hopelosthead

Rubriklåt: Pilgrim med good harvest, en av mina vårigaste låtar

 

Hej från nästan-sommaren! Fast jag sitter inne. Jag vet, I am a besvikelse. Men jag var inte sugen på balkong utan sol. Detta är tydligen konstigt enligt folk? Men jag är väl konstig dååå. Men jag ska blåga om igår såklart, när Lilla var här. Vi skulle ha nostalgikväll, var tanken, så vi lyssnade på blogglistan och drack vitt vin (eller livets liv som det hette då) och åt sombreros. Mycket rimligt! Vi åt också sushi / lax, så inte bara sombreros. Vi hittade på en massa spellistor som man kunde göra, typ djur-listan och eld-listan och en massa annat trams. Så varje låt var en ny potensiell lista. Jag har ju redan låtreferens-, svordoms-, rök- och alkohol-listor, så I'm on it. Numera även om platslista! Men den har inget namn :( det är klurigt! Hursomhelst åt vi konstiga kakor som mamma hade gjort (hon kallade dem för "någonting...") och diskuterade att prata med sig själv (hon tycker jag är weird som bara börjar prata med mig själv om saker... liksom bara när jag sitter och chillar och inte gör nåt) och skrattade väldigt mycket åt icke-namnet Brengt. Och såklart blev det hp-saga innan vi sov, denna gång om husalfer! Det var...en jävla massa att berätta. (hej Robert, jag har sagan du föreslog på kö!)

 

Idag har vi sovit och vaknat i omgångar och efter kattkräk och drömmar om snygga män (what) kom vi till slut upp. Vi åt chill-frukost, lyssnade på country och pratade om våra toa-issues och vad det gör med en att vara sjuk när man är en bäb. Svaret var: mycket. Och hörni det är serri-varmt idag! Och imorgon börjar juni! Sooooommaaaaar!

Rubriklåt: Dian Fossey med Säkert! som jag precis hörde och som också påminner om att vi spelade igår. Musik ändå, yall.

 

Hej från mig och den här varma datorn! Hur fan ska den här jävla datan överleva :( en dag kommer vi brinna upp, ingmar och jag. Men tills dess kan jag använda honom till att blogga, och det ska jag också, om igår när jag var hos Robert. Det tog typ två timmar att åka dit pga supersamåkning (det var flera evigheter sen det hände!), men när jag kom dit åt vi köttbullar och makaroner (det är en grej) och lyssnade på musik. Jag förvånade alla (mig själv) med att gilla en wilmer x-låt, jag mobbade alla sångare (förlåt till dem...kanske) och även om vi inte hade några sagor att berätta hade vi mycket att prata om. Och efter några timmar gick vi in i andra rummet och spelade! Och då visade han mig ett "emmedley" som han hade gjort! Han hade alltså satt ihop låtar som betytt nåt för oss, i d-moll! Önskar att jag kunde ha nån av dem som rubrik, men det går ej pga språk blä. Men det var verkligen det finaste jag någonsin varit med om, typ!

 

Vi spelade sen somebody that I used to know och dom tomma stegen, vilket var ungefär life, och lyssnade på alla ljud han hade valt till sin pianomoj. Så vi jämförde olika ljud med glas och stenar och han spelade blinding lights och don't you want me och sånt när ljuden krävde det. Bästa tiden! Efter spelandet pratade vi mer, drack god cider och peppade inför deras bröllop. Om det inte blir av slår jag fan sönder något. Jag åkte hem ganska mycket försenad, men kunde i alla fall landa i min säng lite efter 01. Och ja, idag är inte så mycket dag än. Men det kommer! Dag innan 16 är för töntar!

Rubriklåt: Mia med emmy the great, en av de bästa historieberättande låtarna jag vet, som dessutom lyssnades på igår

(Nu blev det inlägg på rad, som jag haaatar, så ja dikter del 3 ligger under detta så ni vet.)

 

Hej hej jag hinner inte blogga egentligen för snart ska jag iväg så allt är precis som det ska! Och igår var en iväg-ig dag, som började med att jag och Emi hängde i stan. Vi gick i stadsparken, skrattade åt att hon är "en eslövsbo med ansiktsbollar" och sånt och sen fikade vi på cafe & les fina innergård. Hade glömt hur fint där var! Och det var sol och varmt och man kände fan livet i sig.

 

Efter att ha åkt hem och vänt åkte jag till Malmö för att träffa Anna (H)! Det var länge sen! Vi satte oss på en gräsplätt och drack bubbel och skålade för allt fint i våra lives och sen fick jag äntligen prata om allt jävla drama på DID-youtube som ingen annan har förstått. "DID-communityt har ju verkligen sprängts", sa hon och man bara ja. Ja ja jaaa Anna förstår. Så vi pratade om det oavbrutet i typ en timme, vilket var life, och sen gick vi för att äta på casual. Där fick Anna en alkoholfri öl (vi och servitören blev lika förfärade lol) och vi åt oväntat goda burgare och pratade om våra lives och terapi och allt vad det var. Och när vi ätit fick jag den stora äran att komma hem till henne! Detta har inte hänt i vår 4-åriga vänskap förrän nu. Då lyssnade vi på musik av varierande konstighetsgrad och pratade om konstiga vänskaper och städning och depressioner och alllltså Anna! Hon är en så braaa person! Vi avslutade kvällen i rimlig tid och sen har jag sovit, förutom att jag vaknade på morgonen, det var sjukt i huvet. Lyckligtvis somnade jag om efter nån timme för vem fan är uppe på morgonen inte jag inte! Så, detta blev ett hastat blogginlägg, ja hastat är ett ord låt mig va. Vi ses imorgon med ett o-hastat inlägg!

Rubriklåt: Falla fritt med Melissa Horn, mest för skrivande-referens

 

Nu tycker jag att det är dags för dikter del 3! Och idag tänkte jag fokusera på allt trams jag har skrivit på skrivargruppen. Så vi börjar med en av mina favoritdikter någonsin, för den är så jävla konstig, från våren 2011:

Min diagnos

 

Sirenen tjuter

Jag är tydligen akut

Vi kör i ilfart mot mentalsjukhus

Det ska ordna sig till slut

De skakar mig och undrar

Vilka mina symptom kan va

Jag drar djupt efter andan

Och så börjar jag

Jag hör mina tankar

Som om de kom utifrån

Och jag är aldrig ensam

Jag har min inre demon

Hon är rätt sympatisk

Och begränsar inte mitt liv

Jag är alltså schizofren

Och en smula depressiv

Jag har sjukligt svårt för att hålla mig

Till ett och samma språk

Och börjar låta kluven

När det bryter ut i bråk

Jag har ett detaljerat minne

Och går gärna på rutin

Har huvet fullt av fantasifolk

 älskar lukten av bensin

Jag har svårt att förstå signaler

Och med djävulen har jag ett band

Vi tänker symetriskt han och jag

Och när jag var liten åt jag sand

Jag har läskigt svårt att stava

Och gör inget jag inte kan

Jag skriver men får ofta

För mig att det är sant

Jag pratar oavbrutet

Om sånt ingen förstår

Det har jag hållit på med

Sen jag var fyra år

Så sätt mig i en gallerbur

Och förse den med dubbla hänglås

Ni kommer ändå aldrig lyckas

Ställa min diagnos!

 

Från detta går vi vidare till en annan 2011-dikt, som jag tror kom till för att någon sa ordet ”walkman” och jag spånade vidare på det. Typ.

En vandrande man

365 dagar

Någon dag kommer han hem

Ingen vet när

Vinden andas i hans nacke

Biter i hans hår

Han flydde

Länge sedan nu

Vinden flämtar

Rytmiska steg

Han kommer att dö

Men innan han dör

Vill han vara vacker

Bli älskad

En vandrande man

Sjunger genom skogen

Sjunger längtan, sjunger behov

Sjunger norr, sjunger söder

Lutar sig på vandringsstaven

För att ha någon vid sin sida

Ändå dör han ensam

Vacker

Obegripligt vacker

Ingen såg

 

Det där var ju…helt obegripligt va, så vi spolar fram lite. Jag tror att detta är från 2013 eller nåt? Det är i alla fall nån slags…dokumentär?

