hopelosthead

Ja, bara en notering. Idag vaknade jag av att min telefon var tyst. Det var inget sympatiskt uppvaknande. Jag mår riktigt dåligt av matbrist. Varför tar jag inte frukost då? Jag vet inte. Jag orkar inte, helt enkelt. Jag kan nog inte göra någon större blogginstas och alltså när i helvete ska jag börja stava korekt? Säg inte att jag stavade fel där. Nej, det gjorde jag nog inte. Jag spyr snart för att min mage är så tom. Eko, ekooo! Kan man säga där inne. Man kan hamra och slå och så stutsar ekot tillbaka som en maglåt. Fint, va? Det tycker inte jag! Haha, alltså skriver ajg ett inlägg om sånt här? Gör jag det? Det är ju jättestrange. Men nu lämnar jag.

Hannah pratar om att lägga sig och hur bra/hemskt det är. Hon har ont i sin axel. News, har aldrig hänt förut. Aja, har babblade med henne i..um well..mååånga timmar. Haha. Det började dåligt och slutade bra. Låter som en saga dä författaren inte begrep sig på inledningar, eller en som ändrade åsikt och skrev nåt fint istället för nåt jättehemskt. Aja, det där var väl mer än ni hade intresse av att höra. Hannah andas här. Hon ligger och ska sova. Det ska ej jag än and aj likar that möööcho. Varför med ö undrar ni? Varför inte med ö undrar jag? Jag ska nog sluta nu för hade inget att säga.

sjöng just Alison om jävulen? Det bör jag veta, för det här är den enda låten jag bry än. The lucky one. Så otroligt söt den är. Nåja, här sitter man alltså en torsdagsmorgon. Torsdag, hur fan blir det torsdag? Vem är det som ska ge en song and a one night stand? Säg inte att det är jävulen, för då jävlar. Jag lyckades faktiskt skriva one night satan en gång. Eller blev det så? Jo, det blev, tror jag. Ovv, misery business. Väcker huset nu. Det är redan vaket. Sover hus alls? Då borde ju hela alltet sjunka ihop, tycker jag. Det borde bli lite lätt kvävande. Aja, har jag nåt vettigt att komma med? Varför ställer jag så korkade frågor, klart jag inte har! ;) jag har aldrig något vettigt att komma med. Bara att ta emot och tacka för det ju. Nu börjar snart en ny låt. Säg att det inte blir en dålig. Jo, så jag byter. Rearwiev. Nostalgi för för tre år sen. Som Sara sa så klokt igår "det hände mycket då, 2006". Det gjorde det verkligen. Inget år har varit så långt som det. Jag minns i detalj allt som hände på sommaren, hösten har sin egen känsla och våren var något alldeles extra. Hela året ger mig bara en sådan lyckokänsla, även det dåliga. Jag tror inte jag har fler sådana år. Svårt att förklara, för det var ju inga stora saker. Men jag börjar nästan gråta. Nostalgi är nog den bästa känslan, eller en av dem. Man blir liksom så trygg i att det finns ett förflutet. Och den här låten är fortfarande duktigt bra! Jag borde sluta tjata om ett år som ingen som läser här var delaktig i. Eller Onna var, men jag minns henne knappt. Haha. Utom på sommaren då, ofcourse. Och Tildah, men läser hon detta ens? Ingen aning. Och egentligen, jo, Hannah också. Men det är bara jag som yrkar på det. Nu ska jag låta falmmorna börja tillsammans med Hayley och stava fel tillsammans med mig själv. Sen borde jag fortsättapå "failboken" som är dess nuvarande tilltalsnamn. Kom verkligen igång igår och kände mig inte så fail längre, så det bör jag göra. Hejdå.

Isaac i the fray låter just som en gudis i mina öron, kom på idag hur fin han faktiskt är. Jag är lite...eh, sen. ;) jaja, idag har jag mest suttit här. På förmiddagen pratade jag med heroinet, fixade en myriad vänner på ansiktsboken (faktiskt rätt extremt många.:)) och sen pratade jag med min lilla failoman Onna. Hon sa ordet fail en miljon gånger, fast det var jag som började med att tjuta "den här boek är faiiiiil!". Sen knarkade vi det ordet. Efter detta satt jag och skrev lite och kollade på mitt nya missbruk songmeanings.net. Så underbar siiidaaa.:D sen åkte jag till stan med mor och syster där jag köpte mig en ny, rutig, jättesnygg jacka. Det behövdes tyckte alla, även om jag inte ville överge min gröna långtidspartner. nu kan ingen säga "let the green girl go!" till mig, fast det gör ju ingen längre så. Om ni undrar varifrån det kommer så är det från wicked. :) jaja, vi fikade även på ramklints och hörde under ytan på radion. Jag skrek att jag ville gifta mig med den och mamma höll med. <33 hur kan en så svensk låt vara bra? Jag hatar svensk musik en general men den är så fiiiiiiiiiiiiiiiiiiin! Oj, vad jag hakade upp mig på i. Sjung inte om lilys dixieflickor! Ni förstår min morfarlåt genom att sjunga om något som får mig att tänka på Lily-bitch-Evans. På tal om henne, i å andra sidan (se resension förra året) finns det en Lily som snor pojkar och en kille som heter MR Evans Black. Får man heta så? Va? Va? Är de t lagligt? Är det det tror ni? Morr! De säger Satan ibland också. Gås inte med på. Oj, jag blev rädd för mig själv i förlåtelsens visa. Låter jag så där, ni som vet? Jag låter väldigt mature, tycker jag själv. Så...städad låtar jag inte nu för tiden. Alltså, hjälp! Eh, ja. Therese är gudomlig i den här. Numera är hon alltid gudomlig, men det är extra i den här. Första gången jag fick höra henne sjunga solo. Ah, där är Niklas målbråttston. Den är för alltid minnesvärd. Alltså, varför slår vi av ordet kriminell så hemskt allihop och jag jsunger ju för i helvete fel ord här! Varför lät vi det vara kvar? Omygod! Let´s just fall in löööv. Det är en av mina absoluta favoritlåtar i hela vääärlden. Hör den gärna. Nu ska jag lämna!

