och jag vill komma hem och prata med K. Vill absolut inte tillbaka till skolan imorgon. Vill inte tänka på sist jag var där, och jag bröt ihop och blev sjukanmäld mot min vilja sista dagen. Jag är ju inte sjuk, jag mår bara inte särskilt bra. Det är inte samma sak! Det är ju ingen fara med mig. Jag behöver bara höra K säga att hon älskar mig och att allt är bra. Det är bara det. Snart hemma.

 

Plötsligt stannar bilen. Jag förstår ingenting. Mamma går ut och iväg någonstans. Vad är det som har hänt? Är något fel? Det kanske är något med min mosters bil? Fast, nu när jag tänker efter, de tog väl en annan väg hem? De behövde ju inte åka via farmor, liksom. Jag förstår ingenting, men varken pappa eller S verkar undra.

”Emma”, mamma öppnar min dörr, ”kan du flytta in?”

Vem ska sitta här? Jag hinner tänka att min kusin A kanske inte vill åka med sin familj av någon anledning. Varför jag tänker på A och inte hennes syster J vet jag inte. Jag flyttar mig inte, för jag förstår inte.

”Får jag komma in?”

Först känner jag inte igen rösten. Det är ingen av mina kusiner. Det låter nästan som…

”Hallå, flytta in!”

Det är K. K är här. Hon står vid min bil. Men hon är ju hemma? Hon har ju varit och simmat? Förvirrat flyttar jag in och gör plats för henne i bilen. Först får jag inte fram ett ord, men sen måste jag få veta vad i hela helvete det är som pågår.

”Jag skrev till din mamma mitt i natten”, säger K och det hörs hur mycket hon har ansträngt sig för att hålla tillbaka det här. ”Jag kunde inte sova som vanligt och kom på att detta kanske skulle gå.”

”Men va? Hur länge ska du vara här?”

”Hela mitt lov! Jag åker på söndag!”

Det här är sjukt. Jag kan inte förstå det.

”Så vi är i Engelholm nu?”

”Ja! Jag var tvungen att säga att jag skulle simma så du inte undrade varför jag svarade på flyget!”

”Och ni visste detta?” frågar jag och familjen säger ja. Alla visste. Vi körde en annan väg för att hämta henne på flygplatsen och hon ska vara här en vecka. Men vänta nu.

”Men jag ska ju vara i skolan!” utbrister jag.

”Jag har pratat med skolan”, säger mamma, ”hon får följa med.”

K ska till min skola. Hon ska få se alla miljöer jag är i och träffa mina kompisar. Det här är det bästa jag någonsin har varit med om och ändå förstår jag inte hur det är möjligt. Vi lyssnar på samma låtar som sist vi åkte den här sträckan och nu känns det jättebra att åka bil.

”Jag blev så frustrerad när du sa att du inte mådde bra innan”, säger K, ”jag kunde ju inte säga att snart kommer du inte behöva må dåligt!”

Det är så fint och jag kan inte fatta att min mamma och K har koordinerat detta. Att hon ska vara här. Hos mig. I en vecka. Hon är det bästa som hänt mig.

Rubriklåt: Vampire in a ghost town med orden ogan, en metaldänga jag påmindes om i cirkellistan igår

 

Haj från en liiite mer utvilad mem! Jag har sovit en massa idag, till föräldrarnas förvirring, i alla fall mammas. Hon fattade inte grejen med att halvsova en hel förmiddag. Hon borde prova tycker jag personligen. Men jag ska berätta om igår och då kom team osby hit! Vi lyssnade på cirkellåtar, många bra och många som vi inte förstod hur vi kunde ha valt, och pratade en massa såklart. Vi skrattade mycket åt mitt användande av ordet "avgöra" (i betydelsen "undo"), diskuterade min 30-årsfest (som kommer bli l i t) och eventuella konserter / festivaler / sånt som vi brukar prata om. Vi åt kycklingklubbor med klyftpotatis (amamamamamamam) och sen mammas sjuka choklad-blondie med salt som jag är fucking besaaaatt av lol. Då mår man så att säga bra! Vi pratade sen om blindskvaller (jag fick skvallret i form av en dikt från Anna som jag önskar att jag kunde delge er för den var bra) och "en sjuk sak jag fick höra igår på temat banan" (det var inte rimligt av mig tydligen) och sånt. De åkte hem och jag var ett vrak, men lyckades ändå skriva klart ett kapitel som en riktig king! Hur det är möjligt vet ingen! Men jag är stolt! Och sen har jag alltså sovit och vilat och haft det bra, och det är typ allt som har hänt japp. Idag ska jag inte göra någonting alls och det är det bästa jag har hört!

