hopelosthead

Rubriklåt: Willow med Taylor Swift, som vi lyssnade på igår och det är en så banger-ig rad

 

Haj från maj! Jag sitter här i lilla soffan och tittar på videor, som vanligt. Te dricks, chill chillas, det är som det ska va. Men igår fortsatte alltså min skrivdag med Lilla och jag skrev ett till kapitel yay! Jag blev typ nöjd med det, dessutom! Det hade vibes och var systrigt och fint. Lilla slet med diktat och var en sötboll, vi åt av mammas otroliga kaka och sen när vi jobbat klart hälldes vinet upp. Så ska det va! Vi lyssnade på Taylor och pratade väl också om Taylor tror jag haha, och knäppade oss och hade det bra. Och sen åkte vi till family pub woho! Det absolut första som hände var att vi träffade samma tjej som vi hängde med sist vi var där lol. Det var ett jävla trassel med hur vi skulle få plats, men vi fick barstolar till slut och vin och allt. Vi pratade om hur vi skulle våra respektive låtar, både inspelade och icke-inspelade, och det var spännande och sååå kuuuul för vi borde vara producenter och oslagbara. Vi skulle slakta aaaaallllllt! Och sen kom tjejen, Emilia, och satte sig med oss. Hennes kompis Calle joinade också och vi hade så jävla kul och konstigt. Vi pratade om våra jobb (Calle sa att han också skriver böcker och jag förstörde allt med att jag har gett ut en bok på stort förlag lol), hur vi tror att de ser ut (helt åt helvete fel hade vi) och allt möjligt. Calle hävdade att jag lät som om jag gick på gymnasiet för jag sa att nåt var "fucking legit". Bror du är 35 prata mer engelska challenge. Inte mitt fel att du är 1 gubbe. Det var en drömig tid hursomhelst, fast vi behövde åka hem jättetidigt för att min töntsyrra skulle jobba idag. Tööönt. Så jag kom hem, åt mat och drällde, basically.

 

Idag är egentligen inte värd sitt eget stycke, för jag har bara sovit och ätit kycklingrulle typ. Men! Leo har fått ett joooobbb! Det är vid behov, men ändån, det är så jävla hype! Fest och kalas! Jag skulle ha träffat Marie nu i eftermiddag, men det blev inget, så jag ska...vila jättemycket. Men ikväll blir en bra sista kväll, och imorgon bär det fan av mot Göteborg! Party!

Rubriklåt: En svår och jobbig grej med Lars Winnerbäck, som vi lyssnar på exakt just nu och kände oss attackerade av

 

Haj från Lillas hem! Härifrån har jag aldrig blågat, ändå festligt. Jag sitter vid hennes bord och arbetar, fast nu blågar jag ju obviously men ändån. Hon svär över långa meningar och anstränger sig, stackars bebbe. Men hon är söt samtidigt så det går ändå bra. Och igår ska jag prata om, då gick vi till ansiktspuben (som den ju heter) och quizade! Vi var alltså jag, pappa, Sara och benjamin. Vi åt mat och pratade om saker jag inte minns en stund, men sen var det quiz och vi kämpade på. Jag var en ikon och kunde alla musikfrågor (det var bara en med fyra olika låtar och artister och jag kunde alla på första sekunden) och pappa var anagram-kingen, men Sara...var inte kingen. Det var en fråga om grease och hon kunde den inte! Ni fattar inte hon ska kunna deeeet hon har sett den filmen en miljard gånger! Hon skämdes djupt för sin existens och det borde hon faktiskt göra. Skamligt beteende. Vi fick fem poäng mindre än vinnarna, så det var ändå okej, men nä vi får skärpa oss dammit.

 

Jag kom hem och chillade, gjorde lite rock-quiz med pappa och drällde, och sen sov jag så jag skulle komma upp idag. Det gjorde jag, men bilen kom inte ut ur det jävla garaget, så jag fick åka med en jävla uber hit. Dumt. Så nu sitter vi här och lyssnar på mysig musik, jag har snart skrivit klart ett kapitel och vi har ätit fryspizza amamam. Alltså Lilla kan skriva ut på sitt jobb fast hon inte är på jobbet! Hon bara trycker skriv ut och så skriver det ut på hennes jobb! Vi lever fan i framtiden. Vi har annars mest tramsat om att ord kan dö, att ha skrot inopererat och annat trams, och jag kom på att det är flera grejer från i fredags jag inte har blågat om! Typ när vi spelade och sjöng close every door och jag sjöng children of palestine istället för israel. Det var serri det mest politiska jag någonsin har gjort. Det andra var Lillas gulliga låttolkning:

Jag (sjunger med i the hooters): Lord I'm one, lord I'm two, lord I'm three, lord I'm four...

Lilla: Systemlåååt!

Hon är 1 geni. Nu ska jag återgå till författandet!

Rubriklåt: Flowers in our hair med all about eve, som vi lyssnade på igår i listan från londonresan

 

Hallå från jättemegatrötta mem! Jag Jag har bara vilat och vilat och vilat men jag blir inte piggare! "du är trött för att  du sover för mycket" men nej! Det är inte sån trötthet! Det är mer sån "kan inte hålla upp huvudet"-trötthet. Det är inte lätt. Och ja, vad ska jag berätta om? Igår var ju bara en vilodag, men jag åt pappas potatismos och då mår man fan peak bra. Någon gång ska jag göra lika bra potatismos men det kommer nog ta lång tid. Och han köpte colaburkar när han var i affären! Mamma fick slag för hon trodde att jag bett honom köpa tio burkar. Det hade jag: Inte. Annars fortsatte jag läsa mina messengerkonversationer as I do, och tänkte på min lilla bok. Jag älskar min lilla bok för den blir större! Jag kan liksom se boken växa och det är så sjukt! I år har jag redan skrivit mer än tio kapitel hur sjukt är inte det? Obs obs de är inte långa men ändåååå! Plötsligt händer det: Det berömda skriv-flowet. Säg nåt bättre you can not. Och ja idag har jag ätit rester från två olika middagar, så det blev kycklingklubbor och potatismos. seriöst the best of both worlds! Vad fan är tonen i det här inlägget? Den är konstig visst? Det kanske är för att jag inte har nåt att säga. Men jag ska lämna lägenheten om en timme woooop!

Woho jag hann innan månaden var slut! Nu får ni läsa om en av de bästa sakerna, eller kanske den bästa saken, någon har gjort för mig.

 

Februari

Eller ”får jag komma in?”

 

Vi har åkt bil alldeles för länge nu och jag har ångest. Det trycker över bröstet, inte för mycket för att hantera men nästan. Jag fokuserar på att ta stämmor på radiolåtarna. Det är förmodligen värdelösa stämmor, men jag och S har kul när vi sjunger åtminstone. Förut visste jag inte att man kunde ha kul fast man har ångest. Att ångesten bara kan vara en känsla bland alla andra, liksom. Den tar över, men inte helt. Vi har åkt i en evighet och jag har ingen aning om var vi är. Tar det inte lite för lång tid till och med? Det var ju hundra år sedan vi var hos farmor och hämtade Lukas och en miljon år sedan vi lämnade Sälen!

”Var är vi?” mumlar jag.

”Skåne snart”, svarar pappa. Bra, men jag trodde redan att vi var i Skåne. Jag vill bara hem nu. K svarar åtminstone på sms igen. Hon har varit och simmat, så jag har varit utan henne i flera tråkiga timmar. Men nu kan jag skriva att jag inte mår bra. Det är skönt att hon kan trösta mig.

”Have you ever tried sleeping with a broken heart?” sjunger Alicia Keys. ”Well, you could try sleeping in my bed.”

