hopelosthead

Nu är september slut och så även shuffle-månaden! Här får ni läsa ett urval av de sista femton.

 

19/9

Girls

 

Jag tror inte att hon vet att jag vet, men jag vet. Jag ser hur hon tittar på mig. Det gör pojkarna ofta, tittar sådär, så jag vet ju att det är det hon gör. Lilla Beatris, tänker jag, hur ska hon klara sig om hon inte själv förstår? Och jag kan ju givetvis inte säga något. ”Beatris, jag ser att du tittar på mig, har du tänkt på att du kanske är intresserad av tjejer?” Det går inte. Så jag ser Beatris bli ihop med Max, göra slut med Max, bli ihop med Johan, göra slut med Johan. Matilda tittar på Beatris som Beatris tittar på mig, men det märker hon inte. Jag skulle vilja hinta, men jag är lärare och borde inte vara så investerad i tolvåringars kärleksliv. Men det är ju svårt när de är så…iögonfallande. Jag vet ju att Beatris tänker på mig när hon ska sova. När låten kommer är det inte en förvåning för mig. Jag spelar den för min fru.

 

22/9

Be the one

 

Vi ska cykla till Lomma, för det har Sanna bestämt. Hon frågade inte oss andra om vi var taggade på det, det var bara det vi skulle göra. Okej då, sa vi, och då hade hon redan börjat fota med hashtagen #Lommalife20. Så vi cyklar dit och min cykel är lite trasig men jag säger inte det till Sanna så jag cyklar vidare fast det gör lite ont i benen och det rasslar i cykeln. Caroline undrar om det är jag som rasslar och jag skakar på huvudet men hon suckar åt mig. Sanna ropar att vi sölar och måste skynda oss hallå! Så vi skyndar oss och cykeln rasslar och plötsligt har jag ingen cykel under mig längre och jag flyger över vägen och in i buskarna. Jag skriker till och taggarna river upp armarna och Caroline stannar och kollar hur jag mår men jag vet inte riktigt hur jag mår? Cykeln ligger i en hög på vägen och har gått sönder helt och Sanna ropar att nu får vi komma. Det kan bli svårt men det säger jag

 

25/9

Who really needs who

 

Om jag skrev ett brev, tänkte han, då kanske mina känslor skulle bli mer tydliga. Alla på psykologprogramet brukade nämna det, det där att skriva ett brev man inte skickade. Bara för sin egen skull. Så han skrev ett brev. Ett långt brev, som han tänkte slänga direkt efteråt. Det var viktigt och långt och sant och väldigt väldigt ärligt. Och han glömde slänga det där brevet, Julian ringde på och hans mamma släppte in honom och Julian gick in på hans rum. Han var inte där just då, men hans mamma var så van vid Julian att hon inte ens brydde sig om att han gick in. När han kom tillbaka från toaletten läste Julian brevet. Eller nej, insåg han, Julian höll i brevet som han redan läst. Han slängde det i hans ansikte och skrek att han var en äcklig bögjävel och att alla i skolan skulle få höra det på måndag. Julian spottade i hans ansikte och sprang ut ur huset. Han skrek efter honom att komma tillbaka, för det var inte sant, inte egentligen, det var inte som han trodde…men det var för sent. Brevet låg kvar på golvet framför honom.

 

27/9

Cardigan

 

Vi går genom äppelodlingen. Den som farmor var så stolt över.

”Vad är det här för äpplen egentligen?” frågar Alva. Jag berättar om alla sorterna och Alva lyssnar.

”Jag har aldrig hört talas om någon av de där”, säger hon.

”Det är för att du inte vet nåt”, säger jag och drar i Alvas hästsvans.

”Du får lära mig bättre då”, säger hon och skrattar. Hoppar undan. Jag försöker minnas om det någonsin har känts så här lätt med någon annan? Jag tror verkligen inte det. Alva och jag, det är som om vi alltid har känt varandra.

”Så sjukt”, säger jag, ”att du inte har varit här innan. Det känns som om det är din farmors äppelodling också.”

”Det är det ju”, säger Alva. ”Det var bara ingen som visste om det innan.”

”Hade du ingen farmor innan då?”

”Jo, men hon dog innan jag föddes. Tror jag. Pappa pratade ju inte med sin familj.”

”Opappa”, rättar jag. ”Pappa är pappa.”

”Det tycker inte han.”

”Han borde.”

Rubriklåt: Seize the night med Will Varley, från förra veckans cirkelskiva och dessutom en av Lillas bästa låtar

 

Hej och hallå, jag är helt jävla slut och lite halvfull men imma blog! Det blir ett sånt där halvt inlägg, så jag bloggar om måndagen och lite om idag tror jag. Så, i måndags skrivjobbade jag i malmö. Först hade färdtjänst fuckat ur, så jag blev en timme sen (behövde ej vänta ute i en timme), men sen kom jag dit och Anna väntade. Och sen kom även Lilla! Jag förberedde handledning, Anna bråkade med stadsdelar och Lilla skrev om blues, så allt var så att säga rimligt. När vi hade kämpat klart gick vi till family pub, där jag och Lilla drack vin och åt pizza (Anna åkte hem, she needed it). Pizzan var gooood och vinet likaså, och vi hade det underbart. Till exempel fick vi höra en dude säga "han skulle skriva en bok om allt han visste om kvinnor...så många blad och alla var vita!"life. Sen lekte vi barlekar och det resulterade i mycket sjungande, saknande av konserter och annat amazing. Bästa livet!

 

Vi åkte hem var för sig och sen hade jag svinont i mitt huvud (elelr nä men det var sådär störigt ont) och pratade med Stella och Kiti, det var typ det. Men idag fick jag släpa mig upp, för det var dags för socialhögskolan! En high point av varje termin. Fast den här gången fick jag prata med studenterna digitalt. Det var stelt, men också lite mysigt, för folk ställde bättre frågor när de bara kunde chatta. En person skrev bara "what the fuck?" när jag pratade om att blinda blir ghostade på tinder (efter att ha fått frågan). I stan. Jag älskar socialhögskolan dammit! Det jag inte älskar är att en bebbe skrek och grät hela vägen hem på bussen. Mitt ångiga psyke fuckade ur, så jag började lowkey gråta. Woops. Men bebben hette Åke, så det var kul tyckte jag. Och med det avslutar jag inlägget, för nu vill jag sooova!

Rubriklåt: Fiender är tråkigt med veronica Maggio, för sifferkänslan är på topp

 

Japp, ni läste rätt. Håll i hattarna, eller håll i huvudena (det gör jag för mitt gör ont lol), nu blire siffror. Det gillar ni. Säger vi. Ska jag fortfarande förklara vafan ett sifferinlägg är? Nah man, jag har gjort såna här i sju fkn år, antingen vet ni eller inte. Have fun.

 

1

Det lättaste man kan göra här i livet är att upprätthålla gamla vanor. Det är ju inget nytt, men störigt är det. Vi gör det båda två, både med och utan varandra. Jag har lärt mig att säga åt dig vad du ska göra. Du har lärt dig att lyssna och sen göra precis tvärtom. Men det är de andra vanorna som irriterar mig. De där du går direkt ut på världens tunnaste lina och tänker jaaa, här ska vi dansa! (I mitt huvud har du jättestora skor också vilket inte är så praktiskt på en lina.) Eller som om du sitter i en båt och tänker jaaa, vi ställer oss upp och hoppar! Och jag undrar hur många båtar du ska gunga och hur många linor du ska gå på innan du slutar med det? Innan du liksom bara hittar en rimlig rytm? Eller är det jag som borde gå ut på fler linor kanske...?