Rubriklåt: make sense med syster sol

 

Hej från den tröttaste memman i hela världen! Sitter verkligen här och blinkar för det är svårt att hölla ögonen öppna lol. Men jag får "främmat" om ett tag så måste fan pigga upp mig! Hur vet ingen människa. Och somehow tog jag mig ur huset igår! Jag och Sara åkte till malmö (om jag bara borde ha stannat hos Lilla igår så jag kunde ta mig dit: japp men jag hade inte med mig en klänning till) och åt på MCDonalds. Jag var övertygad om att hon hade "Sara-saltat" mina pommes, men det var tydligen personalen som fick flow och totalt mördade pommesen. Gick knappt att äta. Men vi åt ändå och catchade up lite och så, och sen gick vi genom regnet (det var en personlig kränkning mot oss!) till moriskan. Det var legit mer än fem år sen jag var på moriskan insåg jag. Och nu skulle jag vara där för att se syster sol! Sara stod på gästlistan pga Benjamin (han skulle sälja merch och sånt) och hade en +1, det fick bli jag. Först tog det jättttelång tid för showen att börja, men hon var bra! Hon lät lite blåst i sitt publiksnack (Sara hävdade "nä bara stockholmare"), men det var kul. Hon körde rubriklåten tidigt så jag och Sara fick hypa, men sen typ ingen av mina favoriter :( inte ens nojan, hatbrott! Vi dansade och hade det bra trots mina dåliga fötter (hatar dem), och ja absolut värt att ta sig iväg för tycker jag. Men att stanna för dj och partaj var så att säga inte på kartan, så vi åkte hem. Först var det motvind och regn, så vi stannade en taxi, meeen den ville ha 495 kronor till Lund och vi hade giltig biljett så vi gick. Vi kollade på en festival i Lund som tydligen ska hända i vår (dyrt men också hype), och ja sen kom vi hem och jag skrev med Tilda och sov.

 

Idag fick jag exemplariska ägg amamam, och sen gick vi till mormor. Hon mår mycket bättre nu woho! Vi fikade, mamma och pappa fixade hennes teknik och blanketter och skit och vi pratade om folk som dött och snart ska dö och opereras japp det var peppigt liv...inte. Men är så glad att hon mår bättreeeee! Och nu är vi hemma igen och mamma säger åt mig att jag ska komma och baka. Jag orkar inte men ska göra det ändå. Ses imorgon!

Rubriklåt: Turn med the wombats, en banger vi hörde igår

 

Haj från en sliten mem! Jag är utmattad och ska alldeles snart, typ nu, försöka vara pigg igen men det går så att säga inte. Rip mig. Men alltså åh igår var en så braaa dag! Jag tog mig genom tågkaos till Malmö och mötte där Robert och Helena (vår syntolk-kompis detta har ni nog glömt). Vi gick till åhlens och tittade på kjolar och klänningar och grejer, ooooch Robert köpte en kjol! Den är så fucking fin och lång och mjuk och iiiii! Jag blev visad riktigt sjuka klänningar, oftast med ett "mohahaha" från Helena för att hon hade hittat nåt jävelskap att visa oss. Det var så himla kul att titta och känna på saker tillsammans! När Robert provade kjolar pratade jag och Helena om hur man syntolkar hudfärg (svååårt) och innan dess hann vi prata om hur man syntolkar Kalle Anka och annat tecknat vi inte förstod som barn. Sorry det blev en kaotisk mening lol. Efter kjol-inköpet (!) gick vi till lindex, som inte hade ett skit, och indiska. På indiska hittade jag (som alltid) grejer att prova, men klänningarna var inte så nice. Meeeen jag hittade...en paljettkjol! Ni förstår inte hur satans fin den är! Den glittrar och sitter så fint och jag är kääär i den! Och den var såklart på rea, obviously. Jag och mamma skrek när jag visade henne den idag lol.