Precis så känns ångesten just nu. Det är kallt och ensamt och jag vill komma hem och prata med K. Vill absolut inte tillbaka till skolan imorgon. Vill inte tänka på sist jag var där, och jag bröt ihop och blev sjukanmäld mot min vilja sista dagen. Jag är ju inte sjuk, jag mår bara inte särskilt bra. Det är inte samma sak! Det är ju ingen fara med mig. Jag behöver bara höra K säga att hon älskar mig och att allt är bra. Det är bara det. Snart hemma.

 

Plötsligt stannar bilen. Jag förstår ingenting. Mamma går ut och iväg någonstans. Vad är det som har hänt? Är något fel? Det kanske är något med min mosters bil? Fast, nu när jag tänker efter, de tog väl en annan väg hem? De behövde ju inte åka via farmor, liksom. Jag förstår ingenting, men varken pappa eller S verkar undra.

”Emma”, mamma öppnar min dörr, ”kan du flytta in?”

Vem ska sitta här? Jag hinner tänka att min kusin A kanske inte vill åka med sin familj av någon anledning. Varför jag tänker på A och inte hennes syster J vet jag inte. Jag flyttar mig inte, för jag förstår inte.

”Får jag komma in?”

Först känner jag inte igen rösten. Det är ingen av mina kusiner. Det låter nästan som…

”Hallå, flytta in!”

Det är K. K är här. Hon står vid min bil. Men hon är ju hemma? Hon har ju varit och simmat? Förvirrat flyttar jag in och gör plats för henne i bilen. Först får jag inte fram ett ord, men sen måste jag få veta vad i hela helvete det är som pågår.

”Jag skrev till din mamma mitt i natten”, säger K och det hörs hur mycket hon har ansträngt sig för att hålla tillbaka det här. ”Jag kunde inte sova som vanligt och kom på att detta kanske skulle gå.”

”Men va? Hur länge ska du vara här?”

”Hela mitt lov! Jag åker på söndag!”

Det här är sjukt. Jag kan inte förstå det.

”Så vi är i Engelholm nu?”

”Ja! Jag var tvungen att säga att jag skulle simma så du inte undrade varför jag svarade på flyget!”

”Och ni visste detta?” frågar jag och familjen säger ja. Alla visste. Vi körde en annan väg för att hämta henne på flygplatsen och hon ska vara här en vecka. Men vänta nu.

”Men jag ska ju vara i skolan!” utbrister jag.

”Jag har pratat med skolan”, säger mamma, ”hon får följa med.”

K ska till min skola. Hon ska få se alla miljöer jag är i och träffa mina kompisar. Det här är det bästa jag någonsin har varit med om och ändå förstår jag inte hur det är möjligt. Vi lyssnar på samma låtar som sist vi åkte den här sträckan och nu känns det jättebra att åka bil.

”Jag blev så frustrerad när du sa att du inte mådde bra innan”, säger K, ”jag kunde ju inte säga att snart kommer du inte behöva må dåligt!”

Det är så fint och jag kan inte fatta att min mamma och K har koordinerat detta. Att hon ska vara här. Hos mig. I en vecka. Hon är det bästa som hänt mig.

Rubriklåt: Vampire in a ghost town med orden ogan, en metaldänga jag påmindes om i cirkellistan igår

 

Haj från en liiite mer utvilad mem! Jag har sovit en massa idag, till föräldrarnas förvirring, i alla fall mammas. Hon fattade inte grejen med att halvsova en hel förmiddag. Hon borde prova tycker jag personligen. Men jag ska berätta om igår och då kom team osby hit! Vi lyssnade på cirkellåtar, många bra och många som vi inte förstod hur vi kunde ha valt, och pratade en massa såklart. Vi skrattade mycket åt mitt användande av ordet "avgöra" (i betydelsen "undo"), diskuterade min 30-årsfest (som kommer bli l i t) och eventuella konserter / festivaler / sånt som vi brukar prata om. Vi åt kycklingklubbor med klyftpotatis (amamamamamamam) och sen mammas sjuka choklad-blondie med salt som jag är fucking besaaaatt av lol. Då mår man så att säga bra! Vi pratade sen om blindskvaller (jag fick skvallret i form av en dikt från Anna som jag önskar att jag kunde delge er för den var bra) och "en sjuk sak jag fick höra igår på temat banan" (det var inte rimligt av mig tydligen) och sånt. De åkte hem och jag var ett vrak, men lyckades ändå skriva klart ett kapitel som en riktig king! Hur det är möjligt vet ingen! Men jag är stolt! Och sen har jag alltså sovit och vilat och haft det bra, och det är typ allt som har hänt japp. Idag ska jag inte göra någonting alls och det är det bästa jag har hört!

Rubriklåt: make sense med syster sol

 

Hej från den tröttaste memman i hela världen! Sitter verkligen här och blinkar för det är svårt att hölla ögonen öppna lol. Men jag får "främmat" om ett tag så måste fan pigga upp mig! Hur vet ingen människa. Och somehow tog jag mig ur huset igår! Jag och Sara åkte till malmö (om jag bara borde ha stannat hos Lilla igår så jag kunde ta mig dit: japp men jag hade inte med mig en klänning till) och åt på MCDonalds. Jag var övertygad om att hon hade "Sara-saltat" mina pommes, men det var tydligen personalen som fick flow och totalt mördade pommesen. Gick knappt att äta. Men vi åt ändå och catchade up lite och så, och sen gick vi genom regnet (det var en personlig kränkning mot oss!) till moriskan. Det var legit mer än fem år sen jag var på moriskan insåg jag. Och nu skulle jag vara där för att se syster sol! Sara stod på gästlistan pga Benjamin (han skulle sälja merch och sånt) och hade en +1, det fick bli jag. Först tog det jättttelång tid för showen att börja, men hon var bra! Hon lät lite blåst i sitt publiksnack (Sara hävdade "nä bara stockholmare"), men det var kul. Hon körde rubriklåten tidigt så jag och Sara fick hypa, men sen typ ingen av mina favoriter :( inte ens nojan, hatbrott! Vi dansade och hade det bra trots mina dåliga fötter (hatar dem), och ja absolut värt att ta sig iväg för tycker jag. Men att stanna för dj och partaj var så att säga inte på kartan, så vi åkte hem. Först var det motvind och regn, så vi stannade en taxi, meeen den ville ha 495 kronor till Lund och vi hade giltig biljett så vi gick. Vi kollade på en festival i Lund som tydligen ska hända i vår (dyrt men också hype), och ja sen kom vi hem och jag skrev med Tilda och sov.

 

Idag fick jag exemplariska ägg amamam, och sen gick vi till mormor. Hon mår mycket bättre nu woho! Vi fikade, mamma och pappa fixade hennes teknik och blanketter och skit och vi pratade om folk som dött och snart ska dö och opereras japp det var peppigt liv...inte. Men är så glad att hon mår bättreeeee! Och nu är vi hemma igen och mamma säger åt mig att jag ska komma och baka. Jag orkar inte men ska göra det ändå. Ses imorgon!

Rubriklåt: Turn med the wombats, en banger vi hörde igår

 

Haj från en sliten mem! Jag är utmattad och ska alldeles snart, typ nu, försöka vara pigg igen men det går så att säga inte. Rip mig. Men alltså åh igår var en så braaa dag! Jag tog mig genom tågkaos till Malmö och mötte där Robert och Helena (vår syntolk-kompis detta har ni nog glömt). Vi gick till åhlens och tittade på kjolar och klänningar och grejer, ooooch Robert köpte en kjol! Den är så fucking fin och lång och mjuk och iiiii! Jag blev visad riktigt sjuka klänningar, oftast med ett "mohahaha" från Helena för att hon hade hittat nåt jävelskap att visa oss. Det var så himla kul att titta och känna på saker tillsammans! När Robert provade kjolar pratade jag och Helena om hur man syntolkar hudfärg (svååårt) och innan dess hann vi prata om hur man syntolkar Kalle Anka och annat tecknat vi inte förstod som barn. Sorry det blev en kaotisk mening lol. Efter kjol-inköpet (!) gick vi till lindex, som inte hade ett skit, och indiska. På indiska hittade jag (som alltid) grejer att prova, men klänningarna var inte så nice. Meeeen jag hittade...en paljettkjol! Ni förstår inte hur satans fin den är! Den glittrar och sitter så fint och jag är kääär i den! Och den var såklart på rea, obviously. Jag och mamma skrek när jag visade henne den idag lol.