Fanny bor (i princip) hemma hos sin alkoholiserade mamma, men bedriver sin mesta tid hos pojkvännen, "MR perfect" Johan. Boken behandlar en hel del grejer som alkoholism, otrohet (alla aspekter), vänskapsrelasioner och min favorit, lärarromanser. Det är minsann inte alltid man får något sånt eller hur? Nåja, boken är givetvis bra (och det är inte bara för de paraleller jag drar till den..I swear!). Den innehåller många bra karaktärer som den galna Vera, Alexandra med sina liknelser och givetvis the teacher himself, även hans moster som är jättegullig. Hela boken är lite deppig sådär men det finns söta ögonblick och ja..skulle jag ha läst om den om den sög?

Nej. Så illa är det verkligen inte. Men kan ju inte säga att dage nhar varit en saga precis. Har gråtit (vilket i och för sig var rätt skönt efteråt), skrivit på en riktig skitbok (alltså, jag fattar inte varför jag skriver. jag gör inte det. allt jag gör är bara skit, totalt fantasilöst skit. I mean it) och suttit här och varit skittrist. Fast mådde bra i ett par timmar, men då hade jag skultkänslor i sann Emma-anda. Och varför känns det som om det bara blir värre? Varför får jag en liten känsla av att det bara blir svartare och kallare för varje dag? Varför överdriver jag så fasligt? Hur orkar jag allt..

Upphätsningen stiger i mig som en pasionerad tsunami. Hungern river och klöser som klorna på en ensam och utmärglad strykarkatt. Lusten dunkar i mig som en hammare som aldrig riktigt slår i spiken i brädan som är du. Din själ darrar framför mig och dina andetag är en symfoni i mina öron. Jag spänner musklerna som strängarna på en älskad elgitarr och tar mitt språng. Som en glittrande puma är jag, kastar mig över dig som det täcke du låg insvept i när jag fann dig. Du skriker inte utan förblir tyst, som en vägg av passiv acceptans. Jag sliter i dig, försöker uppnå en reaktion men likt en död mus ligger du stilla. Jag skakar dig och dina tänder flyger som avrivna fjärilsvingar. Mina tänder däremot vet precis var de ska och vill vara. Likt bortsprungna hundar hittar de hem, kryper in i sitt varma bo. Min njutning är ett jordskred och en lavin av hänförelse när jag tillfredställs. Ruset varar inte länge och jag vet att avtändningen blir lika svår som en vinande orkan. Tungt faller jag mot marken som en murken trädstamm. Jag är mätt nu.

Ja, Onna sa det igår. "och så slutar det med att Satan blev årets poet". Ursäkta mig, men bara för att grabben blev utgiven i slutet måste han väl inte vara årets poet? Inte för att det var så viktigt eller så, men kände för att skriva det. Annars har jag då inte gjort någonting idag, var på skrivargrupp och vi diskuterade konsten att skriva dåligt, nasism och halloween. Det var ganska trevligt, men Ellen skrev om helvetet litegrann. Arg, blev jag. Jag tycker så synd om min stackars skrivargrupp. Ja, varför jag bloggar är ett mysterium i sig måste jag säga. Så nu överlåter jag er åt den text jag ska lägga upp alldeles nu.

Namnis: Therese, the queen of the band, vad ni vill
åldris: 14 årisar.
speciella minnen: diverse inspelningar (jag vet-andra versen, omygod), leka med flummiga datorer som små med mera
hur länge har jag känt: fjorton år typ.
goda gärningar: varit en superbra banddrottning, smittat med sitt skratt och varit bäst!
låt: för utom våra vet jag inga.
saker jag skrivit om: none
meddelande till vän: keep up the good work!:D

Idag har jag endast pratat med Onna, det var varit mycket trevligt. Vi har läst igenom Onnas gamla skrifter, haft djupa samtal om 4 blinds och sjungit litegrann. Har inte så mycket att säga, utom kanske några citat.

del av onnas text: Han är mod ig. Han blir skrämd ganska lätt..

Hannah igår: jag vill åka till falafferna!v
Andra roliga saker under mitt och Onnas samtal var australien och svarta trafikljus, helt underbart kul! Nej, nu orkas inte mer.

>Jag glömde ju berätta att jag dog igår! Eller, jag gick med på facebook, men det är ju typ samma sak. Hannah tviiingade miiig.:( och nu funkar det ju inte heller, morrmorrmorr! Jag vilja slå grej jättehårt. Mohahahaaaa. :D slagsmål, u know. Men nåja, idag är det lördagis och jag ska fika med Sofia om två och en halv timme. It´ll rule, men det är skitväder ute. Ska nu kolla hur det står till med regnandet och sen ska jag..vad? We´ll see.

Um, fredag. På själva dagen upptäckte jag att förnekelse inte är en bra ide. Man bör inte låtsas att man inte har mens när man faktiskt har det. Man bör inte simma då. Det börs liksom inte göras. But I did. Annars åt jag på saluhallen, satt och pratade med halo och hoppade från the kant. Proud, blev jag. Haha. Jag är inte patetisk förrän jag själv tycker det. Oj! Vad var det för nåt djupsinnigt? Det är ju sant och allt. :-o jag är jättejättetrött och klarar knappt av att tänka. Men vi såg idol här hemma och far liknade rabi vid björne och senare sa han att han var bög. Jag dissade Joey (Joakim hette han tydligen egentligen) till enorma extents och håller nu på att gå av rakt på mitten. Imorgon tänker jag och Hannah ha uppesittarkvällis som det ser ut nu. Det blir trevligt, men nu ska jag tamigfan sooovaaaaa.

