hopelosthead

Hej jag är trött som fan och lite sådär cosy-full men jag tänkte som så här att om jag inte bloggar nu så kommer jag ångra det imorgon. Så jag ska försöka berätta om denna lååånga tisdag. Jag började den med att åka till Kävlinge, med världens legit bästa taxichaufför! Han är så himla rolig och konstig och bara härlig som fan. hade aldrig träffat honom innan och nu...har jag det. Det här är världens sämsta förklaring of all time, men ni kommer förstå. Jag kom i alla fall fram och hade skrivdag hos Malin. Jag kämpade med boken, skrev om en depraverad fest, lärde henne ord, åt panerad kyckling (om det var någon faktisk kycklig i den är nog osäkert dock) och drack en massa gott te. Det var Amazing. Älskaaar att jobba där!

 

Sen kom min taxi en kvart för tidigt, och det var samma chaufför! Så Malin...bjöd in honom på kaffe. Och han tackade ja och vi pratade om hans synnerligen bittra livshistoria och Malins alla barn (okej hon har två men tillsammans har hon och rolle 4) innan vi åkte hem. På vägen roastade vi mest växeln, för de suger. Jag var hemma och vände och gosade med min bästa unge innan jag swishade iväg igen för att träffa Laura! Vi möttes i stan och åkte hem till henne under mycket kyla och prat om de fyra viktiga grejrena i livet: värme, pizza, vin och sällskap. Typ allt man behöver, ju?

 

Vi kom hem till henne och fixade pizza. Hon åt vegansk pizza och jag åt...god pizza. OBS hon höll med. Medans vi gjorde de pratade vi om hur det skulle kännas att suga av satan (det var inte jag som tog upp det, longtime fans av mitt liv kan skratta åt att detta hände tack), att det borde finnas en pizza-kräm som man smorde in och kände lyckan av att äta pizza utan att äta den (bästa idén enligt mig, inte enligt henne) och att om månen slår en i ögat är den för jävla nära och då borde man kunna klättra upp på den (Laura hävdade att ens ögon bara var utstående). Rimligt som fan som ni ser. Jag fick även höra om hennes liv på arkivet där hon praktiserar och Kjerstin (de stavade så förr) olssons öde. Det var...rätt sorgligt. Hon berättade även om en prest som, i konfirmationsboken, skrivet om en unge "fullständigt efterbliven." ändå sjuk roast känner jag. Vi åt pizzan (<3) och drack vinet (hon hade köpt min favoritdruva <3) och sen försökte vi tindra åt mig. Fast det gick skitdåligt för alla tjejer jag hittade var unga och töntiga. ble.

 

Sen kom hennes kompis dit lite spontant och han hade med sig cola! Vilket är Amazing för då kunde jag dricka whiskey and coke.och det var så gooottt. Jag och han (vågar ej stava hans namn pga ingen aaaning) bondade över paramore och hiphop och sånt, men mest bara chillade vi. Lyssnade på CupkakKe och pratade om hans elaka vänner (jag var kanske lite för elak mot dem...de förtjänade det) och annat. Det var mysigt och allt sånt, och nu är jag här. Trött som en jävla gås. jag ska upp imorgon och det kommer ej gå bara så ni vet. Blääää hejdå planer. Just det, rubriken var vad jag sa när jag försökte beskriva en ond cirkel men sen sa att det inte gick runt. Rimligt som fan Emma.

God afton, det är vecka 5 nu tydligen. Året swishar fram. Jag gillar det, ändå, året. Jag gillar även att jag just nu ligger i nya lakan och har en ren lägenhet. Har jag gotten my shit together? Hahaha, nej, mormor har såklart varit här. Vi har städat, tvättat, diskat och donat och såklart kattgosat loss. Det är ju vår gemensama unge, det här. "Tänk att man kan tycka om en så liten katt!", sa hon förvånat. Hon kunde verkligen inte ana att hon skulle älska min lilla sak så här mycket. Men vi har båda lärt oss att säga "hon" nu, yay! Min mormor är också söt eftersom hon frågade "ska jag köpa något?", jag svarade nej och hon köpte polly till mig ändå. Bara för att hon inte kan låta bli. <3

 

Vad har mer hänt idag? Jag har svarat på en dejtingpresentation och sen insett att jag följer personen på twitter, vilket är helt jävla bananas pga följer annars mest folk jag känner men följde henne för någon vecka sen. Whaaat. Jag har skrivit med Anna H om Sveriges sämsta bok (kanske inte riktigt) och chillat med mitt lilla liv. Och läst världens sorgligaste text som min klassis hade skrivit. Låg bara och sa "no no no no no no!" när jag hade läst klart. Josef tröstade mig genom att tvätta min hand. Det hjälpte lite. Och nu ska jag sova som en liden stock och vakna i tid, jaaa vänt dygn!

Shass: Alltså åh, du är fan bäst. Och nä det är inget stort problem, det var bara härligt att sträcka ut sig i sängen bredvid någon. Och ja, alltså, det var inte min mening att efterfråga exempel på blinda+seende. Det var som sagt bara en grej jag var bitter över just då. Och snaaaart får du ett bokmail! eller ok kanske inte jättesnart men typ inom en månad kanske?

 

Nu ska jag berätta om resten av min onna-helg. Efter bloggandet kom Annoushka hit! Vi skulle nemligen podda loss om punktskrift. Det är Onnas sista podd, så det känns väldigt tragiskt faktiskt, men vilket avsnitt! Jag hann bland annat roasta Onnas stavning, roasta andra människor (fast det ska vi klippa bort mohaha) och chocka Onna med att punktskrift...har ett system. Jag trodde legit jag var den sista som fick veta, men tydligen inte. Cray. Innan podden myntades också ordspråket "nämn aldrig den saknade vitlöken i grytan", vilket i princip betyder "säg inte att du gör misstag". Efter att podden poddats beställde vi pizza, vilket såklart var ett projekt av rang eftersom Onna var med. Jag beställde en vesuvio med mozarella istället för vanlig ost, alltså...bästa idén? den skulle också ha haft vitlökssås, men den kom i en jävla burk, så det blev inte så. töntigt. och vi fick inte vår pommestallrik som vi hade beställt! Inte okej! Men pizzan var god och vi hade en jättemysig kväll. Jag skrek åt en facebook-status (alltså inte skrek ord, utan bara brölade), Onna slängde ut hot ("kom hit så ska jag visa hur man är lesbisk på riktigt!") och vi sjöng och spelade lite vilket var jättefint. Jag älskar mitt blinning-gäng, ändå! Ja ni är alla ett gäng lev med det. Alltså inte alla blinda jag känner men ni fattaaar. Sen åkte Annoushka hem och sen sov vi som små stockisar.

