hopelosthead

Rubriklåt: Wish you were gay med Billie Eilish, som jag hörde idag för första gången på länge och det är fina sommarminnen från 2019 <3

 

Hej hej jag är hemma igen. Just nu mår jag jättedåligt av ganska oklara anledningar, men så kan det väl få vara. Jag kom hem till slut och basically kollapsade i en liten hög. Vi åt köttfärssås (jag skulle inte rekommendera det det om man har jätteont i läpparna vilket jag har) och klängde och hade oss, och sen ville jag sova i tusen timmar...men det tog jättelång tid för mig att somna. jävla skit är detta jag vill kasta ut mig. Men idag har jag vilat, kramats massor med min tjeja, gosat med kattorna (alla tre har varit superklängiga och vi hade ett perfekt gos i eftermiddags när Stella låg på min arm, Sherlock på sitt ställe vid mina fötter och Jossan på min mage och Stellas arm) och väl haft det okej. Men alltså alla gör slut och it breaks me. Vi har fått höra om tre par som gjort slut bara de senaste dagarna och jag mår jättedåligt av det! Liksom inte ens empati utan jag blir liksom genuint ledsen? som om allt är otryggt och i obalans när jag tänker på att relationer tar slut. Det är konstigt tycker jag. Och nu ska jag väl skärpa mig och somna, antar jag. Slut på detta tråkiga inlägg jag ville mest säga hej.

rubriklåt: såna som du med steget, min och Henriks låt <3 för vi växer inte på några täd!

 

haaaj från tåget! Här sitter jag och lyssnar på podd och äter dumle. Mycket bättre tågresa än när jag åkte ner för nu är jag på ett snabbtåg med internet och vibes. Och jag är så glad för vi hade det så bra igåååår! Vi åkte till Malmö och där hade vi en så drömig tid. Vi åt sibylla-korv och pratade om absurda namn och framför allt att Elins kollega hade kallat en kille Douglas istället för vad han hette (inte alls likt Douglas). Alltså...om man är osäker på någons namn är väl Douglas för fan det sista man drar till med? Vem tänker ens på det namnet? Det resulterade såklart i vår favoritlek där vi bara listar alla vi känner / känner till med olika namn som kommer på tal och det höll vi på med typ hela dagen från och till. Det är oväntat kul för man får höra om väldigt random människor i de andras liv och därmed väldigt random historier. Would recommend.

 

Anyhow, vi gick till det första målet för dagen: Page 28. Det är en hbtq-bokhandel i Malmö! Can you even imagine? Oooch min bok fanns där! Henrik köpte en cool bok och folk pratade om queera saker och alltså jag vill bo där. Sitta och skriva där: ja tack. Vi tittade på en massa queera böcker såklart och sen gick vi vidare till vårt nästa mål: Skivesset! Jag har försökt gå i skivaffär förr, men det har aldrig funkat: Folk har frågat om jag letar efter något, och det gör jag ju inte. Jag vill ju bara titta på vad som finns! Och det fick jag nu! Jag och Henrik kollade på en miljard skivor och Elin på ännu fler, och det var så jävla jävla mysligt. Jag hade inte tänkt köpa några skivor, men sen blev det...fyra skivor. De kostade 50 kronor styck, så det gör inget, men ändån! Det blev första säkerskivan, prinsessor med Laleh (jag borde köpt debutskivan också...varför gjorde jag inte det), our bright future med Tracy Chapman och vatten under broarna med Lars Winnerbäck. Elin fick också en riktigt bra haul med hello saferide, electric banana band och queen bland annat. Riktigt nice och tjejen som jobbade där var jättegullig! Det var så drömigt och kul! Och sen avslutade vi äventyret på ett omtalat glasställe med jättekonstig glass. Jag åt glass som smakade chokladboll, bara en sån sak! och det var så sjukt, för glassen var myyycket kallare än annan glass. Jag var i chock! Elin höll med mig, så vi tror det handlade om att just chokladbollsglassen var gjord på kokosmjölk. Still kind of insane though. Så vi var glada men helt slut och tog oss hem, och där fick vi linsbiffar med potatismos! Amamam! Och sen drällde vi mest och lyssnade på musik och åt chips och marabou jordgubb som tydligen är tillbaka. Det var mysligt och bra, men jag var otroligt trötta.

 

Och idag har vi åkt hem, basically. Henrik och Elin har köpt hela ica i snacks och det var bra, för nu är vi en timme sena och de missade sin anslutning. Sååå nu måste de åka nattåg. It's a hardknock life. Och snart är jag hemma med min tjeja och mina kattoooor!

Rubriklåt: We are never ever getting back together med Taylor Swift

 

Hallå hej, här sitter jag i lilla soffan och Henrik och Elin gör sig i ordning. Det borde jag också göra men jag måste blåga. Och igår var det ju Taylor-fest! Love (formerly Lo ba häng med) hade fölsedagsfest med taylortema och det var lit. Vi gick dit och mötte upp Lilla, för henne hade jag smugglat in, och sen var det fest och alla var där. Det kändes i alla fall så. Jag vet inte hur jag ska prata om festen riktigt? Det bara pågick. Jag satt ute mycket och pratade med folk om ibland jättedjupa och ibland tramsiga saker. Vi missade typ maten så jag åt potatissallad och chips till middag basically. Vi sjöng en massa till taylor såklart, mest allsång var jag nog med på till rubriklåten och betty. Det var magiskt. Annars sjöng jag mest dåliga överstämmor på alla låtar och försökte prata med en stackars kille som dykt upp och inte riktigt förstod vad han gjorde där bland alla queers. Jag drack en hel massa och blev följaktligen shitfaced. Jag träffade Finn för första gången på flera år och det var jättemysligt. Hen hade gått hem till mig på instinkt när hen kom till Lund, men där bor jag så att säga inte. Vi hade taylorquiz och vi vann, fast mest jag för Henrik kunde inget och Elin kunde saker jag också kunde. Vi fick 25 av 27 poäng! Och sen i slutet lekte vi en märklig lek där man skulle räkna till 21 fast med olika konstiga regler. Det var väldigt roligt men jag var också jättttefull vid det laget. men dock stabil samtidigt! Ingen ångest hade jag! Vi gick hem via max och jag var med om det märkligaste: jag vinglade fast jag stod stilla. inte som i att jag gungade, jag liksom stod helt stilla men gled ändå åt olika håll? Som tur var fick jag i mig pommes och vatten, så idag mår jag riktigt bra och är inte ens lite bakis. Jag har inte ens behövt ta en ipren, det är typ lite orimligt? Så det var en så jävla mysig fest och jag är så tacksam för alla mina queera vänner! tänk att komma in på en fest och så blir alla glada för att jag kommer? Sjukaste! och att få gå på taylor-fest är ju också unthinkably great! Jag var utklädd till red era = hade röd klänning och alla gillade den, sjukt ändå. Så ja, jag mår jättebra och nu ska vi till malmö!