Här sitter jag och känner för mycket som vanligt. Men jag känner inte för att gå in på mitt väldigt konstiga, svängiga och till största del obefogade känsloliv. Inte heller på att jag hela tiden framhåller att jag är obefogat ledsen och "it´ll pass in a minute". Jag bör lära mig att må dåligt, och det gör jag ju snart också så ofta som jag mår dåligt nuföritden. Jag får ont för småsaker, och nu snackar vi..väldigt ont. Länge. Jag blir så trött på det så jag vet inte var jag ska bli av och sen när blev min blogg en jävla emohörna där jag får gnälla och bjebba och vara allmänt jättepatetisk? När vände det, vet ni det? Förut kom det väl ett par grabbinlägg i månaden men nu för tiden kommer det ju sånt här skit i princip dagligen. Whatever happened to the happy chick? Um, did she ever eccist? I don´t know. Nu ska jag till badet och wastea min tid där. Wish me luck.

Nu sitter jag här och läser på songmeanings.net och där insåg jag plötsligt hur otroligt mycket brick by boring brick stämmer in på mig. Sjukt att jag inte har tänkt på det, med tanke på hur kopplingsvärd den faktiskt är. Tänker inte återge nåt av texten (orkar inte bryta rad idag xd) men början av andra versen får mig nästan att gråta nu. Och tjejen i låten är ju så fail också! Det tyckte jag innan jag insåg att jag är hon. Känns..skyst. Så fail jag är egentligen. Och jag älskar det. Men det börjar liksom ta överhanden. Visst ska man kunna se något i andra grabbar ändå? Visst borde man kunna vilja ha ett förhållande utan att känna sig "otrogen"? Jag förstår det verkligen inte. And it sooo drives me mad. Always has, always will . Nu lämnar jag.

Mia Forsman är absolut ingen speciell tjej. Men hon tycker om att skriva, och just därför är det det det handlar om. Hon skriver en pjäs och låter folk spela den. Trummisen Ronnie, syntaren Juan och den mystiska, psykiskt sjuka Helen figurerar. Jag älskar boken, det enda som är synd är att den blir väldigt förvirrande. Man tror att boken ska handla om Mia och hennes kompis Lisa, men Lisa bleknar direkt bort. Men jag älskar språket och den underhållande ordlistan i slutet.

Haaj. Här är jag och har vairt på sånggrupp och grejs. Där sjöng vi folkmusik, awesome. Faktiskt! Jag skojar inte, det var kul! Jag gillar att exprimentera lite. Har även sjungit ihjäl mig med syster och ätit ägg. Nu chattar jag med mina fina vänner som jag älskar över allt annat. Jag lööövar them, sa jag ju nyss. Jag hinner typ inte blogga känner jag och jag bör ha tråkigt. Eller kanske inte. Jag hör klassiskt där ute, Sara som pluggar. Hon ska ha provet imorgon.. Nu ska jag gå och showra tror jag.

Nej, jag har inte gjort någon. Jo, mina karaktärer, men inte riktigt så. Faktiskt gick det inte så långt.:D

Började dagen med spanska men sen drog jag för att träffa the sjukgymnast och vi gick igenom the program och jag fick veta när vi ska träffas igen. Jag är the keeper of every singers heart, visst du det? Det säger Marit. Tackar. Hon tror att hon ska träffa mig i himlen. Åååfta, jag ska till hell. Skaru med? Nej, nog inte så kul för dig. Nåja, so var det sen och sen slöjd. Att putsa brädor är lätt överskattat.

Sen var det lunch och sen musikprov. Det gick bra, bortsett för att det tydligen krävdes lite musikteori. Det visste jag verkligen inte så jag dog lite halvt. Nej, varför överdriver jag alltid? Det börjar störa mig. Ja, sen satt jag på bänken och sjöng bra och mindre bra låtar med halo som förresten sjunger jättebra upptäcktes det. Det har hon utskällts för å det grovaste som min onnaflicka skulle ha sagt.<3 ja, nu sitter jag här i slutet på tean. Har pluggat en liten stund, men seriöst, hur mycket finns det att göööra?

Boken handlar om ett gäng skolpojkar som med anledning av kriget hamnar ensama på en ö. I början försöker de bilda en civilisation men sedan börjar allt spåra ur. I slutet är de totalgalna, för att säga som det är. Jag tycker inte att boken var så obehaglig som den enligt mig borde vara, men den var ganska hemsk ändå så klart. Den innehåller många mänskliga, dubbeltydiga aspekter som jag älskar men är också ganska långrandig. Boken var inte som jag förväntat mig, men..den dög.

Ah..hi.
idag är det tisdag och morgonen begynnande med matte och sen spanskaprov. Jag tror att det gick, faktiskt! Lite random failord sådär men jag hoppas att jag klaradet det. Sen fysik med skriftligt som kan ha klarats och sen engelska och lunch. Lunchen var ej god så jag eh, åt inte den. Eftermiddagen bedrevs med att hata alla som åt muffins (de var gratis på ica men jag hittar inte dit :@) och titta på film och grejs. Sen kom jag hem och pratade med Onna och Hannah. Har även musikpluggat och dött. Hajdo.