 

Idag hade vi en jättemysig förmiddag (okej what is up med mitt användande av mysig idag?). Vi åt hallonkaka till frukost (vi skulle haft den igår men kom inte på det förrän vi skulle sova), lyssnade på blogglistan, hörde fel i låtar (se: rubriken och även "gud bevare sirap" från samma låt...myyycket skratt) och insåg att Onnas ex egentligen borde vara min typ, innan Onna åkte hem. Och nu är jag här. Jag har vilat loss idag, verkligen, och siffrat tydligen. Sånt som händer när Emma är i farten. Men nu ska sömn vara i farten! (vänta va)

Ni vet när man inte har något att säga? När man är rätt nöjd med livet och mest ligger i sin säng och äter chips? men så har man mens och så känner man känslor och så lyssnar man på paramore och så tänker man på vänskap. Och så...händer ett sifferinlägg inom en. Bara sådär. Hold on to your hats osv.

 

1

Jag tror aldrig att jag har umgåtts så bekvämt med någon. Det tar liksom aldrig slut. När vi ses känns det som om vi inte har setts på flera år när det har gått två veckor. och det kanske är något fel på mig, men jag kan inte hjälpa att jag ser regnmoln i framtiden. Det ska inte vara så här lätt. Jag kan känna stinget av svartsjuka och märklig maktbalans och förvirring ibland, men det kanske bara är jag som är pesimist? Det kanske bara är jag som är så fruktansvärt rädd för att det här fina ska försvinna? Det känns som om det måste hända. En vänskap som började så jävla konstigt måste fucka ur till slut. Så måste det ju bli? Eller? Får jag ha kvar det fina i allt komplicerat som livet är?

 

2

Jag har kommit fram till att en av de viktigaste sakerna i livet är förståelse. Det har jag redan pratat om i år, så jag ska fatta mig kort, men: Jag behöver folk som vet var jag kommer ifrån. För det är en så jävla konstig plats, den jag kommer ifrån. Du förstår. Du förstår inte allt jag gör nu, men du vet vem jag är i grunden. Du vet vad som händer i mig när Shirley clamp spelas. Du vet varför det fortfarande är viktigt att fira den femtonde maj, om så bara genom att säga det. Du vet varför jag mår dåligt och framför allt vet du varför jag ibland inte kan prata med dig om det. och jag förstår dig. Vi förstår varandras behov av att sätta upp regler för oss själva. Våra låtsasvärldar och vårt kaos och vår organisering. Det är därför vi inte kan bli osams eller glida ifrån varandra. Vi kommer finnas för varandra när vi är sjuttio år, i livet eller inte. Vi kommer klaga över hur livet suger och ligga i våra sängar och lyssna på musik tillsammans då också. Det går ju inte annars.

 

3

Ett tema för mina senaste två år har varit förlåtelse. När den finns och inte finns. Jag är alltid team förlåtelse, team att den finns. Alltid, trodde jag. Men...kanske inte alltid, ändå. Kanske jag faktiskt inte kan förlåta dig. Och det makar ingen sense för jag har förlåtit folk som gjort objektivt värre saker. Som har skadat mig för resten av mitt liv. Som har ljugit och varit kalla och förstört delar av mitt fundament. Det har du inte gjort. Varför kan jag inte förlåta dig då? Kanske för att det aldrig någonsin var helt bra. Det fanns alltid en skarv. Eller kanske för att du inte vill ha min förlåtelse. Du tycker inte att du har gjort mig illa. Du tycker att du är offret. Ingen av oss är offer. Vi är bara stenar som inte ska slås mot varandra för då jävlar blir det eld. Eld kan vara härligt som fan, men det bränner upp en till slut. Folk frågar om vi inte kommer ur det här någon gång. Om jag tror att vi kan bli vänner igen. Och jag säger nej. Jag säger nej och det gör fruktansvärt jävla helvetes ont.

 

4

Nu när jag ändå siffrar vill jag passa på att säga hur stolt jag är över dig. Hur jävla bra du har blivit. Hur vad som en gång mest var en boll av kaos och osäkerhet liksom har sträckts ut till en lång mask av trygghet. Eh, kanske inte en mask, men jag vet inte vad man kan säga att en boll sträcks ut till. Du är en stabil hållpunkt nu. Du är varm och stark (haaatar ordet stark men du är ju det) och någon jag kan ringa när det stormar. För det är ju inte du som stormar. Du bara finns, för alla. Och jag tror aldrig riktigt att jag har kunnat formulera hur fint jag tycker att det är. Du tror säkert att jag fortfarande går runt med en liten mini-grudge mot dig djupt där inne. I don't. Like, at all. Du är bara en viktig vän i mitt liv. Någon jag kan berätta allt för. Någon jag vet kan ta hand om sig själv och lösa sina egna problem. Det är fan bland det bästa.

 

5

Ibland tänker jag att vår relation borde ha flippat ur. Eller typ runnit ut i sanden någon gång i slutet av 2016. Men den blev bättre istället. Jag kan sitta mittemot dig nu och prata om hur viktiga vi är för varandra. Ändå hör jag rösten i huvudet: Du behöver mig inte, du kommer lämna mig, du komma flytta och sluta höra av dig. Och du vet att jag tänker så, men det hjälper inte. Eller ja alltså det hjälper lite. Jag vet ju att du bryr dig massor, men jag är så himla rädd att vår vänskap har ett slutdatum. Jag kan på riktigt inte hantera såna där "det är kul just nu men inte livslångt"-relationer. Jag är så rädd för sommaren. Jag behöver ju att du alltid ska finnas, hallå!

 

6

Jag undrar när du ska sluta lyssna på mig. när du ska sluta tro att jag har koll på livet. Kanske när du...skaffar koll på livet? Nä, men, allvarligt. Jag har ingen koll och så lyssnar du på allt jag säger och bara tar åt dig? Och sen säger du att jag är en av dina närmaste vänner och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta ens. För grejen är så här: Jag börjar tycka riktigt mycket om dig. vilket ju betyder...att jag inte gjorde det innan. Vilket ju i sin tur betyder...att jag är sämst. Men vad ska jag göra åt det? Ska jag fortsätta vara vän med dig och riskera att fucka up relationen pga makt, eller...inte? Det är ju så jävla konstigt allt detta. Jag förstår ingenting. Kanske eventuellt bör jag chilla the fuck out och inte tänka så mycket...?