Det här är vad som händer i mitt huvud

Dokument inifrån

Hallå!

Vem pratar du med?

Ingen, tror jag

Men tystnaden är så obehaglig

Det blir så tomt utan ord

Och så fastnar man så lätt

Hur då, menar du?

Jo, men…jag hakar upp mig

Tänker samma sak om och om igen

Till slut vet jag inte om det stämmer

Och jag hittar inte ut

Kan du ge oss ett exempel?

Nej, det tror jag inte

Det är inte tillräckligt sent

För att jag ska kunna älska honom på riktigt

Vem pratar du om nu?

Tro mig, du vill inte höra

Det har redan sagts

Det finns arkiverat

För alla vet redan allt

Är det här svårt att prata om?

Nej då, inte alls

Jag har ingenting att dölja

Privatliv är för andra

Vad beror det på?

Mitt handikapp, säger de

Och med ”de” menar jag min psykolog

Inte för att jag har ett handikapp

Eller behöver en psykolog

Egentligen

Varför motsäger du dig själv?

Bitch please, det är mina tankar

Mina dokument

Det kanske inte säljer

Men det var din idé

Vill du att jag ska gå?

Jag bryr mig inte

Men jag tror att du vill

Du är förvirrad

Och batterierna är slut

eftertexter

det står något

kanske det som händer i mitt huvud

vad nu det är

 

Och så slutar vi med en liten dikt som jag skrev på ett av de sista tillfällena i gruppen, precis efter Rickards begravning.

Triumf; fast i moll

 

Jag väntar på att få finnas

Tålmodigt

Andäktigt

Genom dimman syns mina möjligheter

ogripbara

Jag väntar på att få leva

Letar efter mina känslor

Smakar på ordet jag inte får säga

Tryggheten jag inte får känna

För när jag väl finns

Är jag skyldig

Då minns jag varför allt är förbjudet

Och att ingenting håller ihop

Häftiga andetag och salt på hakan

Kommer aldrig att bevisa någonting

För de känslor jag hittar är sköra

Och ordet jag vill viska är för fint

Jag tror just att jag gick sönder

Och min triumf är vemodig

Rubriklåt: A thousand bat times med post malone, en riktig damhängsdänga

 

Hej ungdomar, är är en trött och snart sovig Emma. Jag ska berätta om damhänget igår, och det var ett riktigt bra sådant! Saga kom hit efter mycket buss-problem och vi satt på balkongen och solade och drack bubbel. Det bästa som finns ju! Vi pratade om folk som inte har någon aura och började spåna på en låtsas-sitcom som skulle handla om oss och vår homie Rasmus från när vi läste svenska. I sitcomen skulle vi bo ihop och ha en massa konstiga saker för oss, såklart, och vi hittade på olika konflikter och handlingar hela kvällen. Vi beställde maxmat och kunde sitta ute till 20, sjuuukt!

 

Vi gick in och la in nya låtar i vår lista, "gleeade" som vanligt (hittade på gleescener till låtar vi hörde), drack drinkar på random dsprit saga hade hemma och random drycker jag hade hemma (det blev inte särskilt gott alla gånger...) och babblade om våra lives. Mitt i allt hängde jag upp tvätt och förvirrade Saga mycket, men vid det laget var hon ganska förvirrad ändå sååå it worked. Och när hon hade åkt sov jag och blev inte bakis alls när jag vaknade! Den ni! Jag har i och för sig gjort typ 0 saker idag, förutom att handla, men det hade jag ju inte gjort oavsett mående. Det är en fyra timmars nap på eftermiddagen-kinda day. Men nu ska jag göra saker flera dagar i rad så det var bra att ha en sovdag. Ses när några av de sakerna är gjorda, harebra!

Rubriklåt: Det svåraste med estraden, som jag just nu lyssnar på och som jag också pratade om igår. Seriöst det är en så catchy refräng och så svår att inte sjunga på bebbespråk! Den ber ju om det!

 

Hej från mig och från balkongsolen! Den är så fin, solen. Jag är mer okej-fin. Jag har fortfarande ont i mina revben, om någon undrar, och det stör mig att jag inte förstår varför! Kanske för att jag ska ha ett ont att gnälla om i bloggen? Säkert. Så, jag ska berätta om igår, och först sov jag väl halva dagen gissar jag. Nä inte riktigt, för jag skulle ha jobbat, men det gick inte för det var såklart en ångdag. Men framåt eftermiddagen släpade jag mig him och hängde på altanen, där jag skrev gårdagens oväntade inlägg, och sen hängde jag mycket med mamma. Vi döpte hennes surdeg, för det måste man, och sen hypade vi inför finalen av the mentalist som vi skulle se. Jag tyckte att vi skulle fixa en fir-kaka, och på det svarade mamma såklart "jag hittade en liten tårtbotten i frysen!" sååå hon gjorde tårta till oss. Vi såg först det första avsnittet, för det tycker jag man ska göra innan en final, och efter mat med tillhörande frågesport (där ett av lagen var så dumma i huvet att jag fick skam i hela kroppen) såg vi finalen! Det var spännande in i det sista, men vi åt tårta ändå och till slut gifte de sig! Woooo bröllop!

 

Jag åkte hem och efter några timmar sov jag. Idag har jag pratat med Kiti, ätit mat och nu sooolar jag i väntan på en st Saga. Damhängsdags här i Emmland! Ses imorgon, hur bakis jag är då kan jag inte veta...

Rubriklåt: Julianna calm down med dixie chicks

 

Jag skulle vilja skriva ett brev till dig, Emma. Inte vilken Emma som helst, för det finns många (det där var inte en EB-referens...), utan Emma hösten 2016. Kanske vintern också. Du som låg i din säng, samma säng som jag ligger i varje dag. Du som lyssnade på alan walker och clean bandit och astrid s för det var lättare, men som ändå skriksjöng wish that you were here så högt du orkade. Du som lärde dig räkna saker för att få bort ångesten. Du som, för första gången, började tänka på vad som skulle hända om bussen körde av vägen eller om du vågade använda ett vapen. Dig vill jag prata med.

 

Minns du den där dikten om att ligga på marken som du började gråta av? Du ligger inte på marken. Det är bara som du tror. Du kanske är på marken, men du ligger inte ner. Du är för mycket Emma för det. Det du däremot gör är att lyssna på andra. Och på ett sätt vill jag fan att du slutar med det. När han säger att du måste bete dig för hans ryktes skull samtidigt som han inte alls har berättat vart ni ska, då är det han som förstör ditt rykte och inte tvärtom. När han tvingar dig att vänta gör han dig beroende av honom. "Det vill han inte göra", vet jag att du säger. Men det spelar ingen roll. Han har fått dig att tro att ord spelar så mycket roll men hans handlingar är tydliga och du ger honom alldeles för mycket.

 

Och det som slår mig är att du verkligen trodde att det här var bära eller brista. Att det var viktigt. Men det var det inte. Du kommer inte tro mig nu men det här är nog första gången jag nämner honom i bloggen på...nästan två år va? Jag kanske har nämnt honom i förbifarten, men knappt. För han betyder ingenting för mig nu. Jag förstår att han är svinviktig för dig, men jag tror att du tror att han alltid kommer att vara det. Men hans åsikter spelar verkligen ingen roll längre. Dina, däremot? De är viktiga. Jag hittade en konversation där du blev frågad vad du vill göra med ditt liv, och då svarade du:

Rubriklåt: Sett henne med Silvana imam och dudes, en härligt gay låt som jag tycker passar här

 

Hej från en söndagstrött emma! Som dessutom har sjukt random smärtor. Först trodde jag att det var inne i organen, men nu tror jag mer att det är i revbenen jag har ont? Och det är inte "aaaaajjjjj"-ont utan ba...där. So confused. Men jag ska såklart inte bara blogga om mina konstiga smärtor, för det vore ju inge kul, utan jag ska berätta om min spektakulära lördag! Den började jag (alltså vid halv två lol) med att fika med Emi. Vi hängde på mormors och jag drack äppelte och vi catchade up och babblade. Synd att vi hann ses så lite denna veckan, but well.