Om ni visste hur det känns att ligga allra överst på en hylla skulle ni aldrig ta er upp dit. Det spelar ingen roll vad ni ville göra där, ni skulle aldrig ta er upp om ni visste hur maktlös man blir. I och för sig kanske ni aldrig skulle kunna ta er så högt upp heller. Det sägs vara svårt att klättra uppför hyllor. Jag vet inte, jag har aldrig klättrat. Kvinnan verkar dela denna uppfattning och hon hade ändå stolen till hjälp. Hon svär när hon ramlar, vilket förvånar mig. En kvinna av hennes status kan väl inte ens tänka tanken, trodde jag. Dessutom är det inte konstigt att hon ramlade, då skorna hon går i är minst sagt omöjliga att ta sig fram i. Trots detta uppenbara hinder reser hon sig upp igen och släpar sig till sist fram till mig. Hennes ansikte kommer i jämnhöjd med mitt och jag rycker till av hennes glupska leende. Det är nog då jag börjar ana vad som höll på att hända. Kan du tänka dig in i desperationen när du ligger där, ensam och stum på en hylla och beskådar ondskan. Ondskan stryker uppskattande över mig och låter en manikyrerad nagel rispa min fasad. Så beslutar hon sig och min allra käraste ägodel slits osermoniöst ifrån mig. Om jag kunde gråta nu vore mina tårar svarta som den synd jag snart skall bli en del av. Jag ser ondskan grasiöst hoppa ned på golvet, ser hur kort hon faktiskt är. Jag kan knappt skymta henne från min höga position, ändå hör jag henne klappra bort. Jag behöver inte lyssna intensivt eller ens anstränga mig för att höra det som följer. Faktum är att jag hade gjort vad som helst för att slippa. Jag hör skriket, sedan jakten. Dörren slås upp på nytt och jag ser den mörkhårige mannen rusa in, tätt följd av ondskan. Ondskan med min älskade i sina händer, mannen med en blick som ber om hjälp. Inte här, ber jag, gör det inte här. Jag vill inte se, klarar inte av att se. Men ingen bevekar mina böner och jag ser mannens sista andetag. Ondskan rusar ut och sparkar till hyllan på sin väg. Lättat faller jag nedåt mot den hårda marken. Det blir kanske bättre där.

Men Gud, vad svårt att berätta om sots handling. Den handlar om "Hitch" (ursäkta anonymiteten) och Kahlan, det handlar om magi och krig och det handlar om en hel massa annat.
Serien börjar verkligen jättebra. Första boekn är helt underbart och så fortsätter det. Men någonstans i mitten börjar serien så sakerliga gå över från fantasy till propaganda. Moraltalen börjar uppta hela böckerna och det är helt okej om det händer något mellan varven. Det gör det inte. Dock avslutas serien lika starks som den börjar, så ja, jag lööövar it. Bra inslag är det färgsprakande karaktärsgaleriet och författarens sätt att få oss att tro att det är slut när det faktiskt blir bra. Min favorit är nog temple of the winds, bok nr fyra, eftersom den gav störst känslointryck och ja..jag like! Ja, läs, om ni vill ha nåt att göra i ett halvååår..

Imorse var allting bra. Men inte sen, och nu är det det igen. Förvirrande, är det. Jag fick mens idag och därför mensvärkis. Kuuuuul. Noooooot. Men jag fick mirakel-ibumetin av Susanne och den funkar mycket bra. Jag bör plugga nu. Agony. Pain. Torment. Fuckin damn pain..

Namnis: Hanna-louise, halo, vad ni vill
åldris: fetmon årisar
speciella minnen: portabla giljotiner, fotboll, rest in pease med mera
goda gärningar: (IBLAND) lyssnat på bra musik, lärt ut världens mysterier och varit bäst!
låt: halo, ofc xD
saker jag skrivit om: none
meddelande till vän: um..um..eh..hi.

Har nu haft en helt underbar helg i Stockholm med min lika underbara familj. Vi gick upp tiiidigt igår och åkte tåg till la capital. Tågresan bedrevs med smsande och confessande.

Sen kom jag till stationen och jag lyckades överraska Onna till sluut! Hon stod på stationen så jag sprang fram till henne och sa dramatiskt "here she comes!". Hon blev mycho glad och sen var Rena där också och grejs! Men sen skulle de gå, de mojängerna.

Vi gick till någon random hall och åt kycklingspett innan vi gick ut i the stad och shoppade. M, ja, kollade på saker som man kan köpa utan att köpa dem. :D vi fikade och sen återvände vi för lite slapp på hotellet innan hairspray!:D

Vi åt på max och Sara såg Morgan Alling säger hon, så vi hade jättekul åt det. Sen gick vi och såg the shit. Den rulade. Alla sjöng bra och Rydbergs dotter var med och rulade hon med. Allt var bra och så. Rubriken kommer därifrån, hilarious :D

Sen såg vi fight club och sen sov vi. Idag har vi ätit sofistikerade lunch med Mischa som är mors kompis och nu ska jag ge er citat om jag minns några.

mamma: ska vi cyckla vätternrundan ifjol?

pappa: ...lycka till-sms..
Sara: vadå nikotin-sms?

på hairspray: ni var på alla två tv-kanalerna!

damn! Inga mer koms ighå. hejdå.

Jag har just nu kungligt roligt, eller nåt sånt. Babblar med Hannah och hon berättar mucho underhållande felhörningar. Det är uunderbaart. Vi har skapat en saga om Honey and the rapist.

rapist enters.
Rapist: Honey honey let´s make babies!
Honey: bad boys bad boys, what´re yah gonna do, what´re yah gonna do when it comes for yah?
M. lite fail för jag minns inte mer, men skriver upp ett gäng andra om jag minns dem.

fångad av en stormvind=fångad av ett korvskinn
smoke on the wather, fire in the sky=walk on the water, it´s the Jesus style.
you´re beautiful=jag bjuder fan
ja visst ska du leva=jag viska du leva.(hegrejiskaaaaaaa!)
badboys badboys what´re yah gonna do when they come for yah?=vattenkanna do..

kommer inte ihåg fler, men hajdo!

Rädd

Rädd. Det är det hon är, inser hon. Hon stannar upp och smakar på ordet. Tungan skrynklas ihop av den bittra tonen som ordets smak har, rädd. Så många gånger har hon hört ordet, så många gånger har hon ryckt föraktfullt på axlarna åt det. Om man är rädd är man svag, om man är svag är man osjälvständig och om man är osjälvständig blir man beroende av andra. Det får inte hända. Det är något hon vet, hon får inte bli beroende av en annan människa. Hon har gjort misstaget förut och tänker aldrig lita på någon igen. Hon måste överleva ensam, för ensam är stark. Ändå är hon rädd.