Marie: Menade väl inte att det är rimligt att vara rädd, egentligen, men det är ju ibland ett hinder i vår vardag och det är något man måste vara beredd på som partner. Sen var jag ju väldigt bitter när jag skrev inlägget också, haha. Klart det går, och klart den här töntiga blindlovesblind-trenden ska brytas! (obs man får älska vem man vill blablabla)

 

Om rubriken ska jag prata innan jag börjar gagga om annat. Det var ej sagt med en kränkande ton utan snarare menade jag att det var skönt att inte dela säng med någon som är lika "stor och tjock" som jag.

 

Men ja, hej. Jag kan berätta att Onna är här! Vi lyssnar på hennes spellista och chillar, och snart ska vi podda loss. Men det har hänt grejer yay! Igår åkte jag till biblioteket för att fika och skriva med Anna N Och Lilla! Anna N var dock väldigt sen, så jag och Lilla fick leta upp varandra under mycket förvirring. Men sen kom hon och vi köpte en massa fika som vanligt. Vi skrev (jag skrev om tungor...det var märkligt) och pratade om hur hemsk jag är, hur härligt det är att bli äldre och annat. Älskar skrivfikande mer än livet självt, typ.

 

Sen åkte jag och Lilla hem och där lyssnade vi på musik, obsessade över "tonartsböjningar" (ackord som inte finns i tonarten men som ändå råkar vara där) och sjöng stämmor innan Onna kom. Då åt vi "random mat från Emmas frys" och pratade och var märkliga som vi är. Lite hann vi också spela och då lärde vi oss att Onna är bättre på att förstå mitt musikspråk än vad Lilla är. Men hon är bra ändå! Lilla alltså. Eller ja båda är ju bra. Vi började också drömma om att bo tillsammans i skåne allihop och spela i band. Det vore...livet. Sen chillade vi mer, jag blev deppig och sen sov vi.

 

Idag vaknade vi tidigt och jag sa rubriken och andra mindre kloka saker. Vi hade världens mysigaste förmiddag med onyttigheter till frukost, musiklyssning, skratt och mååånga sånger om att vi ville åka till max. somewhere med within temptation kommer aldrig vara sig lik igen. men nu kommer snart vår kära poddgäst Annoushka, woho! Då blir det podd och pizza och pepp!

Idag kom jag plötsligt på att jag snart har varit singel i ett år. Except...hold up...jag var ju aldrig ihop med någon. Så hur länge har jag egentligen varit singel? Sex år. Sex år! Kan ni ens fucking förstå det? Mitt första ex har liksom hunnit få två barn, sååå lång tid har det gått!

 

Jag har blivit jävligt bra på att skaffa vänner. På att umgås och skratta och ta initiativ. Folk säger att jag är Amazing och snart kommer jag hitta en flicka. Men häromdagen la jag upp en presentation på en lesbisk dejtinggrupp och vet ni hur många som svrrade? Noll personer. Idag kom en annan annons från malmö och hon fick fem kommentarer. Vet ni varför? För att jag är blind. Yeah, that's why. Jag försöker låtsas att det inte spelar roll, men jag känner legit ingen blind som har ett förhållande med en seende. Eller vänta, ok, jag känner en (förlåt Marie). Folk är legit rädda för oss. Och det förstår jag, för ja det krävs faktiskt lite extra ibland. Och jag är inte bara blind, jag är ett weirdo också. Vilket ju är festligt som fan, men det är liksom inte så att man får gå på olika tinderdejter och ha flow.

 

Nu för tiden tycker jag på riktigt att jag förtjänar kärlek. Jag är värd en människa som älskar mig och som jag kan älska. Men det räcker inte att bara tycka det. Man måste vara snygg och rimlig och sånt också. Jag kommer aldrig att vara det. Jag är ingen folk kommer fram till på krogen. Vilket man kanske inte vill vara, men ändå. Jag behöver bekräftelse goddammit. Och nästan mer än allt behöver jag ge kärlek till någon. Det är en så viktig drift i mig. Blä, jag vill bara sluta vara singel. Får man säga så? Jag sa det nu, så kan det va. PS låten i rubriken är bland det sorgligaste jag har hört lyssna på den. den heter then och sjungs av anne-marie.

Hej ni!

Nu återgår vi till den vanliga bloggningen efter gårdagens oväntade (och oväntat lästa) inlägg. Så nu ska jag bara pladdra om mitt liv i vanlig ordning. I livet i fråga har jag skrivit helt sjukt mycket! Eller ja, jag har ju spenderat mycket tid på skriv snarare. Igår skrev jag hos mormor. Vi åt köttbullar och makaroner (så mysigt) och jag jobbade och drack te ur en god kopp och livet var på topp helt enkelt. Vilket är himskans ironiskt, för sen åkte jag till psykologen. Där initierade jag henne i min värld rätt mycket samt blev ombedd att ställa mig upp och säga att jag är en autentisk människa. uuuusch, säger jag om det. men bra, tror jag? Hon är flummig, hon. Men det är jag också. (menar inte "flummig" som fjortonåriga Emma menad det, utan som det faktiskt betyder!)

 

Idag åkte jag och Anna H till malmö och jobbade. Vi skrev på orkanen (typ ett bibliotek), men jag fick en massa kääänslor och mådde mest mög. Detta resulterade i att jag var väldigt fnittrig och störig när vi gick mot lunch, och på den åt vi på max! max är fan livet på så många sätt. Där hade vi legendariska samtal om rubriken (vi googlade "lugna bananer" och hittade en bok där ödlan harry sa detta...på riktigt) och Gustav Vasas söner (vem blev galen? Alla?). Vi gick sen till espresso house för nästa skrivpass och där pratade vi om att tro att ingen egentligen umgås med oss ("du tillför jättemycket till mitt Life"-hon <3) och jag tog ett något dumt beslut. Jag ville äta marsmallowsarna i min varma choklad, och istället för att be om en sked slängde jag ner handen i koppen och tog upp dem. Vi kallar händelsen "Malmös gräddbad", för det blev...kladdigt. men jävligt värt! Jag försökte skriva mer, men det "blev mest skit", och sen åkte vi hem. Nu har jag drällt runt hemma och lyssnat på poddar och...sånt. Jag är inte direkt spännande i min lägenhet, det kan ingen säga. men nu sover vi va, bloggisar.