 

Jag åkte iväg i en vanlig taxi (gasp!) och kom fram till Louise för fest. Jag stod och funderade på hur fan jag skulle hitta alla, för jag var ganska långt därifrån blindvägen, men jag hörde ett glatt ljud och tänkte "där är lesbianerna!" Så jag stormade fram genom cyklar och bomar och skit (jag stormade väldigt långsamt...) tills Em kom och mötte mig. Så jag hängde med Em, hennes tjej Filippa och Zelda, bästa tiden! Vi satt ute under "tak" och drack bubbel med hallon och pratade om "tjejer som gör saker", bra böcker och sånt, och efter ett tag kom Kajsa! Hon är hemmaaaa! Vi drack av hennes vin (jag var Emma snyltås) och pratade och sjöng med i musiken ibland och bara hade det så himla braaa! Louise själv swishade förbi och var en glad liten boll av fölsedag, och hen hade bakat så hiimla goda kakor! Älskar!

 

Alldeles för tidigt åkte jag him från festen. Där väntade familjen för grillpremiär! Vi åt fläskkaré och nypotatis med massa såser och sen rabarberpaj med grädde. You, ni bör vara avundsjuka. Vi pratade om "barnprogrammet med en kvinna på en kulle...själv i ett hus..." som mamma försökte hitta (nu är det nu, var det!), transpersoner (lika "kul" som vanligt) och annat blabb, och sen på kvällen såg jag och mamma det mest romcomiga avsnittet av mentalist ever. Det var riktigt amazing för de är så sööötaaa, och imorgon ska vi se det sista avsnittet! Jag är peppad! Sen sov jag där och sov jäääättebraaa.

 

Idag har jag sovit. Fick frukost och åkte hem vid tio, och sen sov jag mer. myyycket mer. Det var amazing på riktigt. Inget annat har hänt idag, för jag har varit 1 sov-boll. Nu ska jag avsluta dagen med att lyssna på en cirkelskiva i tid! Den ni!

Rubriklåt: One kiss med Dua Lipa och Calvin Harris, en av de bästa varma dagar-låtarna jag vet!

 

Hej från inomhus, sjuuukt! Soffbloggning pågår och så även vindrickning och chipsätning. Och jag ska blogga om igår och då var som sagt en Lilla här! Hon kom inswishande en stund efter blogget och vi dränkte oss i balkongsol. Vi åt glass och sjöng och var tramsiga, och efter några timmar åt vi fryspizza. Man kunde sitta ute till typ 19, woooop! Men då gick vi in och partajade ordentligt. Vi ringde min tjeja och pratade om hp och annat säkert, jag blev på lekhumör så vi lekte "fuck marry kill" (jag tvingade henne att välja mellan sina tre syskon...jag är en hemsk person...), vi sjöng låtar in i den andras hår som den andra skulle gissa och sen blev det mer deeptalk. Då pratade vi om depressioner och vad man förtjänar (allt bra!) och sånt jobbigt. Men såklart blev det saga innan vi sov och den här gången fick hon lära sig om Dumbledore (dumleklubban) och hans bror som gillar getter och varför dumle är 1 douche.

 

Idag vaknade vi i många omgångar och till slut tog vi oss upp. Vi åt ordentlig frukost (!) och chillade och på eftermiddagen försökte vi få i oss mer sol, men solen kom aldrig! Men det var varmt så vi satt ute ändå. Hon åkte vid 17 och sen har jag verkligen inte gjort många saker, men jag har ätit middag så I'm amazing! Och snart ska jag följa Lillas uppdateringar från envirtuell konsert. Hur mycket internet är inte det? Så, lite kortare inlägg idag, ses när vi ses ungdomar!

Rubriklåt: Jag vet nåt som inte du vet med Linnea Henriksson, kanske inte så logiskt men det är det i mitt huvud hejdå.

(Skrivet typ 03 igår)

 

Att vara helt och hållet olika personer är inte receptet på en ultimat vänskap. Det är kanske inte direkt en stark och intressant åsikt va, men det är sant. Att ha olika språk, både i ord och handlingar, gör det nästan helt omöjligt att umgås. Nästan, men inte helt. Vi är beviset på det, fast kanske bara enligt oss. Och jag tror att jag har hittat själva problemet. Det är inte vi, åtminstone inte helt. Problemet är andra människor. Vi har konstant låtit andra människor definiera vad vi ska göra.

 

Jag tror att om du och jag satte oss ner och diskuterade skulle vi kunna bena ut exakt vad som helst. Folk i mitt liv tycker att det i sig är ett problem, kanske för att de tror att du kan prata mig till att göra som du vill? Som om de vet. Jag är nästan alltid för att lyssna på vad folk tycker, men just nu är det enda jag kan tänka att alla andra genuint inte fattar. Och vi har ändå låtit dem bestämma. Då är det klart att allt gick åt helvete. Jag har aldrig tänkt på det så, men idag sa du att ”om vi bara hade pratat hade jag lyssnat på dig”. Det kanske faktiskt är så. Och allt som kommit upp till ytan nu, verkligen allt, har handlat om andra människor. Människor som inte förstår. Och ja! Jag hör preciiiis hur detta låter! Det låter exakt som vad en misshandlad person säger. ”Viii är uniiika, ni förstår inte när ni säger att hen är dum!” Ja jag hör mig själv. Det är bara en tanke jag har just nu. Att när två helt olika personer ska umgås kanske vi inte ska lyssna så mycket på andra som vi tror att vi ska. Då hade verkligen ingenting blivit som det blev. Kanske inte bättre, det vet vi inte, men det hade blivit annorlunda.

 

Jag ska försöka sova nu. Allt är märkligt, men det får det vara. Det är en märklighet jag förstår.

Rubriklåt: All the good girls go to hell med Billie Eilish som är en sån jävla banger! Om någon undrar

 

Hej från balkongen! Det luktar blommor och solen har precis kommit hit och det är så varmt och fint idaaaag! Seriöst värme är det bästa som finns i...hela världen kanske? Okej kanske inte men typ. Och igår lämnade jag ju er i solen för att redigera (nu lät det som om ni blev lämnade i solen, hoppas ni inte brände er!), och det gick väl ganska bra tror jag. Jag är snart klar med småpillet och måste börja tänka. Jag vill inte tänka :( men jag ska jobba på det! Det kommer nog lösa sign är jag väl börjar skriva igen. För ja, jag måste skriva nya saker i den här gamla boken! Inte liksom nya scener, men typ. Bläääää.

 

När batteriet i Ingmar sa hejdå såg jag pilot-avsnittet av nashville, vilket ju var en resa såhär efter tre år och mycket fangirlande, och sen åkte jag och pappa och handlade. Jag sjöng massor i bilen och var allmänt störig, så till slut frågade jag "vad är jobbigast: En glad eller en ångig Emma när man handlar?" pappa svarade "när du är glad lyssnar du i alla fall på vad jag säger." ändå rimligt. Vi handlade i den enoooorma affären och min fot bestämde sig för att act up igen, för vem fan trodde att den skulle bli frisk hahahaha, och när jag åkte hem chillade jag mest. Oj det var inte en bra mening va. Jag lyssnade på jävla Bruce till cirkeln (jag gör en grej av att hata honom nu) och sen åt jag chips och lyssnade på när Mark läste högt för mig. Senare på kvällen pratade jag med Linus och vi hann diskutera interna referenser som vi inte har, den berömda konflikten (mycket bra blev sagt!) och annat viktigt. Och nu kom Julianna calm down upp på shuffle, marry me du är den bästa låten ever. Hursomhelst...efter samtalet var klockan tre, woooops, och jag skulle försöka sova. Vilket inte gick för festen i en annan lägenhet hade urartat till skrik och bråk fram till typ klockan fem. Då blev det lugnt och jag fick sova.

