am I supposed to apologize?
för april är nästan slut!
idag är en bra dag och hör sen! (inte för att jag fick några protester, men aja) började den med god frukost och allmänt ingentingande för att sen åka och köpa ben till mitt skrivbord.
för att ni ska förstå hur coolt detta är ska jag berätta sagan om mitt rum i sin helhet. När vi flyttade hit, hösten-03, inredde vi mitt rum. då var jag alltså nio år. i slutet av 2009, då jag alltså var 15 år, ändrades någonting härinne (vi kanske flyttade någon möbel, what do I know, men ni fattar). vi målade om, möblerade om, bytte skrivbord och satte in en fåtölj. jag rev tapeter för glatta livet för att kunna skriva citat på mina garderobsdörrar.
sen...hände...ingenting. skrivbordet, som varit en nödlösning, stod kvar. garderobsdörrarna står kvar i det misshandlade skick jag lämnade dem i. nu är det, som ni vet, våren 2012. Och nu satte vi in det nya bordet. nu. fattar ni hur skönt det är eller? nu kan julia (älskade syntsak) stå på skrivbordet och man slipper sitta i sängen och spela (hon stod i fönstret). nästa projekt blir att få bort all skit från min säng (la allt som stod på skrivbordet där) och framför allt montera upp min pringles-samling igen. vet ni hur många det har blivit? det visste nemligen inte jag. trodde väl det var högst 15. det var...28. say whaaaat?:o
har också hunnit fika och ha djupa samtal med min kära mor. "det är ju tur att vi har den här diskutionen och inte någon av alla andra diskutioner", sa hon. mycket djupt och sådär. ska ikväll ha grillpremiär i la casa de rävås och inte tänka på att det är valborg imorgon. nej sånt håller vi oss inte med!:D
and I heard your voice, as clear as day
Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men det har regnat fint idag. Jag var i detta regn och fikade med Maria, deeptalkade och sjöng somebody that I used to know och some die young lite överallt. sen åkte jag också och såg lundaspexarnas spex (vad annars, lundaspexarnas...gudstjänst? det var det första jag kom på...eh whatever) med mor. där fick vi i oss blivande lassiker som "du ska inte tro det blir världskrig, ifall inte någon sätter fart" och annat fint. de hade sångskills, spexarna. det vill jag lova. men nu är jag mest trött som en anka och orkar inte ha flera timmars existens till innan sömn. lät ju muntert!:D
mina rubriker är för djupa och sånt håller vi oss fan inte med (fast det är ju just det vi gör, men aa)
ja idag har jag först haft kör, och sen kuhi ("varför gör ingen någonting?" "vi har kulturhistoria." "jaha, såklart. hur kunde jag tro nåt annat.") för att sedan ha körkonsert på gården. Jag och Anna (som i anna, inte som i ana, hon stod någon helt annan stans bland sina altkompisar...varför jag kände att jag behövde förtydliga detta är en gåta men det gjorde jag) förfsade oss över namnen folk hade. typ haralt och albert. whaat. ;)
sen hade jag lunch där Aron makade sense hela tiden, men det fattade inte jag. förutom en gång, för då makade han ingen sense alls utan fick sigenare i en bok till tyska skådespelare. då...slog agnes mig. jag förstår fortfarande inte vad hon slog mig för? hon verkade nemligen som om hon förstod vad han menade. men hur fan skulle det gå till, när han inte själv förstod det? nu vet jag att agnes inte längre följer denna blogg, men om hon skulle råka läsa detta kan hon gärna förklara...för jag förstår inte vad jag gjorde för fel?
aaanyway...nej vad är detta. byt låt emma! tack emma. aja, sen gick vi och såg någon teater om droger. så kan det va. jag berättade för alla att tidelag var lagligt i sverige, för det tyckte jag att alla borde veta. det var faktiskt inte så obehagligt som det låter. bara nästan. xD sen hade jag matte, och försökte få tag på tobias för ingemar är i 40minutersläge av någon anledning. men sen har jag suttit här, ätit popcorn, druckit påskmust och pratat med mig själv. man kommer inte fram till så mycket, kom jag fram till. men nu ska jag gå härifrån, alltså rent bildligt talat!