Jag hoppas att du är nöjd nu. Det är väl det absolut suraste jag kan säga, men jag hoppas det. För vi är fan inte nöjda. Vi ville ditt bästa. "det är det värsta", sa du, "att ni sa att ni ville att jag skulle må bra men ändå gjorde mig illa." Well, newsflash, det ville vi på riktigt. hanterade vi allt rätt? Nej, absolut inte. Jag vill inte börja gagga om offerter och sånt här i bloggen, men vi kan stanna vid att det var ett dåligt sätt att göra saker på. Dock är jag ganska säker på att det var det enda sättet. kunde vi ha pratat med dig? Nej, det kunde vi inte. Jag förklarade det med att du inte kan slå på en felande dator och förvänta dig att den ska fungera. Om problemet är att vi inte kan prata med dig, hur ska vi då prata med dig? Om jag frågar om vi kan ha ett möte och du svarar med en "kravlista" (jag hittade inte på det där ordet), vad ska jag då göra?

 

men vi ville kämpa. Förstår du ens det? Vi ville inte sparka ut dig eller mobba dig. Vi ville att dina kunskaper och din kompetens skulle finnas kvar. Däremot kunde vi inte leva i ett klimat där vi tystades ner med politisk retorik eller total oförståelse. Det gick inte. Vi kunde inte leva med att behöva gå ut från sammanträden och gråta och att mötet bara fortsatte som om ingenting hade hänt. Så vi avgick från våra styrelseplatser och sa upp oss från våra jobb. Vet du vad det inte är? Mobbing. Det är inte mobbing att literally fly från viktiga saker i våra liv för att vi faktiskt börjar bli rädda för dig.

 

Jag har brytt mig om dig i flera år. Du har varit en väldigt nära vän och förstått saker ingen annan gjort. Och jag trodde att vi kunde komma tillbaka dit. Istället tog du tillbaka din avgång och tog bort mig som facebook-vän. Vad fan ska ens det betyda? "Du har fan tappat det", skrev jag till dig. Det kan vara det sista jag säger till dig. det gör så ont, för jag önskar verkligen att vi kunde vara vänner. Det kan vi inte. Du har slutat vara den du var. Vi kan ju säga så här, att "I" i rubriken inte refererar till mig.

 

Allt jag ville höra var "förlåt om jag har fått er att må dåligt och känna att jag inte har lyssnat på er." Det krävs så himla lite för att be om ursäkt för att ha skadat någon. Det behöver inte att betyda att du ger upp, vet du varför? För det var inget krig! Du skrev "bara så du vet: nu är det krig." till mig på Messenger, men från min sida var det inget krig. Nu, däremot? Nu kan det väl vara krig om du vill. Ett tyst, bittert krig. Eller så kan jag bara sitta här hemma och önska som fan att du är nöjd nu när nästan hela kansliet har sagt upp sig och tre ledamöter har avgått (hittills). Det är alltså det som är mobbing. Det var fan en ny jävla definition.

Hey ho, let's go, nu har jag haft lite tid utan er så jag tänkte berätta om den. Som att igår firade vi pappa som fyllade år! Vi fick se det nya matprogrammet "Amanda kollar i kokböcker" (alltså gott ut enligt henne) och sen åt vi söndagsstek med en miljon tillbehör. Och fudgekaka till efterrätt! Dröm. Vi pratade om allt möjligt och hade en mysig liten kväll som dessvärre inte var så himla bloggbar.

 

Idag skrev jag med Anna H på biblioteket. Där roastade vi en bok ("en av mina bästa vänner" är en hödpunkt från det) och när vi började skriva kom sjukaste kaosvågen över oss. Kanske kommer till det vid senare tillfälle. Jag skrev en väldigt förvirrande scen och när jag var klar med det gick vi till John scott för middag och allmän aw. Där skapade vi rubriken angående när folk använder ketchup som dippsås (#intemindippsås var också ett alternativ), diskuterade hur jobbigt det är att ha och skriva om sex, åt goooda pommes och hade en underbar tid. Och nu är jag här och kokar basically av ilska men det är som det är här i livet. Tur att jag fick äta god mat i alla fall. Och att boken går så himla braaaa! Fast den blir bara mer och mer creepy. Förlåt till alla som ska läsa den.

Som jag sa så skulle jag göra cray grejer igår, men innan jag går in på dem vill jag berätta om världens sämsta komplimang som jag fick igår. Vi pratade om bh-modeller i butiken och jag får frågan om jag gillar spets.

mamma: Nej, hon är en ganska...slät person.

Alltså om det är något jag är, i denna lilla värld, så är det oslät. Hon la sen till att jag var en slät person, med takt och ton, mottfull och balanserad. Kul skämt ändå.

 

Men ja, de cray grejerna var att återigen klubba med främlingar. Jag tog bussen åt fel håll (svårt att komma ihåg att gå åt helt fel håll, särskilt när random tjejer hävdade att jag var på fel sida gatan...jag bor här, jag vet) och på bussen träffade jag en My. Vi gick till förfesten och pratade om hur badass hon är som dricker vin ur vattenflaska på bussen (seriöst Life goals) och att det bästa vi vet är att klaga och hata. Sen kom vi fram (det tog dubbelt så lång tid som anna h hade sagt, det var ytterst störigt) och mötte värdinnan Ellinor och en styck Deah som redan var där. Mitt bubbel öppnades (pisolato <3) och vi lärde känna varandra lite allmänt. Ellinor var bästa värdinnan, för hon gav alla glitter. jag fick lila glitter och var överlycklig. Dessutom fick jag mascara och fick höra att mina ögonrörelser var perfekta för att målas på. Det var...något nytt indeed. Tarotkort togs fram (!) och vi satte oss på golvet och blev spådda. Jag frågade korten om jag skulle träffa en tjej 2018 och svaret blev väl...nja. Jag skulle bli vänd ryggen åt av mitt Community eller delar av det (känner att jag förstår vad det betyder), ett kort var definitivt ett blindkort och handlade om att jag måste komma över vad min blindhet har utgjort för hinder för att kunna få en relation och slutligen kommer jag behöva omvärdera vad jag faktiskt tycker är viktigt i en relation. Mycket insikter, alltså. Jag tolkar detta som att någon form av tjej kommer hända, eftersom jag brukar få stora insikter när grejer händer. Just det, korten sa också att jag skulle bejaka mina impulser och släppa mitt förflutna. eeeh ja tack. Mitt i detta kom en Ada dit och hon hade med sig balonger! Jag döpte en minibalong till selma (ja, men, jag vet, jag är störd) och höll henne i famnen hela tiden. Varför börjar nu kännas lite oklart. Annat som hände var att vi skrattade åt att gråta till hot n Cold (eftersom jag bekände att jag gråtit till en katy perry-låt), att straighta människor föraktades djupt (äääälskaaar bisexuella sammanhang!) och att My blev superexalterad över allt (tror hon peakade när hon ropade "ooo vilka droger?"). bästa förfesten!