Hallå från Lund! Här sitter jag med Henrik och hens tjeja Elin, fint ska det va! De rotar genom nagellack och fixar och donar inför dagens fest. Och jag är nästan frisk! jag kan typ andas med båda näsborrarna! Och igår kom jag alltså hit, med ett deppigt snälltåg utan internet och snörvlande all the while. Kul liv. Men mamma och jag hade en bra tid och åt spagetti och tittade på riktigt ikoniska avsnitt av gilmore girls. Vi pep av hype som man bör fast vi har sett avsnitten hundra miljarder gånger. Jag fick också höra om mammas sjuka bok, med följande mening: "Hon tappar skorna, men får tag på pumpsen". Visst läser ni det som att det är två olika skor? Det ska föreställa samma skor, typ att hon halkar ur skorna! Det verkar vara: En dålig bok.

 

Jag pratade med Lilla och team Osby en stund om glappkäftar och annat sånt, och sen sov jag som en sten. Jag vaknade i chock, för Henrik och Elin skulle kommit hit med nattåget 06:30 men kvart i nio hade de inte kommit. De hade en sinnessjuk försening och kom inte förrän typ elva. Men då gick vi och åt på subway och satt i solen och pratade om allt möjligt. Det var mysligt och Elin försökte hänga med i alla människor vi pratar om, vilket är...svårt. Vi köpte dryck och presang till festen och så, och hörde rubriken sägas av en random man...till sin hund. Hur sitter man som en gurka? Det gååår inte! Särskilt om man är en hund! Men det är det som har hänt och nu lyssnar vi på musik och fixar oss lite, och snart är det feeest! Taylor Swift party time!

Rubriklåt: Fall for you med secondhand serenade

 

Jag har en känsla. Jag vill egentligen knappt ta i den, för jag vågar inte. Jag har haft den förut och den har inte visat sig stämma. Jag har uttalat den och sen ändrat mig och blivit skrattad åt. Men jag vet inte ... känslan är ändå där. Och det var länge sen nu, många år sen jag hade den.

 

Känslan säger att jag är klar. Att jag inte vill mer. Jag vet inte om den kommer hålla och vill inte fortsätta vara the mem who cried wolf. För jag förstår ju att ingen tror på mig när jag säger att jag är klar. Inte jag heller. Still though, det känns verkligen så. Jag vill inte mer. Jag vill inte ha drama, konflikter, kaos. Och det handlar inte ens lite om vad som hände för över tio år sedan, rubriklåten till trots. Den påminner om utmattningen i att bråka varje natt men det är inte det jag vill ifrån. Det jag vill ifrån är det som är nu. Det kaotiska och ovana. Du vet inte ett skit om mig och mitt liv längre. Och så får det väl vara då. Det är det jag vill ifrån. Jag vill inte ha den energin i mitt liv. Och det känns inte svårt. That one's new. Det kanske inte fortsätter vara så, men jag känner så nu. Jag vill inte ringa dig eller skriva till dig. Vad skulle jag säga? Ingenting. Det är inte en kamp att låta bli. Och det är skönt. Det kanske inte håller. Jag är säker på att det inte håller. Men just nu känns det fan som om jag är klar och det tänker jag leva på ett tag.

Hallå och hej från krassliga memma! Jag ska fanimig åka imorgon ändå om jag inte blir sämre, men jag hoppas inte det. Sämre är töntigt. jag ska vara frisk! Frisk och i Skåne dammit! Annars blir jag arg! Och jag har kämpat med förkylningen idag, eller ja jag har väl mest vilat men det är ju typ samma sak. Vi har ätit pannkakor till middag och då såg vi en film som Felix favorit bland dåliga regisörer har gjort. Därifrån kommer rubriken, som ropades dramatiskt och det är det roligaste jag hört. Det andra roliga i filmen var "tänker du skjuta mig eller?" *skjut* "ja, det ska jag." otrolig dialog.

 

Vi har poddat ikväll också och det är en unhinged podd på väg. Vi pratar om underkläder i typ tio minuter, såatteh. Och ja, här sitter jag nu och snörvlar. Och jag måste verkligen sova så jag kan komma upp imorgon, men det är så tråkigt att sova! Jag vill läsa fosterböcker! Jag menar, i den förra jag läste var det lebbtanter! Lebbtanteeeer med coola boots som var jättesnälla! Så ska det vara! Hmm jag är hungrig. Borde kanske äta något innan jag sover? Nä, jag orkar inte. Ses från skåne imorgon om det inte går åt helvete!

Rubriklåt: Unbeliever med you + me, en solig liten bop som jag lyssnade på i solen nyss

 

Hallå från balkongen! Vet ni vad jag har här framför mig? Ett litet bord! Ett eget litet bord som Stella satte ihop idag! "Bäbi, vill du ha ett bord?" frågade hon och kom ut med det. Eeeh ja det vill jag. Jag har haft supersoldag idag! och typ igår, men inte riktigt lika mycket. Igår hade jag också pottersnack med Robert, om "Harry Potter och veckan från helvetet". Det är verkligen de deppigaste kapitlen ever. Jag uttalade saker som "childhood...is lacking" och vi kom fram till att många var töntar (mest Ron för närvarande), jag fortsatte med konspirationerna jag har skapat (mainly att JK hade tänkt att Draco var dubbelagent i fyran och femman för typ allt hans retande låter som varningar!) och "nu är det torture time!" ropades ut, faktiskt av Robert.

 

Jag har annars mest solat som sagt. Solat och drällt och inte sovit, somnade vid halv sex imorse. Rimligt va. Jag har läst nya fosterböcker från en ny fosterbryare (!) och ja, nä, det är väl allt. Planerat inför helgen, har jag gjort. Det ska fan bli en jävla lit helg! Jag ska träffa typ alla mina favoritmänniskor samtidigt! nästan alla, men ändån. men ja, om man skulle ta och lyssna på den där cirkelmixen man har glömt bort alldeles för jävla länge kanske? Tips: Inled inte projekt med mig, I will not be good at them. Fyra år in i cirkelen och jag kan fortfarande inte lyssna ens nära i tid. Så ja, lyssna var det. Ses imorgon säkert!