and a thought just hits me about us
jag mobbar inte folk, jag bara skrattar åt dem
Ja, idag började dagen ganska sämst. mådde ganska dåligt på gemun och idrotten, då jag faktiskt tränade ordentligt för en gångs skull. eller försökte. åt sen lunch och hade svenska, av någon anledning. vi hade sen ingen historia så jag, elin och linus gick och åt pizza bara för att vi är impulsiva. eller jag var sällskapshora, för jag var icke hungrig. vi analyserade linus personlighet bland annat, och kom fram till att följande konversationsmodell faktiskt stämmer:
linus: vad roligt detta ska bli!
jag eller någon: ska det?
linus: nej, det ska bli hemskt!
obs: ingen överdrift. xD vi pratade också om folks utseende, efternamn, matchmaking och annat kul. jag höll mig nästan ickeobsessande! yay me!
sen var det körrep där jag stiftade bekantskap med en random tjej vid namn ylva och hennes kompis, for no aparent reason. trevligt.:) kom sen hem, åt laxburgare (faktiskt helt okay) och sitter nu och läser och tar det lugnt. ska nog stirra surt på mitt piano en stund nu. I do that a lot.;) rubriken är för övrigt från syster.:)
cut the headline, seriously
om man bortser från det man inte kan bortse från, så är det ganska trevligt
sen hade jag håla med Vera, Sara och Josefine. mycket trevligt. hade kort spanska, gick omkring och är nu hemma. ska äta snart. trevligt.
after the sound of an angry cat
men, vi ska säga nåt positivt tycker jag! vi kan säga att tatiana är bäst som ger mig choklad helt oprovocerat, och att jag åtminstonne (stavas hur, egentligen?) inte är ensam i min situation. det är ju kul. eller egentligen inte alls men ändå kul på nåt sätt. så, jag ska imorgon bege mig till skolan och se glad ut. vet ni hur jag ska lyckas med att se glad ut? jo, det ska ni få veta, jag ska vara glad! ja, god damn it, det ska jag vara. för såhär kan det ju inte vara heller. sådetså!
känslor blir gamla så fort nu för tiden
har frukosttalk vilket blir mycket fint
fuckar up tidningsprojektet massa
känner mig fortfarande massa stark
får höra att jag möjligen kan få vg i matte b, så jävla crazy
går till lunch
är en dum, korkad, efterbliven masochist
känner mig...mindre stark
håller ihop
äter, faktiskt
har svenska
fuckar inte up tidningsprojektet lika mycket tror jag
ska se film från konserten sen av någon mindre relevant anledning
ska sen ha gitarr, fml-varning på det
ska sen också ha sång
ska känna mig stark
ska vara stark
ska träna upp självdiciplin
men just nu känner jag mig mest ensam
så kan det va
aja, nu ska jag sluta blogga, hejdå eller nåt.
the glimmer of hope
surprise surprise: jag mår bra idag också! så kan det gå. jag har varit på habplan på synenheten, vad man nu ska ha det till, och där kommit fram till att jag är cool. det skiljer sig markant från förra året då jag mest ville hänga mig eller nåt. xD
Sen var det bara att åka till jolanta, för att sedan åka till skolan och ha sångkonsert. där umgicks jag en massa med Elin och vi hann behandla diverse mer eller mindre uttjatade ämnen och skapa mitt framtida yrke: sällskapshora. vad det är? det är när man får betalt för att roa folk. låter misstänkt likt en ledsagare, tycker jag då. men aa. xD vi gick och åt (fast jag åt inte men det är det väl ändå ingen som bryr sig om hoppas jag) och sen var det alltså konsert. jag blev inte nöjd, alls, men så kan det va så kan det va. så ja, jag mår bra. saker ordnar sig inte, egentligen, men jag känner mig ändå lite säkrare på mitt liv än innan och inte lika djupt nere. imorgon kan detta ändras och det är jag medveten om, men det tar vi då tycker ni inte?:) nu ska jag väl gå och sova tror jag, så jag orkar upp till en skoldag imorgon. godnatt!
positiva afirmationer eller bara förnekelse? ingen som vet...