 

Sen gick vi till smålands nation. Det tog en miljard år och var kallt som satan i gatan, men sen kom vi in och det var burlesque show. Jag såg ju inte själva showen, men mellansnackstjejen var amaaazing och stämningen är faktiskt ganska oslagbar oavsett om man ser eller inte. Sen dansade vi en stund, men musiken var lätt tråkig så vi gick rätt tidigt. Jag ringde pappa och fick hämtning (<3) och kom hem redan vid 1. Så nice att ha bästa kvällen och ändå komma hem i tid! Så jag var inte ens bakis idag. Bara trött och glad och mysig, typ. Och nu ska jag snart åka iväg igen. Living the Life, ändå. + rubriken är min bästa nya gay-Anthem, vid namn crayons. Så ni vet. Hejdå ses sen nån gång.

välkommen till lund lund lund, lund stad 046 de e lund lund! Okej denna låt kommer legit aldrig att försvinna ur min hjärna. Lyssna på den. Din stad, tror jag den heter. Det är det bästa och mest catchy jag vet på en och samma gång.

 

Idag är ännu en bra dag, kan ni tänka er. På den har jag shoppat med mamma. Jag tog på mig spenderbyxorna (det är mitt töntigaste uttryck) och åkte in till stan där jag fick vänta på mamma i hundra år. Okej det var typ tio minuter men det var kallt. Vi gick direkt för att köpa bh:ar till mig, och det tydligen av mammas klasskompis lillasyster. Hon viskade detta på vägen in och jag fick panik för jag trodde att det var min klasskompis lillasyster. det vore ju hemskt kände jag pga hatar alla klasser alltid. Men nej, det var det inte, och vi letade upp två stycken under glatt prat och sånt. Det var mysigt och jag har nu bh:ar som inte slutar på halva bröstet, woho! Sen gick vi till indiska, och där köpte jag...där köpte jag...en sammetsklänning! Den har jag på mig exakt nu och det kliar som fan men det är värt det! jag köpte även en supermjuk volangblus (är kär i den) och allt detta för typ 200 kr! allt detta, eh, det var två grejer. Det heter båda, emma. Sen fikade vi inklämda på mormors (deras vaniljmunkar är nostalgi som fan till sista året i gymnasiet med Maria <3) och sen köpte vi bubbel / vin på systemet. Jag köpte inte bubblet, faktiskt! ...för jag gjorde det igår. Och på systemet såg jag Jonathan Nymans dubbelgångare! Oj jävlar, tänk så googlar han sig själv nu? Hej Jonathan i så fall. Men hon (ja, en tjej) sa "hejhej" precis som han. Såååå liiiikt!

 

resten av dagen har mest swishat bort. Jag och Josef har sovit middag, jag har planerat inför kvällen, hjälpt syster med jobbansökan (snälla förvaltningsrätten, ge henne jobbet! Denna parentes är också en liten shoutout till marie for the record) (hoppas det ingår usb-minnen i jobbet!) och lyssnat på poddar. Och snart ska jag göra cray grejer med mitt lilla liv!

god midnattsbloggning hörrni!

Detta har vatt en riktig superfredag! Fast nyss fick jag superstress för att en bloggerska kanske har gjort slut med sin pojkvän. det fåååår inte vara sååå! Fååår inte, säger jag! Men ja, superfredag var det ja. På den åkte jag till malmö med Anna H och superskrev på condeco. När vi inte skrev pratade vi orimligt mycket om "saker ingen ser" och hur den skulle bli bättre om man skrev om den. Den behövde det, kom vi fram till. Jag åt årets första semla (har legit aldrig ätit så mycket grädde i hela mitt liv) och blev supertriggad av texten jag gick igenom och hade en härlig tid. älskaaar att skriva med henne!

 

Sen på kvällen åkte jag him. Där fick jag sushi-lax (som alltså inte är rå fisk men som säljs på sushistället) och sen såg vi på spåret. Syster var på länk från Bryssel och allt! Och vi fick 34 poäng! Wooohooo! Såååå vi vann. Vi såg också mästerkocken och åt chips och hade en lövly tid, och sen åkte jag hem. På bussen störde jag en halvsovande lilla och vi pratade om att ensama människor måste skärpa sig, lunds störiga ungdomsgäng som satt bak i bussen och annat mush. Meeeen nu måste jag sova god natt!

Vet ni vad? Jag mår fortfarande riktigt bra. Jag har inte haft ångest på flera dagar! Hur är det ens möjligt? Ellr vänta, lite hade jag inatt, men det var rätt chill. Oftast mår jag helt enkelt bra!

 

Och lite har hänt, men inte mycket, Igår caféskrev jag med Anna N. Vi satt på bibblan som vanligt och hade jättebra samtal om försent-ångest och plan-ångest och andra ångestar och livet var Amazing. Rubriken sa jag till henne och trots icke-grammatiken är det väldigt sant. Hon förstår mina konstigaste ångesaar, den där. Och jag jobbade igenom några kapitel till, så nu är de första femtio sidorna typ bra? Wooow! (kommer sannolikt ångra att jag sagt detta.) Vi köpte linschips och när jag kom hem åt jag hela påsen (drömmen) och sen handlade jag med pappa. Vi köpte mat och sånt I guess, och provade en 3d-printad hållare för scanner så vi kunde ha två på vagnen! Pappas jobbis Magnus är min hero för att ha fixat detta.

 

Idag har jag verkligen inte gjort mycket. Mest har jag lyssnat på musik. En massa tori Amos och lite cupcakKe blev det idag och det har varit Amazing. Annars har jag ätit piroger (varför äter jag inte alltid det? det är ju lika trashy som allt annat jag äter) och Messengerat med en massa människor (det är ett ord) och myst med världens sötaste katt som börjar tycka om mig igen. han går lite i perioder. Hon? Ingen vet! Det var nog det jag hade att tillföra idag, kära ni. Nu ska jag äta middag. Undrar vad.

Idag har varit en så himla bra dag. Liksom bara en chill liten dag. På den har jag skrivit hos mormor och jag fick en massa bokjobb gjort. Jag skrev om en sexscen (eller okej det är väl itne alls en sexscen egentligen) och blev triggad af av min egen text och hade ett bra flow. Vi krävde eftermiddagsfika av mamma, så vi gick dit och åt kolakakor och pratade lite. Sen åt vi bbb-soppa (blomkål, broccoli och lite bacon) och det var det godaste ever. Jag älskar bbb-soppaaaa. Funkar även utan det extra b:et for the record. Jag och mamma bondade över moments i låtar som vanligt (gasolinaaas woo! och sånt) och diskuterade sommarkurser och sånt, och sen kom jag hem. Hemma har jag smällt bubbelplast, druckit julmust (sista för i år I guess) och sett en lååång livestream med en massa Music critics. Den kommer legit aldrig sluta. men jag fryser ihjäl, så nu ska jag sova god natt.