 

Efter en tur till klasseolle för att köpa galjar (Helena vet var exakt allt finns) gick vi till kol för att äta middag. Då kom Anna och Lilla också så det var ett party! Vi drack pre-dinner cocktails och jag drack en hallon-bubbeldrink amamam, och vi pratade om en massa saker fuck jag minns inte. Vi valde mat och såg Lilla dräggla över alla sides de hade, men sen glömde hon att lambracks så att säga har ben. Hon insåg att det var jätte-oblindvänligt när det kom in. Crazy och korkad bebbe är hon. Jag åt burgare med bacon-aioli (what the fuck) och alla var superhype på sin mat! Vår servitör var dessutom en riktig king så vi älskade honom. Jag berättade en "party-historia", vi pratade såklart om syntolkning och mest om maten tbh för den var så goood. Och trots att vi var så jävla jävelmätta var vi tyvärr tvungna att köpa efterrätt, för alltså hallå chokladmousse. Och vilken fucking chokladmousse det var! Den var maaagisk jag vill gå dit och äta den igen genast. Den hade björnbärssorbet också som var svingod, drömmen! Lilla köpte en citrondrink som verkligen var peak citron och Robert drack en mango-mocktail, så ja alla mådde fan prima. Oooch vet ni vad? Lilla bjöd på min mat! Bara sådär! Sjukaste som hänt jag kan inte ens tänka påre.

 

Men sen åkte jag och Lilla hem till henne och hade party! Vi spelade taylor och evanescence och annat sånt tillsammans, och en stark tolkning av paris med mycket mellan-instick. Vi pratade om en massa djuuupa saker, typ sex och barnlös/fri-het och en massa sånt joxelijox, och drack massa vin såklart och det var livet on a pinne. Vi kramades en massa obviously, åt sombreros, drack honungswhiskey och lyssnade på bangers, livet! Meeeen vi var uppe till 04 och sov till...15:30. kääämpa. Vi fick båda totalångest av detta, men skärpte oss och jag tog taxi hem hit efter köttbullsmacka och cola. Och nu är jag här, och ska gå om någon minut pray for my soul!

Rubriklåt: Vakna med svenska akademien, en låt som vi hörde nyss och "vibes har den ju" som vi sa

 

Halloj från Skåne! Jag ska alldeles snart åka, men hinner snabb-blogga om min tid här. Jag kom fram med tåget (fick sitta själv hela resan woooop) och där mötte Saga mig! Vi satte oss först på espresso house, för Saga var sugen på en chailatte och det tackar jag sällan nej till. Där pratade vi om att hon tycker att våra konversationer ser roliga och kreativa ut i bloggen (det är för att de är det!), min märkliga boendesituation och annat jox, och sen styrde vi stegen (vem är jag varför pratar jag som en tant) mot John Bull för vin och babbel. Vi åt middag (min fisk var bränd, hatbrott) och pratade om cowboy-dörrar (vet ni vad det är? jag hade ingen aning), Taylor Swift, folk vars hjärnor inte vuxit klart än och hur störiga de kan vara, läraryrket och en massa annat. Vi drack både små och stora glas vin (de har båda, sjukt) och sen lekte vi gissa fråga tänka, först med gleekaraktärer och sen med taylor-låtar! Det sistnämnda var både det svåraste och roligaste ever för oss båda, vi fick inte ens ställa frågor om vilket album låten var ifrån (om vi inte totalt tappade det) så det blev många märkliga frågor om vibes, lore och såklart vem som borde sjunga låtarna i glee. Long live borde vara ett otroligt gruppnummer konstaterade vi. Så det var verkligen en toppenkväll! Jag kom hem till mina föräldrar och la mig rätt fort, men somnade sent för blä.

 

Så man kunde ju ha önskat sig en sovmorgon idag, men nope! Jag fick frukost vid 08 (det visste jag alltså innan) och sen kunde jag inte somna om bläää. Så jag drällde och hade det bra, och nyss åt jag fläskpannkakelunch! Det var så jävla jävelgott! Och till efterrätt fick jag en sjuk blondie med massa choklad som mamma hade bakat häromdagen! Här kan man fan va hörni. Synd då att jag ska dra härifrån men ajaaaa jag ska ha ett drömigt liv!