vad är det som är så konstigt, undrar ni? Jo, detta; min dag är riktigt bra idag! har väl inte gjort något speciellt. pang prego, mat, dialektmysterier, familj. men jag har varit på bra humör nu i flera timmar i sträck. min teori är att jag ju har lagt en mur av lördag mellan mig själv och vardagen. då får jag ju för mig att allt kommer bli bra. detta är förstås lögn och förbannad dikt (var kommer den referensen från?), men ändå liksom. ganska trevligt. imorgon blir det sångkonsert, for better and for worce, så då får vi se vad som händer (antagligen ingenting, det brukar vara så). nåja...dagens råd från mig till er: kolla vad du äter om du har sår i munnjipan. saker med tomat och apelsinjuice är no no. tydligen. xD
you didn´t have to cut me out...
...til now, that is. idag och igår vaknade jag med låten i rubriken snurrande i huvudet, oberoende av vad jag drömt (helt andra saker idag) och en känsla av lätt undergång i magtrakten. sen orkar jag mer ju längre dagen går, i takt med att jag lyckas lura mig själv att allt kommer gå bra. det är faktiskt väldigt lätt. man målar bara upp en bild av något fint skeende, och så tror man plötsligt det är sant och bara strålar. detta är faktiskt sant. pinsamt, men sant. nåja...som jag sa imorse "det är söndag. det är måndag imorgon. det var min första tanke.". ja, måndag imorgon, sångkonsert. men nu påskkaninchoklad och bokläsning. I like it somewhat after all. :)
inga sånna där fyndiga rubriker
Idag...har jag inte gjort så mycket. eller jo sen, men först satt jag mest här. men sen såg jag pexet, där min kära kusin spelade trumpet och folk var duktiga och sånt. nu så äter jag chips och lyssnar pang prego. masochist? skulle jag? fuuuuck no. ...fast jo. så kan det va, så kan det va. nu ska jag fortsätta vara masochist, så godnatt kära ni!
this was the one situation I wanted most to avoid
Allt är trots allt inte helvetiskt. Det finns Linus till exempel, som är "det lugna i stormen" och säger åt mig att adera eld till akoset på vilket jag svarar "I´ll set the bitch on fire!" (vem "the bitch" är är oklart). det finns min fantastiska pappa som uttalar sig med "det är lättare att kämpa mot hela världen om man har ett glas coca-cola i närheten" och dialogen nedan.
jag ska gå till skolan.
pappa: lycka till idag.
jag: tack
pappa: med både provet och livet.
jag: mest livet...
pappa: ja. hejdå.
jag: hejdå (går ut)
pappa: tröstäta ikväll!
<33333
så kan det va, så kan det va
just give me a number instead of my name
jag sitter helt lugnt och inväntar lektion när jag hör:
"det var en blind tjej som spelade gitarr. Då sa Per att hon kunde alla ackord, men inte c. haha!"
jag gick fram och sa "I´m right here. hi!"
de blev rädda. xD
idaaag
har jag spelat gitarr inför publik!
Jag har också sjungit britney spears inför sagda publik
jag har också insett att någon läser denna blogg, vilket jag gör ibland, bara sådär...så hej alla random människor som läser detta! säg gärna hej så jag vet att ni gjorde det!:)
jag har även velat vara en gitarr (ja, igen... eller snarare fortfarande) och insett att mina stalkerskills är mycket sämre än vad jag låtsas.
jag har förstått att jag har varit bortskämd alldeles för länge, och att jag hade glömt hur det brukade vara. och att jag bannemig inte tänker finna mig i detta fler dagar. hell no.