Hoppas du gillar denna rubrik, Marie. Det borde du tycker jag. Den kommer från Annoushka, som ska ha möte med någon Lars på onsdag. Det blev en grej att vi skulle skapa radioteaterpjäsen "timmen med Lars". Han är dansk, kan jag lägga till.

 

Men ja, hej, nu är det en ny vecka här. Snart blir det tisdag. Jag har haft ett tre timmar långt telefonmöte där jag officiellt avgick, men jag Went out in style genom att komma först till mötet. Alla var i chock. Vi kämpade oss igenom punkter, skrattade och debatterade om vartannat och till slut var jag helt slut i huvudet. Men på natten pratade jag med Hannah om våra gamla godnattsagor (de finns kvar!), olika blinningar och sånt. Det var ett mycket bra samtal, tycker jag, och nu har jag ju klickat i going på hennes event så nu är hon glad! Yay!

 

Idag hade jag föreläsning om korrektur! Drömmen! Vi skrattade åt konstiga skyltar och hade en Lovely tid. älskar ordnörderi! Ikväll har jag också pratat med team Osby, som sagt. förutom om lars pratade vi bland annat om hur grisar ser ut och hur Annoushkas tankar inte riktigt fungerar. Så det är det som har hänt. Det och en hel massa kaos. Orkar fan inte mer av denna virvelvind.

Alltså igår, mina bloggfolk. Det var en så psycho dag. Den började (eller ja efter förra inlägget) med att jag träffade Anna N. Vi satte oss på biblioteksfiket som vanligt och pratade om hur vi har vuxit under det senaste året, att jag tydligen är en av tre som fått henne att må bättre (de andra två är hennes psykolog och läkare...) och att man måste få leva på sin konst för vad skulle man annars leva på liksom? Vi förflyttade oss till glorias där Anna köpte äcklig öl (alltså hon tyckte att den var äcklig, köp inte äcklig öl smarta unge) och vi blev joinade av Anna Ö (en ny anna! Nä hon har gått i klassen hela tiden). Vi åt middag och catchade up om jular och skrivande och allt, och sen var jag tvungen att gå. Så jag gick. Och när bilen körde iväg insåg jag...att jag glömde betala. Jag körde en springnota i färdtjänst! Huuuur är det mööööjliiigt? Men Anna N täckte upp, tack bästa hon!

 

Vart skulle jag, då? Fan vet jag, höll jag på att säga. Nä, men jag skulle till en helt främmande tjej vid namn Alexandra, som hade förfest. Där mötte jag även Lilla (snyggt av mig att få dit henne och sen komma för sent) och nämnda Alexandra, en festlig gymnasielärare som var sjukt inbjudande och awesome. Vi lyssnade på chill musik (till exempel rubriklåten som Lilla och jag sjöng ytterst fint) och sen kom en annan tjej vid namn Eyva (hoppas jag stavade rätt nu). Just det, ni kanske undrar hur fan detta hände kom jag på. Det hände genom facebookgruppen malmögäris och gruppchatten gärisar på klubb, som jag joinade. Så plötsligt är man på förfest, bara sådär. Vi pratade om ångestlindring, kk-relationer och lite allt möjligt och sen gick vi till moriskan.

 

Där dansade vi satan till orimlig musik och skriksjöng som idioter. "Du kan ju alla låtar!, ropade Eyva. Klart jag kan! Vi drack drinkar, passivrökte (jag), träffade gymnasiebekant (också jag, och så himla Amazing) och bara hade bra tider. Sen kände jag och Lilla oss lite för blinda (det tar såååå mycket på krafterna), så vi åkte hem. Med vanligt taxi! Yolo! Så vi kom hem till henne, la oss för att sova och pratade om...ledarfiskar. Som hundar, fast fiskar. Det var det dummaste of all time, känner jag så här i efterhand...

 

Idag vaknade vi och åt frukost och chillade. Choklad och podd pågick och timmarna gick, tills vi plötsligt åkte till emporia. För så händer det ibland tydligen. Där åt vi maxlunch, pratade om plast-elefanter och uttrar, tog bort naglar (Lilla) och typ drev runt. Vi kom hem till henne igen och då spelade vi ganska mycket. Vi kom på superkonstiga intron, spikade stämmor och testade gamla låtar, jag körledde Lilla och allt var så himla flowigt. Sen fick vi hemmagjord pizza och märkligt men gott vin, och sen åkte jag hem. Livet är så bra just nu, och nu måste jag sova...

Hej och hå jag är stressad som få, så här kommer en lista på allt som pågår (det rimmar nästan ok):

-Igår var jag himma och fick middag och lådor.

-Vi tittade på hittlåtens historia och jag konstaterade att dj stonebridge är jättelik Hannahs Fredrik. Fast på stockholmska. Jätteliiik!

-Sen ringde Syster och vi alla pratade om pengar och bussar och att hennes hårddisk inte har ett namn. Mamma föreslog rossetten. Pappa föreslog Evert. Rimliga förslag tycker jag.

-Sen såg vi uttagningarna till Sveriges mästerkock. Jag hejar hittills på ms caribia, cidney girl och småländskan. jag gillar tjejer med dialekter men det var kanske inget nytt.

-Sen satt jag uppe halva natten och kollade på en dokumentär om ett incestmord. Jag älskar incest och mord! ...att läsa om dem, för att förtydliga.

-Idag...vad har hänt idag? Just det...

-...Jag har avgått som vice ordförande för us. Det fick inte ens ett eget inlägg, tydligen. Det kanske det får en annan dag. När jag orkar ta i det. Vi får se.

-Och idag kommer bli en så jäääävla stressig dag, men förhoppningsvis värt det. Ses på andra sidan!

Hej och hå, här är jag mina små. Jag ligger i min säng som en säck potatis (inte för att potatis brukar befinna sig just i min säng) och josef ligger vid mitt ben. Eller Jossan/Josse, som mormor har börjat säga. Fan, min musplatta har gått igång helt av sin egen vilja. Den fucking stör mitt flow. Men ja, idag har vatt en dag va. På den har jag varit himma och skrivit på boken. Skrev om de första fyra kapitlen, eller ändrade i dem kanske jag ska säga. Men det kändes Amazing! Jag och mamma hann också baka smuldegskakor (<3) och jag glömde en hel tekopp och livet var mysigt. älskar att jobba himma när det faktiskt går!