 

Efter en tur till klasseolle för att köpa galjar (Helena vet var exakt allt finns) gick vi till kol för att äta middag. Då kom Anna och Lilla också så det var ett party! Vi drack pre-dinner cocktails och jag drack en hallon-bubbeldrink amamam, och vi pratade om en massa saker fuck jag minns inte. Vi valde mat och såg Lilla dräggla över alla sides de hade, men sen glömde hon att lambracks så att säga har ben. Hon insåg att det var jätte-oblindvänligt när det kom in. Crazy och korkad bebbe är hon. Jag åt burgare med bacon-aioli (what the fuck) och alla var superhype på sin mat! Vår servitör var dessutom en riktig king så vi älskade honom. Jag berättade en "party-historia", vi pratade såklart om syntolkning och mest om maten tbh för den var så goood. Och trots att vi var så jävla jävelmätta var vi tyvärr tvungna att köpa efterrätt, för alltså hallå chokladmousse. Och vilken fucking chokladmousse det var! Den var maaagisk jag vill gå dit och äta den igen genast. Den hade björnbärssorbet också som var svingod, drömmen! Lilla köpte en citrondrink som verkligen var peak citron och Robert drack en mango-mocktail, så ja alla mådde fan prima. Oooch vet ni vad? Lilla bjöd på min mat! Bara sådär! Sjukaste som hänt jag kan inte ens tänka påre.

 

Men sen åkte jag och Lilla hem till henne och hade party! Vi spelade taylor och evanescence och annat sånt tillsammans, och en stark tolkning av paris med mycket mellan-instick. Vi pratade om en massa djuuupa saker, typ sex och barnlös/fri-het och en massa sånt joxelijox, och drack massa vin såklart och det var livet on a pinne. Vi kramades en massa obviously, åt sombreros, drack honungswhiskey och lyssnade på bangers, livet! Meeeen vi var uppe till 04 och sov till...15:30. kääämpa. Vi fick båda totalångest av detta, men skärpte oss och jag tog taxi hem hit efter köttbullsmacka och cola. Och nu är jag här, och ska gå om någon minut pray for my soul!

Rubriklåt: Vakna med svenska akademien, en låt som vi hörde nyss och "vibes har den ju" som vi sa

 

Halloj från Skåne! Jag ska alldeles snart åka, men hinner snabb-blogga om min tid här. Jag kom fram med tåget (fick sitta själv hela resan woooop) och där mötte Saga mig! Vi satte oss först på espresso house, för Saga var sugen på en chailatte och det tackar jag sällan nej till. Där pratade vi om att hon tycker att våra konversationer ser roliga och kreativa ut i bloggen (det är för att de är det!), min märkliga boendesituation och annat jox, och sen styrde vi stegen (vem är jag varför pratar jag som en tant) mot John Bull för vin och babbel. Vi åt middag (min fisk var bränd, hatbrott) och pratade om cowboy-dörrar (vet ni vad det är? jag hade ingen aning), Taylor Swift, folk vars hjärnor inte vuxit klart än och hur störiga de kan vara, läraryrket och en massa annat. Vi drack både små och stora glas vin (de har båda, sjukt) och sen lekte vi gissa fråga tänka, först med gleekaraktärer och sen med taylor-låtar! Det sistnämnda var både det svåraste och roligaste ever för oss båda, vi fick inte ens ställa frågor om vilket album låten var ifrån (om vi inte totalt tappade det) så det blev många märkliga frågor om vibes, lore och såklart vem som borde sjunga låtarna i glee. Long live borde vara ett otroligt gruppnummer konstaterade vi. Så det var verkligen en toppenkväll! Jag kom hem till mina föräldrar och la mig rätt fort, men somnade sent för blä.

 

Så man kunde ju ha önskat sig en sovmorgon idag, men nope! Jag fick frukost vid 08 (det visste jag alltså innan) och sen kunde jag inte somna om bläää. Så jag drällde och hade det bra, och nyss åt jag fläskpannkakelunch! Det var så jävla jävelgott! Och till efterrätt fick jag en sjuk blondie med massa choklad som mamma hade bakat häromdagen! Här kan man fan va hörni. Synd då att jag ska dra härifrån men ajaaaa jag ska ha ett drömigt liv!

Rubriklåt: Nesessity med Oliver Boyd and the remembralls, från veckans cirkel-hopkok och wizard rock wooop

 

Haj från tåget! Vi har åkt förbi...mjölby tror jag? Ja vi har inte varit i Nässjö än. Jag saknar nässjö hallå! Och nu pajade internet igeeeen låt mig tiita på min jättelånga recension av en dålig bok det är min rätt! Den kom igång nu men ändååå. Och ja, jag ska blogga om igår och satan i gatan vad trött jag var då. Kunde typ inte röra mig :( men jag lyckades jobba med Paulina i alla fall en stund! Typ två timmar och jag fick mycket skrivet! "Vad fan skriver jag ens nu de sitter bara och äter thaimat!" kul bok skriver jag nu. Men jag var fruktansvärt trött efter skrivet också och det var obra för jag behövde göra hundra saker. Men jag lyckades göra alla sakerna, till och med städa! Jävla king är jag! Vi åt paj (Leos kärlek till Stellas broccolipaj är genuint bland det finaste jag vet) och sen spelade vi in en jävligt konstig podd. Den handlade mest om Stellas kärlek till circle k akalla. hon är störd. Sen satt jag mest och åt chips och tittade på videor, och städade som 1 king.

 

Imorse vaknade jag av att Leo kom in. Hon hade gått ut till sin färdis, för hon skulle på jobbintervju, men den kom inte. Det fucking sög :( hon behöver ett joooobb! Men då vaknade jag i alla fall i tid yay. Jag kom iväg till tåget och åkte färdis med en man på samma gata som jag, ändå ett kul liv osv. Och nu är vi i Nässjö jääää! Jag älskar Nässjö! Jag vill sova i hundra år nu men sitter väl bara här och dräller istället. Snart är jag i Lund. Det är fan på tiden.

Det är natt och jag borde verkligen sova, och vill sova, men ska också blogga. Starkt kämpat. Igår hände inte någonting whatsoever, så jag ska bara blåga om denna dag. Stella var uppe och åkte till skolan och grejer, men jag och Leo tog oss upp till slut och fick i oss lunch. Sen åkte vi iväg mot skrivfika! Jag fick brutal mensvärk precis innan vi gick, men jag hann ta en ipren så den gav upp ungefär halvvägs genom resan. Och jag älskar skrivfika! Jag skrev om mina små skrivbebbar och drack varm choklad och det var fan life. Leo åkte för att träffa sin bror och jag...stannade kvar! Detta är inte en grej för någon annan men jag tyckte att det var svincoolt att jag kunde skrivfika helt själv! Wiiiii! Sen gick jag visserligen vilse på vägen hem från bilen, men...ändån. De små vinsterna osv. Sen på kvällen har jag researchat, skrivit med Tilda, ätit donuts med min tjeja och roomie och drällt I guess. Och nu måste jag fan sova! Just det, rubriken var något jag sa till Leo. Sant i sin enkelhet.