 

2

Jag undrar hur du kommer se tillbaka på 2020. Inte alls, sannolikt, men ibland gör du ju det ändå och hur kommer du att göra det då? Jag borde kanske inte, men jag hoppas att du ser det som "det där konstiga året". Inte som "året när jag började göra mer saker" eller "året när jag träffade x och y". Det kanske gör mig till en sämre person? För jag vill ju att du ska träffa människor. Det är ju mitt stora mål! Men nej, jag vill trycka på alla nödbromsar och skrika tills du hör mig. För det var ju inte så häääär du skulle träffa nya människor! Du skulle träffa snälla och bra människor som gav dig ett bättre liv! Inte för att det var något fel på ditt liv eller så va, men...ändå. Inte olika kaosmänniskor som gör allt värre! Och ändå vill jag bara att du ska vara glad. Oavsett med vem, I guess. Jag vill i alla fall vilja det.

 

3

Alla människor har någon som de tänker "inte hen, hen kan inte falla i bitar, hen är stabil." För mig var det alltid du. Det är lite weird, för du är inte särskilt stabil egentligen, men mer än många andra. Förutom nu då. Det har ju varit på väg ett tag, men det är ändå helt jävla bananas. Hur tar man hand om dig? Det vet jag ju hur man gör, egentligen, men jag kan inte tänka mig att jag kan göra det. Förmodligen är det för att jag inte kan tänka mig att jag kan hjälpa dig över huvudtaget. För tänk om jag skulle vara jämlik med mina vänner? Det går ju inte såklart! Och med dig? Nah. Men med det sagt, jag vill prova. Hela den här ta hand om-grejen. Somehow.

 

4

Det är så sorgligt att du fortfarande undrar var vi är. Att du fortfarande inte fattar. För du ska inte behöva göra det. Stressa och ånga och osäkra. Det gör vi ju båda, men alltså...alltså! Det är ingen tävling. Om det hade varit det hade du säkert vunnit, men det är det inte. Det finns inget Emma-pris. Det finns bara Emma (höll på att skriva "det finns bara en Emma" vilket är osant på många sätt) och sjukt nog har jag tillräckligt med kärlek åt alla. (Faaaast lite extra till dig.)

 

Vafan är det här för sifferinlägg ens? Borde jag ens publicera det? Äsch, nu har jag skrivit det, yolo.

Rubriklåt: The joke med Brandi Carlile, som vi lyssnade på i fredags fast i en annan version och det är ju en riktigt bra låt

 

Hej hallå, det var ju typ ett år sen jag bloggade? Känns i alla fall så. Och alltså Jossan, just nu vill jag inte ha din röv i mitt fejs, alltså snela? Jag är ingen bra kattägare va. Men ja, det jag har att berätta om är mest min fredagskväll och då träffade jag Sara. Jag åkte hem till henne och Benjamin fixade mat. Sara försökte fråga honom saker och han svarade "käften jag steker!" så de har 1 bra förhållande. (They do.) Efter maten gick vi him, för Lukas behövde mat och sånt, och där tittade vi på film. Det blev hp 6, för det är Saras favorit (det visste inte hon men jag kom ihåg lol) och alltså hon är så rolig. Vi skrattade mycket åt det ultimata skämtupplägget "är det sant?" "näe." (it's a thing I swear) och jag skrattade otroligt mycket åt vad hon inte kom ihåg. "Är det nu de kommer på allt detta? Det här är en så bra film!", "ooo det är en sån...klorofixifox!" (horcrux), "Vem är halvblodsprinsen? Är det Snape? Vad är ens snapes grej? Är han ond är han god jag kommer inte ihååååg?" och väldigt mycket mer. Vi pratade mycket om olika ships, döpte om malfoy till malsorg och livet var mycket bra. Vi åt dessutom god glass och drack gott te. Efter filmen spelade hon upp olika låtar hon känner känslor av (typ versionen av the joke) och sen åkte jag hem.

 

Igår sov jag nästan hela dagen. Det var uuuunderbaaaart. Jag åt bara chips och lyssnade på poddar och chillade, basically. Det har jag gjort idag också I guess, förutom en stund när jag var himma och åt varma mackor och tittade på alla mot alla. Då lät det så här:

Mamma: Vem är det där?

Jag: Linnea Vikblad.

Mamma: Vad gör hon?

Jag: Är mycket på p3 och så, men jag känner henne mest som...

pappa: Lesbisk?

Mycket rimlig giss ju! Men faktiskt inte. Hon är hetero. Woops. Så, ja, helgen har bara segat fram, och det är bra för nu ska det hända grejer nästan jämt ett tag igen. Och nu är nu up to date, skönt ju!

Rubriklåt: Ingen med Garmarna, det kanske inte är logiskt men den raden känns lite som inlägget

(mush som jag skrev förra veckan och plötsligt kom på att jag glömde publicera!)

 

Jag undrar hur många år det kommer gå innan jag slutar tänka på dig. Man hade ju kunnat tro att det skulle ha hänt vid det här laget, men nej. Min hjärna har tydligen superkrafter. Inte så att jag tänker en massa på dig, men du är liksom around. Och inte som att det egentligen är dig jag tänker på, det är ju bilden av dig, men…ändå. Och jag tänker inte bara på dig, utan såklart drömmer jag om dig också. Nääär ska jag sluta göra det? För det är ju inte vanliga drömmar eller drömmar där du bara är med, utan de är alltid lika jävla intensiva. Ett par gånger om året landar dem i min hjärna och jag är helt jävla wrecked efteråt. Och jag var på riktigt övertygad om att de skulle ha försvunnit by now! Men nej! Fucking igår hade jag en! Den var helt nuts och jag var så lycklig och det är så sjukt för du är ju inte ens en person jag skulle vilja hänga med längre ens om jag kunde! Men min hjärna letar fortfarande efter dig. Lyssnar efter dig i folkmassor ibland. Lyssnar efter ditt namn. Så började drömmen igår, att någon sa ditt namn och jag hörde att det var du som svarade. Du var dålig på att ledsaga i drömmen och lika snarky som på riktigt. Vi satt och åt lunch och Lilla var där och att vi hade känt varandra innan var nån slags hemlighet som bara vi visste. Tills jag lutade mig nära, hånglade upp dig och sen sa ”any questions?” till alla runt bordet. Och dääär blir det ju uppenbart att det inte är jag som drömmer alls. Det är Emma Black. Det är Emma Black som drömmer om dig, Emma Black som letar efter dig…hon letar alltid efter någon. It’s her thing. Eller är det bara jag som försöker skylla ifrån mig? Fan vet jag. Just nu undrar jag ofta om jag bara är en person som låtsas vara två lite hela tiden. Så får jag inte säga, tror jag, men jag känner så. Mitt enda bevis på att hon finns just nu är minnet av det där ”any questions?” och hur intensiv drömmen var, som hennes alltid är. Så det kanske är därför jag drömmer så? För att hon ska påminna mig om att hon finns? Creepy sätt, i så fall.