 

På kvällen kom Anna H hit. Hon hade med sig pizza, vilket var det bästa som kunde ha hänt för jag höll på att dö av ren hunger. Så vi åt ytterst andäktigt och sen drack vi "julia" (ett sorts bubbel, ej en synthsak) och lyssnade på norrländsk musik. Fast ibland kuppade jag med litta Nashville eller låten om lund. den sistnämnda fick en myyyyycket lång analys. Vi pratade om töntar på instagram, arton-åringar i fel sammanhang, folk som skäller ut personal och en massa annat. Det var mysigt och lagom och jag är trött som en liden anka så jag kanske ska sova nu ja. Det blir nog min bebbe-pojkflicka glad över i alla fall. Hen ligger här och surar varje gång jag rör mig. Sötunge. Det känns som om det finns nåt mer jag borde berätta om mitt lilla liv? Hmm, jo kanske, fast inte just nu. För nu ska jag sooova!

Minns bokkaraktärer som blinkar i takt och misslyckas. Ingen kan se exakt det jag ser. lyssnar på musik och ber folk att lyssna men de lyssnar inte på samma sätt som jag. Det stressar mig.

Pratar om självbild hos psykologen. "ful, konstig, fel, inte riktig." frågas om vad mina yngre jag skulle säga. Visualiserar trettonåringen som sitter på den långa bänken och räknar tuggummin. Lugnet i att något fanns. Plötsliga tårar: "tänk om jag dör?"

Sitter i en bar och märker att tårar rinner. Att jag inte andas. Knuffar bort armar som håller om mig. De trycker över bröstet. Något är fel men jag vet inte vad.

Ligger på ett golv och ser mig själv uppifrån. känner kaklet mot kinden och hör mina ljud men minns inte vad jag säger. Tror att det är oroväckande men jag står upp snart igen.

Dricker fort och somnar förvirrad i soffor som lutar åt fel håll. Låter bli att äta i nästan 24 timmar. Njuter av kontrollen. Öppnar chipspåsen. Njuter av bestraffningen.

Jag har inte lärt mig att må bra. Vara i alla andra värld. Den finns ju inte ens.

Tänk vilka långsökta rubriker jag håller på med egentligen. Ni har verkligen ingen aning. Knappt jag heller, to be honest. Men jaha jaha, det har börjat en ny vecka. Vecka 2, till och med. Vad har hänt på den? Jag har till exempel köpt en spis! Den ni! Den är jättefin och har snygga plattor och vred och grejer. Jag tror att den till och med kommer att få ett namn. Jag har inga gränser!

 

Jag har också sett det sista avsnittet av Nashville som finns på viaplay, vilket var traumatiskt för mig och mamma. Vad ska vi nu titta på, egentligen? Hjääälp! Jag fick mat och sen fick jag hem min favorit-pojkflicka. Vi har bokat hens kastrering nu och var tvungna att skriva in djurets namn. Josef, honkatt...jo, vi har rätt! Tyvärr. Men det är nog det som har hänt om jag inte helt missminner mig? Nu sitter jag hemma, dricker den sista julmusten och lyssnar på en gammal podd där det just nu pratas om huruvida Pernilla valgren och picachu har skapat Dolly style. Ändå vackert. Och nu ska jag gå till psykologen, vilket ju är hur peppigt som helst! Så, ja, ville mest hänga lite med er. Nu har jag gjort det.

De senaste dagarna har varit...intensiva. iiiinteeensiiiva. Jag ska försöka berätta om dem, men jag är alldeles för trött så vi får väl se hur det går.

 

I fredags efter bloggandet åt vi family dinner. Vi drack dyyyrt vin och pratade om hur det smakade (ek, päron, körsbär och exakt allt annat) och var alla tjejer Syster spelade handboll med i sin barndom är nu för tiden. Vi vet inte, uppenbarligen. Sen tittade vi på på spåret (med Josefin!) och de var i Nashville och livet var lövly. Vi åt efterrättsbufé (chokladfondaaant <3) och sen spelade vi med andra ord kändisar och sen besservisser. Vi skrattade väldigt mycket åt Systers sätt att säga "desperate housewives" och mina konstiga kunskaper om Winnerbäck-låtar från 2003 och hade bästa kvällen. Jag älskaaar min familj!

 

Igår vaknade jag sent himma och vi drällde runt i huset. Sen blev jag körd till stationen och satte mig på ett tåg mot huvudstan. Där satt lilla och vi tågsamtalade om lite allt möjligt som jag nu inte för mitt lilla liv kan komma ihåg. Jo just det, vi skapade en flat-spellista! bäst ju! Vi kom fram och mötte Rakel, och vi åkte till farsta för att äta/dricka milkshake. Onna och Hannah joinade också och milkshaken dracks under samtal och skratt och förvirring över att jag och Lilla tydligen låter likadant. Min reaktion på detta var "nej! Jag pratar så här och hon...också!" rimligt.

 

Sen åkte jag hem till Hannah. Där lagades tacos och jag fick ha Luna i knät och hon dreglade ner min tröja och jag älskar de där ungarna alltså. Sara kom upp och vi åt tacosen och lyssnade på the script. Mycket sjungande pågick. Sen hade jag, Hannah och Sara en lövly kväll. Vi gick omkring, bad strangers om tändare (inte till mig obs), sjöng seline dion med passion, blev tillsagda att hälsa till "Jennifer i skogås" av en random främling, kallade varandra "bitch" (mest jag) och blev lite dramatiska (också jag). Superkväll även denna dag!

 

Dock försov jag mig och fick stappla iväg till tunnelbanan, för vi skulle ha möte med verksamhetsrevisorerna. Det blev ett jättebra möte! Vi sa bra grejer och förstod varandra och skrattade en del åt till exempel att "höja medlemsåldern till Alireza" och "fokus pizza". Fint, all in all. Sen försökte vi åka hem, men vi hittade inte vår ledsagare, så vi...missade vårt tåg. Men vi hittade en ängel på sjs butik och fick nya biljetter, ny ledsagning i malmö till lilla och mat från mc Donalds. livet är fan bra mitt i all sämsthet. På tåget chillade vi mest för oss själva, men jag störde henne till slut och var...orimligt trött och skrattig. Jag makade 0 sense, till och med när jag sa rimliga saker. men nu, kära folk. måste jag sova! rubriken makar sense i mitt huvud btw.

Alltså...när jag skrev rubriken kom jag att tänka på att onna brjukade uttala det "wickt", som "walked" ungefär. Det är typ det roligaste jag vet. Hyperkorrigering, som det kallas på språkvetarspråk, fast säkert inte stavat så. Fuck off, jag kan inte stava, jag ska liksom bara skriva en bok vem behöver bokstäver i rätt ordning? nä, precis.