 

...trodde jag. Det visade sig att jag sannolikt glömt mina meds två dagar i rad och alltså...mina drömmar. De var så vidriga. Jag drömde om nån slags tillstånd där jag aldrig kunde skilja på dröm och verklighet och hela tiden sa konstiga saker och alltså usch det går typ inte att förklara men fy fan. Hann också drömma att jag fick fem skivor på en vecka i skivcirkeln (jag blev arg!) och att lady dahmer gav mig ett geometri-prov, men det är mindre relevant. Så, idag har jag mest återhämtat mig från "natten", och nu kommer snart en Lilla. Vi ska ha #KristiSjöslag (alltså supa)!

Rubriklåt: Leila med Helen Sjöholm, def en lesbisk låt nej det är inte allls en cover av Billy Joel låt mig ha min drömvärld okej!

 

Hej från en solig himma-altan! Här sitter jag och fåglarna sjunger halsarna av sig och snart ska jag väl få lite jobb gjort, eventuellt. Vi får se. Men blogg ska jag få gjort, och i måndags åkte jag till Lilla. Som är frisk woop woop! Vi beställde maxmat delux, med både cola och lyxshake, och mådde fan perfekt för satan vad gott det var. Vi kacklade och gaggade som vi gör och på kvällen lyssnade på hennes lista med låtar från olika delar av hennes life. Så det blev många "var är vi nu? Vilket år är det?" och på många låtar hade jag också minnen vilket var jättemysigt. Vi åt popcorn och berättade om våra lives och blev hela tiden chockade över att vi är olika åldrar, sjuuukt! När vi gick och la oss berättade jag en harry potter-saga om när mr weasley blev biten av en orm och det inkluderade en massa sjuka grejer för alltså hp is intricate yall. Särskilt roligt hade vi när jag berättade att Nevilles mamma och pappa var på "trollkarlspsyket" och hon ropade "mamma!" av ledsenhet. Jag ropade "och pappa!" så då skrattade vi istället. Sen skrattade vi åt isbjörnar och elefanter och sånt vi gör, och sooov.

 

Igår vaknade vi och efter lite morgnande åkte vi till condeco för att jobba. Där åt vi mackor och sen jobbade jag med boken och hon med sin tenta. Jag blev väldigt grinig över alla ändringar (som var jätterimliga!) och efter någon timme fikade vi på äppelpaj och chailatte. Höstfika! På våren! När vi jobbat klart åkte vi hem var för sig och jag vilade, pratade med Kiti och hade ett bra life tror jag. Det var dessutom balkongsol, muums!

 

Idag vaknade jag för sent, men jag lyckades ta mig upp och in till stan där jag, Sara och pappa åt lunch på stortorget. Där diskuterade vi pastasorter och riiiktig dålig musik (jag tvingade pappa att välja mellan sina tre sämsta band, alltså vilket han skulle se live) och Sara fick jättestark mat so she was a sad Sara. Vi gjorde lite ärenden och nu är jag här. Vi får se vad som blir gjort, jag är sjukt seg i huvet känner jag så idk.

Rubriklåt: When I held yah med Moa Lignell, som det känns som att jag borde ha haft innan men det har jag inte! Den lyssnade vi på i lördags och nu kom den upp på shuffle, sååå det var ödet. Säger vi.

 

Hej från en något mindre ångig Emma! Faktiskt en ganska glad och möjligen *gasp* utvilad Emma! Sjukt. Men jag ska berätta om min lilla helg, till exempel vad som hände i Osby efter blogget. Då åt vi middag, drack mycket spännande vin och jag fick höra en mini-saga för när man äter mat berättar man sagor med dem. (förvirrande eftersom jag också berättar sagor för Lilla, dessa sagor är mer skvaller och sånt.) Sen såg vi smartare än en femteklassare där vi worshipade ett av barnen (han är: kingen) och kunde väldigt många frågor anser jag själv.

 

Senare lyssnade vi på olika skivor, till exempel en som heter "absolut akustiskt" som mest hade låtar från 2014 i sig. De var inte ens särskilt akustiska så jag var kränkt, men sjöng ändå glatt med i det mesta. Rubriklåten och "romantiken" var med, bara en sån sak! Vi lyssnade på annan (mest dålig) musik och babblade, mest om cirkeln, sorry Annoushka. Annoushkan i fråga sa saker om bläckfiskar och en massa annat trams, så hon var nog också ganska glad. Det var en bra kväll och sen sov jag som en stock på deras soffa, as I tend to do, och sen fick jag ägg och juice så jag mådde allmänt prinsessigt. Jag menar säg en sak till man kan önska sig? Kanske ganska många men skit samma.

 

Igår när jag kom hem vilade jag ett tag och sen åkte jag him för att äääntliiigeeen få träffa mormor! Vi satt ute och på avstånd blablabla vem bry, och fikade på prinsesstårta som mamma hade slängt ihop för sånt gör hon. Den var gooood och jag saknar den. När mormor hade gått tittade vi såklart på mentalist, som har en massa nya karaktärer, bland annat en hundvalpspojke och en pudding-poliskvinna! Jackpot för mig ju! Det kanske jag skrev om häromdagen, såry i så fall. Vi åt pepparstek (jag gillar inte peppar...) och sen åkte jag hem, och sen dess har jag suuupervilat. Det behööövde jag om någon undrar men nu mår jag bra och ska hoppa till Lilla! Som är typ frisk! Jaaaaa!

Rubriklåt: Undanflykter med Molly Sandén

 

Vet ni vad jag orkar inte. Det gör ingen annan heller, jag vet ju det, men jag skiter i alla andra för detta är min blogg och jag orkar inte. Jag är så trött på att låtsas som att allt är okej och hela tiden bli påmind om att det inte är det. Jag är trött på känslan av att alla är arga på varandra och hur kallt allting blir. Jag har inte vant mig. Typ motsatsen faktiskt. Men det är ju inte det som är problemet. Jag tror att jag hade kunnat vänja mig, skärpa mig. Men jag kan inte det för hela tiden känner jag att jag är på fel plats. Att jag måste ta hand om folk jag inte kan vara hos. Och det plingar klockor långt bak i mitt huvud, klockor jag inte orkar lyssna på men jag kanske borde. Klockorna har plingat ganska länge nu och det är jävligt störigt om någon undrar. Men jag vet inte vad jag ska och borde göra åt saken. Jag vill göra alla glada och jag har en känsla av att det är fel sak att vilja. Kanske vill jag skita i allt, men kanske inte på samma sätt som jag tänker. Jag vet verkligen inte. Jag vill gärna veta vad jag vill och jag borde veta men fan det är så rörigt i mitt huvud. Jag brukar få den här känslan på sommaren, som om jag är i en bubbla. Men nu är alla i sama bubbla. Jag orkar inte och jag vill slippa tänka på allt och det här inlägget handlar om en massa olika saker så det makar ingen sense men det är ganska accurate för min hjärna så det får alla leva med. Godnatt have fun ses imorgon.

Rubriklåt: Rocky med hello saferide, en himla bra låt som vi hörde igår

 

Hej från team osbys muntra apendix! Det är vad "team osbys glada bihang" blir utan g. Vi försöker undvika g nu pga g-buggen som min dator ofta har. Nån gång ska jag skriva ett helt g-fritt inlägg, men det blir fan inte idag. Så ja, jag sitter i team osbys soffa och just nu berättar Robert en anekdot om en luftmadrass. Men jag ska blogga om igår, som seden kräver, och då var det skrivdag hos skogis! Förutom då att jag glömde min ryggsäck i taxin. Sååå då fick jag ringa runt och jaga chauffören och sen ställde pappa upp (<3) och körde väskan till Malmö. Han är bäst ifall ni undrar. Men vi underhöll oss ändå och hon bakade kakor och jag berättade olika reddit-historier med stor pasion. Hon ställde massa frågor om Emma Black (<3) och vi åt goood sallad till lunch.