Så, vad är hon rädd för? Hon rannsakar sitt inre efter orsaker. Jag är väl ändå inte rädd för mörkret, tänker hon oroligt. Mörkret som alltid har varit hennes bästa vän, en vän i svart sammet som alltid funnits där. En vän som håller hemligheter och som aldrig avbryter. Inte kan hon väl vara rädd för honom efter alla dessa år? Nej, det känns inte troligt. Så vad är hon då rädd för, där hon går på grusvägen mot sitt hus? Att överfallas? Hon har hört om våldtäktsdraman i just det här området. Men hon gick ju kursen i självförsvar, så hon borde veta vad man ska göra med och åt sådana människor. Det är inte det hon är rädd för. Hon lyssnar efter obehagliga ljud, men där finns inga. Kanske det är tystnaden som skrämmer? Nej, nu börjar det bli lite långsökt. Tystnaden kan väl inte göra henne något. Det är ju så enkelt att försvara sig mot den. Man behöver ingen kurs i självförsvar för att bryta tystnad. Hon drar ett djupt andetag och börjar sjunga på en låt. Tystnaden är förkolnad och krossad, men hon är lika rädd som förut. Kan rädslan ha något att göra med skräckfilmen hon sett dagen innan? Blotta tanken får henne att hånle. Vadå, fnyser hon, den var ju inte ens läskig. Att bli rädd för skräckfilmer lämnar hon helt åt småbarn och lättskrämda töntar. Sådana som skriker högt när man klappar dem på axeln eller som skakar av skräck när de hör djup musik. Föraktet lyser formligen om henne där hon går. Ändå är hon rädd. Så här rädd har hon kanske aldrig varit. Antingen det eller också märker hon det först idag. Hon vet inte och ser egentligen inte meningen med att analysera. Det är ju ändå ingen som hör.

Huset kommer närmare. Ett oansenligt hus, utan spår av varken förfall eller renovering. Hon får känslan av att det är huset som kommer emot henne och inte hon som kommer mot huset. Hon kikar motvilligt in genom alla fönster, försöker se om där finns någon ledtråd. Där inne finns inga svar på hennes frågor. Hon tar mod till sig och går upp för trappan. Vad kommer hon att finna? Hon vet inte. Mamma och pappa som hånglar, mamma och pappa som bråkar och skriker, pappa med flaskor omkring sig eller en normal familj vid köksbordet redo att inta kvällens middag? Kvällens middag som kan bestå i allt från en kulinarisk måltid gjord med kärlek till hämtmat eller mikrovärmd depression. Huset är kanske tomt när hon kommer, som det ofta är. Hon vet inte hur många medlemmar hennes familj kommer att ha ikväll, hon vet inte och hon bryr sig inte nämnvärt. Det är vad hon alltid säger i alla fall. Låt dem göra vad de nu vill, det kunde inte spela mindre roll för henne. De kan vara otrogna, dricka sig redlösa, baktala varandra och i slutändan bedyra sin eviga kärlek till den andra. Det skulle ju inte precis vara första gången heller. Den bittra smaken hon får vid tanken är bekant, inser hon. Kände hon den inte alldeles nyss?
Det är stundtals obehagligt att få insikter. Den här är inget undantag. Plötsligt förstår hon varför hon är rädd. Hon backar undan från huset, orsaken personifierad. Det är inte mörker hon är rädd för. Inte heller är det pedofiler, skräckfilmer eller något annat trivialt. Hon är rädd för sitt eget hem, sin egen familj och hon är rädd för att vara ensam. Ensam är inte stark längre.

Fredag är det då. Inte natt som i rubriken men iallafall fredag. Denna har bestått av noprovet tillbaka (det vill vi inte alls prata om), cirkelträning (mord på elev kallar jag det..) och lite annat smått och gott. Vi hade en lärarpraktikant på franskan, hon rulade.:) annars hände det inte så mycket av intresse. Ingenting, faktiskt. Nu sitter jag här osh smsar och lyssnar på confessor. Sista sotboken, snaaaart får ni en resension igen!:D det var ju..ett tag sen om man säger så. Men det kommer, ska bara svälja detta sista först. En måltid för jsälen blir det. Men imorgon åker jag till la capital och det ska bli trevligt. Nu slutar jag inlägget. Som om ni inte märkte det, liksom..

Ah hi!
Idag har det varit en konstig dag. Jag gick till skol och hade svenska där jag rättade min dåliga dåliga novell om rädsla. Den var kort och dum. :( Kanske lägger upp om ni vill ha?

sen hade vi matte ohc det var då jag insåg att det är ju torsdag! Idrott! Kläder! Tadadaaaa..fail! Men matten och kemin gick iallafall ok och på idrotten pluggades det istället. Engelskan gick ok och son har ni hört om..

quotes
Erik: jag ska döda någon!
jag: göör inte det!
Erik: men det är någon jävel som ringer mig!
jag: okej, du får.

Gissa vem som har glömt de andra citaten? Moiiii!

Haha. Jag sitter på so:n och vi har vikarie. Nu kom just alla tillbaka frå nICa. Jomen ja det känns ju..braaa. Gilma bortförklarar sig. Erik luktar pepparkaka och nu föreläser vikarien. :) han skiter i oss säger han. Jag gillar honom. Om ni undrar vaför jag inte pluggar nu så beror det på att jag inte har något annat att gööra. Shit, det är tyst. Huur ofta händer det? Förut var här ju liv och rörelse. Sorg. Snart ska vi sluta mucho tidigare. Tack men nej tack säger jag då. I alla fall. Anna pratar om någonting bakom mig och Oskar/Oscar pratar en massa och skrattar. Alla uppför sig väääl. Utom jaaag. En badgirl, är jag.:D men jag berättar mer om the dag när jag kommer hem för spammingens skull och ska nu..m..tråka mig.

Inte ett sånt här inlägg till. Jag orkar inte. Jag vill inte skriva om hur fucked up allt blev med nästa vecka. Jag har inte ens skrivit om vad osm kanske skulle ha hänt nästa vecka. Jag ville inte göra mig själv besviken. Vet inte om det lyckades. Tror inte det. Men nästa vecka kunde ha varit en fantastisk vecka. Den kunde ha blivit en av årets bästa. Så blev det inte. Så blev det verkligen inte. Den blir en av årets sämsta och sen blirdet lov. Mitt lov kommer att vara tomt och innehållslöst. Hur kunde jag se fram emot det? Just nu känns min väg väldigt tom på distraherande, bra saker. Det enda som kantar vägen är prov, läxor, ensamhet och likgiltighet. Så ser den i alla fall ut just nu. Jag tror inte det är likadant imorgon och hoppas verkligen inte det. Men just nu är det bara svart.