Rubriklåt: Nesessity med Oliver Boyd and the remembralls, från veckans cirkel-hopkok och wizard rock wooop

 

Haj från tåget! Vi har åkt förbi...mjölby tror jag? Ja vi har inte varit i Nässjö än. Jag saknar nässjö hallå! Och nu pajade internet igeeeen låt mig tiita på min jättelånga recension av en dålig bok det är min rätt! Den kom igång nu men ändååå. Och ja, jag ska blogga om igår och satan i gatan vad trött jag var då. Kunde typ inte röra mig :( men jag lyckades jobba med Paulina i alla fall en stund! Typ två timmar och jag fick mycket skrivet! "Vad fan skriver jag ens nu de sitter bara och äter thaimat!" kul bok skriver jag nu. Men jag var fruktansvärt trött efter skrivet också och det var obra för jag behövde göra hundra saker. Men jag lyckades göra alla sakerna, till och med städa! Jävla king är jag! Vi åt paj (Leos kärlek till Stellas broccolipaj är genuint bland det finaste jag vet) och sen spelade vi in en jävligt konstig podd. Den handlade mest om Stellas kärlek till circle k akalla. hon är störd. Sen satt jag mest och åt chips och tittade på videor, och städade som 1 king.

 

Imorse vaknade jag av att Leo kom in. Hon hade gått ut till sin färdis, för hon skulle på jobbintervju, men den kom inte. Det fucking sög :( hon behöver ett joooobb! Men då vaknade jag i alla fall i tid yay. Jag kom iväg till tåget och åkte färdis med en man på samma gata som jag, ändå ett kul liv osv. Och nu är vi i Nässjö jääää! Jag älskar Nässjö! Jag vill sova i hundra år nu men sitter väl bara här och dräller istället. Snart är jag i Lund. Det är fan på tiden.

Det är natt och jag borde verkligen sova, och vill sova, men ska också blogga. Starkt kämpat. Igår hände inte någonting whatsoever, så jag ska bara blåga om denna dag. Stella var uppe och åkte till skolan och grejer, men jag och Leo tog oss upp till slut och fick i oss lunch. Sen åkte vi iväg mot skrivfika! Jag fick brutal mensvärk precis innan vi gick, men jag hann ta en ipren så den gav upp ungefär halvvägs genom resan. Och jag älskar skrivfika! Jag skrev om mina små skrivbebbar och drack varm choklad och det var fan life. Leo åkte för att träffa sin bror och jag...stannade kvar! Detta är inte en grej för någon annan men jag tyckte att det var svincoolt att jag kunde skrivfika helt själv! Wiiiii! Sen gick jag visserligen vilse på vägen hem från bilen, men...ändån. De små vinsterna osv. Sen på kvällen har jag researchat, skrivit med Tilda, ätit donuts med min tjeja och roomie och drällt I guess. Och nu måste jag fan sova! Just det, rubriken var något jag sa till Leo. Sant i sin enkelhet.

Rubriklåt: Black sunday afternoon med Anna Tärnheim för det är söndag idag blablabla

 

Hej hallå från sängen! Jag kan just nu enbart tänka på att jag vill ha donuts men det är väl en vanlig dag. Seriöst varför kan jag aldrig slippa vara sugen på exakt allt? Jag är så trött på deeeet! Men nu ska jag berätta om mina äventyr igår. Jag och Stella körde (i en elbil what) till elgiganten för att lämna in vår dammsugare, men tydligen ville de inte laga den utan bara slänga. Så rip den :( sen tog vi oss saaakta genom stan, köpte pizza, fickparkerade (det var väldigt mycket för min tjeja) och till slut kom vi fram till Fredrik och barnen. Äntliiiigen fick jag träffa Lee och Luna igen! Direkt fick vi träffa deras gosedjur och leksaker och höra om allt de hittar på. Jag älskar dem. Och efter pizza och sånt var det mellodags! Lee gav alla artister otroliga smeknamn, men bäst var denna beskrivning: "hon ser ut som ett rikt rosa får och hennes dansare ser ut som våfflor med sprängkarameller på huvena!" bästa jag hört. Hon fick heta fåret hela tiden. Luna och Stella var ett team, men sen började hon klättra runt på oss och använda mig som gungstol och knasa sig. Bästa jag vet. Hon Jag vill alltid hänga med baaarnen <3 men efter melloandet gick de och la sig och vi pratade lite med Fredrik om stay at home girlfriends, att barn har riktiga jobb nu och allt möjligt, och sen åkte vi hem. Att ha bil är det bästa I miss it already. Men alltså jag har träffat barnen igeeeen! Det är genuint så jävla fucking bra!