jag har också pluggat engelska. ...snart. ;)
and how do I know if you´re feeling the same as me? (*facepalm*)
Okay, för att faktiskt berätta om dagen så började vi med ett yberstort projekt i skolan. jag är med frida, patrik och ana verkar det. så det har vi gjort en del med idag och så har vi sett c:s lunchkonsert. de var duktiga som få. jag har också pratat med "halusinationer" vilka var viktor, petter och signe. vi började fundera på vad som skulle hända om jag blev hög. med riktiga halusinationer, alltså. om de skulle vara i ljud då eller vad.;)
här hemma har jag blivit både överraskad och förolämpad av Benjamin, ätit mat, sett när de klippte en film och bakat kladdkaka med min kära pappa eftersom jag hade tråkigt. den är snart klar, och god ska den bli! extra choklad och allt.:) och imorgon är det konseeert, lång dag och sådär. fint kan det bli, vi får se. :)
mitt anspråkslösa förslag
Mitt anspråkslösa förslag
Emma Rävås
Ett drastiskt fel på 2012 är att allt fortfarande är precis som det är. Nu menar jag inte att precis allt ska bli på något annat sätt, då det aldrig hade fungerat i praktiken, men jag anser att en hel del saker borde bli något annat än vad de är. Människan har fastnat i ett synsätt som inte förändrats radikalt på vem vet hur länge. Därför följer här en lista på några saker som borde bli något annat än vad de är:
- Alla de deprimerade borde bli gladare och alla överdrivet positiva borde tagga ner lite.
- Alla borde säga allt de vill säga när de vill säga det istället för att tiga av respekt till andra, rädsla eller annat onödigt.
- Nyttig mat borde bli god och god mat borde bli nyttig. Att detta inte har ordnats är skandalöst.
- Stereotyper, naturkatastrofer och skönhetsideal borde avskaffas en gång för alla eftersom de inte gagnar några och bara är i vägen.
- Obesvarad kärlek borde inte få finnas.
- Alla otrevliga, dryga eller rentav smått psykopatiska människor borde omvända sig innan det är för sent.
- Folk borde få använda precis vilka ord de vill utan att det blir konstig stämning. Med detta menas att man i en seriös text får skriva ordet ”psykopatisk” utan att det drar ner på omdömet.
- Alla borde få ha precis det väder de känner för utan att det påverkar någon annan. Det kan väl inte vara så svårt.
- Slutligen borde varenda människa i hela världen göra vad som känns bäst för sig själv, utan att förstöra för någon annan.
Personligen tycker jag att dessa krav definitivt är uppnåeliga och jag tror att många kommer tycka likadant. Därför föreslår jag att åtminstone några saker ska bli lite annorlunda. Om du kan se något bristande argument i denna text är jag mycket intresserad.
unas preguntas
varför känner man sig som mest ensam när man är precis som alla andra för första gången känns det som?
varför säger läraren "...så att du känner att du är med" när man faktiskt är med?
varför är det bara jag som får lätt panik när saker inte sjöts utifrån en bestämd plan utan bara "kommer som de kommer"?
varför ska det vara tisdag imorgon för?
varför kan jag inte känna en och samma sak för någonting?
varför oroar jag mig för saker som inte händer istället för saker som faktiskt händer?
varför känns det som om klockan är jättemycket?
och så en klassiker, bara för att: varför är allt som det är?
jag tror faktiskt Gud ville nåt med den här dagen...
Så, nu ska jag börja inlägget. Rubriken kanske väckte er nyfikenhet (säger vi) och ja, det är väl lite svårt att förklara. Men vi mixade på ljudtekniken idag och det var egentligen väldigt tråkigt. men. gitarrernaaa. kalla mig tragisk, döm mig, do what you will; men jag älskar dem. och är avundsjuk på dem. jätteavundsjuk. eller det var ju bara en gitarr, rent fysiskt alltså. bara två gitarrstämmsaker. sitter ni och undrar vad grejen är med gitarrerna och vad jag yrar om? ni känner mig clearly inte tillräckligt för att fint lägga ihop två och två. jag bifogar en ledtrådsdialog här:
elin: vi ska nog inte sänka gitarrerna mer. vi ska ju inte förstöra mer för emmas älskling.
emma: you shush! *slå med käpp* fast näe, det ska ni inte!
kom sen hem, har suttit här och sen kom andrasyster (Elvira) och skulle sova i förstasysters säng för hon var sjuk. vi hann dock först skapa ett spel om språkpolisen. "du har sett den sälsynta språkugglan!" well, vi tyckte om idén. om någon annan gör det får vi se. xD
nä nu säger jag som Elvira just sa: godnatt! (fast jag lär ju skriva nåt ikväll)
oh joy!
välkommen till den här världen-amanda svensson (stavar med två s, upptäckte jag! livet blev mycket lättare då. xd)
the real post you were promised...well. I dunno.