Hallå från Sverige och balkongen! Några små strimmor kvällssol får jag här och det är sommarvarmt och mjukt. Och jag är hemmmaaaaa! Men igår var sista londondagen och vi försov oss (sjukt att det inte hände förrän sista morgonen) och åt frukost på ett helt okej ställe. Jag åt ägg och det är ju alltid peak liv att göra. Vi packade och gjorde oss i ordning och jag duschade i Englands minsta dusch (tyvärr säkert inte det minsta sant) och sen skulle vi fördriva några timmar innan vi skulle iväg. Först på listan över aktiviteter var: milkshake! det fanns en shake schack ganska nära hotellet, så vi gick dit och drack utmärkt chokladshake. Så ska det fan vara! Fast Stella hade magkatarr så hon kunde inte dricka shake utan bara "en iste the size of texas". Funkar ju det med.

 

Vi tänkte gå på ett coolt ställe där man kastar flygande pilar (eller nåt? jag fattar inte bror nåt med pilar vare) men det var fullt, så istället tog vi en vända på primark. Det blev inga fina klänningar för maj tyvärr, så vi joinade de andra på en pub istället för att drälla i solen. Benjamin hävdade att Sara tryckte in en pommes i hans öra, så det var en spännande tid...hon hävdar att hon absolut inte gjorde det. Sanningen vet bara örat. Efter pubhänget var det dags att åka till flygplatsen, och vad jävla jobbigt det var där. Jag och Stella försökte köpa mat, men det tog en jävla tid så vi hann inte äta vår dumma mat och sen hade de bytt gate och uuuusch. Men på flyget läste jag hp (otroligt deppiga kapitel) och sen var vi fucking hemma! Det var så skönt! Vi fick träffa våra små kattor igen och sova i vår säng. Och som vi sov! och som vi har vilat idag! Vilat och tvättat, det är typ det vi har gjort. Och som sagt det är sommarvarmt och då är jag lycklig! Och just det, jag kan ju inte ha en jättekonstig rubrik och inte förklara den. Det var ett inlägg om misslyckade aborter, aka det värsta jag någonsin har hört talas om, att fostret lever trots abort. Jag berättade om det för Stella och sa då "fostret lever" och Stella sa rubriken. Det är tydligen nån slags memme att folk "lever och är arga"? inte vet väl jag, hon är sjuk i huvet. Jag älskar henne.

Rubriklåt: Kayleigh med Marillion, en banger från min barndom och englandslistan

 

Sista blogget från London my dudes! Snart är jag bannemig hemma! Jag är så trött att jag snart dör känns det som, men blogga om sista dagen ska jag väl orka göra. Jag och Stella hade sovmorgon idag, för de andra skulle på konstgalleri. Det var så jääävla skönt att sova och slöa och inte tvinga sig upp på morgonen. Tyvärr måste jag göra det imorgon för mamma vill "inte wastea dagen"...can not relate.

 

Men vi tog oss iväg, åt macklunch och sen var det musikaaal! Vi såg heathers, som vi visste ganska lite om. "det blir väl nån crazy highschoolgrej" tänkte jag. Men nej, eller jo det också, men det var så batshit! Jag tänkte mig musikalen som ett vad blir det för mord-avsnitt hela tiden och alltså it fits. Men folk var svinduktiga såklart, särskilt den manliga huvudrollen tyckte jag, och alltså musikaler är ju livet. Det var ju inte wicked, men vad är wicked liksom...förutom wicked då. wicked och josef är det enda man egentligen behöver, alla andra musikaler är överflödiga. nä kanske inte men ändån. Vi tog oss därifrån och till nästa etapp: middag med hela gänget, inklusive Cias familj. Jag var inte på så bra humör tyvärr, men åt svingod fish and chips (jag var superhungrig) och pratade om diabetes, att blanda ut fancy sprit och en massa annat. jag och Stella delade en mystisk chokladfondant (med jordnötssmör, homofobi) och sen avslutade vi kvällen med att tramsa på en pub som man bör. och nu är resan nästan slut! Visst har jag varit dålig på att blogga härifrån? jag har typ inte sagt något kul alls! I do try men det är svårbloggat. vi ses hemifrån i alla fall!

Rubriklåt: Om, om och om igen med Omar Rudberg, från veckans cirkelmix (fast den passar knappt in där för det är en reggaemix)

 

Haj haj, här ligger jag i sängen. Jag har lagt mig på täcket för om jag lägger mig under täcket orkar jag inte gå upp och borsta mina tandar. Smart är jag. och idag har vi gjort london riktigt ordentligt! Vi hängde på en market och Stella köpte en pretty blus på en affär "för konstiga tjejer med konstiga kläder". Där fanns en mjuk lila klänning som jag ville ha, men den var jättedyr för allt är jättedyrt. Buuuu.

 

Vi gick till Shoreditch, ett coolt område som vi hade hört om, och där åt vi lunch på ett nice mat-torg. Jag och Stella valde pizza med en masssa mosarella, så ska det fan va! Det var ett riktigt mysigt ställe och vi såg en massa londonfolk och bara hade det bra. Sen blev det tråkigare, för de andra körde en formel1-simulator och vi satt mest bredvid. Vi trodde att det skulle vara bättre vibes på stället men så var det inte, så vi bara...satt där.

 

Sen åkte vi hem till hotellet och vilade som fan. Det behööövde vi. Men på kvällen gick vi ut och åt italienskt och jag åt laxpasta som var så gooood. Stella var också on fire och fick Sara att skratta en massa genom att, när någon sa att vi skulle trycka på g-knappen i hissen, säga "som i gemenskap." Sara visste inte att detta var en film. Sen roastade hon mig och var allmänt savage, och på vägen från restaurangen fick jag höra hela handlingen i brokeback mountain. Älskar när hon berättar långa saker, min fina tjeja. <3 vi hängde lite på samma pub som igår, som är jättemysig och lugn till skillnad från alla andra, och det var nog det som hände idag? Men det har varit mysligt, vi har gått lagom mycket och allt har funkat rätt bra. och nu vill jag bannemig sova så Stella får sluta titta på dr phil tycker jag!

Rubriklåt: What I want med muna, för hallå det är en banger om att vara på flatbar och vi har varit på flatbar vad mer kan man önska!

 

Hallå från tröttaste memman i stada! Jag hade ett mindre meltdown nyss och sa "jag mår illa av tanken på att gå ut imorgon igen." vi får väl se om jag känner så när jag vaknar. Det kan vara så men också inte ingen vet. Men nu är vi i london igen! Men imorse tog vi avsked av bath, och vänta jag har inte berättat om mammas norge-kupp! Igår var det ju sjuttonde maj och då hade mamma köpt norska flaggor och servetter och plastmuggar med flaggan på. benjamin är norsk alltså och det är en big deal för dem. Jättegulligt av henne ju!