Rubriklåt: Delirious med Susanne Sundför, en riktig jävla creepy banger som jag är lowkey besatt av just nu

 

Hej och hå allihop! Jag är trött som en anka, sådär som jag ofta är, men bloggande kan jag alltid göra såklart. Nästan alltid i alla fall. Så, igår var det ju quizdags på scaniabaren! Jag, Lilla, Matte och Husse skulle superquiza och såklart köptes en pitcher med fläder-margheritas och sockerkantade glas och sånt där fint. De andra åt tacos och sånt de har där (jag och mexikansk mat är fan inte homies) och vi skämtade / retades i allmänhet, och sen var det quiz. Jag och Husse var i ett lag (vi fick inte vara fyra) och kämpade med metalband (svaret var at the gates, förlåt Robert! De sa inget om att köpa chips så jag fattade inte!) och barnprogram, och jag var arg på Lilla för att hon inte visste vem som skrev because the night. Skärpning unge! Matte var o-diskret som vanligt och vi hade en lövly tid, men ingen av oss vann. Rip.

 

Jag och Lilla åkte hem till mig och där drack vi bubbel, lyssnade på musik och jag berättade drama-sagor. Folk håller på i mitt jävla liv alltså. Men det är kanske bra, eller nåt. (inte heller särskilt spännande.) När vi skulle sova berättade jag om hur sjukt det var när Voldemort kom tillbaka (jag lärde henne fanatical fics-mottot "hold for the text please" för hon kunde ej chilla) och sen berättade hon en snäll bebbesaga för mig för jag inte mådde. Jag fortsatte att inte må, men somnade gjorde jag och sen sov vi jättedåligt båda två men det var i alla fall cosy. Vi tog oss upp till slut och lyssnade på country och åt lunch, och sen skildes vi åt och jag träffade Alex. Vi gick genom superregnet och sen fick jag varm choklad på espresso house, vilket rulade. Och nu är jag helt slut, men ska träffa Sara och Benjamin, så så kan det vara. Time to get it together!

Rubriklåt: Om inte du vill ha mig med mares, en låt jag fucking älskar för tillfället

 

Hej hej från en orimligt peppad Emma! Jag har en bra tid i life, sjukt enough, och det trots att inte jättemycket har hänt. Igår var jag på stan och köpte bh:ar med mamma, vilket var festligt för jag hittade två för inte en miljard, och det var min faktiska händelse igår. Sen hann jag prata en del i telefon (känns så vintage när jag skriver så!), till exempel med min tjeja. Vi pratade om att hon är sjuk i huvet, våra katter, amning ("jag har mycket amning-knowledge! okej!" "okej älskling.") och annat blabb. På kvällen hamnade jag i ett country-flow och lyssnade massor på Amanda Shires, som ni inte vet vem det är. För Lillas räkning kan jag säga att hon sjunger don't call me och healer-versen i highwomen, och för både hennes och Roberts räkning kan jag säga att hon är gift med och spelar fiol med Jason Isbell, och för allas räkning kan jag säga att hon är en snygg och cool countrytjeja som kan sjunga och spela fiol och skriva coola texter. Mums!

 

Jag tänkte sova i tid, men Linus ringde och vi hade drama att avhandla. Det första jag sa var "hej dramaunge!" så ja. Vi hann också prata om stjärnor man kan heta, ansatser, vad "nån dag" innebär och en massa annat trams. Sen sov jag och idag har jag sovit, lämnat in text, lyssnat på gilmore guys för jag fick flow och allmänt bara haft ett sånt där bra liv. Men snart äre quiz-dags yall! Peppen!

Rubriklåt: My love follows you where you go med Alison Crauss, en somrig och wholesome countrylåt jag lyssnade på idag

 

Hej samt hå från en trött Emma! Jag känner mig ungefär som en urvriden trasa, och det är lite töntigt, för jag har bara varit himma idag. Först åt jag thaimat och tittade på alla mot alla med pappa, och sen gick jag ut i sensommarsolen och jobbade med skolan. Jag gjorde olika responser och kollade upp grejer jag ska göra och mest av allt njöt jag av solen och lyssnade på sommarlåtar (jag gjorde saker samtidigt jag lovar). Jag och mamma kämpade med olika dokument hit och dit och jag fick diverse livskriser (en gång började jag snurra stressvarv, det var ej uppskattat), men nu har jag ganska mycket koll tror jag. Sen tittade jag / vi på gilmore girls (mycket gg i mitt life nu japp) och skrattade jättemycket och sen åt vi kött med mos (eller "kött på moset" som mamma råkade säga) och tittade på den nya special-sessongen av mästerkocken. Sååå hype! Fast jag hade velat ha mina superfavoriter som tävlande istället. Och ja nu är jag hemma och lyssnar på fanatical fics och äter daim, fast nej just det jag pratade med Linus också det ska jag nämna. Då försökte jag få ordning på alla hans nya bekantskaper och han berättade sjuka saker som riktigt kyrkliga människor säger ("jag hör din uppgivenhet." "Jag är inte uppgiven! Jag är ledsen och arg!"). Så ja, det var den här dagen. Det var soligt och jag har koll på läget, nästan i alla fall. Nu ska jag sova, vilket är peppande för vet ni en sjuk grej jag älskar sömn. Det hade ni aldrig hört innan!

Rubriklåt: Everybody hurts med Marcus Krunegård, som vi lyssnade på flera gånger i helgen

 

Hej från mig, i Lund och mycket mindre spillra än igår thank god. Så, jag ska berätta om resten om min helg! Vi gick som sagt och handlade efter förra blogget och sen åt vi fryspizza och tittade på gilmore girls innan alla andra kom. "alla andra" var Louise, Ida, Alexander, Ella och Finn. Äntligen fick jag träffa Finn! Och livet var så cosyyy! Massa rökande på balkongen, trauma-bondande, chips och läsk, skvaller om folk knappt någon kände, pepp på att queerifiera mig (det ska tydligen hända) och en massa allmänt babbel. De flesta åkte rätt tidigt, men Ella stannade och vi pratade om transfobi, hur privilegier funkar och när man borde hålla käften om saker. Mycket bra och "lagom" kväll, som Henrik sa.

 

Igår vaknade jag vid tolv och Henrik frågade "gillar du amerikanska pannkakor?" eh, jaaa. Muuums. De var svingoda och när vi hade ätit dem pratade vi med hens roomies flickvän (som var helt chockerad över att vi inte hade druckit alls dagen innan...wow) och tittade mer på gilmore, och sen kom Louise och Ida och hämtade mig och vi åkte hem till Lund under glatt musikalsjungande. Så, jag kom hem och sen har jag inte gjort mycket nä. Sovit, handlat, youtubat och haft det bra. Och nu är det ju mitt i natten, så jag måste verkligen soooova mer. Godnatt!