 

Efter denna sladdriga inledning: Hej! Jag sitter himma och ska snart äta familjemiddag. Det ska bli gott och sånt. Men igår var en redigt bra dag! Och det var för att jag hade manuskurshandledningsmoj. Maaagiii! Vi pratade om allas texter och helheter och aaaallt. Sigges ande fanns i rummet (och jag fick lära alla om de fyra sjukorna i skrivande: känna- skulle- börja- och hadesjukan), vi kämpade för att köpa saker i en automat (och jag råkade köpa pepsi max, trauma) och jag fick världens bästa kommentarer på min text. Så givande och inspirerande och jag vill bara skriva! <3

 

Sen på kvällen träffade jag Laura. Jag träffade en massa danska barn på bussen (som jag var tvungen att tysta pga hörde inte utropen) och sen satte vi oss på botulfs. Jag älskar det jävla stället alltså. Vi drack vin, stressade om framtiden, bondade över att suga på tentor (fast hon har snart en kandidat eh va) och hade en lövly tid. Jag blev bjuden på chips av min bartenderkompis och var helt utan ångest, woho! Och låten i rubriken spelades och jag insåg plötsligt att det ju är en av de bästa låtarna of all time. Nu vrålar Syster "Jill jonssooooon!" i köket. borde nog kolla vad det är om. Men nu vet ni vad som händer i alla fall.

-Lära mig saker. Eller kanske snarare acceptera att jag kan lära mig något. Till exempel understämmor, matlagning, piano, tentapluggning, anything!

-Sova mindre. Vet inte hur detta ska gå till men det måste gå.

-Ta hand om mitt hem mer. Snälla, snälla Emma.

-Ha en jävligt bra sommar. Den ska bli fucking dynamite.

-Hindra destruktiva impulser. You can do it. <3

Shass: Nu kollade jag mina kommentarer igen, woho! Ja, jag har bytt mailadress och nu har Glocalnet slutat vidarebefordra. vet inte riktigt varför. Och ja, okej då, du kan väl få vara tvåa då. men i min hjärna är du etta.

annoushka: Aha, jag tänkte det först men de såg så himla soffiga ut. Starka känslor!

 

Igår klippte jag av massor av mitt hår! Det var det bästa någonsin, man känner sig myyyycket lättare. Jag och mamma bondade även åt fantastiska moments i låtar under detta, till exempel rubriken. Spanska, spanska, spanska...bam! demi lovato goes English! Bäst ändå. Alltså min dator är sned vad fan ska jag göra? Jag måste hålla ner den när jag skriver, det är jättejobbigt! Kolla, nu satsradade jag, så illa är det!

 

Hursomhelst, resten av dagen spenderade jag med att läsa till min manuskurs idag. Så kul att verkligen få läsa någon annans text! Och de har läst min, sååå peppaaad. Jag lyssnade på lite mer ny musik (till exempel anna hs favoritband, helt utan hennes inblandning) och råkade föreslå min mammas tårttjänster till en random tjej. Hur hände det ens? Men nu måste jag springa så detta fick bli kort haido!

Har jag vänt på dygnet? Näää, inte skulle väl jag. inte det minstaste. Eller jo, för vi vaknade vid tolv idag. Lilla fick livskris och jag kände mest att det var en rimlig tid. Så vi gick upp, hon fick frukost och jag lunch (båda var nöjda med detta for the record) och sen spelade vi en stund. Vi försökte gospla och stämma och komma ihåg låtar vi inte kört på länge, vilket såklart blev Amazing. Att spela med lilla är det bästa som jag vet. Hon åkte hem och jag låg i min säng och tittade på youtube-mojar lääänge. Jag lyssnade på en massa ny musik (som sannolikt blir rubriker inom kort, jäää) och provade att värma en fryspizza i mikron, vilket...typ funkade? eller njä men ätbart blev det, och värt eftersom jag var så sugen på en sån. Ge mig en ugn snälla värld.

 

Några timmar senare ringdes jag och Hannah. Vi pratade om när vi ska supa skallen i bitar tillsammans, spyende, hur livet ska bli när vi är trettio och annat sånt. Och nu är klockan två. hur fan hände det? vet inte men nu får det fan va sovdags. Uppskatta min arga rubrik, för övrigt. Vet inte riktigt vem den är riktad till, eller det vet jag väl, men ja.

Andra året i rad som börjas med ett "but" från bloggen. Kul för mig! "skriv inte ner!" hälsar lilla. Rimligt. men nu, så här vid två på natten, tänkte jag blogga om nyår. Då sover jag extra bra, tänker jag mig.

 

I år firade jag nyår med mina storkar! Det är alltså team Osby + Olle. Lilla skulle vatt med, men hon blev sjuk (tönt). Men vi andra samlades i Osby och åt trerätters och hängde. Först åt vi mozamat-paj, sen hjort med gallerpotatis (och hjort/gjort-ordvitsarna haglade) och sen peach Melba. Mycket gott och nice, och de hade köpt aioli bara för min skull! <3 vi pratade då om typ...blinningar, tror jag, jag vet väl inte. Och festen team Osby varit på i fredags och deras familjer och draman i Ulricehamn. Vi sjöng lite alternativa snapsvisor (mest jag och Annoushka), konstaterade att all  inte är bob Dylan på julen (alternativ rubrik) och skrattade mycket. Jag skapade också ett nytt ordspråk: "ingen fara på taket, sa karlsson och ramlade der."

 

Sen satte vi oss i soffor, åt snacks och partyade in det nya året med festliga låtar. Sen blev det tolvslag och vi ställde oss vid balkongdörren och skålade i bubbel och peppade 2018. Det var ett mysigt och lowkey nyår, och jag klarade av det utan så mycket ångest! Yaaaay! Sen sov vi, och vaknade och gjrode frukost och pågick. Älskar morgnar där, så mysigt att ligga i soffan och höra dem fixa och dona. <3

 

Sen åkte jag hem och hade bästa nyårsdagen med (den nu friska) Lilla! Vi åt choklad och sombreros, lyssnade på poddar, pratade och sen åt vi vofflor himma. Jag hade en lång turistguidning på bussen om mitt liv och min bok utifrån hållplatserna, vilket säkert...var kul för henne eller något. Vofflorna var svingoda och medan de åts diskuterades us vara eller icke vara och huruvida "nutädde" är ett ord. nutella och grädde=nutädde hallå! Sen åkte vi hursomhelst hem till mig igen och drack bubblet som blev över, lyssnade på musik, kramades och spelade lite. Till exempel spelade vi en låt jag skrev 2008. Hej livskris osv. Nu är det dock sent som attiken, så jag ämnar sova!