 

Men ja vi åkte från bath och kom fram hit. Vi skulle äta på ett pie hole men så blev det inte, så vi åt på en riktigt töntig pub istället men jag var nästan ickeverbal av utmattning så jag obrydde. Vi kom till hotellet och det var fullt med folk, till exempel tiotusen tyska bögar. Ja Robert det är referensen du tror att det är. Det var en tysk resegrupp som Sara och Benjamin typ blev inbygd i. Men vi landade på rummet och de andra gjorde mer saker, men vi kollapsade och vilade. Och vloggade lite för våra patrons! Bli patreon för fan ni missar vlogs!

 

För sen gick vi på lesbisk baaar! Det var inte så jävla kul där egentligen, jättehög musik och så, men ändå! Det var gott vin fast i plastglas, en snyggggg bartender och gulliga tjejor överallt, så man mådde ju! Vi lekte gft och hade en lövly jävla tid, och när vi var klara där åt vi på mcdonalds för vi ville bara äta nåt basic shit. där spelade dem bangers och jag var hype! Men efter det mötte vi upp de andra på en pub, och då kom cia och hennes familj också! Det var inte en slump alltså, de är här för att fira hennes 60-årsdag. Fest och kalas! Så vi drällde på puben och pratade om blinda influencers, vad vi har gjort här i england, hur man ropar på sin partner och en massa sånt jox. Vissa kastade pil och allt var trevligt, men satan vad trött jag är. Så nu ska här sovas!

Haaaj jag är lide full idag faktiskt! Men om jag inte bloggar kan jag inte sova och jag vill sova genast sååå. Idag är sista dagen i bath och jag och Stella hade ledigt! De andra gick en jobbig vandring, så vi vilade / sov och poddade. Det var väldigt skönt för vi behövde det. Fast det var taskigt för vi skulle lägga upp veckans podd och libsyn har totalt flippat ur! Hela sidan såg annorlunda ut så vi hade livskris och kämpade med det. den kom upp i alla fall.

 

Sen kom de andra hem och det blev afternoon tea! Vi åt scones med clotted cream och då var världen perfekt. Benjamin tyckte dock inte det för innan teat hade han "sitt bästa liv" med bok och öl. Synd för honom. Det fick han igen sen, men vi pajade det genom att lyssna på josef och belta ut låtarna. Josef på svenska, det är en musikal alltså, är världens bästa musikal i hela allt. Vi (jag, Sara och mamma) sjöng med stor pasion och sen åt vi deppig soppa till middag och begav oss mot en lokal pub. Den var helt tom och jättemyslig, och där spelade vi spel och drällde. Det var ett spel där man skulle hitta gemensamma nämnare och jag var ganska bra på det ändå, så jag vann en och en halv runda (makes sense ish). Vi skrattade mycket åt grease lightning (jag gissade det för att en ledtråd var electrifying...de andra stämde inte), felstavade tyska städer och en massa anat trams. Fest och kalas var det! Och sen när vi kom hem lyssnade jag och pappa på musik och drack vin, och nu måste jag sova jag dör trötthetsdöden! Ses i london igen! Men okej, rubriken ska jag förklara kom jag på. Den är sagd av benjamin, om en kompis pappa som dog där, och puerto rico är ju också något av en grej bland oss rävåsare av oklara skäl.

Rubriklåt: Don't delete the kisses med wolf alice, en nice låt som vi hörde idag i vår englandslista och hon sjunger verkligen rubrikraden på ett sätttt

 

Hallå hej jag kommer somna snart. "jag är inte sovig" sa jag nyss men så var jag tydligen ändå det lol. Och vilken bra dag vi har haft här i bath! Vi åt eminent frukost och sen gick vi ut i stan. Pappa hade förköpt en mystery tour, alltså en tour av stan men man löste ett mysterie samtidigt. Riktigt bra sätt att komma runt och se allt ändå. Vi såg ett fint vattenfall, en massa gamla hus och sånt jox och hade det utmärkt. Vi kollapsade efter mycket gående på en restaurang och där fick vi sitta jättelänge för maten kom aaaldrig. Så vi lekte gft och jag var otrolig som gissade på cyndi lauper med typ 0 ledtrådar. Det var bara en random sångerska jag kom på. Och alltså mackan jag fick på det stället var: amamamam! Orimligt god! Vi gjorde klart mysteriet (det handlade om nån prins och en staty men det var påhittat obvi) och avslutade med att fika i solen och jag drack en milkshake! den var inte alls god men det var en milkshake i solen så vem fan bry.

 

Vi kom hem och vilade en massa, men sen åt vi middag här hemma och spelade smart 10 igen. Stella var manisk som hon blir när hon spelar, men jag och pappa vann. jag verkar ändå få dela säng med henne. Benjamin och jag skämtade en del om "göteborgspartiet nya feskekörka" och deras motto "gör fisken färsk igen!", jag kunde inga frågor men sjöng med till låtar och allt var bra bara. Och nu ligger jag här och ska sova som en liten bäb. Imorgon är det ledig dag, jag längtar!

Hallå från bath! Vi har inkvarterat oss i vårt hus här och jag är nerbäddad i en eminent säng. Men vi började dagen i london, med frukost på ett snällare ställe än igår och sen besök på ett mall. Det var inte ett så spännande mall, men Stella hittade en grön bh (inte hennes förstaval lol men den hon hade högg henne i bröstet) och lösnaglar med blixtar på. Vi fikade på ett ställe med nice kakor och Sara lärde mig en kul lek, som verkligen ingen runt bordet förstod utom vi och till slut pappa. Därför kommer jag inte förklara den lol men den var kul. Good storytelling ja. Vi åkte sen tåg till bath i alla fall, och på tåget tramsade vi mest åt att när tågvärden sa "bath spa" lät det som bath / bath med först kort och sen långt a. Det blev 1 grej.

 

Vi kom fram hit och kämpade oss till huset på ojämna fula stenar, men sen kom vi hit. Det här huset har kök i källaren och sen tre små våningar till, så jag tyckte det kändes som grimmauld place. Ingen höll med för de är så tråååkiga. Vi hängde ett tag och drack konstigt te, men sen tog jag och stella en eminent nap innan middagen. Pappa lagade spagetti och köttfärssås och vi drack bubbel för det var deras 30-åriga bröllopsdag idaaag! Så vi fick höra allt om deras bröllop (åtminstone allt de kom ihåg) och det var väldigt underhållande. "Prästen pratade bara om vatten!" var slutsatsen. Sen spelade vi ett kul spel som hette "smart 10" och därifrån kommer rubriken, för Stella blev såklart lagom unhinged när vi spelade. Snokar är inte giftiga och det är allvarligt tydligen. Vi fick också fågelfrågor och Stella läste alla svar i form av "fågelnytt" som var väldigt kul. Jag kunde i alla fall att kungsfågel var minst. Så ja, vi har det bra här i bath och nu ska vi sova som bäbar. "ni kommer itne kunna sova inatt!" sa mamma. hon har: jättejättefel.