Rubriklåt: Reasons I drink med Alanis Morisett

 

Igår satt vi ute på balkongen och rökte. Folk pratade om när de började röka, när de började dricka, och varför. De ville bedöva sina känslor, sa dem. De gjorde sina föräldrar, sa dem. Sen bondade flera över att gömma sina pappors ciggpaket. De pratade om missbrukande föräldrar och alla verkade förstå varandra. Och jag...bara satt där. Skämtade om att japp mina föräldrar är gifta med varandra och de dricker lagom mycket och jag kände ingen vuxen som rökte under hela min uppväxt. Jag försökte låtsas att jag tyckte hela grejen var lite kul men jag ville bara springa därifrån. För där satt jag med riktiga trauma survivors och jag förstod inte ett jävla ord de sa. Jag försökte jämföra med mitt liv och nästan allt jag sa var fan laughable. Alla sa "det är okej, alla har olika trauman" men jag har fortfarande inte riktigt hittat mitt? Fast jag vet att jag har det, för jag mår vidrigt och har en massa random traumasymptom, men...jag förstår inte varför? Det här är människor som slitits ut, slagits sönder, slipats till sitt hårdaste och jag vet fortfarande ingenting om någonting. Jag är ingenting jämfört med dem. "Jag ska inte jämföra med andra" well I do because I have to. Jag växte upp som den värsta preppy bitch och ändå försöker jag sitta med de alternativa traumakidsen och passivröker deras cigg för jag röker inte ens. Och såklart är det bra att jag inte röker. I do get that. Men jag känner mig bara som en sån klump när jag hör dem prata och inser att wow I don't know shit. Och ändå mår jag skit nästan jämt. Det är mörkt. Och ganska ointressant men I had to say it anyway. Godnatt.

Rubriklåt: Tro på er ruin, hurulas nya <3

 

Hej från Göteborg! Jag ligger i sängen i mitt egna rum (huuur lyxigt? Henrik var så söt och bara "du får eget rum! Det är ett mansrum, så du vet, men hoppas det är okej.") och bloggar för att sen släpa mig iväg för att handla. Det måste man tydligen göra. Men hur kom jag hit helt plötsligt? Jo, först åkte jag bil hit med Louise och Ida (hens tjeja). Hyrbilen var helt sönderkörd, så den var en struggle, men vi (Louise) kämpade på. Vi åt konstiga snacks och när vi kommit ut på motorvägen hade Ida musikquiz! Vi tävlade och lyssnade i och med detta på britney, phantom of the opera och en massa annat random. Och jag och Ida kom fram till att vi hade känt varandra när vi var små! Ida gick tre klasser under mig i lågstadiet, vilket betyder att hon var i min fadderbarnsklass så jag kommer ihåg dem! Och! Jag kommer ihåg att Ida hade en lågstadieflickvän! Det var typ det första queera jag såg? Sjukt ju! Vi skrattade åt "låtens sång" (hon försökte säga låtens namn) och när Louise frågade om en registreringsskylt var tysk och Ida lyste upp och sa "jaa det är hon!" för sångerskan råkade vara tysk. Spectacular.

 

Sen kom vi fram och de lämnade av mig hos Henrik! I hens mysiga kollektiv! Väl där åt vi vego-nuggets med bollar och sen hängde vi omväxlande på hens rum och balkongen. Vi lyssnade på folkpunk, åt marabou fudge havssalt, drack massa äppeljuice, rökte / passivrökae och lyssnade på hurula och pratade såklart massor. Ämnen var till exempel: vilken tonart man ska sjunga ja må du leva i (ingen!), att man kan och bör kontrollera sina känslor, lame heteros, syskon, artister som inte är politiska och en massa annat random. Så himla mysigt och fint! Sen sov vi jättelänge såklart och idag har vi ätit kräm (jag åt kräm ur en mugg för alla skålar var i disken lol) och tittat på gilmore girls, och nu ska det handlas ja. Jag ska bara typ byta om så jag är anständig och allt sånt där. Såå vi ses imorgon, kanske i Lund igen eller här, det vet ingen!

Rubriklåt: Strange love med Halsey, som hördes igår och som dessutom är med i veckans cirkelskiva

 

Hej allihop, här är er kära bloggerska som def aldrig har varit en bloggerska. Alltså att den här bloggen finns på internet är kanske inte så bra egentligen? Men ja, blogga ska jag göra, om min tid med Lilla igår. Det var en bra sådan, sjukt nog, och vi lyssnade på svordomslistan och åt maxmat och hade oss. Jag var dum i huvet, för när maten var på väg ropade jag "jag ska äta den!" det säger jag ju om allt nowadays, typ låtar och filmer och sånt, men om mat blir det ju bara...sant. Fun times. Vi obsessade som vanligt över listor som inte finns och varför vissa melodier känns så bra i själen (ingen veeet). Vi åt delikatobollar och tramsade och chockades av att vi fortfarande inte är samma person (hur kan den ena dricka vin när den andra tar antibiotika? Hur kan den ena vara i en annan del av landet?) Vi gick och la oss och jag berättade sagan om Lockhart, eller lockis som jag kallade honom. Mycket kul! Framför allt när jag skulle komma tillbaka till sagan från olika tangents med "i alla fall", fast jag sa det mer som "jalle fall", och jag vill nu skriva en karaktär som heter Jalle Fall. It's gonna happen.

 

Imorse vaknade vi och fixade frukost (ägg wooop) och lyssnade på musik och sånt, och nu har jag duschat och ätit subwaylunch som mamma kom med (det makade sense så hon körde inte bara hit med mat for no reason) och snaaart ska jag åka till Göteborg! Det kommer bli amazing! Hoppas jag, men jag tror det. Så, ett litet inlägg från maj, ha det bra så hörs vi när vi hörs!

Rubriklåt: Goldwing med little jinder och first aid kit, för Kiti sa att jag skulle ha en jinder-låt och den är bra jao

 

Hej igen, det har blivit natt och jag sitter i min soffa. Just nu undrar jag hur fan jag ska få kattmat imorgon, för min var tydligen slutare än jag trodde, så det blir ju en kul tid. Men ja, jag ska blåga lite allmänt om life och igår efter blogget slutade Stella skolan. Vi tog en eftermiddagsnap (det bästaaa) och sen såg vi klart trinkets. Jag älskar dennn! Vi var mycket engagerade ("varför pausar du?" "jag måste se hur mycket tid det är kvaaar!") och även om slutet var kaotiskt var det riktigt bra ändå. Sen felixade vi lite ("men Stella, det här är en frukostrecension! Det är inte frukost!") och sen försökte vi sova. Eller ja Stella bara sov, jag...sov inte. Eller jo, men inte förrän kanske 03 eller 04. Och när jag väl somnade drömde jag kaosdrömmar från helvetet, så jag vaknade och mådde riktigt jävla vidrigt. Kunde typ inte prata på tio minuter av ren skräck när jag vaknade? Creepy.

 

Sen åkte Stella :(( jag sov lite mer och sen tog jag mig till stan för att träffa Alex. Jag var kanske inte mitt bästa jag, men vi hängde på espresso house och gjorde ärenden och sånt, och jag fick lite sol i alla fall. Sen jag kom hem har jag vilat massssor, men nu på kvällen har jag pratat jättemycket med Kiti. Det behövde vi! Vi pratade om fyllor och hur man hanterar dem, gravtest (flippa ej, kära tre läsare eller så, we good), att psykopater inte tror att de är psykopater, dudes som inte är möbler, emomusik vi inte fattar och annat sånt. Cosy life. Och ja, nu är det väl dags för this crazy dygnkvadderska att sooova.