en av alla mina stackars sanningar
ingen överdrift
jag skrev en massa romaner
jag sa i princip ingenting
jag skrev det jag inte vågade
ditt namn
och att jag älskade dig
och det försvann, för jag glömde svara.
men detta är ingen dikt
för det är ett blogginlägg
och jag försökte skriva sånger
men alla ackord låter likadant
och alla ord är självömkande
och min pappa lyssnar på offspring
nightwish och manson
tittar på the dark knight
jag får ett namn i mitt huvud
det är inte ditt och det skrämmer mig.
det finns en fördel med att detta inte är en dikt
att jag kan skriva lite vad som helst som faller mig in
men inte vad som helst
för ditt namn, det kan jag inte skriva
och det är synd, för det vill jag nog
det lär jag nog göra varje kväll nu
nu när jag vet att jag kan
nu är ju detta väldigt pretantiöst
och det kanske det får vara också
man borde få säga vad man tänker här i världen
det får man inte, vet ni det?
för då är man pretantiös
eller också är man emo
det är konstigt, för alla tänker ju liknande tankar
nu: till något enklare
fast jag egentligen vill bo i den här känslan
jag har en tendens att göra tvärt emot vad jag känner för
men vi får se
känslan kanske överlever
det får tiden utvisa
nästa inlägg ska bli vanligt
det lovar jag
det ska handla om vardagliga saker
jag lovar iallafall att försöka
tills dess: vi hörs kära ni
kom ihåg att spara när ni har skrivit viktiga ord
de gör så jävla ont att förlora
fast de finns i mitt huvud och det är bra
för en dag ska jag säga dem till dig
på svenska, fast jag inte kan
det ska jag fan göra
någon dag när jag är modig
eller skriva, iallafall
okay, nu går jag
typ
hejdå
sätt ingen tilltro till något jag säger när jag är såhär
eller all tilltro ni har
ni bestämmer
more random emo shit, oh you just love this shit do you not?
in other news så var showen sjukt epic. alla är dumma i huvudet, lärde jag mig. jämförde spyken nu med spyken med pontus tid, och fick en stalker. scary enough. det var lars från srf lundabygden som efter att ha hört mitt förnamn kunde lista: efternamn, mammas namn, när jag är född och vilken skola jag går på. jag har aldrig träffat honom förut. on that note, I shall depart.
vad Emma tänker på idag, typ
Jag hade aldrig tänkt på detta innan, men nu ser jag det överallt. Jag vet hur svårt det kan vara att ta emot kärlek man inte kan hantera, och ändå finner jag mig själv tänkandes "det är ju ändå positiv energi", precis det jag fick höra. Det är ju inte sant. Det är ett krav, en uppfordran. "älska mig så här intensivt". det är inte menat så, det vet jag för jag vet precis vad det handlar om, men det känns så och jag vill inte utsätta någon för den känslan. Jag vill bara vara som vanligt, men jag kan inte för jag kvävs.
Till saken hör att jag är väldigt duktig på att oroa mig. Jag har tränat upp mig väldigt bra och kan freaka ut över nästan vad som helst. Jag vill inte att den oron ska bli en belastning, men samtidigt: vill inte alla bli lite uppskattade? vill inte alla höra ett "är du okay?"? varför blir jag plötsligt närgången och jobbig då? och nej, det är ingen som har sagt till mig att jag är det. förmodligen skulle ingen göra det heller. men jag vill inte kräva av någon att de ska uppskatta mig, för det är bland det värsta man kan bli krävd att göra. Ibland orkar man inte uppskatta folk. därför borde jag ta typ fyra steg tillbaka och inte bry mig så jävla mycket. men jag kan inte för jag är rädd. och det är onödigt, det vet jag, men jag är det. inte lika rädd som jag har varit, långt ifrån, men ändå. jag vill vara där. hela tiden. vara hos. jag får inte det, och ironin i att jag har bytt roll är väldigt tydlig för mig. kärlek är egentligen väldigt bindande, krävande och jobbig. jag vill inte. vill inte vara den jag själv inte kunde hantera; för let´s face it, det kunde jag inte. jag vill inte älska ihjäl någon annan, so to speak. men jag vill få bry mig. vänner får bry sig. visst? men när fan är man vänner egentligen?! hur fan ska jag våga lita på någon som är så fucking långt borta hela tiden och aldrig gör en ansats till någon form av komunikation? Hur jävla motiverande är det? de säger "du har en channs, Emma!" men det kan jag inte ens ta in. det är för många steg bort. jag måste först lära mig vilka som är mina vänner och hur jag vet det. att jag inte får, inte får, inte får kräva uppskattning från någon. för man gör inte så. jag gör det nu också, förresten; mycket manipulativt. det är också fel, och jag har sett det hända. det är inte meningen. det är nog aldrig meningen. ingen vill förstöra någon. men jag ser det i mig själv nu, och jag vägrar bli en sådan människa. ändå vet jag att jag kommer bli det. jag kan inte hjälpa det. för jag vill veta. för jag fucking jävla bryr mig och det ska inte ska inte ska inte vara fel men det är det. det gör ont. jag vill inte bli för någon annan vad någon annan var för mig. men jag vet inte vad jag ska göra...