 

Efter ett tag kom ju väskan fram och då jobbade jag med boken. Vi skrattade massor åt "brinner du för bolån?" (vem fan brinner för bolån, sluta med det) och jag slogs med text som väldigt ofta inte ville som jag ville. Taskig text. När vi gav upp jobbet drack vi vitt vin med flädersaft (så goootttt) och lyssnade på Annika Norlin och kacklade om bröllop, familjer som är sämst och en massa annat trams. Efter några timmar fixade hon hamburgare och vi bytte till Taylor Swift och pratade om lesbiska vs bisexuella och typ...olika ångestar tror jag? Jag vet väl inte jag var så himla trötttt. Så jag åkte hem vid tolv och sov masssor såklart, och idag åkte jag hit. Med the old man, till och med, så han och jag fick gagga om varför religion suger och våra släktingar och grejer. Nu ska jag lämna er och se på när Robert lagar mat. Han är något förvirrande just nu så det lär bli kul. Ha det bra ungdomar!

Sååå halva maj har gått och jag ska dela med mig av lite shuffle. Reglerna för detta är alltså att varje dag shufflar jag fram en låt i nån spellista och skriver vad som än faller mig in under låtens gång. Här får ni fem stycken. Alla handlar typ om tjejer...men på olika sätt.

 

1/5

Yeah (usher)

 

Det är trångt. Jag tänkte inte på att det skulle vara just trångt och om jag hade tänkt på det hade jag inte till exempel tagit på mig en så varm outfit. Snygg, sure, men inte särskilt vänliga för dans i trång lokal. Jag hade inte heller köpt ett glas vin, utan en cider eller nåt, om jag tänkt på just trängseln. Det skvimpar över och rödvin rinner längs ärmen på den vita skjortan. För jag tog alltså på mig en vit skjorta till en klubb. Isabelle har inga problem med situationen och dansar framför mig i sin korta klänning. Hon var redo. Jag undrar om det redan är stora svettringar på skjortan. Förmodligen. Folk rappar med i låten som spelas och jag hoppas verkligen att det här är värt det. Det måste vara värt det, intalar jag mig. Brösten rör sig obekvämt när jag gör mitt bästa för att ”dansa”. Borde ha lånat en bh i alla fall. Det här måste gå vägen, annars dör jag.

 

5/5

No tears left to cry (Ariana Grande)

 

Vi flyger fram, det känns åtminstone så, men det går ju inte. Jag tänker att jag ska fråga dig om vi flyger, men istället hör jag mig själv fråga ”spelar vi fotbollsgolf?” du nickar och säger att det är klart vi gör. Jag vet inte riktigt hur, men det betyder samma sak. Du tar tag i min hand och vi seglar genom luften, din långa klänning virvlar i vinden. Jag har pyjamas på mig men du säger inget om det. Du luktar sommar och luften luktar natt. Fåglar sjunger och jag tror jag känner igen låten men jag kan inte sjunga med. Plötsligt inser jag att jag inte flyger själv, jag sitter på din rygg som ett barn. Klänningen flyger runt mig och jag skrattar. Du säger att det här är den bästa dagen i ditt liv och jag svarar att vadå, det är ju natt. Du säger att det är samma sak. Och ja, just det, så är det ju. Vi flyger över hustaken och jag tror att jag ser Hogwarts en bit bort, hör Jim dale läsa ett avsnitt om hagrid’s hut och broomsticks. Vaknar mitt i hans mening och undrar vad du heter.

 

6/5

Hold up (Beyonce)

 

Vänta, alltså, jag kan förklara. Det är inte som det ser ut. Eller det beror väl på, hur ser det ut? För alltså jag tänkte att du skulle tänka att det ser ut som att vi…ja du vet. Eller vet du? Men vi gjorde inget alltså. Hon bjöd på cigg och vi pratade och hon var ledsen. Du vet Martin, han har ju dejtat henne ett tag och alltså du vet vilket as Martin kan va. Eller hur? Så hon var trött på hans bullshit och jag kunde ju liksom, vad heter det, empaticera. Så jag kramade henne och hon behövde väl lite stöd, tro fan det, seriöst fuck Martin…så hon typ lutade sig mot mig. Och vi hade ju druckit massor, seriöst jag var så packad…så jag typ fick för mig…liksom en tjej som kramar en och luktar cigg och jag fick typ för mig att det var du? Så jag liksom instinktivt kysste henne, för hon kändes som du, och så…ja. Det var väl som det såg ut.

 

11/5

Ge mig luft & ge mig vingar (Ida wiklund)

 

Hon sover djupt. Ligger på sidan, med en arm om sig själv. Det ser obekvämt ut, som om armen ska somna. Men hon är söt. Det är en klyscha, det där att hon är söt när hon sover. Det är nån dålig låt som går så också, har jag för mig. Men söt är hon. Jag stryker henne över det mjuka håret och skäms för att jag vågar. Hon suckar i sömnen. Smackar lite. Jag vill också kunna sova. Jag vill släppa taget om verkligheten utan att hamna i en mardrömsvärld. Hon drömmer säkert om något mjukt. Nonsens, bara. Jag vill krypa ner bredvid henne och hålla henne i min famn. Älska henne som hon förtjänar. Men jag vill inte väcka henne med mina mardrömmar. Vill inte skrika i hennes öra, gråta i hennes kudde. Så jag går ut ur rummet. In i mitt eget och lägger mig i sängen. Den är kall och jag fryser. Tänker på henne tills jag somnar.

 

12/5

Iowa (dar williams)

 

Det luktar gräs. Inte weed alltså utan nyklippt. Hon måste ha klippt det medan jag sov. Jag sträcker på mig och gäspar, sparkar undan täcket och går ut i varadsrummet. Golvet är varmt av sol och hon sitter i soffan. Här inne luktar det vin och jag skrattar, frågar om hon unnar sig ett glas för att det är semester.

”After work kallas det. Ska du ha?”

   ”Jag har inte jobbat.”

   ”Att gnissla tänder så mycket som du gör är faktiskt att jobba”, säger hon och reser sig upp. Snart är hon tillbaka med en box vitt och ett glas till mig. Hon fyller på sitt eget när hon ändå är igång.

   ”Du är så himla söt”, säger jag utan att ha tänkt säga det.

   ”Durå, du ser ut som ett sovtroll.”

   Ja det borde jag ju ha tänkt på. Jag försöker platta till håret och hon skrattar åt mig.

   ”Drick ditt vin och låt håret va.”

   Så jag gör exakt det. Vi sitter i soffan och tittar på youtube-klipp och hon luktar svett och trygghet och gott vitt vin. Vi borde kanske fixa middag, men när jag säger det tar hon bara fram vindruvor och chips. Det duger. I just det här ögonblicket duger allt.

Rubriklåt: Sweet revenge från Nashville, en låt jag nynnar på typ konstant och som dessutom har en så fantastiskt lesbisk vibe. Att hon som sjunger, iaf i serien, inte är gay är verkligen vidrigt in my humble opinion.

 

Hej från himma! Jag sitter i loungen och dricker vinbärssoda och snart ska jag åka till Skogis. Braaa liv, har jag. Men! Nu ska jag berätta en graj: Jag! Är antagen! Till skrivpedagoglinjen! Jag vet, helt absurt att vi redan vet, men så är det! Äntligen ska jag få lära mig om skrivande och pedagogik och få handledning igen och mums! Jag skrek på riktigt när jag fick veta det, rimligt osv. Jag åkte him igårkväll och mamma ba "jag har en överraskning!" och höll fram bubbel. Varför hon visste före mig: Min mail funkar inte fortfarande, så mamma kollar den åt mig ibland på webmailen. Jag kan också kolla den där, men inte svara på dem (inte pga ingmar tror jag utan pga jag suger), så hon är mitt mail-ombud nu...lol.