Rubriklåt: I didn't just kiss her med Jen Foster, en härlig gay låt som jag har lyssnat på idag woop

(ja två inlägg på en timme låt mig va!)

 

Hej från...balkooongen! Det är sommar idaaag! Supersommar helt jävla plötsligt! Älskar life. Stella pluggar, men hon borde sluta snartish, och jag har väl också pluggat lite...I guess. Men nu sitter jag här och dricker cola och lyssnar på nya fanatical fics och alltså det är sol. Life fucking rules <3 och igår efter blogget åkte vi in till stan. Där fick jag veta att jag en gång har tafsat en person i ansiktet på tunnelbanan (vill dö skämsdöden rip mig forever) och efter det traumat köpte vi godis, för det var vårt ärende. Vi köpte också frukost och sånt man ska, och när vi kom hem igen såg vi trinkets! Det har kommit nya avsnitt vi har det så bra! Vi såg fyra avsnitt och det var så gay och cosy och alltså estetiken i den serien är fan min favorit.

 

Senare pratade jag med Onna och fick veta att stockholmare inte vet vad en fiskbil är (?!) och sen åt vi sushi, för Stellas mage var kränkt över sitt liv tydligen. Jag klagar inte på att äta lax. På kvällen såg vi klart leaving neverland, för varför stanna i en cosy vibe liksom, och den är riktigt bra faktiskt. Inte så jobbig att se som jag trodde. Sen försökte vi sova, men först mådde Stella dåligt och sen när hon väl somnat kunde inte jag sova på fleeera timmar. Det var: sämst. Så idag när hon gick upp kunde jag så att säga inte göra det, så jag sov som en stock, men sen har jag skrivit en skrivuppgift och duschat och ätit mat och sånt man måste, och nu sitter jag här. I sooolen. Grattis till er för det förmodligen sista balkonginlägget i år!

Det är shuffle-dags igen i mitt life denna månad! En shuffle är alltså när man sätter på random spellista på shuffle, döper texten man skriver till den första låten som spelas och sen flödesskriver tills låten är slut. Det blir oftast mest skit, men här är några från första halvan av september som blev ok. Lämnar allt som det stod, inklusive stavfel och sånt jag vill ändra såklart.

 

2/9

Kungsholmens hamn

 

Vi kör sakta. Eller kanske inte sakta, egentligen, men det känns så. Mamma kör hela vägen och jag förstår det inte då, men pappa kan inte köra. Vi lyssnar på Melissa Horn och pappa borde kanske be oss stänga av men han är för snäll. Vi kör och skriken från huset vi precis lämnade stannar i mitt huvud. Att en vuxen man, med så mycket stolthet, ropar av smärta är något jag aldrig varit med om tidigare. Inte efteråt heller. Vi kör och när som helst kan samtalet komma. Det tar bara någon timme att köra hem, tre och en halv, men det känns som längre. Vi hinner vara hemma i några timmar innan samtalet kommer, men kommer gör det. Vi såg honom på hans sista dag. Jag kände ingenting. Vi hade nyårsfesten som planerat. Allt gick vidare.

 

4/9

Old men young women

 

Det var inte alls som ni tror. Jag var inte nån slags trofé. Vi var lika viktiga för varandra. Han höll om mig när jag var ledsen och jag höll hans hand när det kändes svårt. Det skulle inte funka, det skulle inte bli en sagoromans, men det var aldrig målet. Han ville inte ha mig på det sättet. Jag ville ha allt men jag hade inga ord. Vi låg tysta bredvid varandra och tänkte på vad som helst, allt var så varmt och tryggt med honom. Han visste allt om mig. Allt om var jag kom ifrån. Han borde kanske inte ha berättat allt för mig, men han vågade och jag lyssnade. Jag älskade att lyssna på honom. Jag kände mig vacker, rolig, viktig. De säger att det var ett övergrepp, att han skadade mig. Så var det nog men jag minns det som bra. För jag fanns och nu finns jag ingenstans. Jag är ett skämt, en bisats, en eftertanke. Han tog hand om mig, jag tog hand om honom, vi var aldrig varandras eftertanke. Jag undrar om han saknar mig. Jag undrar var han är.

 

6/9

Ghost train

 

Vi går mot huset. Fort. Hon jag redan har glömt namnet på visar vägen och ser ut som om hon helst ville vara någon annanstans. Huset ser ut precis som alla andra hus där lyckliga människor bor. Lagom stort och med trädgård och allt. Fönster där det lyser. Allt är helt. Hon jag glömt namnet på plingar på dörren och min nya ””fostermamma”” öppnar.

”Hej! Det är du som är Anna?” säger hon, som en fråga. Jag nickar. Soc-tanten får sköta snacket. Jag kikar in bakom ””mamman”” och ser två barn stå och titta på mig. Ett är mindre och en pojke, det andra en flicka i min ålder. Hon tittar på mig under lång lugg. Hon tror säkert att vi ska bli kompisar. Vi kommer inte bli kompisar.

”Har du några frågor till helen, Anna?” frågar soc-tanten.

”Det kan vi ta sen”, säger Helen, ”när du känner dig mer hemma.”

Jag fnyser. Det bara slinker ut. Lol jag kommer inte känna mig som hemma hos såna som er.

 

13/9

You need me, I don’t need you

 

Han ser inte direkt ut som en clown. Han har inte näsan. Istället är han rufsig och liksom alltid lite

hukad. Förutom när han sjunger. Då rätar han ut sig och flinar nästan läskigt. Det är då folk kallar honom clownen, men jag tycker jokern är bättre. Han dansar och sjunger och jag fattar inte hur han vågar. Jag älskar ju det jag också. Jag sjunger stämmor och dansar framför spegeln. Ibland lyssnar jag på honom på soundcloud och sjunger med honom. Dansar hans steg, som med en stjärna liksom. Hans låtar är ju så jävla bra och jag kan inte hjälpa det! Jag tänker på honom hela tiden och han vet inte att jag sjunger lika mycket som han. Jag vill vara hans, kyssa hans mun mitt i sången och det får ingen någonsin veta. Verkligen ingen, för han är clownen. Jag ska vara kär i Julian eller Felix, men det är jag inte. Har aldrig fattat grejen. Jag vill vara med clownen. Sjunga med honom och alltid må bra. Alltid.

 

15/9

Strangers

 

Hon röker marboro nu. När hon var min var det blend, eller ibland lucky strike när hon ville vara lite retro. Hon står lutad mot husväggen och ler. Jag minns när hon log så mot mig. Nu är det killen i keps som får det där leendet. Det är för honom hon ser ut som en ny Mona-Lisa, eller…det är för överanvänt. Snarare ett helt nytt konstverk. Hon har flätat sitt hår, eller kanske är det Nina som gjort det, och röken ringlar sig från ciggen. Jag vill gå fram och säga hej, berätta om allt som hänt mig sen sist, men inget har hänt mig sen sist. Inget mer än det vanliga: skola, jobbet på max, vännerna, serierna jag ser. Hon har levt två hela liv sen sist vi sågs. En tjej med dreads kommer ut och leendet riktas ditåt. Då ser hon mig i ögonvrån. Jag vill att hon ska rycka till, men det gör hon inte. Hon hälsar på tjejen i dreads. Inte på mig. Jag finns inte.