nothing makes sense today, tjalalalala
lång dag idag. lång är typ bara förnamnet. Började med ensemblerep där mina fingrar värkte (för mycket elgitarr på för kort tid -.-) och jag "kom från originalet". *sigh* låt mig sjunga som jag sjunger, prettyplease. kul när jag får höra det och tea får göra om hur mycket hon vill för att hon måste "skita till det". byta, yesplease? ;)
sen så hade jag idrott då jag och Tatiana gick ut på landet. till verpinge, gick vi. Där lyssnade vi på fågelsången (<33333) och hon var konstigare än vanligt, men det var jättefint. Sen åkte vi tillbaka och hade lunch, och sedan satt jag i något random grupprum och pluggade, såg på när folk gjorde undersökningar och flummade en massa med Aron om en massa konstiga saker. Vi kom fram till att vi båda umgåtts för mycket med viktor, på olika sätt, och att översexuell inte alls är en positiv egenskap (eller jag vet inte om jag lyckades övertyga honom...:s).
Well, sen historia och sen åkte jag till Jolanta. Hon var psykologisk och cool, som vanligt, och sen åkte jag tillbaka till skolan för att träffa Maria igen. hon är så jävla awesome! vi satt på mormors och pratade i två timmar om allt möjligt. hur fint som helst. vi fick veta crazy saker, men tog det med jämnmod och Maria skrev låten i rubriken lite sådär improviserat på väg till bussen. charmigt värre yes. ;) nu borde jag dock lära mig sannolikhet...fml.
typ det sjukaste någonsin
men. jag. vill. inte! jag hatar det, får ångest av tanken, typ snälla någon låt mig slippa? helt seriöst nu alltså, jag vill inte ha sommarlov. sen kan folk vara hur peppande de vill, för sanningen är att det kommer bli två och en halv månads kaaaaooooos och ensamhet och ovisshet och mest tomhet. detta är nästintill ett faktum för vad, may I ask, skulle förändras? hur ska jag kunna förändra någonting? jag gör mitt bästa, goddammit! men tystnaden gör det lite svårt att agera, you know. men idag ska det inte vara tyst. hell no! för är det någonsin tyst omkring moi? svar nej! och det är väl min enda hållpunkt fram till sommaren. sen får vi se. usa först ju, men sen...ja vi får väl se helt enkelt. (aaaaa jag missar upplägget skvallra nu inte! jag hittar fortfarande inte till skammvrån ju!)
growing up, slowly
sen hade vi historia (Emma tycker mycket om bestämda platser, det är fina grejer det, så hon är lite mycket bitter över att de helt plötsligt inte finns längre...mer bestämda historiaplatser till mig tack! lång parantes, jaaa.) och engelska där jag mest flummade med Herman och Elin och Linus (konstig mening men det makade sense i mitt huvud) istället för att jobba. Jag hade också samtal med läraren och hon hade samtalet på engelska med mig! yaaay!