Rubriklåt: Black sunday afternoon med Anna Tärnheim för det är söndag idag blablabla

 

Hej hallå från sängen! Jag kan just nu enbart tänka på att jag vill ha donuts men det är väl en vanlig dag. Seriöst varför kan jag aldrig slippa vara sugen på exakt allt? Jag är så trött på deeeet! Men nu ska jag berätta om mina äventyr igår. Jag och Stella körde (i en elbil what) till elgiganten för att lämna in vår dammsugare, men tydligen ville de inte laga den utan bara slänga. Så rip den :( sen tog vi oss saaakta genom stan, köpte pizza, fickparkerade (det var väldigt mycket för min tjeja) och till slut kom vi fram till Fredrik och barnen. Äntliiiigen fick jag träffa Lee och Luna igen! Direkt fick vi träffa deras gosedjur och leksaker och höra om allt de hittar på. Jag älskar dem. Och efter pizza och sånt var det mellodags! Lee gav alla artister otroliga smeknamn, men bäst var denna beskrivning: "hon ser ut som ett rikt rosa får och hennes dansare ser ut som våfflor med sprängkarameller på huvena!" bästa jag hört. Hon fick heta fåret hela tiden. Luna och Stella var ett team, men sen började hon klättra runt på oss och använda mig som gungstol och knasa sig. Bästa jag vet. Hon Jag vill alltid hänga med baaarnen <3 men efter melloandet gick de och la sig och vi pratade lite med Fredrik om stay at home girlfriends, att barn har riktiga jobb nu och allt möjligt, och sen åkte vi hem. Att ha bil är det bästa I miss it already. Men alltså jag har träffat barnen igeeeen! Det är genuint så jävla fucking bra!

 

Idag har verkligen ingenting hänt. Leo har träffat sin bror och Stella har lämnat bilen, och det är typ det. Jag har researchat och vi har ätit apelsinkyckling och ja nothing really moves. Jag är hungrig. Fan. Jag har ätit bra idag varför är jag hungrig igen :( jag blir fan utbränd av att vara hungrig hela tiden! Jag vill bara slippa äta varenda jävla dag. Och ja, det var allt från mig och mitt lilla liv. Jag har träffat barnen. It's all good.

Haj från sängen! Här ligger jag och samlar kraft, för om typ en kvart ska vi åka på äventyr. Det kommer bli: Spännande. Men igår var det också party, för då var det dags att avsluta pottersnacket! Jag och Robert gick igenom de sista kapitlen och hade väldigt många känslor. Mest ilska från mig över allt Rowling glömt eller inte brydde sig om och Snapes jävla beteenden. Det är så mycket värre än jag mindes det uuuusch! Vi hatade på epilogen, men hypade riktigt bra skrivna bitar också såklart. Vi konstaterade att Rowling tänkt rubriken när hon skrivit boken, för lite så känns det. Hon vet att det är viktigt men inte...varför. Typ. Eller så är vi korkade, ingen vet. Men nu är potter slut, rip! Jättesorgligt ju! Och när vi var klara poddade vi, med Leo till och med. Det blev en lång och satansmörk podd som jag helst inte vill höra eller tänka på haha. Vi mådde genuint skit alla tre. Det blir kul för er på onsdag! Och sen har vi sovit och idag har vi tittat på mushmushmush och hängt, och snart är det dags. Jag ska bara få bort blodet ur mitt ansikte. Blod är ju, som sagt, jävligt viktigt.

Rubriklåt: Airplanes med b.o.b och Hayley Williams, som vi hörde igår när vi hemmafixade och ja jävlar vilken låt det är, trots att han är flat earther lol

 

Haj från fåtöljen! Här sitter jag och dräller och ska snart få igång hushållet så vi kan äta lite middag om en stund. Jag undrar om Leo har somnat igen. Hon var uppe och iväg i förmiddags men sen dess har hon sovit. Vi är lowkey imponerade av hennes sömnskills faktiskt. Men jag ska blogga om igår, och då hade jag socialhögskolan-föreläsning! (jodå, hon har somnat.) Jag var ganska bra tyckte jag, så det gick bra och var kul, men det bästa hände efteråt. Vi hade slutat och alla hade lämnat, men en tjej kom tillbaka in på mötet. Vi trodde att hon bara råkade, men hon ville ställa sina frågor då, för "det var så många på zoom." så hon ställde jättebra frågor och var så jävla innerlig, gav starka "konstig tjej"-vibes. We stan!

 

Jag hann vila en stund, men sen kom Stellas mamma. De fixade i vår kaotiska klädkammare (det gick jättefort lol) och sen fixade vi mat tillsammans. Det blev jättegott och vi pratade och hade det bra, och sen åt vi semlor till efterrätt amamam. Det var seriöst de bästa semlorna ever! Saknar dem. Anja åkte hem (jag pendlar med vad jag kallar henne i blågen lev med det) och vi vilade väl och sånt. Senare på kvällen läste jag hp och rantade argt om Snape och fick starka känslor. Snaaaart är potterläsningen slut :( stor sorg! Och idag har inget hänt, Stella har skolat och Leo har terapiat och nu sitter jag här och dräller. Vi måste äta middag snart tycker jag. Det är min bestämda åsikt faktiskt. Men ja, vi ses imorgon bloggfolk!

Det regnar och är jävligt, så ni behöver kul. Ni får lite mer Merel, det finns alltså två huvudpersoner till men det slipper ni hålla reda på. Jag kommer inte fortsätta med detta tror jag, för det är dumt och texten är inte bearbetad och blablabla, men det blir kul! Ni får ingen kontext, just go with it.

 

 

Merel

 

”When you have finished your test, you may go home.”

Ett jubel bryter ut i klassrummet.

”But please don’t rush through the questions”, skyndar Jessica att lägga till. Vad trodde hon skulle hända? Självklart kommer alla att skriva så fort de kan för att få åka hem tidigt. Hon borde ha fixat en uppgift efter provet, eller kanske helt enkelt inte haft prov på torsdagar utan nån dag när de inte slutar tidigt. Sen vad den stora glädjen i att komma hem tjugo minuter tidigare är fattar hon inte heller. Eller jo, såklart fattar hon att man hellre vill vara hemma än i skolan. Men vad gör tjugo minuter för skillnad för dem? Det är ju inte som om de behöver tillbringa de där tjugo minuterna med att vänta på en bil, som dessutom mycket väl kan vara en kvart sen eller mer. Merel suckar och börjar med provet. Snabbt fyller hon i rätt prepositioner i rätt meningar, eller det hon tror är rätt åtminstone. Engelska brukar gå bra, men hon hade tre fel när Shelley förhörde henne igår och det kan hon absolut ha nu också. Redan efter fem minuter börjar stolar skrapa.

”Make absolutely sure that you are finished before handing in your tests!”

Ingen bryr sig det minsta om Jessicas ord och rummet töms snabbt på folk. Merel sparar sitt färdiga prov och skickar det till Jessica, men reser sig inte upp. Det är trettiotvå minuter kvar av lektionen. Det blir fyrtiotvå minuter tills bilen ska komma. Aldrig att hon står ute i kylan i mer än fyrtio minuter. Hon slår ihjäl en stund med att läsa ett extremt långt meddelande från Jill om dagens interaktion med Fountain Pen i matsalen.

”Han frågade vad jag skrivit på sistone och sa att han visat min novell för en kompis som är gymnasielärare och kompisen hade tydligen tyckt att jag skrev jättebra! Han har visat vad jag skriver för andra! Det måste väl betyda något?”

Hur svarar man på det? Vad kan hon säga? Att FP gillar vad Jill har skrivit är ju inte en indikation på att han är intresserad … eller det måste i alla fall inte vara det. Men å andra sidan, hur skulle Merel känna om Alexandra sa att hon var bra på något? Bara tanken får det att bubbla i magen och pirra i händerna. Så hon fattar ju hur Jill känner. Hon svarar att det är helt sjukt att han visat hennes text för nån annan och önskar lycka till på lektionen imorgon, men säger ingenting om Jills sista mening. Det är nog bäst så.