Rubriklåt: Yggdrasil med brothers of metal

 

Hej och hå nu ska jag blogga om bröllopet! Jag orkade inte igår, men idag ska jag orka dammit. Och i lördags efter blogget tog vi oss till Osby! Vi lyssnade på dålig radiomusik och åt på en jättesunkig vägkrog utanför höör, som faktiskt hade riktigt god mat (tyckte alla utom Lilla), och sen kom vi fram. Och det var vigseldags! Allltså det var så fint. De sjöng varsin sång till varandra, vilket var superfint, och jag läste bibelord utan att fucka up vilket kändes skönt för jag var nervös. Och de sa ja och allt sånt! De är gifta nuuu! Iiiii!

 

Vi gick ut och de hade blåst upp till storm, så när brudparet kom runt kyrkan flög Annoushkas slöja upp så den stod rakt upp från huvet. Mycket fint. De åkte häst och vagn till hotellet (!) och vi välkomnade dem dit med bubbel och mingel. Då hade jag sjukt ont i fötterna, så jag kunde typ inte tänka på någonting annat, men jag hann skämma ut mig inför en av Roberts homies och spela in en ljudhälsning och lite sånt innan jag äntligen fick sätta mig ner. Då var det middag! Och det fanns punktskriftsmenyer och allt! Oooch vi blindos fick blindskuren mat! Bästa! Det hölls många roliga tal och maten var myyyycket god, jag blev "hon som fick det sista ur alla vinflaskor" ("då har jag ju räknat rätt, om de tar slut på samma ställe jämt!" sa servitrisen) och allt var väldigt fint tycker jag. Folk fortsatte med tal och vi skrattade mycket åt dem, och till slut var det dags för mitt taaal! Jag var svinnervös, men det gick faktiskt bra, jag blandade inte ihop grajor thank god. Oooch sen vare tårta! Mamma hade gjort denna och var superjävlanervös för att tårtorna skulle ha sjunkit ihop, men de var fina och goooda och alla var sjukt hype! Särskilt servitriserna vilket var supergulligt. Och sen var det party! Jag, Lilla och brudparet stod och sjöng högt till rubriklåten, shirley clamp och jävlar anamma, vilket var drömigt, men alla undrade hur man dansar till det. Det vi inte brydde! Jag och Stella tog rökpaus och puss-paus, för det måste man, och sen drack jag vin och pratade om musiken med pappa och sen gick jag och la mig basically. Där var jag och Stella jättetissliga och kramiga och bra, så det tog hundra år innan vi somnade, men vem bry.

 

Igår vaknade vi och åt frukost, aka nutellamackor för det rular, och sen åkte vi hem. Då sov jag och Stella i hundra år och sen tittade vi på leaving neverland, vilket ju var mörkt, men också spannend. Sen såg vi Felix och gosade och sen sov vi, japp vi är så spännande. Och idag har vi bara typ ätit frukost och tittat på todd in the shadows, men nu blire snart dag...säger vi!

Rubriklåt: Limocin med maskinen och movits, ba för Lilla nämnde Frej Larsson nyss...jag hade inte mycket där lol.

 

Haj från författaren! Jag ska snabb-blogga om igår innan jag drar till bröllop. Team Osby ska ju fakking gifta sig! Woooop! Men igår firade jag bok, och det först med häng med Alex. Vi hängde på subway och pratade om allt som har hänt i våra lives och Alex berättade om träningsformer. Kul ändå. Jag åkte till frisören därifrån och blev klippt, men det blev för långt och jag borde sagt nåt om det men jag...vågade ej. Woops.

 

Sen kom Stelllla! Vi kramades och lyssnade på brittiska listan och efter nån timme åkte vi him, fast först försökte Stella gå in i en vanlig bil för hon är...smart. <3 Och väl himma var det bok-partaj! Mamma, pappa, Stella, Sara, Benjamin, Mormor, Cia och Lilla var där och vi skålade i bubbel och Benjamin och jag pratade om beats typ. Sen åt vi vi laaaax och levde fakking life, och sen kolapaj med chokladfluff som mamma hade gjort. Såååå gooood! Lilla skrev punktmaskin till allas intresse och sen pratade vi om barnprogram och jag fick visa min fina presang-bok, som faktiskt är min bästa presang som jag har fått. Benjamin läste den på norska vilket rulade och sen sökte han upp saker i en ordbok och höll på. Det var ett cosy liv och ett bra bokparty! Jag, Stella och Lilla åkte hem och målade naglar och drack cider, och sen sov vi. Och nu är vi här, tittar på Felix och snaaart äre wedding times! Jag ska packa ihop mina grajor nu hajdå.

Rubriklåt: Something big med Sean Mendes

 

Detta blir inget långt inlägg, vilket det kanske borde vara, men jag ville bara säga att nu! Är boken här! Nu kan man gå till en bokaffär och köpa den eller till ett bibliotek och låna den! Eller till en app och läsa den, tror jag, det är oklart tbh. Nu kan liksom Andrea och Hedvig och Katja och Simon och hela gänget läsas av vem som helst! Vem som helst kan ba plocka upp den och läsa! Det är så sjukt att jag inte har någon som helst aning om vilka som läser den eller vad de tycker om de inte säger nåt? Liksom hur funkar det? Huuur hantera? Och liksom...nu har jag gjort the thing. Jag är författare nu. På riktigt! Med en riktig bok i hyllorna! Jag kan inte hanteeeera det :( Och det var nog det jag hade att säga tror jag? Bara att den finns. Överallt. Nu i detta nu. Sååå sjuuuukt!

Rubriklåt: För den som älskar med Shirley Clamp, från veckans cirkelskiva...nu när Robert ska gifta sig måste han ju få en riktig annoushka-skiva! Sjukt mycket shirley-låtar i bloggen i år...

 

Hej från de sista självande minuterna innan det är bokdagen! Lol inget kommer hända imorgon egentligen men ni fattar okej. Och idag har...inte varit en så spännande dag nä. Jag sov jättelänge och var jättehängig, så hängig att jag ställde in häng med Skogis (dååå är man trött!), men jag stapplade him på kvällen. Eller ja, mamma hämtade mig faktiskt. Följande hände i bilen, när vi lyssnade på radio:

Jag (mitt i en rant): Seende är min sämsta samhällsgrupp! Eller nä det är män, men seende är tvåa!

Mamma: Jag tycker smith & tell är en hemsk samhällsgrupp! Jag hatar dem!

...Ooookej mamma? Vi insåg sen att smith & tell faktiskt innehåller en seende man. Han är inställd.

 

Väl himma åt vi lasagne och sen tittade jag på gilmore girls, ibland med mamma som bakade efterrätt inför imorgon. Älskar när man ligger i soffan och tittar på gilmore och så får man deg helt plötsligt! Jag fick dessutom te och en jättttegod kanelbulle, så jag lever mitt bästa life. Och innan jag gick fick jag träffa pappas nya skivspelare och sätta på en skiva på den! Det knastrade och allt! Jag ville döpa den, men pappa tyckte inte att det behövdes. Han är knäpp. Och nu är jag här och ska sova, för imorgon (idag!) smäller det!