Jag sitter här på tean och, just det, pluggar inte ett jävla skit. Det har jag dock gjort, så det är inget ni skall gnälla över folk.

Den här dagen har varit hat och skratt. Är det bara jag som älskar att hata? Jag får utbrott och skrattar åt dem. Är jag sjuk då? Men idag var det verkligen extreeemt! Jag fick hysterianfall över allt från sega datorer till ostmackor. Ostmackan var på gränsen till tårar. men sen blev det bättre. Svenskan var också något extra. Först fick Danielle psykbryt på min stavning (alltså..förlåt?), sen sa hon något så dumt som att man kan äta för mycket godis(jag: men det kan man ju inte göööra!) och sedan pratade hon om Satan. I made a show of being me there.:) Nej, ska gå, bara ett citat först dårå. eller två.

Danielle: äter du något?
Svenn: nej!
d: kan jag lita på det?
s: nej!

random lärare(vem?): alltså, det som är äckligt är inte gott!


romek: och så lägger jag det i mappens klass.

Nu har jag varit hos mormor och ätit mat. Det var trevligt, vi babblade om mormors 70års-fest och det ska bli trevligt. Hon tog dock ingen plats och ville inte ens ha någon fest. Störde mig gjorde jag. Sen jag kom hem har jag lyssnat på musik och bok och mått både jättebra och rent åt helvete. Nu är jag utmattad av alla känslor och vill inte sitta här mer. But I will. For you.

ja, hej. Jag vill ha mat, tack. Till lunch fick vi inget kött, bara fil och flingor. Jag fick psykbryt och både Tora och Halo åt fil fastän de är laktosintoleranta. Bra! Sen åt vi kex, hade lektioner och hade inget trevligt för oss. Aj min nackeee! Den gör mucho ont och snart ska jag till mormor. Vi ska äta middag, åh vad underbart med maaaaaaaaat. Gimme gimmegimme some mat och allra helst före midnatt för då sover jag tyvärr. Jag vill inte sova på nätterna. Jag vill att du ska ringa och väcka mig mitt i natten, Hannah.:) och förlåt förresten, om det inte är utrett när jag publicerar. Jag älskar dig.<3

Jag är i skolan och har just haft prov på oregelbundna verbuttryck. Kul. Noot. Men ja nu sitter jag här och utnytjar min rast, alla skriver prov omkring mig. Tyst som en grav är det, fast nej. Folk går omkring och gunnel mumlar och någon andades mycket markant. Nu öppnades dörren och stolar skrapade. Folk yr omkring lite diskret och papper bläddras. Gunnel tar till orda och jag harklar mig. Någons nycklar skramar och en dragkedja stängs. Hjälp, vad de bläddrar. Det här inlägget har en intressekvot strax under 0 och en stavning strax under ig-gränsen. Men, nycklar, sluta nu! Gunnel pacerar med sina välkända skor, kan hon inte bara sitta still en minut eller så? Folk går på löpande band och jag har ont i hand och arm av att skriva. Bara den vänstra..varför? Eh, jag kanske borde sluta. Nu är Agnes klar med sitt prov lät det som. Hoppas det gick well. Nu slutar vi snaart, så då ska jag leava. Agnes mumlar om miljörådet. Hon ska få gå och se en miljöfilm idag den lilla tingesten. Nää, nu får det vara nog..

Sagt av mig, det där. I alla fall så är nu skrivning och sjukgymnastik avklarat. Sjukgymnastiken bedrevs med hatiska utrop och flumm, skrivningen bedrevs med muuche flum. Idag joinade alla roligheterna och det kändes very bra. Jag skrev en djup och omtyckt dikt.:D sen har jag blivit förhörd på engelska och levt lite. Inget mer att sääga.

Lyssnar alltså på den underbart söta shame on me med Marit. Den är mycket djup. Den handlar om att man kan må dåligt fastän ens liv är perfekt. Den är nog skriven om maj, tror jag. Hybris? Inte jag inte.:D jaja idag var det skola som gälde. Alla mobbade min röst och Agnes provocerade mig till maxgränsen. Det var ju ett tag sen nu. :) Nuuu tar lååten sluut. Grååt inte. :) change blev det istället. Vågar jag sjunga den? Provar. Hittills bra. Min röst är hes och fin. Oktaven under blir missbrukad. :D men som sagt säg inget, för jag får verkligen inte! Men det låter bra, sån här röst vill jag ha gämt, bara det att jag vill kunna ta toner med den. Det skulle varit bra. <3 och nu har jag inget att säga mer.

namnis: Niklas, the king of the band, vad ni vill
åldris: femton årisar.
speciella minnen: göken, kylskåp i g, "stekta får med kräk och hallonsylt", "jag har färdtjänst!" med mera
hur länge har jag känt: snart fjorton år.
goda gärningar: varit med och grundat four blinds, orkat med oss tjejer och varit bäst!
låt: shit vad svåårt! Börja om från början?xD
saker jag skrivit om: none
meddelande till vän: you impress me!

Blodig är inte min söndag, nej. Dessvärre. Den är bara tråkig, deppig, ensam, hes och..helt okej. Förresten måste jag be om ursäkt för förra inlägget. Jag gör fler sådana där deppinlägg nowadays. Ursäkter öses över er. Öses? Vad är det för ett strange ord? Så kan man väl för Guds skull inte säga. För Guds skull..mycket spännande uttryck. Vet ni vaad? Jag kan sjunga igen! Den ni. :D inga avancerade grejer då såklart, men låga toner. Men säg inte till någon att jag gör det. Det får man verkligen inte göra. Var äär Hannah? Borta with the vind. :( Men, där är hon ju! När man talar om drogerna.:) de lyssnar på 800 grader där ute. Du kan lita på maj, du kan lita på maaj. Nu stängde de av. Varfördåå? Det var ju trevligt och det var någon konstig version. Nu började nåt nytt. Vad? Hör trummor och bas. Gansa ooriginellt. Beat it är det och jaha, de lyssnar på the körslag. Sluta lyssna på lundakören! Så jävla jävla jävla dååligt. Jag har just skapat ett uttryck. "fråga bör man, annars stör man!" den kan ni grunna på. Haha, grunna på. Konstiga uttryckens dag, är det idag. Nej, hejdå.