Efter detta var det lunch, och jag insåg någonstans där att den här dagen, rent känslomessigt, var slut. fint sätt att uttrycka det på. xD så jag gick till arbetsrummet och pluggade (faktiskt!!) och sen hade jag spanska och kom hem. Här har jag lagat lax (jag är bäst på att laga lax, alltså.) och lärt mig sannolikhetslära bara lite för sent. men imorgon...då jävlar. I tell you. då skare bli glädje av och hör sen!
ni vill att jag ska älska, men det finns inget unikt i det
Nu har jag haft påskhelg med min älskade Onna! (lagom ironiskt ordval med tanke på rubriken, ajaaaa)
Hon kom alltså hit i torsdags kväll, och i fredags började vi etablera någon slags rutin. Vi gick till konsum, hör och häpna, och sen firade vi påsk hos mormor. Först hade vi dock äggjakt, på vilken jag var awesome och klurade ut hela ledtråden bara sådär! men jaja, hos mormor åt vi och tittade på snabba cash, under vilken jag och Onna utnämnde oss till homies eftersom vi inte ville vara brodrar. så nu hon vara min homie. <33
I lördags skulle vi åkta till malmö, men det blidde inte så så vi åkte till nova istället. där införskaffades det skor till lilla mig (de första vi över huvudtaget såg, hur awesome?) och fikade. Vi såg också på tv på kvällen, vilket var extremt awesome. vi lärde oss då att man borde dela ut höstlöv istället för reklamblad och att bamse har hookat up med brummelisa. så kan det vara...;)
i söndags var vår stora plan att baka chokladbollar, vilket vi också gjorde. sen bestämde vi oss dock för att åka till Agnes och studera när hon bakade en tårta åt Saga, och senare gå på en walk där både Agnes och Onna försökte driva mig över någon slags edge. D_e failade, men Agnes var inne på ett bra spår i ungefär tio sekunder för att sedan faila igen. xD vi fick då också lära oss ett helt nytt sätt att tänka på flyttkartonger och hur länge man egentligen kan lyssna på en låt. På söndagkvällen tränade onna (ja, jag vet) och vi tävlade i så ska det låta vilket de vuxna+onna vann. inte okay! ;)
Igår då, ja då gjorde vi inte så mycket på dagen. Åt pannkakor med Sara, Elvira och Lisa (vilka nu är i budapest! yaaay!) och sen åkte vi och såg min mor sjunga! alltså solosång, på popkollo madam. så jävla hardcore mamma jag har!:D:D hon var riktigt duktig och spelade bas och allt vad det var. helt crazy.:D
idag var Onna på spyken med moi, minsann. Aron konstaterade ganska snabbt att "det finns inga tjocka blinda människor", Tatiana bjöd oss på glass och Elin försökte i vanlig ordning peppa mig (<33). jag och onna sjöng stämmsång med Elisabeth och sen åkte hon hem, och nu sitter jag här. helt slut är jag. har sovit jättedåligt av någon anledning, vaknat och drömt och till och med trott att det ringde på dörren. så jag gick och öppnade mitt i natten eller något. det...var ingen där. xD men jag har drömt en massa konstiga saker, och ska nog sova väldigt tidigt ikväll tänkte jag...;)
and it is easter in the town
Vad ska jag mer häva ur mig idag tro? känner för och bblogga, men vet inte riktigt om vad. Emmy säger nu, eller ska säga, att det inte finns några spöken vilket är hennes motivering för att Jesus aldrig kom tillbaka till livet. ganska vettigt om jag får säga det. nej veten ni vad, jag har inte så mycket att komma med här i min kära blogg så vi hörs antingen när onna åkt eller någon gång innan det!:)
det är slut mellan Gud och mig-katarina maseti
like a gang boss! (är det särskrivet? det måste jag kolla upp!)