 

Hursomhelst, vi åt varma mackor och drack bubblet (Mamma: Det smakar lite illa va? Pappa: Nej, du är bara van vid champagne nu för tiden.) och tittade på de nya hittlåtens historia. Det resulterade i att jag och mamma hyllade svingelskogen och jag försökte få pappa att tycka om Jonathan Johansson, vilket gick sådär för jag hittade inte min favoritlåt. Kränkt. Sen tittade jag och mamma såklart på mentalist och mamma hade tittat på all handling utan mig, så jag fick se ett ganska chill avsnitt med en ny liten it-sötpojkvalp! Jag hoppade upp och ner nästan för han var en sån sötboll. Och en ny snygg poliskvinna fick jag också! "Nu händer det igen...är hon en bra karaktär eller är hon bara snygg?" sa jag. Båda, tror jag det var. Sen gick vi i alla fall och la oss och jag internetade i någon timme och sen sov jag, och vaknade till ägg som vanligt. Älskar att sova här. Och snart fortsätter bortskämmandet hos Skogis! Men innan jag slutar ska jag berätta mina två tankar om 50 shades of tönt, som jag ju "läser" nu med hjälp av Mark Oshiro:

-Såååå Ana är ju ett DID, eller kanske snarare OSDD-system? Okej det ääär en reach men hon pratar konstant om sina två alters "iner godess" och "subconcious" som liksom har utseenden och props och gör grejer. Hon kan prata med dem! Menar ju ofc inte att detta är medvetet men det är så jävla konstigt gjort och jag har inte tänkt på den vinkeln innan. Visste ju att hennes fantasi var cringe, men de umgås ju verkligen i huvet på na!

-En kul grej är ju att Christian (inget är kul med honom! men okej) började sin sexualitet som submisive åt en äldre lady. Så varför blev han dom sen? För att det är **so hot*', antar jag, men fatta vad kul om Ana kom dit som oskuld och han ba "kan du slå mig snela"? Hade inte det blivit en myyyycket bättre storyline? Då hade den här äckliga "bdsm och trauma"-biten också funkar bättre om den hanterades bra. I am genius.

 

Så, detta brydde sig ingen om, men med detta avslutar jag inlägget.

Rubriklåt: Det är livsfarligt att luta sig ut med Miriam Bryant

 

Jag funderar på det här med tonåren. Jag undrar verkligen hur jag hade varit om jag hade en annan typ av tonårstid. Till exempel, vad hade hänt om jag hade fjortisfyllor när jag var femton och inte över tjugo? Hade jag varit tryggare i mig själv då eller tvärtom? Och så det som fick mig att undra från början: Förälskelserna. Sure, jag hade en flickvän i tonåren, så jag var inte så late bloomer-ig som jag tänker att jag var. Men sen hade jag många jävla år där alla mina förälskelser var obesvarade. För mig är det liksom normen, att om man är kär i någon så är hen inte kär i en. Inte av nån självhat-anledning, tror jag, utan bara för att...så är det ju när man är ung!

 

Men jag har fattat att normen är mer såhär: Om man är kär i någon så har man åtminstone typ hånglat med hen nån gång. Sjuuuukt am I right? Och jag kan typ inte släppa tanken på hur mitt liv hade varit om jag och min stora gymnasiekärlek hade hånglat. Eller typ blivit ihop? Det hade varit...hjääälp. Och det finns folk som aldrig har älskat någon som inte älskar en? Jag minns att jag försökte hitta låtar för att beskriva mina upplevelser och det fanns typ inga, för de flesta innebar nån form av breakup eller att de typ saknade den andra som om de haft hen. Och jag kände mig som en sån Alien pga detta sååå länge. Och jag tror ändå att det var bra att jag gick igenom det, för det lärde mig mycket om mig själv och vad jag ville ha / inte vill ha i ett förhållande. Vad som gör mig desirable och inte. Jag blev lite ödmjuk. Samtidigt är det så jävla skadligt, för jag måste som vuxen påminna flera yngre vänner om att man kan vara kära i varandra. Att kärlek inte måste vara destruktiv utan kan vara kul och ganska chill.

 

Så jag vet inte. Jag hade definitivt varit en annan person om jag varit ihop med den jävla clownen, men jag kanske hade låtit bli att vara ihop med en annan clown när jag var 21. (Jag kom på nu att den senare på riktigt tyckte att han såg ut som en clown lol?) Jag funderar alltså på om det är bättre att vara late eller early bloomer, tror jag, eller kanske om det är bättre att få bekräftelse som ung eller vuxen. (I'm still young I am aware.) Och jag tror att jag tycker det är bättre att bli lite härdad, för folk som aldrig varit kär i någon utan att det är besvarat creeps me the fuck out, men det gör en också så jävla förvirrad vad gäller kärlek...så jag vet inte. Slängde bara ut dessa tankar i världen, varsågoda.

Rubriklåt: Every state line med Ani Di Franco, för det är en lillig låt och det är synd om Lilla idag! För hon är sjuk och var på akuten! Men hon är hemma nu och har fått massa mediciner :)))

 

Hej hej vad dålig jag är på att blogga hallå! Men jag gör inte så mycket ändå. I måndags var jag himma och åt middag och tittade på massa mentalist med mamma. Vi åt ungefär hundra chokladbollar (för det var chokladbollens dag!) och blev så stressade av handlingen att vi var tvungna att spoila oss själva. Det var viktigt för annars hade vi blivit gaaalna!

 

Igår fick jag en jättebra nyhet, nämligen att mina pengar har kommit! Äntliiigen! Jag vill typ dansa omkring av glädje! Men det orkade jag inte, så jag låg mest i sängen. Lol. Jag åt fir-pizza i alla fall. Det var ungefär life. Gjorde jag nånting intressant annars igår? Det känns inte så? Och idag fick jag då höra om Lilla, så jag var jätteorolig för hennne! Japp jag måste skriva det i bloggen för hon tycker att det är sjukt att folk är oroliga för na. Hon har liksom inte fattat att hon är en viktig person i folks lives. Detta gör mig: Arg. Nu Kan jag också meddela att Jossan superbajsade så att det luktade "värre än kriget" som mormor brukar säga precis. Bläää. Jag kan också till exempel meddela att jag äter marabou fudge havssalt (mummms) (japp jag pratar om bajs och sen godis, I'm a diverse woman) och att jag lyssnar på mark reads fifty shades. Vilket jag tycker är ungefär lika hemskt som kul, men mest av allt tycker jag om Marks röst för den är så snäll och trygg. Så, det här var ju ett av mina mest kaotiska inlägg of all time, så eeeh vi ses imorgon eller nåt!

Rubriklåt: Röd & gul med general knas och två dudes som jag verkligen inte orkar googla stavningen på. Taskigt för det är de som är huvudartister...

(sifferinlägget är ordnat ifall någon undrar!)

 

Hej hej här är en deppig och ångig Emma som tvingar sig själv att blogga så det åtminstone inte är jobbigt ogjort. Så jag ska blogga om min lördag hos Sara, och då mådde jag jättebra istället så det blir lite disonant. Vi tittade på vad blir det för mord-livestream och drack såklart prosecco, eller prosetcho som det heter där. Vi chockades av alla stories och var väldigt förvirrade men det berodde mest på att vi lyssnade dåligt...och på att historierna innehöll helt absurda grejer som hissar i skogen. Sluta ha hissar i skogen det är inte normalt!