 

När det är tjugotre minuter kvar av lektionen blir Merel rastlös och packar ner datorn. Hon kan ju sitta på bänken i korridoren en stund och vänta åtminstone och där kanske det till och med finns någon att prata med eller lyssna på.

”Did everything work smoothly?” frågar Jessica när Merel är på väg ut.

”Yes, thank you”, svarar hon. Jessica är en av de rimligaste lärarna och har i princip alltid anpassat materialet eller, ännu bättre, sett till att det inte behöver anpassas alls. Frida var bara med på engelskan de första veckorna, sen kom de överens om att det absolut inte behövdes. Merel vet inte riktigt vart Frida tar vägen på torsdagseftermiddagar, men hon hoppas att hon får gå hem tidigare. Det känns liksom lite konstigt att fråga, fast Merel vet inte riktigt varför. Hon och Frida funkar bra ihop och hon vet en del om Fridas liv, typ att hon har en kille som heter Emil och att hon bor på norra fäladen, men just hur jobbet funkar känns inte som hennes business. Det är ju egentligen mer hennes business än vad killen heter, men känslan är där ändå. Hon kanske bara vill slippa tänka på att Fridas hela arbetsbeskrivning är att ta hand om och hjälpa Merel. Det är för knäppt.

 

När hon stängt klassrumsdörren efter sig märker hon att hon gjort ett stort misstag.

”Men engelska är inte alls svårt, du måste bara tänka annorlunda!”

Alexandra sitter på bänken. Om Merel gått ut sekunden hon blev klar med provet hade hon kanske fått lyssna på Alexandra i nio minuter till! Men nu måste hon sitta på samma bänk som Alexandra och vem det nu är hon pratar med och det känns lika överväldigande som det känns omöjligt att låta bli.

”Lätt för dig att säga.”

Merel får lust att snurra runt av glädje. Det är Isak hon pratar med! Då kan hon sätta sig på bänken utan att det ser konstigt ut!

”Ja men du tänker fel”, fortsätter Alexandra. ”Du måste sluta tänka att varje ord har en översättning. Fattar du?”

”Nej”, svarar Isak utan att verka bry sig det minsta. Nu är han ju visserligen hennes bror, men hur kan man inte bry sig om vad Alexandra säger? Merel tar ett djupt andetag och går mot bänken.

”Hej!” säger hon och försöker låta som en person och inte en samling kaos och hormoner och fladdrig förväntan.

”Hej, hur gick det?” Isak låter tacksam över att fokus flyttas från hans engelskakunskaper.

”Bra tror jag. Finns det plats här?”

”Ja, det är bara jag och Alex som sitter här. Vi väntar på vår pappa.”

”Vadå brukar inte ni … brukar inte du cykla?”

Hon får inte låtsas om att hon såklart vet att Alexandra också cyklar. Det är klart hon vet. Kanske har hon till och med hört henne ställa ifrån sig cykeln och sen snabbt rört vid styret när Alexandra försvunnit runt hörnet. Det kan eventuellt ha hänt, men det är absolut ingenting nån utom Jill behöver veta.

”Jo”, svarar Isak, ”men mormor fyller år så vi ska åka dit på fika. Hon bor utanför Svedala så det är lättast att han hämtar upp oss.”

”Synd att det inte är en löv eller arp”, säger Merel och skäms för att hon tar upp det där igen. Isak måste tro att hon är besatt av skånska orter nu.

”Just det”, säger Alexandra, ”hur blev er photoshoot?”

Holy fuck, Alexandra vet att de har varit på photoshoot. De har pratat om Merel med varandra. Vad har han sagt? Vad har Alexandra svarat?

”Jag har inte framkallat bilderna än”, mumlar Isak.

”Alltså det behöver du inte göra”, säger Merel snabbt, ”det är lugnt. Det är säkert dyrt och sånt.”

”Klart du ska framkalla dem”, invänder Alexandra, ”bästa idén ju!”

”Jag ska, när jag är i stan nästa gång.”

Det blir tyst. Merel försöker hålla händerna stilla, men det går inte så jävla bra. Tänk om Alexandra får se bilderna sen? Merel ler säkert inte ens normalt på dem! Hon ser säkert helt knäpp och konstig och blind ut! Och nu är det tyst och Merel borde gå och låta syskonen ha sitt samtal ifred, men det kan hon inte. Så hon sitter där, bredvid Isak, och försöker hålla koll på alla sina kroppsdelar. Det är inte särskilt lätt.

”Har du hört vad det står på väggen idag, Merel?”

Man vet aldrig helt var man har Isak. Merel antog att om någonting var off limits i just den här konversationen borde det vara revolutionen, men tydligen inte. Vad borde hon svara? Borde hon ha hört eller inte?

”Nej”, bestämmer hon sig för, ”vad är det nu?”

”Man ska ha på sig vad man vill imorgon”, svarar Isak. ”Men jag vet inte om nån kommer göra det.”

”Jag kommer nog göra det”, säger Alexandra. ”Kul när det händer nåt. Du då, Merel?”

Alexandra sa precis hennes namn. Det går som en blixt från huvudet enda ner till fötterna och bänken gungar till. Alexandra sa hennes namn och dessutom sa hon det rätt. Det blir varmt i hela kroppen och hon vet inte vart hon ska ta vägen.

”Hallå Merel, försvann du?”

Shit, hon har inte svarat på frågan. Vad var frågan? Om revolutionen, just det. Men hur ska hon kunna säga något alls? Nu har Alexandra sagt hennes namn två gånger! Men hon måste samla ihop sig och svara nu, hon måste!

”Jag tror det”, får hon fram. ”Låter kul.”

”Vad ska du ha då?” frågar Isak.

”Nån fin klänning tänkte jag. Men jag vet inte.”

”Det ser jag fram emot”, säger Alexandra och världen kränger. Merel måste ta tag i bänken för att vara säker på att jo, det här händer. Och såklart väljer färdtjänstchauffören exakt det ögonblicket att ringa och säga att han är utanför.

”Ses imorgon”, säger Merel och reser sig upp. Benen är ostadiga och hon vinglar till innan hon får ordning på dem.

”Oj, är du okej?” frågar Alexandra.

”Ingen fara”, mumlar hon, ”reste mig för snabbt bara.”

Hon skyndar genom korridoren och ut till bilen. I huvudet hör hon Alexandras varma röst om och om igen. Hon måste ha sett ut som en idiot, men det spelar ingen roll. Hon får väl hitta på nån bra förklaring till Isak imorgon.

Rubriklåt: Relay med Fiona Apple, som jag påmindes om nu

 

Haj haj snart ska jag fanimej arbeta! Ansträngande tycker jag personligen. Men också kul! Och igår arbetade jag också, fast då med skriv med Lilla som vanligt. Det är vår onsdagsgrej faktsikt. Jag skrev jättesorgliga och jättefina saker ("varför hamnar jag alltid hääär när jag skriveeeer!") och hon slet med sitt berg av diktat, och mellan varven fick vi veta extreeeemt upprörande saker så jag skrek i högan sky. "Jag haaaatar henne! Om jag någonsin träffar henne ska jag...vara jättesnäll mot henne och tänka att jag hatar henne!" valid Emma. Men när jag skrivit klart mitt slöjdkapitel kom Onna! Hon och Stella hade magsnack som fellow magkaosare och vi lyssnade på en massa mord för det var vår plan för aftonen. Vi blev upprörda över morden såklart, funderade på varför man skulle vilja vara ihop med en gurka (gott ju) och lite annat sånt trams. Stella gjorde soppa amamam, men stackars onna fick äta sin magkatarr-mat. Hon måste bli frisk snart I can not deal och då är det inte ens jag som är sjuk bläää. Vi läste sen upprörande tweets och rantade om dem i en god halvtimme, as one should, och när Onna åkt hem var det peak chill i några timmar. Leo somnade och sov från 21-00 ungefär, rimligt, och jag och Stella färgade om mitt dumma hår. Så nu är det lila igen woohoo! Och när Stella somnat och Leo vaknat åt vi kvällsmackor och pratade om djuuuupa saker som past lives, mina tonårstrauman, att bryta kontakten med folk och sånt. Det var fint och bra. Och innan jag går och äter lunch ska jag bjuda på hur rimlig min tjeja är:

"Det är så synd att barn inte får dricka. De vore så roliga om de var fulla!"