 

Idag har verkligen ingenting hänt. Leo har träffat sin bror och Stella har lämnat bilen, och det är typ det. Jag har researchat och vi har ätit apelsinkyckling och ja nothing really moves. Jag är hungrig. Fan. Jag har ätit bra idag varför är jag hungrig igen :( jag blir fan utbränd av att vara hungrig hela tiden! Jag vill bara slippa äta varenda jävla dag. Och ja, det var allt från mig och mitt lilla liv. Jag har träffat barnen. It's all good.

Haj från sängen! Här ligger jag och samlar kraft, för om typ en kvart ska vi åka på äventyr. Det kommer bli: Spännande. Men igår var det också party, för då var det dags att avsluta pottersnacket! Jag och Robert gick igenom de sista kapitlen och hade väldigt många känslor. Mest ilska från mig över allt Rowling glömt eller inte brydde sig om och Snapes jävla beteenden. Det är så mycket värre än jag mindes det uuuusch! Vi hatade på epilogen, men hypade riktigt bra skrivna bitar också såklart. Vi konstaterade att Rowling tänkt rubriken när hon skrivit boken, för lite så känns det. Hon vet att det är viktigt men inte...varför. Typ. Eller så är vi korkade, ingen vet. Men nu är potter slut, rip! Jättesorgligt ju! Och när vi var klara poddade vi, med Leo till och med. Det blev en lång och satansmörk podd som jag helst inte vill höra eller tänka på haha. Vi mådde genuint skit alla tre. Det blir kul för er på onsdag! Och sen har vi sovit och idag har vi tittat på mushmushmush och hängt, och snart är det dags. Jag ska bara få bort blodet ur mitt ansikte. Blod är ju, som sagt, jävligt viktigt.

Rubriklåt: Airplanes med b.o.b och Hayley Williams, som vi hörde igår när vi hemmafixade och ja jävlar vilken låt det är, trots att han är flat earther lol

 

Haj från fåtöljen! Här sitter jag och dräller och ska snart få igång hushållet så vi kan äta lite middag om en stund. Jag undrar om Leo har somnat igen. Hon var uppe och iväg i förmiddags men sen dess har hon sovit. Vi är lowkey imponerade av hennes sömnskills faktiskt. Men jag ska blogga om igår, och då hade jag socialhögskolan-föreläsning! (jodå, hon har somnat.) Jag var ganska bra tyckte jag, så det gick bra och var kul, men det bästa hände efteråt. Vi hade slutat och alla hade lämnat, men en tjej kom tillbaka in på mötet. Vi trodde att hon bara råkade, men hon ville ställa sina frågor då, för "det var så många på zoom." så hon ställde jättebra frågor och var så jävla innerlig, gav starka "konstig tjej"-vibes. We stan!

 

Jag hann vila en stund, men sen kom Stellas mamma. De fixade i vår kaotiska klädkammare (det gick jättefort lol) och sen fixade vi mat tillsammans. Det blev jättegott och vi pratade och hade det bra, och sen åt vi semlor till efterrätt amamam. Det var seriöst de bästa semlorna ever! Saknar dem. Anja åkte hem (jag pendlar med vad jag kallar henne i blågen lev med det) och vi vilade väl och sånt. Senare på kvällen läste jag hp och rantade argt om Snape och fick starka känslor. Snaaaart är potterläsningen slut :( stor sorg! Och idag har inget hänt, Stella har skolat och Leo har terapiat och nu sitter jag här och dräller. Vi måste äta middag snart tycker jag. Det är min bestämda åsikt faktiskt. Men ja, vi ses imorgon bloggfolk!

Det regnar och är jävligt, så ni behöver kul. Ni får lite mer Merel, det finns alltså två huvudpersoner till men det slipper ni hålla reda på. Jag kommer inte fortsätta med detta tror jag, för det är dumt och texten är inte bearbetad och blablabla, men det blir kul! Ni får ingen kontext, just go with it.

 

 

Merel

 

”When you have finished your test, you may go home.”

Ett jubel bryter ut i klassrummet.