 

Vi gick ut med Haddock (det är Saras hund, länge sen jag pratade om honom) och försökte förstå vad Sara tyckte om folk och varför hon är socialt inkompetent. Det var en jävla resa med mycket "men jag tycker så här...eller nej vänta jag tycker inte alls så!" kände att vi var släkt ja. Vi kom hem och åt vegobullar med pommes och goood vidlökssås och lyssnade på svensk reggie, och sen fastnade vi där i köket. Då var också Benjamin med och det blev en redig festkväll! Benjamin gav mig groggar, Sara försökte rappa hela acon-låtar med mig och Benjamin som hype men (men till slut tog han över fast han inte kunde låtarna, för Sara var så dålig...), jag och Sara hade ett schlager-moment, Benjamin visade oss riktigt cringe norska låtar och vi slutade kvällen med en markoolio-singalong och en falsett-off på girls just wanna have fun. Vi hann också prata massor om våra föräldrarelationer och kompisar och grejer, dricka nästan-god öl och hade det riktigt jävla bra. Jag åkte hem vid midnatt och fixade det jävla sifferinlägget och sånt innan jag föll i dvala med riktigt creepy drömmar. Tack venlafaxin.

 

Igår var en konstig dag. Jag sov mest och sen var Emma Black framme hela kvällen så jag hade ganska lite kontroll över life. Men vi pratade med Kiti och det hjälpte för hon är: Bäst. <3 Och idag är en skräpdag som sagt. Måste snart get my shit together men jag har ingen lust :( men vi ses när jag mår bättre, eller ja det vet jag ju inte såklart men ses gör vi!

Rubriklåt: Kings & queens med Ava Max som jag älskar just nu och som sjöngs glatt igår

(obs det ligger ett sifferinlägg under detta, så ni inte blir förvirrade)

 

Hej från en lite sliten Emma! Jag åkte ju till Marie igår, som jag meddelade, och det var så himla bra att vara där. Hon har flyttat till en jättefin lägenhet med altan och allt! Och de har skaffat en till katt hallå jag har ju ingen koll! Hon fixade lax och broccoli till oss och vi drack vitt vin, lyssnade på mysig popmusik och vi berättade om allt som hänt oss under denna långa tid...eller försökte. Det var mycket. Jag fick höra långa skvaller-sagor (som vi glömde slutet på lol), vi diskuterade böcker och jag uppdaterade henne om allt drama i mitt life. Sen åt vi masssa kladdkaka (Marie: Kommer ni ihåg när jag sa att jag inte skulle äta en tredjedels kladdkaka? Jag och hennes kille: Nej. Det hände aldrig.) och drack bubbel (vi poppade flaskan till rubriklåten, bara en sån sak!) och sen pratade vi om tjejer, våra svunna tider såklart och fulla övertygelser vi haft. Vi lyssnade på låtar vi brukade lyssna på för fem år sen (hon spelade upp en låt som hon alltid brukade sätta på när hon bäddade min soffa, vilket jag hade superglömt!) och sen åkte jag hem. Sååå mysigt att träffa henne igennnn! Och idag har jag sovit, pratat med min tjeja som skulle köpa tyg ute i nån random förortshåla och nu ska jag åka till Sara. Väl kämpat av mig anser jag personligen.

Rubriklåt: Mayday med Cam, en av mina favoritlåtar just nu som är vårig och mysig, och det äär ju en majdag! Sjukt va?

 

Haj från en Emma! Vilken som, kan vara jag, kan vara nån annan. Oh wait det hade det ju kunnat vara! Det tänkte jag inte ens på...men eh ja det är bara jag. Och igår var det bokredigeringsdags! I solen på altan-kontoret himma! Lilla kom också dit och jobbade med sin tenta, och mamma bakade kladdkaka till oss så livet var on point faktiskt. Vi argumenterade mycket om olika kommentarer jag hade fått och jag kan meddela att det bara tog 21 sidor innan jag fick kommentaren "här tycker jag det funkar bättre med svenska"...förvånande verkligen. När vi jobbat klart lyssnade vi på musik och sooolade (jag är legit solbränd lol) och sen fick vi kyckling och mos av pappa. Muuuummmms. Då diskuterade vi vilken den bästa och sämsta chokladen är (daim rular jag bara säger det) och skvaller om mammas homies, och sen körde pappa mig och Lilla hem. Där åt vi damn suckers (ja det heter så.) och lyssnade på en massa musik, såklart, och pågick. Det var inte så spännande för bloggen.

 

Idag vaknade vi i många omgångar och sen lyssnade vi på min release radar, och då märkte jag att 1. Iiris har släppt en ny skivaaa och 2. dixie chicks har släppt en ny fantastisk låt! Livet är fan amazing ju! Vi åt frukost och chillade, och när hon åkt hem åkte jag in till stan och träffade Emi. Vi fikade på ramklints och pratade om tatueringar, vad jag ska döpa mina eventuella barn till och varför Emi inte har en öppnare (man måste ju för fan ha en öppnare hemma?). Och nu sitter jag här och har knäckt en tropic thunder (med min öppnare!) och ska snart till Marie. Så jag kommer ha träffat tre människor idag what am I even doing? Det vet ingen!

Rubriklåt: Den gröna vågen med Iiris Viljanen, men riktig banger som jag hade glömt men upptäckte igen för ett tag sen.

 

Hej från soffan en helt vanlig sovdag! Det är eftermiddag, snart kväll sägs det, men för mig är det definitivt förmiddag. Och jag ska berätta om min tid sen sist, och i måndags kväll var jag himma. Där åt alla olika matar och jag och mamma tittade såklart på en massa mentalist. Där hatade vi Bob (dööö Bob!) och en massa andra dog, som vanligt, men jag åt rabarberpaj så det gjorde inget. Jag sov över där, eller ja sov och sov...snarare låg vaken till typ 05. Det var ju också en sysselsättning...

 

Men jag tog mig upp igår och förberedde min jävla ansökan till Skurup. Jag vågar inteee :( jag måste skriva personligt brev ikväll och det går ju typ inte men eh ja bara att göra I guess. Jag var ganska lite av en person igår generellt, men jag stannade himma och lyssnade på skivcirkelskiva och sen hamnade jag i en konstig internet-spiral som slutade med att jag läste en twilight-fanfic. Hur kan man ens hamna där, ja det kan man undra...och inte nog med det, jag blev jätteberörd av hur sorglig den var! Orkar inte med min jävla hjärna ibland. Jag åkte hem och pratade med Kiti om till exempel psykopater och vilka spritsorter som hundar kan heta, och efter lite (mycket) flashback forever-lyssning (det är helt fastslaget att Mia är flata, jag är: glad) sov jag i 13 h som den sjuka jävla människa jag är. Nu har jag ont i nacken efter allt sov, eller ja bara i allmänhet kanske, och ska förhoppningsvis snart handla. Det behövs kan jag meddela. Så, det var allt för idag, ses när vi ses!

Rubriklåt: This town is killing me med Caitlyn Smith, inte en särskilt logisk rubriklåt men det är logisk för mig.

 

Snart har det gått fyra månader sen vi hördes. Mer än fem sen vi sågs. Det tror jag inte att någon trodde. Vi var alla redo för att du skulle komma tillbaka efter kanske en eller två månader men du gjorde inte det. Och det gör så ont vissa dagar att jag nästan inte kan andas. Hur kan du ens? Hur får du inte hela tiden minnesvågor så att du tappar balansen? För ett år sen var vi i Stockholm tillsammans. Snart är det ett år sen vi åkte till din familj. Hur…hur kan det inte göra ont? Och om det gör ont, och det måste det ju, varför? För liksom…vi är redo. Vi pratar om hur vi ska hantera det om du kommer tillbaka. Men du gör ju fucking inte det! Och jag vet vet vet att jag kommer att skriva till dig. Kanske ikväll, kanske imorgon, kanske om en månad men jag kommer göra det. Och jag känner mig så jävla maktlös i det. För om du inte vill ha med mig att göra borde jag inte vilja det heller. Jag borde kunna säga good riddance men jag är ju så att säga inte kapabel till det. Fy fan…fy fan. Jag kan bara inte fatta att du försvann. Att du hade det i dig. För jag trodde fan inte det. Jag trodde att vi skulle känna varandra när vi var 30 och 40. På riktigt. Men tydligen går det fint utan mig. Och jag förstår det inte. Det går inte. Jag hoppas att det inte är idag jag skriver.