Rubriklåt: Delia Smith med sprints, verkligen bara bara en brittisk banger jag gillat lately

 

Hallå hej! Vi är på vårt lilla rum igen,fast de andra tycker inte att vi har så små rum. Deeet tycker jag. Men imorgon åker vi härifrån, så det gör väl inget. Och idag har vi londonat loss! Vi åt frukost på ett marokanskt place (mysteriskt) och sen bussade vi till kensington garden. Där tittade vi på en massa fint, men mest en staty av princess diana, hennes söner och...ett tredje barn? vi vet verkligen inte vilken unge det var? Det var ett stort mysterium! Solen strålade (om jag brände mig: jarrå!) och vi tittade på fåglar, drack varm choklad på ett café och hade det utmärkt. Parker är underskattade insåg jag, jag måste träffa fler parker. Kanske billiga parker? Ta den referensen om ni kan!

 

Vi åt lunch på en känd pub med thaimat (makes no sense) och efter en sväng till notting hill för att kolla på skivor och bandtröjor (Stella köpte nästan en yungblud-croptop fast hon inte lyssnar på honom, sexy of her) och sen skulle de andra på escape room så vi fick pauuus. Vi lyssnade på poddar och kramades och verkligen bara vilade. För sen på kvällen var det ett äkta brittiskt pubquiz! Tyvärr dånade hostens röst så vi fick totalpanik, men det var kul frågor och vi kom fyra! Kingar var vi! Det var en round med mashups, bara en sån sak! Men min transportångest tog ut sin rätt, så på vägen hem höll jag verkligen på att tappa det. Men nu har jag gått upp för den här jävla trappan för sista gången! Hoppas jag. Ner är visserligen svårare, men ändån. Jag kämpar på. Ses imorgon, från bath!

Hallå från London! Jag är så trött att det knappt går att formulera en tanke men här ska det blågas. Vi är i världens minsta hotellrum och dricker te och snart ska vi sova. Det behöööver vi. Men imorse tog vi oss alltså iväg till arlanda och Stella kingade oss igenom flygplatsen. Jag är mycket imponerad för alltså I could never. Vi drällde på flygplatsen en jävla stund och sen fick vi äntligen flyga. Stella var allmänt unhinged och det såg man såhär:

Random kille till oss: Hello, do you speak Swedish?

Stella: No.

*senare när vi går på planet*

Kvinna till sitt sällskap: Vilka platser har ni?

Stella: ...tio?

Till hennes försvar såg det verkligen ut som om den ladyn pratade med oss. Still cute tho.

 

Vi kom fram och mötte upp resten av familjen. Det var ju tågstrejk så vi åkte taxi in till stan jätttelänge och där kom rubriken.

Jag om en låt på radion: Det är en banger!

Pappa: Säg inte banger här, folk kommer tro att du menar korv.

Sara: Nää, det är ju ett vedertaget ord!

Benjamin: Korv? ja, korv är ett vedertaget ord...

Vi kom fram och stiftade bekantskap med vårt konstiga hotell. Fucking engelska hus bygg bättre challenge. Det är sinnessjuka trappor som jag knappt kan gå i, tre dessutom, och världens minsta rum som sagt. Men vi gick runt i området och hamnade på en bar som också var ett bibliotek (what), som var myslig och "trendig" som Sara sa. Vi åt sen middag på ett italienskt place och det var väldigt mysigt, vi var nästan själva på nedervåningen så vi kallade det vårt privata rum. Vi hann med en öl (hallonöl <3) och pinball på brew dog, men sen vare dags!

 

Vi skulle ju på nån jävla show, men vi visste inte vad. Det var något roligt visste vi, men inte mer. Det visade sig vara en standup-kille som...var jätteblind! Hyyype! Och det var en riktigt bra show! Han hade absolut sett tidigare and it showed, men han hade många bra poänger både om blindgrejs och annat grejs. Framför allt sa han att han ofta upptäckte att folk inte var vita. Biggest mood! Har hänt mig hundra gånger minst. Men ja, det var en bra tid och nu är vi tillbaka på hotellet. Jag är så drained att jag typ skakar men ajaaaa det går nog jättebra att gå upp imorgon! Let's gooo lajva frisk är kul!

Rubriklåt: I like that med janelle Monae, säg en soligare låt liksom och vi hörde den idag helt enkelt

 

Hallå hej vi borde verkligennnn sova! För snart ska vi upp och åka till London, crazily enough. Vi ska flyga bara vi två och det kommer bli så gosligt! Det känns typ romantiskt på nåt tramsigt sätt. Och sista dagen pre resa var myslig och sooolig! Vi tog oss till Solna för att göra ärenden, typ köpa kattmat och sånt bös, och jag hade målet att dricka milkshake i solen. Jag hade ju tänkt mig fin milkshake vid ett bord i solen, men det blev oreo-shake från bastard burgers på en bänk. Det funkar det också. Och hallå vet ni? Ikväll åt vi fryspizza, ni vet sån jag åt jämt förut men som hade blivit osnäll, men! den var snäll igen! De har tagit tillbaka de snälla pizzorna! Tror jag! "Det kanske är något tillfälligt", sa Stella. Jag lutade mig bort från henne in disgust för så säger man inte. Och sen har vi poddat och packat i varierande grader av stress. det känns som jag har glömt allt. Jag vet inte vad man behöver packa! Jag är inte vuxeeeen jag kan inte! Jag är en jätteliten bebis! Och så är jag inte det :( men jag kämpar väl på. Men vi ska sova som små barn nu och imorgon är vi ta mig fan i england! Ses där!

Let's do this. Parisresan, the infamous one. Fick hålla mig till sista dagen men det var nog mycket det.

 

Maj

Eller ”Paris”

 

Det måste vara det här som är ångest. Jag har inte riktigt fattat exakt vad det är förrän nu. Hela kroppen skriker att jag inte kan gå upp, men jag kan inte stanna i våningssängen. Jag kan inte vara i Paris, men jag kan inte vara någon annanstans. Jag måste vara här, suga i mig staden och livet, men tanken på att vara här en dag till får mig att må illa. Det kryper och krälar i hela mig. Jag drar täcket över huvudet och stänger ute de andras morgonprat. Det går ganska bra tills M sätter på musik.

”Inte musik”, mumlar jag. Ljudet slår mig i ansiktet fast det bara är coldplay och jag egentligen tror att låten passar stämningen. Stämningen i Paris, alltså, inte den i mig.