Mkt mkt valid av min störda tjeja. Så, nu är ni up to speed med mitt liv!

Halloj! Min blogg har inte funkat förrän nu ikväll, för jag var 1 st fuckup, så jag ska nu bara berätta om min gårdag (tisdag) i detta inlägg. Det är för att jag faktiskt gjorde något! Jag åkte till Odenplan och mötte Linus och vi åt på max. Jag åt en fiskajävel så jag mådde utmärkt. Vi catchade up och pratade om en massa känslor vi har, stressploster (mentala alltså, finns inga ploster för stress) och en massa annat. Vi tog oss sen mödosamt genom slasket (skrev först slasken men det är ju sopor lol) till en irländsk pub för lite vin / cider och prat om hur vi var för länge sen, vad man får bli arg över (inte särskilt mycket anser jag) och vad jag gjorde på subway 2015 (det var ett stort mysterium). Men sen var det dags för standup! Bokstavligen, för vi stod upp hela tiden. Om min kropp kan stå upp så länge: Näääeeee men ändån. Vi hade det utmärkt och skrattade åt rubriken (så jävla sant), att det finns små Stefan nu, "den här gurkan beter sig inte som jag vill", att himlen borde byta namn till Jönköping för det är bara de som får plats där och en massa annat som komikerna sa. Det var kul och festligt sådär en tisdag, och min kropp höll nästan ändå! Vi åkte hem (var för sig alltså) och sen chillade vi mest, men Leo kom hem mitt i natten för Manja hade åkt till akuten med njursten. Never a dull moment i detta hushåll alltså och då ligger vi alla mest ner lol. Så det var mitt tisdagsäventyr, som var riktigt nice förutom då allt stå och gå. Jag hatar att stå och gå lol. Nä kanske inte men lite lagom hatar jag det. Men med det sagt, godnatt! Eller kanske inte, jag kanske kör dagens inlägg innan jag somnar. Vi får ser.

Rubriklåt: Come over med Noah Kahan, av absolut ingen anledning förutom vibes

 

Haj från mitt jättetråkiga liiiv! Jag kan ha sagt att vi skulle på fest i lördags, men...det bidde inget. Stella orkade inte så vi stannade hemma. Men vi hade gosligt mellomys istället, eller ja själva mellon var så tråkig att jag höll på att dö tråkdöden men ändååå. Jag, Oliver och Henrik hade twitterfest i alla fall. Och ja, de två senaste dagarna...Leo har kommit hem, vi har sovit, vi har sett och lyssnat på fruktansvärda saker (av detta mådde jag: obra) och mest har allt varit rätt jävla tråkigt. Tur att jag ska iväg imorgon och träffa någon annan än de jag bor med. När gjorde jag det senast egentligen? Det var länge sen va? Alltså om det var pandemi nu istället hade jag fan kunnat karantäna järnet det gör jag ju redan! I already made this point huh. Men ja, detta var ett litet hej, vi vill ju inte ha nattens kaoset längst upp på sidan. Så det var allt från min soffa, ses imorgon kanske!

Jag läste vår messengerkonversation nu i natt. Det var väl dumt, men nu blev det så. Visserligen var den ganska bristfällig, för det mesta fanns på sms, men ändå. Jag mår som jag förtjänar. Det är en väldigt liten flisa av det som var vi, men det jag såg mest var detta: Jag var mycket mer rationell än jag minns det. Jag var kaos en massa av tiden men rätt många meddelanden är jag som sätter gränser. ...och sen ber om ursäkt för det.

 

Problemet med oss var att vi såg världen helt olika. Du var inte intresserad av mitt sätt att se på världen och tvärtom. "Forever isn't very fascinating to me", skrev jag till dig. Och precis så är det, och var då. Jag älskade dig på ett sätt du inte ville höra talas om. Det tog hela mitt fokus. Ditt fokus var alltid på tusentals saker. Men jag var din, helhjärtat. Jag var redo att ge upp allt och just därför kunde vi aldrig fungera. Du skulle förmodligen ha kunnat älska mig helt om jag inte gav upp allt för dig. Well, så går det när man dejtar en instabil 21-åring. Och det är så mycket jag vill be om ursäkt för. Jag borde aldrig ha bett dig att prata engelska med mig. Det är inte okej alls. Och jag borde inte ha klängt mig fast på dig som jag gjorde. Det var fucked up. Och jag är inte den personen längre. I min relation är jag trygg och lugn och varm. Och jag skrev en bok. Jag vet inte om du har sett det, förmodligen inte. Men du skulle nog bli hype om du visste det.

 

Det finns mycket jag har varit arg på dig för. Ganska mycket har jag föraktat dig för, kan jag vara ärlig och säga. Jag läste ditt sista meddelande och jag hade glömt att du skrev att du tyckte att jag blev manipulerad av 90 % av alla jag kände. Det var bara något du sa i affekt men what the fuck. Och ändå vill jag att du ska veta att jag inte hatar dig. Och jag vill att du inte ska hata mig. Det är själviskt men jag vill att du ska minnas mig som något fint. Middagar på lilla torg, gitarr och sång, långa morgnar, skratt och inspiration. Eller riktigt bra sex, det räcker. Och när jag tänker på det kan jag inte låta bli att tänka på vad K sa. Det måste vara något han hittat på, tänker jag. Men om så inte är fallet så ber jag om ursäkt för allt jag eventuellt kan ha gjort. Det är en lame jävla ursäkt men jag vet inte bättre.

 

Jag hoppas att du har det bra. Att du njuter av livet och av din vardag. Att du är med dina barn så mycket som möjligt. Jag önskar att jag visste vad de hette. Och jag önskar att vi inte slutade som vi gjorde. Men nu har det gått sex år sen vi hördes. Det sista i vår konversation är att jag säger "seriously what are you talking about" och det får jag aldrig veta. Med det ska jag sova. Vi kommer aldrig att höras igen. Jag kanske är blockad, vem vet. Jag sakanr dig fortfarande ibland. Det önskar jag att du visste.

Rubriklåt: Estranged med the ting tings, en mörk och sick låt som jag påmindes om igår

 

Haj haj från dag-memma! Jag tänkte blogga i natt men var så fucking trött så det bidde inget. Och det var för att jag, faktiskt, tog mig upp igår! Både jag och Stella vaknade när Leo åkte till terapin, så jag kunde äta frukost och sånt innan jag åkte till stan woop. Där mötte jag en nyterapiad Leo och vi skrivfikade på espresso house. Först var det mest trösta efter terapi-fika (saknar inte terapi kände jag lol) och jag trodde inte att jag skulle ha något att skriva alls, men jodå! Det blev ordentligt med skriv faktiskt! De fick simma och jag råkade hitta på en ny karaktär, med hjälp av Leo. Att ha tre huvudpersoner gör fan att karaktärerna blir så jävla övermånga. Övermånga är inte ett ord men det borde va det.

 

Jag åkte hem (Leo åkte till en kompis så hon är borta över helgen) och hade såklart en episk nap, men sen var det kriiis. Vi fick vår mat från mathem, men! De hade glömt våra snacks och Stellas monster! Hon hade hållit sig flytande enbart med att hon skulle få monster, så hon höll på att totalt bryta ihop. "Men du, har de inte monster på pressbyrån? Vi kan köpa från uber eats!" sa jag då. Vi borde fan låsas in men jodå, vi köpte monster och snacks på uber eats lol. Men vi hade en mysig kväll sen med kitza, skratt åt tramsiga saker och podd. Det blev inte ett så bra avsnitt men ajaaaaa. Så äre ibland. Och sen har vi sovit och drällt och sånt, och Stella sover i detta nu. Hon sover och jag dräller, it makes sense. Somehow ska vi ta oss till ett partaj ikväll. Huuur ska det gååå :( ingen vet!