Jag ville mest gnälla lite. Jag mår mycket dåligt för närvarande. Varför? Inte en aning. Först fick jag någon sjuk tanke som gick ut på att jag hatar att sova och att jag sover bort hela mitt liv. Att jag missar allt. Helt oprovoserat. Sen tittar jag ned i min papperskorg och inser att jag äter på tok för mycket onyttigheter. Man inser det inte förrän man ser det i papperskorgen. Sen var allting kört och nedåtspiralen faller åt helvete. Jag sitter nu och smsar bort alla mina pengar och typ snälla ge mig kompis. Ge mig, ge mig, ge mig. Pappa och mamma är ute så det blir inget med det nu. Jag känner för att typ gråta ögonen ur mig och min röst är ett minne blått. Fuck it. Men det ågr över!

Ja, vi tar det i tre punkter.
1) Andreas från gospeln är med i the körslag! I den d´liga lundamansk¨ren, of course. Inte s´bra inte. men coolt!:D

2) Ja det är Zandy och Marie som åsyftas. Jag har fått ett par helt underbara låtar av henne där de skrålar om allt möjligt fint. Fioler och s[nt..

3( Honeyflickan tittar p[ the saga of the tv[ torn och Gollum säger presious som nåt hemskt. Jag vill ge honom arseniik! Ge mig arseniik, sjunger han då, i värsta Håkan-style. Och detta var allt jag ville säga.

Ja, här sitter man, väntar på Hannah och lyssnar till Paramores väna stämma. Eller inte hela paramore, för de sjunger ju inte allihop precis. Haha. Jaja, har varit och fikat på ramklints med allas vår Sofia. Hade det riktigt trevligt fastän jag lät som en..ja, ni vet.:D så sen kom jag hem och har snackat med Sara och hennes vänner en stund. Vi jämförde musiksmaker och jag fick höra Agnes-musik som the kooks och någon covertjej och..vad var allt det andra? Jaja, helt ok, mycket tildish. All musik är typ tildish, utom låten som just tar slut. En swiftis. Eller inte förresten, det är ju def leppard med swift. Och Tildah gillar def leppard. (?) jaja, nu blev det då nemesea. Det är trevligt, men alla låtar låter likadant. Lost inside hette denna tydligen. Det får mig bara att tänka på nobodys home. Alltså, nej, det var inget. Haha. Hon kan berätta nåt för mig, bruden, eller också inte. Tror hon säger can´t. Men hon sa nu att nu ska hon berätta hur hon känner inuti. Det har hon redan gjort i en del refränger. Idiot. Hela konseptet med refränger är så överskattat egentligen. Det måste vara nåt ritkigt bra, för annars blir det riktigt tjatigt. Låten är över nu. Look after you tar vid och givetvis var jag tvungen att sjunga första meningen och adressera den till någon. Ingemar, blev det idag. Ooo, ooo, be my computer, I´ll look after youuu! :D ja, ja. Hannah är hemma nu, men hon lämnade igen. Jag känner mig som en liten ensam unge. Har förreste ntagit en bloggpaus och spelat upp låtarna för mamma. Hon gillade allesammans.:D jag vill kunna sjunga! Snälla låt mig få tillbaka min rööööööööst! Men, jag måste sluta gnälla. Sluta gnäll, nu, kära Emma. Fast jag är inte kär. Förutom i mina grabbar. Mina hi(gh) five som jag har börjat kalla dem istället för fantastic four, då de ju är fem sen ett par månadet tillbaka. Det känns verkligen bra att ha hela fem grabbar. Man kan variera sig lite på det sättet. Alltså jag behöööver sjungaaaaa! Snälla alltså. Men alltså nu gnäller jag ju igeeen! Varför sa ni inte till, era små mojänger? Nä, ska jag sluta blogga? Varför i hela vetet skulle jag göra något så oerhört dumt? Jag har kul här, ju. Nej, det är nog bäst, ändå..

Här är jag igen. The krååka. jag kan inte prata, eller jo, men alltså..jo kanske. Men kraax! Jag har idag pratat med farmor och farfar som har kommit hit och nu åkt, varit kraxig och fått låtar av Niklas! Exciting! Otakt som fan på blue blues men annars nada mistakes! Lycka.:D Ja, ville mest säga hej, typ.

Alltså..vafan har hänt med min röst? Nu är jag hes. Helt plötsligt, och vi snackar..riktigt hes. Ni skulle höra mig jsunga. Det låter..ska vi säga unikt? Till Onna, värre än du lät i onsdags låter jag. Har även kommit fram till att någon tagit mina aktier. Vem? Adam enligt Tildah. Men jag är tveksam. Shit! Fint, låter det här. Jag vet att man inte bör sjunga, men jag göör det ändå! Ont gör det också! Oj vad jag gnäller. Ursäkta mig. Men..att inte sjunga 'r det v'rsta n]gonsin. Aj fan! Sluta f`rs`ka Emma! Ge upp! Ledsen, men orkar inte fixa de sista meningarna. Förlåt. Nu tänker jag sluta..

Hej på er då.
Ja, fredag, är det idag. Liksom, jätteförvånande också. Det kunde ju ingen räkna ut när jag sa att det var torsdag igår. Ingen! Eh, ja, det var inget.

Rubriken är för att jag igår hörde den låten i bilen och utbrasst "alltså..hon har rätt. jag fattar verkligen inte vad hon menar!". Det kändes lite..offigt. Nytt, bra ord det där offigt. :D Ja, och idag var det skola.