”Varför inte? Gillar du inte coldplay?”

Jag svarar inte. Badrummet blir ledigt och jag flyr in dit, ett praktiskt sätt att få upp mig ur sängen åtminstone. Jag tar djupa andetag och försöker lugna ner krypandet. Det går inte särskilt bra.

 

På förmiddagen ska vi utforska staden och hitta saker att skriva om. Jag går med J och C mot mötesplatsen. När vi lämnade vårt hostel försökte jag stå precis bredvid J, så att han var tvungen att ledsaga mig, men såklart blev det inte så. Hoppas att han inte märkte det.

”Hur är det, Emma Rävås?” frågar C. Både han och J har en tendens att använda hela mitt namn, men jag vet inte varför.

”Jag har ångest”, säger jag och för en gångs skull är jag säker på att det är sant. ”Men jag ska skärpa mig snart.”

”Du behöver inte skärpa dig”, säger J. ”Du har tillräckligt mycket insikt för att fatta att du borde skärpa dig och då är du ändå rätt skärpt.”

”Tack. Jag försöker också tänka så. Jag bara orkar inte riktigt finnas just nu.”

”Man behöver inte alltid finnas”, svarar J och det är precis vad jag behöver höra, på en obehaglig nivå. Hur fan kan han alltid veta det?

 

Det blir bättre. Hur kan det inte, vi är ju i Paris! Jag dricker varm choklad på Hemingways stammisbar och vi springer över gatorna så fort vi kan för att inte bli påkörda av batshit fransmän. ”Vi är i Paris, allt kan hända!” ropar jag och ingen tycker att jag är för mycket. Det är jag ju, mer än vanligt, men i Paris får vi vara hur konstiga och kaotiska vi vill. Allt är ändå absurt här. Vi äter middag med lärarna och jag dricker vin till maten, fast jag egentligen inte gillar det. Vi är ju i Paris, after all. När vi lämnar restaurangen sjunger jag och Å låtar vi båda gillar och det är varmt i magen. Vi går förbi en bar där någon spelar gitarr och J tar täten in. En äkta open mic i Paris! J tar genast över och spelar jumping jack flash, som han alltid gör. Hela rummet exploderar och det känns skönt att någon annan ser hur bra han är. Ett geni. Men såklart suger det i mig också, för vad är egentligen en mikrofon om jag inte sjunger i den?

”Hey”, ropar jag, ”I wanna do one too! Help me out!”

J verkar åtminstone inte tycka att jag skäl hans spotlight. Jag får hjälp fram till honom och vi kör no light, no light som vi tränat in tidigare. Adrenalinet susar genom mig och jag beltar för allt jag är värd, starkare och med mer självförtroende än jag brukar. Det är precis, exakt här jag ska vara. Hybrisen fortsätter och när en fransman tagit över spelandet frågar jag honom om han vill spela något med mig. Det slutar med konstiga versioner av rolling in the deep och titanium, fast jag knappt kan texter. Det är det bäste jag varit med om.

 

De äldre blir trötta efter open mic-äventyret och går hemåt. Kvar blir jag, J, A och H. De är fulla och jag är fortfarande hög på adrenalinet, så vi är oövervinnerliga. Vi åker tunnelbana, fast åt fel håll, så vi får gå tillbaka. Det gör inget och vi hamnar dessutom på en öppen bar.

”Skål för Parre!” ropar vi och skrattar. H säger alltid parre istället för Paris och dessutom ”serri” helt oironiskt.

”Serri, we will always have parre!” säger vi och natten fortsätter. Till slut har allt stängt och vi hamnar på en parkbänk utanför vårt hostel. A är på prathumör och berättar allt om tjejen hon crushar på. J och H pratar mest med varandra och glittret i mig byts ut mot svartsjuka. Ännu ett tvärt känslokast. Som tur är förstår A precis och distraherar mig så gott hon kan. Jag älskar henne för det. Hon sätter på musik på sin telefon och Håkan sjunger genom Parisnatten.

”Jag kommer älska dig när jorden gått under”, sjunger han och vi halvdansar vid parkbänken. Jag kommer på mig själv med att fysiskt tvinga mig emellan J och H. För fan Emma, skärp dig! Självinsikt be damned, så här får jag inte bete mig. Jag försöker fokusera på A, men känslorna bubblar över. Klockan är halv fem på morgonen och vi ska upp om bara tre timmar. Men jag vill inte härifrån. Trots de fula känslorna vill jag stanna här och älska alla tills jorden går under.

Rubriklåt: Tequila does med Miranda Lambert, Jack Ingram och Jon Randall, som jag hörde nu ikväll och vi har också skämtat en del om sprit nu i afton

 

Hej och hå från maj, jag mår ändå bättre idag och det är väl en jävla tur. Men innan jag blågar om dagen måste jag berätta om något jag inte kommit ihåg att skriva: Stellas biltrauma i lördags. När vi körde hem från Uppsala, på motorvägen, sa Stella plötsligt "vi...måste stanna. motorhuven guppar." Vi hittade inget ställe att stanna på, så vi bara stannade vid vägkanten, men det blev väg på Stellas sida. Thank god att Henrik var med, för hen bara hoppade ut och stängde huven. Kingen. Detta var alltså andra gången Stella körde sen hon fick körkort...

 

Anyhow, idag har det varit så jävla soligt! Jag har stekt mig hela eftermiddagen och dessutom kom Onna! Vi solade, lyssnade på musik och pratade om glappkäftighetens förbannelse, våra barn-journalistiska banor, en lägenhet som Onna nästan fick (hon borde fått dennnnnn den var drömmen!) och en massa annat. Sen köpte vi mat från fancygrillen och lyssnade på ett mord, vilket resulterade i att vi tramsade en massa om "1,4 liter vodka" för det var vad mördaren drack om dagen. Det...är omöjligt! Går inte! Sen åkte hon hem och vi har drällt, och nu ska jag sova. Längtar redan till solen imorgon. Sen ska vi till london och bli regnade på i en vecka. På lördag är det dessutom nån show vi ska på. Vi vet fortfarande inte vad det är, sååå det är lite weird. "Du kommer bli så besviken", sa mamma. Det är allt jag vet. Spänningen stiger.