Rubriklåt: Plötsligt och långsamt med Marit Bergman, från veckans cirkelskiva och en otrolig låt

 

haj mitt i natten! Jag skulle lägga mig i tid men det bidde inte så wooops. Men jag mååååste upp imorgooon! För såhär, nä, vi kom inte iväg idag för skriv. Det giiick inte. Så vi låg döda hela dagen och det sög. Men på kvällen stekte vi hamburgare och jag fick använda min nya stekpinsett! Det var jääääättesvårt och jag skrek i högan sky nästan jämt. Det visade sig också att hamburgerbröden var mögliga väl kämpat. Vi hade dock vanligt bröd så det gjorde inget. Vi åt och lyssnade på dagens absurda mord-avsnitt, som fick oss att skrika högt av chock flera gånger. Vi skrattade sen ihjäl oss åt "du har ett konstigt efternamn och är säkert ful" (det var inte från avsnittet men det var absurt!) och hade det bra, handlade mat och sånt jox, och sen på sen-kvällen har jag pratat med olika människor om mer eller mindre jättedeprimerande saker. Det är inte lätt här i världen men vi kämpar fan på! Sherlock och Leo snarkar ikapp just nu. Inte Stella dock. Detta ville ni veta I know it. Så, allt från idag, nu mååååste jag sova!

Rubriklåt: I'm going home med pat the bunny, för jag har researchat om sobriety idag och den handlar lite om dä woop

 

Haj från natten! Här ligger jag som en liten potatis och ska sova. Jag är såååå tröööött men också hungrig blä. Jag borde verkligen äta på natten men nope två måltider om dagen räcker anser jag. Det gör det inte men jajaaa. Och jag ska berätta lite om vad som har hänt sen sist. Ska vi köra en punktlista mayhaps? Ja det gör vi. Detta har hänt:

-Jag och Leo försökte åka iväg för skriv igår, men det gick inte för Leos käpp försvann och därför missade vi färdisen. Blä.

-Vi hade en jättegoslig te och mackor-stund igår natt där vi till exempel pratade om prince. "He's been dead for seven years, that's a long ass time to be dead" sa jag om det. What.

-Jag har flippat totalt och fullkomligt över att både florence och post malone ska gästa på taylors nya skiva. Det kommer inte gåååå det är för myckeeeet!

-Idag skrev jag med Lilla när hon jobbade hemma. Det är så myyysligt! Särskilt när Stella och Leo satt i andra rummet och åt lunch och lyssnade på ett mord. Bästa livet. Och jag skrev ett kapitel där mina karaktärer spårar som vanligt.

-Jag har tvättat två maskiner idaaag så det gick från en full tvättkorg till en typ tom tvättkorg! Det var drömmen!

-Jag har skrivit ett poddmanus idag också jävla king är jag. Om nykterhet och låtskrivande och sånt handlar det.

-Vi har tittat på mushmushmush (Sveriges mästerkock) och och försökt lära oss vilka alla är. En kille har vi döpt till "kött i bröd". Men ingen är snygg i år rip :(

-Så det har varit ganska produktivt fast inget har hänt typ? Livet va. Men imorgon ska vi fan ta oss iväg och skriva dammit!

Haj från natten! Jag måste fan sova, men jag måste också blåååga. Många saker man måste göra i detta liv. Och igår efter blogget åkte jag och Stellibelli till Kista och hängde med hennes mor. Vi åt på brödernas som vi brukar (det är aldrig någon där när vi kommer dit, undrar när de stänger) och pratade om vad som hänt, hur Stella har det i skolan och annat jox. Jag försökte till exempel hypa upp Anja till att spela canasta för det är det bästa spelet of all time! Hon sa att hon inte visste vad det var och jag ba... ingen aning. Går ju inte att förklara! Men ja, vi köpte godis och åkte hem, och på kvällen läste jag hp och Leo och Emma Black hängde en stund. Kul för dem.

 

idag sov jag lääänge, men sen hade jag och Robert näst sista pottersnacket ever. Rubriken var min beskrivning av hur Harry ber om hjälp med sista horcruxen lol. Vi pratade om en massa action, att Rowling typ skiter i vilket nu, getbrorsan och en massa annat. Och sen har dagen bara gått, med en jävla massa ångest. Blääää hatar ångest det är så töntigt. Det mest intressanta ikväll är att jag försökte städa badrummet, och det gick ju, men jag lyckades välta ner tandborstmuggen i kattlådan. Sååå leos tandborste dog, min också men den kunde byta huvud. Det är väl kämpat av mig japp. Min bettskena överlevde men hamnade på golvet bakom så vill ändå sanera den lite, så nu ska jag sova utan bettis. Det var inte igår jag gjorde det. Det blir spannend. Men ja det var allt från mitt miniliv, hajdå!

Rubriklåt: Famous last words med my chemical romance, som vi hörde igår och den har så fina tonårsminnen

 

Haj haj från ångma! Jag har konstig ång och det är tramsigt men jag ska skärpa mig snart för vi ska på liten utflykt. Och igår var vi på rågsved-äventyr! Vi är jag och Leo, för Stella orkade inte :( men ja vi åkte dit och där väntade såklart Onna och Uni. Vi fixade pizzakit (eller nä inte jag lol) och lyssnade på musik och babblade. Leo märkte att Laleh är amazing (det är hon) och Uni sa, när vi pratade om EB och jag bad om ursäkt för oklarheter, "du är ju inte de nförsta jag träffar som är ett system liksom." brb ska gråta av glädje forever and ever.

 

Sen var det mellotime! Det var så tråkigt att jag höll på att kräkas av tråk, men lyckligtvis fick vi Onnas eminenta apilsintryffelkaka. Den var såååå gooood! Hon kunde knappt äta av den :( Onna måste bli frisk nuuu det här är ett hatbrott! Men ja mellot var tråkigt som jag sa, men Björn var okej, och vi hade kul och pratade igenom allt. Så mysligt! Och efter lite mer babbel och häng åkte vi hem, och Stella och jag poddade. Fast det sjukaste var att jag kom hem och Stella kokade sylt som en jävla king. Klockan 22:30 en lördag är perfekt syltkokningstid uppenbarligen. Men ja det blev ett tramsigt och mysigt avsnitt, och sen mådde jag dåååligt och somnade inte förrän 04. Men ja, idag har inget hänt än så länge, men vi ska snart lämna huset. Leo har somnat igen. Hon sover konstant det är imponerande helt ärligt. Har aldrig sett någon sova såhär mycket. Tur att hon inte behöver gå ut i alla fall. Anyway, vi ses imorgon säkert!

Rubriklåt: Säg mig var du står, little jinder-versionen åsyftas

 

I början minns jag att jag glömde bort att du var död. Jag ville ringa dig och fråga var i helvete du höll hus. Jag mindes tydligt hur du var och tyckte att en så livlig person inte kunde dö, att du var så mycket liv.

 

Och nu har det blivit precis tvärtom. Jag har glömt att du levde. Jag har inte glömt vem du var, men jag insåg igår att jag inte kom ihåg att du var. Att du var en person jag kunde höra av mig till. Att du fanns i mitt liv och brydde dig om mig. Att du, om du levde nu, skulle vara någon jag stod nära. Jag glömde på riktigt bort det. Och det är ett sånt jävla stort svek för det betyder ju att jag inte sörger dig längre? Om jag inte minns att du fanns, då saknar jag ju dig inte? Och jag kan inte förstå att tid går och det blir längre sen du försvann. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Nu är det ingen som minns little jinders version av säg mig var du står, som du lyssnade på på repeat. Carola och Zara Larsson gjorde en ny version som helt eclipsed den. Den tror jag inte att du hann höra. Vilken låt hade du lyssnat på nu? Jag kan inte räkna ut det. Och jag får aldrig veta. men jag måste påminna mig själv om att jo, du fanns visst. Du var vid liv och frisk och en person jag räknade som nära. Det får jag inte glömma bort igen.