Rubriklåt: Min man med garmarna, en vårig och härlig låt som vi hörde igår

 

Hej från den kanske lite kalla men ändå soliga balkongen! Här är en Emma som trots sitt trötta huvud ska blogga om sitt life. Så himla oklart varför jag tredjepersonar, så tillbaka till den rimliga jagformen va. Och igår firade jag Lilla med fölsepicknick med matte och husse! Det var verkligen svinlänge sen jag träffade dem! Vi satt i en park och åt kycklingsallad och hembakt surdegsbröd (Husse är en true quarantine stereotype) och sen toska-kladdkaka, med märkliga men goda drycker till. Jag och Lilla sjöng ("vad är det för fel på originalet?" frågade matte, "vi är inte med!" svarade jag) och vi hejade på solen som ibland ville visa sig. Typ som jag gör idag.

 

Efter ett tag blev det för kallt och jag och Lilla åkte hem till henne. Där sken solen minsann och vi njöt av den genom fönstret och lyssnade på mysiga låtar i hennes lista. Hon lagade kyckling och pasta med vitlökssås (mummmms) och vi gissade vad olika artister åt till middag och tolkade låtar väldigt konstigt (låten "send my love to the system" blev märklig om man tolkade det som ett DID-system...det var en resa). Vi skrattade såklart mycket åt våra knäppigheter och jag åkte hem förhållandevis tidigt, men fick vänta på taxi i kanske 40 min. Det var...jättekallt. Burrrr. Men jag kom hem och duschade mig varm och sen jävlar sov jag så länge jag kunde, under förvirrade drömmar där jag var alla utom mig själv pretty much. Och idag, hmm ja idag har jag pratat med Kiti (alldeles för lite, vi behöver en ordentlig hangout asap!) och lyssnat på podd, men det är typ det. Så ja, inte jättebra inlägg direkt detta, men bättre liv. Eller njä livet är väl mediokert men ändå bättre än detta ju!

Rubriklåt: Raise your banner med within temptation och Anders Fridén, som Robert lyckades höra att det var! Anders alltså. Sjukt eftersom ingen av oss gillar honom ens.

 

Hej från mig och min vidrigt störiga katt! Jag vet inte vad hennes probleeem är men hon vill störa mig non stop nu för tiden. Slänger ut na på balkongen och stänger fönstret snart. (OBS skoj) Nä, men nu ska jag kicka igång maj-bloggandet på riktigt, det var på tiden, och prata om i fredags när jag och Robert superhängde! Vi hade fått två skivor att lyssna på från cirkelns gäster och först lyssnade vi på Lillas favvoartist. Då skrattade vi mycket åt "dajdidaj", vad hus skulle säga och varför man dansar med folks ben. Det borde man inte göra. Efter denna eskapad åt vi mat och jag fick höra en saga (som var djupt upprörande!) och sen lyssnade vi på Peter Gabriel enligt pappas order. Där blev vi ständigt förvånade av hur det lät, men hade åtminstone roligt och tyckte nästan helt lika om allt.

 

När skivorna var avklarade åt vi efterrätt, lyssnade på min rock-lista och diskuterade djupa saker så som prostitution, min eventuella stockholmsflytt och vad man orkar med i relationer. Det var definitivt ett av årets viktigaste samtal. <3 Han åkte hem och vi upptäckte att Jossan spårat ur med bären till efterrätten, så det låg bär lite överallt. Till exempel i Roberts sko. Men vi trodde först att det var kräk så ändå en vinst. Och ja, igår var en sooovdag. Jag lyssnade på flashback forever, åt glass och sen skrev jag en twitter-tråd om Emma Black vilket ju kanske var det absolut läskigaste ever. Och nu är det tydligen söndag och jag ska iväg på märkliga strapatser, så vi ses!

Rubriklåt: Vänner med Lars Winnerbäck, för...skrivande

 

Nu var det två veckor sen jag slängde upp lite dikter här i blogget. Det var kul tyckte jag, så nu gör jag om det i dikter del 2! Och idag börjar vi med en dikt från januari 2010, som jag tror handlar om Emma Black, men som vuxen tycker jag det ser lite…annorlunda ut. Vilket kanske är poängen.

Vildar

 

Och du är inte riktigt dig själv

En vandrande död som vaknat

Något som vill ut

Ditt hjärta hemsöks igen

Du har aldrig varit verklig

Aldrig känt på riktigt

Det här är inte vändpunkten

Men så nära det kan bli

Och du kryper ihop

Kväver ditt skrik med en darrande hand

Ett namn

Njutning för stark för din skälvande själ

Du brister

Anspråkslöst

Bara för en sekund

 vackert

Och du stänger dörren

Hårdare än brukligt

Du ligger på golvet och andas

Ett monster tömt på kraft

En vandrande död kryper tillbaka

In i sitt skal av glas

En ängels vinge rörde din hud

Du lät vilden förlamas

Och du är dig själv igen

 

 

Vi går vidare till 2011 och såklart blir det en dikt om den berömde gymnasiecrushen. Skulle lätt kunna göra en hel bok med såna. Den skulle ingen läsa. Men denna tyckte jag var lite söt:

Ska vi kalla det självförsvar

 

Ska vi kalla det självförsvar

Ett överskott av drama

Ett behov av att känna

Brist på en fiktiv värld igen

Ska vi kalla det revolusion

Att vilja ut som alla tror

Att hitta något att vara vacker hos

Vem som helst skulle duga

Ska vi kalla det vetenskap

Personkemi och motsatser

Hormoner med uppgifter och namn

Ska vi kalla det självförsvar

Låtsas att allt är på låtsas

Skriva dikter om ingenting

Blir ni glada då?

 

Från denna passiv-aggressiva urladdning går vi vidare till 2012, och då skrev jag jättemycket dikter och nästan alla var dåliga. Det är faktiskt sant, jag vet inte vad jag höll på med där. Men denna hittade jag och den känns så himla genuin på nåt sätt:

Att kunna

 

Jag förstår inte hur de kunde

Krossa det genuint naiva

Din osäkerhet, din mentala oskuld

De borde ha vetat att du skulle göra som de sa

De borde ha tänkt eller känt efter

Men de tänkte väl mest på sig själva

 

Jag förstår inte hur han kunde

Kasta dig ifrån sig sådär

Utan ett ord

Sånt här hände ju inte då

Du var trygg i era skratt

Men han behövde tänka på sig själv

 

Jag förstår inte hur jag ska kunna

Jag brukade ju inte bry mig alls

Men nu: panik

Kan inte se dig tappa fotfästet

Jag undrar om det är det folk menar

Med att jag borde tänka mer på mig själv

 

Och nu avslutar vi med att gå fram i tiden till 2016! Sjukt ju! I min yttersta depression skrev jag en hemsk dikt som ni nu ska få höra (den blir lite hemskare om man vet att den sista raden är hur varje avsnitt av gilmore guys slutar)

Bortslös

 

Jag har byggt en mur av staplad disk

Lämnat ruttet kött i kylskåpet

Tömt vinflaskorna

Och lagt mig att sova

 

I mitt inre, ett dagisbarn

”Mamma, mamma!

Idag kunde jag sitta upp!”

Men det är inte lika fint som teckningar

 

Så jag la mig i din trappa och viskade älska mig

Och det gjorde du nog

Men när du slocknade brann jag

Och jag hatar mina händer när de rör dig

 

Du vill att tid inte ska finnas

Kan jag få vara tid?

För om jag väntar en minut till

Kanske jag försvinner

 

När du brutit dig in och följt lukten

Som inte kommer från kylskåpet längre

Är jag bortslösad under ett täcke

That was a headgum podcast