Rubriklåt: Power is a lonely place med Tea and the wild, en jättemysig låt som jag älskar basånivet

 

Hej från mitt upfuckade dygn! Seriöst rip mitt fucking dygn I miss it :( sååå jag chillar i soffan och dricker cola och har det bra. Alltså tänk så är det ba koffein som gör att jag inte sover? Sjukt det vore. Det är inte så, för jag sover som en bäb på dagarna och jag dricker ju läsk då med, men ändå. Men jag har försökt göra grejer I promise! Igår var jag till exempel himma och åt middag. Och tittade på greys anatomy med mamma och råkade bli invested, dock bara i sånt som bara var i det avsnittet. Och i lesbians. Alltid lesbians. Sen tittade vi på alla mot alla, diskuterade presanger och annan logistik och kollade in ny musik, i guess.

 

Idag slet jag mig upp ur sängen och tog mig till condeco för att jobba med Lilla. Det var ett kraftprov dammit, men det gick och jag fick i mig varm choklad och macka och jobbade med skolgrejer. Och skrattade med Lilla åt hennes norska bok. "brännevinsförbud" blev en grej så att säga. Vi kämpade på trots döda lurar och annat skit, och efter jobbet åkte jag hem och var i en höstmysig state of mind. Så jag...sov i några timmar. Woops. Mamma väckte mig med att maniskt ringa mig på alla plattformar, vilket var frustrerande pga telefonen var i badrummet (låt mig va det makade sense in the moment säger vi), men också rimligt för jag och pappa skulle ju handla för fan! Så det gjorde vi och sen landade jag här hemma igen. Seriöst jag är så trött på att må såhär, alltså jag mår inte ens dåligt men är ständigt short of spoons dammit. Blä alltså life. Men ja, september är ändå en mysig dag, och det är efter midnatt which means...imorgon, tekniskt sett, händer deeet!

Rubriklåt: Alla låtar med Carakou, för finns det nåt bättre än folk som sjunger om att de sjunger?

 

Hej och hallå jag lever igen! Tror jag? Det är sjukt oklart men jag hoppas att jag lever. Och jag ska komma i fas med mitt blågande woooop! Till exempel genom att berätta om att i söndags var det kräftskiva himma! Jag, Sara, benjamin och mormor var bjudna för att äta kräftor och sånt som hör till. Jag åt...mackor med räkor och vitlökssås. Och potatis. Works too. Vi diskuterade vitt vin i mången detalj, Sara försvarade sina kräft-snapsglas (vi drack ingen snaps men glasen stod där ändå), folk åt kräftor mycket äckligt, jag berättade såklart för alla om den äckliga maten på museet och livet var trevligt fast jag var såklart supertrött.

 

Igår sov jag. Typ hela dagen. Det enda jag gjorde förutom att sova var att beställa pizza (och glasssss) och prata med Kiti. Vi pratade om vad som räknas som bipolär, musik-kunniga personer osv. Det var en cosy tid. Och idag har jag lyssnat mycket på fanatical fics och ätit upp glassssen och försökt plugga (lol). I try doing things. I'm bad at it. Men som sagt, jag är nästan vid liv at this point och försöker återhämta klart mig så jag kan börja leva 1 st liv. Tre dagar till bok yall! Är ni fakking redo?

Rubriklåt: As for my soul med Will Warley, en svinbra och superbrittisk låt som jag hörde igår.

Annoushka: Ahaa. Woops. E och ä suger :(

 

Hej hej jag är hemma igen! men jag åker igen om...nitton minuter. Såå det kan bli så att jag avslutar inlägget senare ikväll, och om det blir så kommer jag inte att blogga om kvällen. För vem sa att bloggande måste hålla ihop? Inte jag i alla fall! Och jag ska blogga om min sjukt långa lördag. Först vaknade jag orimligt tidigt och jag och Linus hade chipsfrukost, och när han åkt och jag vilat ett tag åkte jag him. Där blev jag utrustad med jeans, skjorta och slips, för jag skulle klä ut mig till butchflata! Och varför skulle jag det? Jo, det var dags för svensexa för Robert!

 

Olle kom och mamma och pappa körde oss till Malmö, medans vi sa sjuka burns och pågick. När vi kom fram mötte vi först Oscar och sen Robert och hans svågar Johan som kom från Osby. Där hade Robert fått köra ferarry! hahahaha så stavas det inte men jag har gått igenom flera stavningar och nu orkar jag inte fler. "Googla emma" naj jag orkar inte! Och jag insåg nu att jag skrev köra, obs han fick ej köra, men han fick åka. Så. Vi åt lunch på burger king och sen gick vi till vår nästa destination, med en paus för öldrickning för vi hade med oss öl. (nu är det senare på kvällen, såå jag kom inte så långt lol.) Sen kom vi fram till äcklig mat-museet! Det var ett awesome museum där vi fick läsa om, och ibland lukta på, äcklig mat. Det var riktigt kul! Och äckligt! Typ juice med grodögon, rutten haj, hjärnor, djurplågeri och, mitt värsta, ankfoster. Där snurrade jag runt av genuint äckel. När vi var helt sönder av detta var det slut, trodde vi, men då fick vi smaka på grejer! Folk smakade durianfrukt, äckliga ostar, den ruttna hajen, insäkter och annat skit, och till slut friterades fårtestiklar live. Detta åt även jag och det var faktiskt gott! Smakade typ kyckling.

 

Efter detta satte vi oss i en taxi och åkte till ett klättercenter. Det visste ju inte Robert, så han försökte gissa och hade verkligen ingen aning. Älskar att överraska blinda. Men sen klättrades det! Inte av mig, men av dem andra. Efter klättret åkte vi till texas longhorn för middag. Där åt jag en burgare och sen chokladkaka, så livet var bra, och vi pratade såklart massor. Jag fick många frågor om boken och sen diskuterade vi folk som vill hjälpa blinda och vad vi tycker om det. Många anekdoter hände och alla glömde bort folks namn, och sen avslutades aftonen.

 

Men inte för mig, för jag åkte ju till lilla! Där var Grace (hennes favoritartist ju) mitt uppe i en livestream, så vi tittade på den och sjöng och hade det bra. Vi drack mysko ölar och lyssnade på brittiska listan (efter streamen alltså) och pratade, och jag var så trött att jag nästan dog. Men till slut sov vi och då sov vi suuuuperlänge, men sen åt vi ägg och drack te och kramades. Det var så att säga ett bra life. Och där tycker jag att det var dags att sluta inlägget, vi ses imorgon!

Rubriklåt: Millas sång med Eddie Lövholm Eriksson och Anna Stadling, en Linus-låt

 

Hej från Lillas säng! Jag är utmattad till den grad att jag knappt kan tänka, sååå jag är 1 dåligt sällskap. Fölåt lilla! Jag äskaj daj! Men nu ska jag inte blogga om henne, utan om min torsdagskväll och fredag med Linus. Så får ni höra om min (låååånga) lördag imorgon. Så, i torsdags kväll kom han hem till maj och vi pratade mycket och länge om till exempel när saker ska vara akademiska, att banka folk i väggar (och vad det har med banker att göra), väldigt konstiga namn (till exempel Anders Skrattgnäll) och en massa annat fram till 02. Som man gör.