”But please don’t rush through the questions”, skyndar Jessica att lägga till. Vad trodde hon skulle hända? Självklart kommer alla att skriva så fort de kan för att få åka hem tidigt. Hon borde ha fixat en uppgift efter provet, eller kanske helt enkelt inte haft prov på torsdagar utan nån dag när de inte slutar tidigt. Sen vad den stora glädjen i att komma hem tjugo minuter tidigare är fattar hon inte heller. Eller jo, såklart fattar hon att man hellre vill vara hemma än i skolan. Men vad gör tjugo minuter för skillnad för dem? Det är ju inte som om de behöver tillbringa de där tjugo minuterna med att vänta på en bil, som dessutom mycket väl kan vara en kvart sen eller mer. Merel suckar och börjar med provet. Snabbt fyller hon i rätt prepositioner i rätt meningar, eller det hon tror är rätt åtminstone. Engelska brukar gå bra, men hon hade tre fel när Shelley förhörde henne igår och det kan hon absolut ha nu också. Redan efter fem minuter börjar stolar skrapa.

”Make absolutely sure that you are finished before handing in your tests!”

Ingen bryr sig det minsta om Jessicas ord och rummet töms snabbt på folk. Merel sparar sitt färdiga prov och skickar det till Jessica, men reser sig inte upp. Det är trettiotvå minuter kvar av lektionen. Det blir fyrtiotvå minuter tills bilen ska komma. Aldrig att hon står ute i kylan i mer än fyrtio minuter. Hon slår ihjäl en stund med att läsa ett extremt långt meddelande från Jill om dagens interaktion med Fountain Pen i matsalen.

”Han frågade vad jag skrivit på sistone och sa att han visat min novell för en kompis som är gymnasielärare och kompisen hade tydligen tyckt att jag skrev jättebra! Han har visat vad jag skriver för andra! Det måste väl betyda något?”

Hur svarar man på det? Vad kan hon säga? Att FP gillar vad Jill har skrivit är ju inte en indikation på att han är intresserad … eller det måste i alla fall inte vara det. Men å andra sidan, hur skulle Merel känna om Alexandra sa att hon var bra på något? Bara tanken får det att bubbla i magen och pirra i händerna. Så hon fattar ju hur Jill känner. Hon svarar att det är helt sjukt att han visat hennes text för nån annan och önskar lycka till på lektionen imorgon, men säger ingenting om Jills sista mening. Det är nog bäst så.

 

När det är tjugotre minuter kvar av lektionen blir Merel rastlös och packar ner datorn. Hon kan ju sitta på bänken i korridoren en stund och vänta åtminstone och där kanske det till och med finns någon att prata med eller lyssna på.

”Did everything work smoothly?” frågar Jessica när Merel är på väg ut.

”Yes, thank you”, svarar hon. Jessica är en av de rimligaste lärarna och har i princip alltid anpassat materialet eller, ännu bättre, sett till att det inte behöver anpassas alls. Frida var bara med på engelskan de första veckorna, sen kom de överens om att det absolut inte behövdes. Merel vet inte riktigt vart Frida tar vägen på torsdagseftermiddagar, men hon hoppas att hon får gå hem tidigare. Det känns liksom lite konstigt att fråga, fast Merel vet inte riktigt varför. Hon och Frida funkar bra ihop och hon vet en del om Fridas liv, typ att hon har en kille som heter Emil och att hon bor på norra fäladen, men just hur jobbet funkar känns inte som hennes business. Det är ju egentligen mer hennes business än vad killen heter, men känslan är där ändå. Hon kanske bara vill slippa tänka på att Fridas hela arbetsbeskrivning är att ta hand om och hjälpa Merel. Det är för knäppt.

 

När hon stängt klassrumsdörren efter sig märker hon att hon gjort ett stort misstag.

”Men engelska är inte alls svårt, du måste bara tänka annorlunda!”

Alexandra sitter på bänken. Om Merel gått ut sekunden hon blev klar med provet hade hon kanske fått lyssna på Alexandra i nio minuter till! Men nu måste hon sitta på samma bänk som Alexandra och vem det nu är hon pratar med och det känns lika överväldigande som det känns omöjligt att låta bli.

”Lätt för dig att säga.”

Merel får lust att snurra runt av glädje. Det är Isak hon pratar med! Då kan hon sätta sig på bänken utan att det ser konstigt ut!

”Ja men du tänker fel”, fortsätter Alexandra. ”Du måste sluta tänka att varje ord har en översättning. Fattar du?”

”Nej”, svarar Isak utan att verka bry sig det minsta. Nu är han ju visserligen hennes bror, men hur kan man inte bry sig om vad Alexandra säger? Merel tar ett djupt andetag och går mot bänken.