Rubriklåt: Allt grönt med Timbuktu, för exakt så känner jag när jag sitter i solen

 

...Men nu är det inte sol så jag mår hemskt. Seriöst jag mår så dåligt just nu jag vet inte hur jag ska hantera detta. Det är en så störig ångest för jag vet inte ens vad den vill. Gnälla, I guess. Jag har inte lämnat huset sen sist, men har suttit på balkongen och verkligen dränkt mig i sol. Om jag har bränt mig: Kaaanske lite. "Du får smörja in dig om du ska sola imorgon", sa Stella. Om? Om jag ska sola imorgon? Bror solen är ju det enda som är bra! Nä men vi har ätit ordentlig mat och det är bra, och igår lyssnade vi på en p3 dokumentär som jag inte hade hört om ett läskigt mord. Jag blev: Jätteobehagad. Och ja nä vad mer har hänt? Jag har researchat en massa, sovit såklart (men inte hysteriska mängder faktiskt) och kramat min tjeja som också har mått obra. Vi är ett så muntert team! Men skit i allt det, solen finns. Det ska vara sol imorgon också. Det är det jag håller fast vid. Lite tragiskt: kanske. Men sant.

Rubriklåt: Kill Bill med Sza, en bop jag har lyssnat på en del i år mest

 

Hallå från supersolen! Jag fångar sol som en jävla boss och lever alltså mitt bästa liv. Det ska vara varmt hela veckan jag är blessssed! Och igår efter blogget lämnade vi huset och åkte till Kista för ärenden. Vi hängde i hundra år på apoteket och jag studerade en mammas uppfostran av sin bebbe, för det är sånt jag gör tydligen. Jag höll inte med i mammans val men det var nog jag som hade fel. Och när vi kom hem tog vi en glass / dricka på en bänk i solen, så jag mådde peak bra! Fast det var en gubbe som gastade åt alla och det var mindre festligt.

 

Vi kom hem och lyssnade på det värsta mordet of all time! Jag vet inte varför, för vi har ju hört värre, men det var så illa att jag låg med handen för munnen för att inte typ spy eller skrika. Rimligt osv. Vi hade sen londonmöte med familjen och bestämde väl inte så mycket, men Benjamin ville i alla fall gå på winnie the pooh the musical. Det tjatade han mycket om. Efter mötet åt vi gröt och drällde väl, och sen sov jag och drömde fruktansvärda mardrömmar om pedofiler. Sååå såklart var det boendestödsmorgon så vi var tvungna att gå upp. Jag mådde heeemskt, men sov några timmar på dagen som tur var. Och nu bakas jag i solen som ett bröd as I should!

Rubriklåt: Röken ut mot himlarna med Alice B, som jag lyssnade på precis

 

Haaaj från balkongsolen! Det är jättevarmt idag och jag är följaktligen lycklig. Men jag ska lämna huset snart och det vet jag inte riktigt hur det ska gå till helt ärligt. Jag tänkte på mig själv som en luftmadrass utan luft innan idag, så det säger lite om hur trött jag är. Men vi vilade ändå mycket igår, som tur är. Henrik åkte för att köpa mediciner (som hen glömde sen lol) och Stella gjorde en eminent broccolisoppa, som jag beskrev som "kremig!" det är tydligen inte en komplimang om den sägs på söderdialekt. Det tycker jag! Den var amamamig och vi hade en så myslig kväll. Ett tag lyssnade jag bara på musiken och tog emot information från de andra: Henrik om den eventuella relationen mellan två emo-män på 00-talet och Stella om mikrofoner vi kan köpa. De verkligen turades om vilket var konst. Vi drack flädercider och åt gelehallon och popcornchoklad, så det var maximalt gos! Fast vi var superkränkta över att vi var tvungna att sova för vi ville ju bara hänga för evigt :(

 

Imorse åkte Henrik efter en sista krämfrukost och vi är så otroligt ledsna över det! Vi hann ju knappt börja hänga? Vi vill bo ihop jämt faktiskt. Till och med Stella vi bo ihop med Henrik vilket är en enorm komplimang. Sen sov jag hursomhelst som en jävla sten i några timmar och sen har jag ätit fisksoppa (fast först råkade jag mikra gammal tacofärs istället det var kränkande) och nu sitter jag i solen och dräller. Borde kanske duscha innan jag lämnar huset? Otroligt ansträngande.

Rubriklåt: Brick by boring brick med paramore, som vi lyssnade på igårkväll

 

Hallå och hej från mig! Nu ska jag berätta om min gårdag och satan vad lång den var. För vi åkte till Uppsala! Stella körde som en seriös king och vi kom fram till konstgalleriet där Henrik ställde ut. ...trodde vi, men det var ett helt annat galleri. Så vi drack upp vår äppelmust (gott ju) och gick dit vi faktiskt skulle vara. Där var Henrik och sålde sin fina konst! Wiiii! Vi kollade på en massa konst (det var jättemycket tjejer på konsten ovanligt va) och sen drack vi te och några fåtöljer. Grejen var att vi kom dit flera timmar innan de stängde, för jag hade bara tänkt typ "vi vill ju vara där Henrik är", men det fanns ju inget att göra där när man väl sett konsten. Jag är inte så smart.

 

Så vi gick på sightseeing i ett soligt uppsala och fikade på nåt ställe vi hittade. De hade cola på glasflaska och riktigt nice chokladbollar, yay! Men solen solade inte på oss och det var taskigt. Vi gick tillbaka och drällde bredvid ett barn och hans hundra vuxna som alla lekte "gissa djuret", när en tänker på ett djur och de andra gissade. Jag försökte också gissa fast tyst då. Jag var: Underhållen. Men! Sen läste Henrik poesi! Det var så braaaa! Hen är kingen på dikter <3 och på att läsa dikter! Efter läsandet åkte vi hem och tog med oss en Henrik, och då kollapsade vi allihop basically. Vi var nämligen: jättetrötta.

 

Men sen åt vi maxmat och poddade! Det blev en kaotisk poddjävel kan jag lova, så det...blir säkert kul för er. Jag och Henrik pladdrade på om alla vi kände med olika namn, knark (vi pratar alltid om knark lol), våra första minnen och att monchichi inte är riktiga djur. Det trodde jag :( men det är tydligen bara ett gosedjur! Nu när jag tänker efter inser jag ju att man aldrig har hört om det innan, men eh ja. Jag är korkad. Vi sov i alla fall och idag har vi såklart ätit kräm och kollat på vintergatan och drällt. Det är mysligt och soligt idag och ikväll kanske jag ska på bio. eller så ska jag inte det. ingen vet.

Rubriklåt: Trubaduren med Magnus Uggla, för den spelades i flashback som vi lyssnar på i detta nu

 

Haj haj från en ganska ångig tjeja! Jag ska lyckas skaka av mig ånget snart, men just nu sitter den där och stör. Taskigt. Men jag ska berätta om gårdagens äventyr, och satan vad många äventyr det var! Vi hyrde en liden bil och körde till ikea för att köpa världens minsta balkongbord, som vi nu äger. Vi köpte lite annat jox, typ fina lakan, och åt lunch såklart. Amamam köttbullar! Fast inte amamam att det var en massa störiga folk där. Barn och sånt. Går ni inte i skolan, barn?