 

Igår tvingades jag upp (jag vaknade inte av rop, så han satte på skyline) och låste efter Linus som skulle till morgonmässa (messa? minns ej lol) i domkyrkan. Så jag soooov några timmar till, och när han kom hem pluggade vi. Jag skrev ett debutantportrett (det är ju inte plugg men ja) och en uppgift till skolan och han hade föreläsning om "gt" (det står inte för vad man tror...). Efter plugg och jobb gick vi till stan och köpte cider och åt glass, under ett konstigt samtal om hur det skulle vara om vi åt glassarna tillsammans men inte kände varandra...det var weird. När vi kom hem lagades det hamburgare och vi lyssnade på countrylistan, och sen firade vi! Linus har ju blivit antagen prästkandidat och därför (och också för varför inte) drack vi cider och likör (ej blandat) och lyssnade på våra bra låtar. Och sjöng! Satan vad vi sjöng! Så mycket sång blev det att han tog fram gitarren och vi spelade ihop. Jag sjöng min bästa version av "lät du henne komma närmre" ever och vi duettade som vi bör, och sen hamnade vi i långa samtal om tjejer, system i religion, familjerelationer och en massssa annat, fram till klockan 03. Wooops. Och med det avslutar jag det här inlägget och hoppar tillbaka till soffan! Hajdå!

Rubriklåt: Power is power med Sza, the weeknd och Travis Scott, som är en jävla banger och som vi diktade upp glee-fanfic på igår. Sza är dessutom alldeles betagande i denna låt.

 

Hej ungdomar! Jag är brutalt trött, men jag äter dumle och lyssnar på flashback forever så det känns ändå okej i livet. Och nu ska jag väl berätta om mitt töntiga life, till exempel om igår när jag hade damhäng med Saga. Hon kom hit och vi började nästan direkt med ett stort projekt, nämligen att räkna ut hur långt ett genomsnittligt förhållande i glee är. Så vi skrev upp alla par och sen var det upp till antingen mig eller, om jag inte hade alla svar, google att berätta hur länge de varit ihop. Det tog tid och var så troligt att vi båda nästan dog rol-döden, för vi älskar system ungefär lika mycket. Så, vad blev resultatet? Jo, 12,5 avsnitt är genomsnittet. Vi höll också på med mycket debatt om vad som skulle ge poäng ("vi delar inte ut några bebis-ettor Emma! Bara sex-ettor!" okej okej), så allt var rimligt.

 

Sen fixade vi mozamat med vitlöksbröd (bästa maten: ja) och lyssnade på en massa nya låtar vi (mest jag) ville ha in i vår damhängslista. Det blev många bra låtar ifall någon till exempel skulle undra. Vi pratade om känslor som ligger nära ytan, när man är andrahandsval till förstahandsvalet "undesided", den helt naturliga fyllegråten och mycket annat trams, och såklart gjorde vi glee-scener till låtarna vi hörde. Rubriklåten blev en favorit, men också betty med taylor swift och typ alla låtar vi kunde få in vänskap i, för vi gillar vänskaper i glee it's a thing. Ni förstår inte hur roligt vi har när vi gör detta, men det ääär sååå roooligt! Så när hon åkt hem tog det hundra år innan jag kunde gå ner i varv och soooova.

 

Idag träffade jag Alex och fikade i solen, för det var sol idag yay! Vi catchade up om allt som pågår, diskuterade föräldrarskap (oklart varför eftersom vi ej har några bebbar) och hade ett bra life, och sen har jag handlat och ätit soppa och nu väntar jag på Linus som snart dyker upp. Tror jag. Det är lite oklart än.

Rubriklåt: Självmedicinering med Hurula, för Hurula förstår ofta vad som pågår faktiskt

(sjukt kryptiskt mush, oklart på alla sätt)

 

Ibland tänker jag att nu, nu får det räcka. Nu har jag oroat mig tillräckligt. Nu är allt lugnt och inget kaos lurar runt hörnet. Men så är det ju aldrig. Det finns ingen kvot för kaos per person som jag ofta får för mig. Det är faktiskt nästan tvärtom, kaos dras oftast till samma personer. Det är aldrig slut. Jag måste oroa mig och vara på helspänn i år efter år. It does not end. Och problemet med det där oroandet är att det gör alla andra känslor så jävla förvirrade. De där andra känslorna som kanske egentligen borde ta mer plats. Såna som ilska, irritation och sårade känslor. Frågor som "tycker du ens om mig?" och "vet du ens vad som händer i mitt liv?" blir irelevanta. Och de är ju också det, för jag berättar inte vad som händer i mitt liv. Det är ju inte ditt fel. Det kanske inte ens finns något att berätta, jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag sitter här och undrar hur det går samtidigt som mina egna ångestnivåer skjuter i höjden och det är precis som vanligt. Vi kommer aldrig att vara på samma nivå. Det är inte ditt fel. Det kanske är mitt, lite, I'm not sure. Och det var inte ens det här jag ville prata om. Jag ville prata om att jag är trött på kaoset för att jag vill att du ska må bra nån jävla gång. Jag ville prata om att du förtjänar lite jävla stabilitet och inte fler jävla idioter som ska förstöra allt. Det blev inte det jag pratade om, men det är också sant. Allt är sant samtidigt. Jag borde fan få betalt för att skriva mushar om oss at this point, det har blivit många. Denna var inte en av de bättre. Men ja. Shit is weird.

Rubriklåt: Lover let me in med Maria Mena, från veckans cirkelskiva

Annoushka: Vilken tur! Och haha ja jag vet, det är inte helt okej!

 

Hej hej jag lever igen! Tror jag. jIgår levde jag åtminstone, så pass att jag tog mig ur huset (gasp!) och skrev med Anna H. Det var inte igår man såg henne minsann! Vi satt på bibblis och jag skrev om munkar och olika orter i Skåne, vilket resulterade i att vi googlade ortnamn och vad de är ens. Vi hittade bra låtar for no reason och efter lite mer kämpande gav vi upp och gick till bishops arms för en öl / ett glas vin. Vi hann preciiis sätta oss ner med våra glas innan strömmen supergick, så det blev en stel stämning i den mycket tysta baren. Typ hela stan tappade ström, så det kom hela tiden in folk och frågade om det var strömavbrott här också. Men vi pratade på om Annas personliga apokalyps och sånt, och sen kom strömmen tillbaka woop.

 

Vi gick till tugg för att äta middag (Anna älskar tugg it's so cute) och där åt vi mycket god mat och pladdrade. Vi hade mycket skvaller att ta igen faktiskt! Och sen avslutade vi kvällen på john bull med att jag tvingades göra pottermore-sorteringstestet mycket motvilligt (men jag blev gryffindor där också så det är okej!) och sen pratade vi en massa om DID youtubers. De är ofta sjuka i huvet. Men det var en mysig kväll och vi slutade i tid och jag föll i säng basically, med väldigt mycket ångest men vem bry sånt. Och idag har jag lyssnat på en spännande tvåspråkig metalskiva och sovit och haft ett bra liv, och snart är det damhäng. Livet rular faktiskt, ganska ofta åtminstone.