När fan var sist jag hade en engelsk rubrik som inte var en låt? Har det ens hänt detta decennium? Jag tror typ inte det lol! Men det är det absolut bästa som sagts i kafferepet, vill ha det broderat tack. Och ja, jag ska blåga nu innan vi ska åka mot Rågsved. Igår var inte en så kul dag, för jag var ett jävla åskmoln hela dagen. Har varit så otroligt lättirriterad lately och förstår inte varför, liksom vad är jag så sur på? Oklart beteende. Men på kvällen gjorde Stella en goood apelsin-kyckling amamam och vi hade det mysigt med kafferepet och mystisk choklad som Leo hade fått. "Den smakar tvål, fast ändå gott, fast ändå tvål!" sa jag om den. Jag verkar nu vara den enda som vill äta upp chokladen meeen jag klagar: inte. Sen har jag läst en massa i gamla messengerkonversationer och Leo har jobbat, vänta har jag sagt vad hon gör nu? Om inte så jobbar hon på en tarot-linje och det är så jääävla mysigt att höra henne prata med folk på linjen. Hon är så näll mot dem och alla vill bara fråga om kärlek lol. Men liksom det är en helt annan värld, plötsligt påminns jag om att folk faktiskt ringer en tarot-linje och pratar med folk där. I mean why not? Jag hade säkert drivits till det när jag var ihop med C om jag var lagd åt det hållet. Ajaaaa, det var allt från memmas lilla liv, nu ska jag strax lämna huset fuck yeah! I need it!

Ja vi kör en vända till, men sen får det va. Och ja det är februari men vadå, vi är väl överens om att året började en vecka sent i år eller? Så nu får ni läsa om min ungdoms dagar, aka Emma bashar sin framtida syrra hela texten.

 

Januari

Eller ”ena foten i garderoben”

 

Jag är alldeles för trött för det här. Visserligen är jag hype efter teaterpjäsen vi precis såg, som jag verkligen älskade, men dagen har varit alldeles för lång. Jag känner för få här och de jag känner är inte direkt mina favoritmänniskor heller. Därför är det skönt, trots tröttheten, att L har dykt upp för att hälsa på. Han är också i Stockholm den här helgen, men bor på ett annat hotell och är med en annan organisation.

”Jag var så taggad på att det skulle vara blåbärspaj till efterrätt!” berättar han.

”Oj, gillar du blåbärspaj så mycket?”

”Det var ju det…”, säger han och skrattar. ”Jag kom på när jag började äta att jag inte ens gillar blåbärspaj!”

Det här är varför jag både älskar och irriterar mig på L. Varför är han så taggad på en efterrätt han inte ens vet om han gillar? Hur går tankarna där?

Vi går in på mitt och S:s rum. Efter en lång dag med konstant prat runt mig är tystnaden på rummet en genuin gudagåva… eller ja det känns så.

”J och P kommer in en stund”, säger S som står i dörröppningen.

”Nej”, säger jag bestämt, ”jag orkar inte.”

S ignorerar mig fullständigt och släpper in J och P i rummet.

”Nej”, upprepar jag, ”jag vill inte att de kommer hit!”

Ingen låtsas om att jag sa något. Plötsligt sitter S, J och P på sängen och pratar i mun på varandra. I mitt rum. Jag har ingenstans whatsoever att ta vägen. Jag är otrevlig, det vet jag, men jag orkar inte lyssna på småtjejer som pladdrar i öronen på mig. Hur orkar de ens hålla igång energin såhär efter en så lång dag? Vill de inte vila? Och om de nu inte vill vila, kan de inte gå och låta någon annanstans än i min säng?

”Jag kom ut ur garderoben!” ropar S och en dörr stängs. L förklarar att garderoben i rummet är så pass stor att man kan gå in i den.

”Det ska jag också göra”, säger han och jag hör hur han går in i garderoben.

”Okej, ska du komma ut också då eller?”

”Nej.”

Okej, han ska tydligen hålla på. Han har säkert en tanke han vill tänka klart där inne eller något. Jag försöker delta i umgänget en stund, men jag orkar verkligen inte vara trevlig, så till slut går jag fram till garderoben.

”Nu får du komma ut!”

”Nej. Du hatar mig.”

Först förstår jag ingenting. Sen minns jag att jag, bara för en stund sedan, på skämt sa att jag hatade honom. Jag suckar.

”Nej, din jävla idiot, klart jag inte gör. Jag älskar dig. Kom ut nu.”

”Det gör du inte alls.”

Jag vet att jag borde låta honom hållas. Någon gång måste han ju komma ut, liksom. Men paniken slår till, den jag nästan aldrig känner längre. Så jag öppnar garderobsdörren och tar ett steg in. Eller ja, jag försöker, men bara ena foten får plats.

”Golvet kanske går sönder nu”, säger L och ja, det känns rätt instabilt. Jag lägger all vikt på vänster fot istället.

”På riktigt”, säger jag, ”jag hatar inte dig. Jag älskar dig. Det vet du. Kom ut.”

”Nej, det är trevligt här.”

Och sådär står vi. Min vänsterfot gör ont av att bära all min vikt så länge och min rumpa råkar stöta till dörren hela tiden så att den öppnas. Jag vet knappt vad vi gör. Försöker jag övertala honom att jag faktiskt bryr mig om honom eller undviker jag bara att umgås med de andra? Står han där inne för att manipulera mig eller vill han bara stå där? Varför i helvete skulle han vilja det? Hälften av mig har panik och den andra hälften förstår ingenting alls.

Till slut kommer han ut i alla fall. J och P går äntligen och lägger sig och jag får prata med L och S.

”Jag åker samma tåg som du imorgon”, säger L. ”Vi kan sitta i bistron och prata om du vill?”

”Jag sitter bredvid R, så vi har sagt att vi ska prata på vägen.”

Effekten märks direkt. L blir tyst och snart går han. Jag frågar om han är sur, men han säger nej. Jag vet att han ljuger. Dagen efter bevisar han det genom att inte säga ett ord till mig på vägen från tåget i Nässjö. Å, som möter mig på stationen, undrar vad L:s problem är. Jag undrar snarare vad mitt eget problem är, som låter min kompis hålla på såhär. Jag är alldeles för trött på det här.

Rubriklåt: Mourning med post malone, som vi hörde igår när vi gjorde pannkakor

 

Haj från natten! Jag hade tänkt blogga i eftermiddags typ men ajaaaa det händer ändå inte så mycket. Förutom pannkakor! Det gjorde vi igår och det var life. Leo gjorde smet och Stella stekte, trots att båda höll på att kollapsa av trötthet. Jag sprang runt och var behjälplig (faktiskt), och det var så goooootttttt. Vad har mer hänt? Leo har jobbat mycket på sin tarot-linje, så det är coolt, vi har sovit ihjäl oss, förutom Stella som var i skolan och en massa sånt idag. Annars är det roligaste igår när vi skulle handla och Stella skrek om att hon var tvungen att köpa mat och det gååår inte för hon är bara en liten korv, har samhället inte tänkt på det? Vi höll på och bröla om det en stund och sen när vi hittade ett recept tappade jag det helt över att det innehöll risvinäger och att Stella äger risvinäger. Hon gick och hämtade den så jag skulle få se att hon talade sanning. Det är svårt att förklara men vi skrattade otroligt mycket åt det. Och ja det är nog allt? Tror jag? Det är inte så spannend att leva men jag mår helt okej. Godnatt!