Tro det eller ej, men jag har haft en fantastisk dag. Jag gick först iväg med lilla Agnes till stan. vi gick mest omkring, köpte godis (Agnes) och köpte kaffe (agnes). rubriken orkar jag egentligen inte förklara. men det finns ett yrke som heter så. sanning. :D
Sen träffade jag Maria, nya ledsagaren. och jag säger bara: victoryyy! hon är helt underbar! naturbegovning på att ledsaga, sjukt trevlig och oprofesionell och inte det minsta handfallen. vi fikade och sen satt vi på en bänk och bara pratade. det var varmt (det är alltid varmt på den bänken!) och jag peppade henne för hennes date senare på kvällen. men ja sen kom jag hem, åt med familj och systerkompisar och nu är jag här. men vet ni vad? onna kommer imorgon! och det finns en mening med påsklov goddammit!
du är min goda tanke
Ja, idag är det onsdag. Har spenderat tio timmar med att sova (jag sover för mycket har jag en känsla av, varför är det så? jag behöver ju inte direkt ta igen sömn eller?) och sen åt jag pizzarester och umgicks med min syster i någon timme. nu försöker jag ta mig till agnes, men det går inte så bra (jag sitter ju här, nämen ni fattar nog). hursomhelst, hejdå!
and there´s a happy ending every single day
vispen: tack.<33 dina kommentarer gör min dag.
idag har varit en skitdag. rent ut sagt förjävlig. Jolanta-samtalet var bra, för jag fick leka hobby-psykolog och "var tyst fast jag pratade". men annars låg jag mest och låg. men sen löste jag det hela med pizza, pang prego, choklad och cola. because I´m worth it (och för att den dåliga saknaden nu har blivit bra saknad :D fast jag fick en hjärtatack innan men det var fiiint). men ja nu så ska jag gå igen, godnatt kära ni!
det finns en tystnad här jag inte kan hantera
the violent urge to break the silence
Sen var jag också på skrivargrupp och skrev en göra slut-dikt om djävulen. kändes väldigt bra även om dikten i sig behöver lite jobb. men ja, nu sitter jag mest här och oroar mig för det är en konst jag i sanning behärskar. jag är så bra på det där kontrollerande, våldsamma oroandet att det nästan är lite läskigt. och jag hatar att inte kunna göra något åt det, god damn it! jag hatar att inte kunna fråga, inte kunna ta hand om, jag fucking hatar det! fan om man bara kunde vara mer bra och göra saker bara för att man kan istället för att tänka så överdrivet mycket som jag...
random saker alla säkerligen vill veta:
-imorse drömde jag att man kunde koka mina pinnar (magnet sticks heter det, om ni varit hemma hos mig vet ni vad jag menar och annars...kom hit? xD) så att de fick typ samma konsistens som nudlar. vet ni jag tror jag var hungrig. xD
-ibland tänker jag "men shit vad länge sen det var jag tänkt på "honom"! det var ju hur länge sen som helst!" tills jag plötsligt inser att jag har gjort det ungefär 100 gånger utan att jag har märkt det...för jag är så van. true story.
-jag har nu officiellt fått en ny ledsagare, som säger "fikavän" istället för just ledsagare. man måste tycka om henne alltså!:D
-när man är extremt trött och rycker till känns det inte som att man gör det, utan som att armen blir förlamad helt plötsligt. något av det konstigaste jag någonsin upplevt.
-jag har en massa mer hopp och glädje och skit idag. påsklov ftw! (jag är motsägelsefull, vänj er folcs )
-snart ska jag dock till syncentralen, jag orkar inte.:(
just not in a good place, is all
påsklov. what´s the deal? det är ju bara mer osäkerhet och tomma dagar och paranoia of doom. Jag har knappt insett hur paranoid och osäker jag är förut. Så fort jag smsar med någon, till exempel, känner jag mig skyldig för att jag fortsätter svara. det är konstigt. det mesta är egentligen konstigt. och att man får glada nyheter som är ledsna fast näe fast jo fase fuckifIknow, och att saker plötsligt blir på riktigt bara sådär utan vidare fast man förträngt dem som fan. usch, jag vill bara ha lite glädje god damn it. men jag fick lite sådan igår faktiskt, när jag såg så som i himlen med allrakärastesyster som också hade en skitdag. men hon var underhållande ändå såklart. <3
citat:
Sara: Där är ju hon han ska gifta sig med!
jag: vaaa?
s: eller åka och cyckla. nåt ska de göra.
daniel: Lena...(överdrivet dramatiskt)
sara(världens finaste dialekt jag inte kan återge i skrift, eh, obviously): jag är gammal och sjuk!
ja, nu ska jag gå iväg från denna blogg antar jag typ eller nåt. ;)