 

Vi körde hem igen, men snart skulle jag iväg igen, till enskede denna gång för att spela in min krönika. Jag hann träffa Tova och Dess i en halv sekund ungefär, men det var mysligt, och sen fick jag sätta mig i en jätteliten gullig studio. Den var jättefancy och jag läste igenom min lilla krönika efter bästa förmåga. Det gick svinfort, så sen fick jag drälla med Doaa och Uni som jobbar på uss (båda mycket bra personer) ett bra tag innan Stellibelli kom och hämtade mig. Hon hade kört jjättefel så hon var superstressad, men vi stannade i årsta och åt på burger king vilket var det bästa beslutet of all time. Sen kom vi hem och var utmattade efter dagens strapatser, men kvällen blev myslig med att kramas och lyssna på skiva inför dagens poddande. Och nu jävlar börjar dagens äventyr, som blir ännu mer spektakulära!

Rubriklåt: Bird set free med Sia, som vi hörde i homohitslistan igår

 

Haj hallå! Jag har ej lämnat huset sen sist kan jag väl vara ärlig och säga. Men imorgon ska jag det! Och detta har "hänt" sen sist:

-Vi har lagat fisksoppa, eller ja mest Stella. Den blev jättegooood! Jag sjöng mest homohits-dängor och icke-dängor.

-Jag har städat badrummet vilket är min hatsyssla. "Det kan jag ha som min syssla" är det dummaste jag någonsin har sagt.

-Jag har underhållit oss med flashback och vi har skrattat en massa åt "madam Kerstin" (tydligen en dominatrix-tant) och mycket annat trams.

-Jag och Marie har skrivit lite och kommit fram till att hennes andra barn borde hetat Eva-Lena. Och jag borde byta namn till Åsa för att passa in med mitt exs andra ex.

-Vi har ätit det bästa jag vet just nu: ben & jerrys banoffee pie-glass. Det är bananglass, kaksmulor och de bästa chokladgrejerna ever! Jag vill ha såna chokladbitar på påse dirrrr.

-Vi har försökt hitta kul saker att göra i London för dit ska vi snart! Vad ska vi göra kom med förslag! Älskar när jag bloggar som om nån faktiskt läser hahaha

-Sen har jag väl mest läst en oerhört märklig fanfic och haft det bra. Ses imorgon när riktiga sak

Okej, jag gav upp på shufflandet ganska ordentligt den här gången. det kändes inte bra bara. men lite hann jag med och ni får läsa två, men den sista är på en ethel cain-låt och därmed låååång.

 

18/4

Det är så enkelt

 

Jag går snabbt, snabbare än jag borde kunna egentligen. Väskan dunsar mot min rygg och jag dansar fram, med håret flygande. Käppen ligger bortglömd i botten av väskan, för jag behöver den inte längre. Jag vet vart jag ska, jag vet hur jag ska gå. Alla hinder försvinner när jag kommer tillräckligt nära, alla kanter är lätta att skutta över. Solen strålar och hoppet också, för hoppet är fan det sista som överger människan och jag behöver inte ens vara orolig. Jag vet inte i vilket stadie jag hittar dig när jag väl kommer fram, men det behöver jag inte tänka på nu. Jag ska bara framåt. Trottoarer blir till skog och sen asfalt igen. Jag är redo nu, jag kommer för att hämta dig. Jag trodde alltid att det skulle bli tvärtom, du som hämtade mig, men jag kan anpassa mig. Det är inte svårt, inte när jag vet att du finns på andra sidan. Jag är på väg nu.

 

20/4

Family tree

 

Hon knackar på dörren. Försiktigt först, sen hårdare.

”Kan du inte sova?” frågar mannen i dörröppningen. Han har morgonrock och långt hår.

”Får jag komma in?” viskar flickan. Han släpper in henne och hon sjunker ner vid bordet. Han säger ingenting, bara sätter sig ner bredvid henne.

”Jag tänkte på pappa”, mumlar hon till slut.

”Han är inte i fara, jag lovar.”

”Det vet jag väl, men ändå. Jag borde kanske åka hem, så han inte är ensam.”

”Din mamma är med honom. Han behöver inte dig.”

Flickan skakar på huvudet, frustrerad och utmattad efter alla sömnlösa timmar.

”Jag vet inte vad som händer med honom och jag kan inte tänka på något annat. Jag vet att ingen gör honom illa, men han kan ju göra det själv.”

”Ah”, nickar mannen, ”du tänker så.”

”Tro fan att jag tänker så. Det hade du också gjort om din pappa visade dig sina sår.”

Mannen drar efter andan, verkar förvånad. Han sträcker sig efter flickans hand, men hon sitter med armarna i kors och märker ingenting. Motvilligt drar han tillbaka handen.

”Han fick inte göra så mot dig. Vet du det?”

”Det brukar låta så. Du fick inte heller göra som du gjorde. Men det spelar inte direkt någon roll eller hur? What’s done is done.”

Mannen svarar inte. Flickan reser sig upp och går fram och tillbaka genom rummet.

”Jag vill bara inte att han ska ha ont”, säger hon till slut. ”Inte han, inte du, inte någon. Det tar över allt och jag kan inte tänka på något annat.”

”Men du då?” frågar mannen försiktigt. ”Är det inte viktigt att du inte har ont?”

”Kanske.”

”Jag tycker det. Och det tycker din pappa också. Du måste försöka sova nu.”

Rubriklåt: Halfway home med Lori McKenna, från veckans cirkel-hopkok

 

Haj hallå! Jag mår mycket bättre nu kan jag meddela. Det var riktigt jävla obehagligt i måndags, har inte mått så dåligt på länge, men det försvann helt igår thank god. Det var tur för då han jag läsa Harry Potter och ha pottersnack med Robert. Vi var arga på fudge och dumbledore ("dumbledores entre är powerful men jag är ändå sur på honom" skrev jag i mina anteckningar), noterade att Rowling verkligen älskar grejer och döpte om boken till allt möjligt för den bjuder liksom in till det. Sen på kvällen gjorde jag och Stella otroligt märklig tacos, för vi hade ingen tacokrydda och ingen creme fraiche att göra vitlökssås med och ingen tsatsiki. Sååå vi gjorde aioli och hade grillkrydda i färsen. Det funkade det med, tyckte i alla fall jag. Jag har researchat röven av mig (inatt kunde jag inte sova för jag ville hitta en jätteliten detalj som inte ens var viktig lol) och tvättat en massa tvätt, och nu dricker jag te och läser fosterbok. Så livet är b