”Hej!” säger hon och försöker låta som en person och inte en samling kaos och hormoner och fladdrig förväntan.

”Hej, hur gick det?” Isak låter tacksam över att fokus flyttas från hans engelskakunskaper.

”Bra tror jag. Finns det plats här?”

”Ja, det är bara jag och Alex som sitter här. Vi väntar på vår pappa.”

”Vadå brukar inte ni … brukar inte du cykla?”

Hon får inte låtsas om att hon såklart vet att Alexandra också cyklar. Det är klart hon vet. Kanske har hon till och med hört henne ställa ifrån sig cykeln och sen snabbt rört vid styret när Alexandra försvunnit runt hörnet. Det kan eventuellt ha hänt, men det är absolut ingenting nån utom Jill behöver veta.

”Jo”, svarar Isak, ”men mormor fyller år så vi ska åka dit på fika. Hon bor utanför Svedala så det är lättast att han hämtar upp oss.”

”Synd att det inte är en löv eller arp”, säger Merel och skäms för att hon tar upp det där igen. Isak måste tro att hon är besatt av skånska orter nu.

”Just det”, säger Alexandra, ”hur blev er photoshoot?”

Holy fuck, Alexandra vet att de har varit på photoshoot. De har pratat om Merel med varandra. Vad har han sagt? Vad har Alexandra svarat?

”Jag har inte framkallat bilderna än”, mumlar Isak.

”Alltså det behöver du inte göra”, säger Merel snabbt, ”det är lugnt. Det är säkert dyrt och sånt.”

”Klart du ska framkalla dem”, invänder Alexandra, ”bästa idén ju!”

”Jag ska, när jag är i stan nästa gång.”

Det blir tyst. Merel försöker hålla händerna stilla, men det går inte så jävla bra. Tänk om Alexandra får se bilderna sen? Merel ler säkert inte ens normalt på dem! Hon ser säkert helt knäpp och konstig och blind ut! Och nu är det tyst och Merel borde gå och låta syskonen ha sitt samtal ifred, men det kan hon inte. Så hon sitter där, bredvid Isak, och försöker hålla koll på alla sina kroppsdelar. Det är inte särskilt lätt.

”Har du hört vad det står på väggen idag, Merel?”

Man vet aldrig helt var man har Isak. Merel antog att om någonting var off limits i just den här konversationen borde det vara revolutionen, men tydligen inte. Vad borde hon svara? Borde hon ha hört eller inte?

”Nej”, bestämmer hon sig för, ”vad är det nu?”

”Man ska ha på sig vad man vill imorgon”, svarar Isak. ”Men jag vet inte om nån kommer göra det.”

”Jag kommer nog göra det”, säger Alexandra. ”Kul när det händer nåt. Du då, Merel?”

Alexandra sa precis hennes namn. Det går som en blixt från huvudet enda ner till fötterna och bänken gungar till. Alexandra sa hennes namn och dessutom sa hon det rätt. Det blir varmt i hela kroppen och hon vet inte vart hon ska ta vägen.

”Hallå Merel, försvann du?”

Shit, hon har inte svarat på frågan. Vad var frågan? Om revolutionen, just det. Men hur ska hon kunna säga något alls? Nu har Alexandra sagt hennes namn två gånger! Men hon måste samla ihop sig och svara nu, hon måste!

”Jag tror det”, får hon fram. ”Låter kul.”

”Vad ska du ha då?” frågar Isak.

”Nån fin klänning tänkte jag. Men jag vet inte.”

”Det ser jag fram emot”, säger Alexandra och världen kränger. Merel måste ta tag i bänken för att vara säker på att jo, det här händer. Och såklart väljer färdtjänstchauffören exakt det ögonblicket att ringa och säga att han är utanför.

”Ses imorgon”, säger Merel och reser sig upp. Benen är ostadiga och hon vinglar till innan hon får ordning på dem.

”Oj, är du okej?” frågar Alexandra.

”Ingen fara”, mumlar hon, ”reste mig för snabbt bara.”

Hon skyndar genom korridoren och ut till bilen. I huvudet hör hon Alexandras varma röst om och om igen. Hon måste ha sett ut som en idiot, men det spelar ingen roll. Hon får väl hitta på nån bra förklaring till Isak imorgon.