Skolan finns det inte så många ordsom beskriver. Failfranska, föredrag om punktskrift på kemin och idrott och bild och allt bara flöt på i högfart. Mellan varven hickade jag sönder Tora och Halo lovordade giljotiner som hon ofta gör. Portabla, ska de vara. Jag fattar inte riktigt det och Marit jsunger om hundvalpsögon, smältande leenden och svarta nätter. Då tänker jag på mina grabbar och att jag drömde om en av dem inatt.
jag: Agnes..please, take me back to my dream!
Agnes: But maybe your dream doesn´t wanna get back to you?

Ikväll har jag sett idol med skåningar, dåliga och bra människor och..andra folk. Nu ska jag höra en av de nya paramorelåtarna. Undrar vilken det blir? Den här har jag aldrig hört! Avgudar den gör jag redan, ska lämna er nu dock.

Ja idag så är det torsdag. Skola. Gick faktiskt bra. Mådde absolut jättebra och det enda hemska var biologiprovet. Mvg-frågan=fail. Jaja..

So:n var jätterolig eftersom Erik just hade dygnat och var allmänt galen. Han sjöng mycket fint och alla var lite galna. Jaja, jag har inget att säga egentligen inser jag. Goodbye.

Stannade hemma idag. Inte för att jag mådde så hemskt utan för att jag nog behövde en tillfrisknadsdag. Lite olägligt idag men vad ska man göra egentligen? :)

Så idag har jag bara ätit, slappat och lyssnat. Men ja, vi får se hur det blir imorgon, men jag ska till skolan har jag just beslutat mig för. Eller det var ett tag sen. Men Sara var jättegullig när hon kom hem idag.
"hur är det med min lilla..lilla idag?"

Som avslutning på detta korta inlägget ska jag berätta om hur hemsk Tora var igår. Ibland undrar jag, faktiskt..
Tora: Jo, jag hörde om en manga om Harry Potter!
jag: jaså? (anar oråd)
Tora: Om Snape och James!(totalt ovetande..)
jag (morrar): you shouldn´t have said that..
Tora, Agnes och Halo: förvånad och skrämd reaktion..
jag: höjer kniv och gaffel som vapen.
Tora: Men du gillar ju Harry Potter!

Jag längtar tillbaka till förra hösten. Den var fin, inser jag såhär långt i efterhand. Jag är en sån som memorerar alla små fina saker och sparar dem i min själ för alltid. Att äta pannkakor med Saras vänner, den där söndagen när jag upptäckte Amy Macdonald och åt kladdkaka och första advent skrålandes fyra rätters mål på stan. Sånna små saker, I´m telling you! Och jag är så trött på att ha så få små saker.

Känner ni igen tonen? Ja, jag har gjort det igen. Läst Ebbas gamla blogginlägg. Dumt, dumt och-åter-dumt. Jag får bara ångest, fast det är jättemysig ångest. Varför är jag aldrig nöjd med mitt liv? Vad jag än får vill jag ha mer. Jag har de finaste vännerna i världen, lyssnar på den finaste musiken i världen, har bra betyg och har inget att klaga på. Det säger jag inte heller att jag har. Men ändå vill jag ha mer musik, mer vänner och bättre betyg. Och det gör mig bara så olidligt trött..

Du ligger först under ytan och skaver, bultar och mullrar utan att göra någon egentlig skada. Det tar ett tag och åtskilliga prövningar innan du till sist bryter ut. Med ett jordskred skakar du om världen, och gör den varm och skrämmande. Du värker och slår rot i varje cell du kan nå, du får folk att falla ihop med din blåtta närvaro. Sedan tar du dig ut och börjar errövra. Med törsten hos ett djur sliter du i kroppar och själar. Du kan tackla en hel armé utan att blinka, bara genom att finnas till. Du infekterar, flödar över kanterna och dina bivärkningar är katastrofala. Fiendskap och distans mellan till och med familjer, en mörk och grå vardag och depresion. Du bryter ut, bryter ned och till slut bryter du med oss alla. Och i dina spår går smärta, stress och ångest. Frågan är bara vem du är.

Hej..
Inte bra dag. Inte alls. Sjuk är vad jag är. Onna! Du ligger illa till, när du tillfrisknar dårå.

Det enda trevliga idag var halo som har blivit helgalen och höll låångaa föredrag om hur fotboll började, hur krig uppstod och att allt var Jesus fel. Precis som i pippi långstrump, slängde hon ur sig. Ja, jag orkar inte förklara mer om detta och önskar er bara glädje i livet.

På skrivningen idag går vi igenom en bok och ja mina tempusformer är ju fina idag..nä. Men ja vi gick igenom en bokis skriven av Erik Eriksson som han kallar sig, boken heter "brev till samhället" och den handlar om att han skriver brev till myndigheter och utger sig för att vara diverse folk och får svar. Så otroligt underbara grejer och det är sant alltsammans. Vi kom fram till att Malin har två par fötter, att Emma återigen lyckades få in pirater i sin skrivning och ja..det var nog mer. Här är mitt brev:D

Bäste butiksägare
Mitt namn är Emma Rävås och jag kontaktar er i egenskap av företrädare för kulturskolans skrivargrupp AB. Vi specialiserar oss på både prosa och poesi inom vitt skilda områden och vårt inflytande över svenskt författande är stort. Våra antologier kan läsas överallt och jag är säker på att ni någon gång hört våra namn nämnas. Vi har även internationella förbindelser, bland annat har vi just inlett en korrespondens med Anna Anka.
Anledningen till att vi skriver er detta brev är att vi söker sponsorer till vår grupp. Skulle ni kunna tänka er att sponsra oss med diverse själsnyttigheter så som choklad och godis varje vecka då vi skall träffas? Om ni är intresserade kan ni gärna höra av er snarast.
Med vänliga hälsningar
Emma Rävås

Hajhajhaaaj!
Ja, det var ett tag sen. Vi börjar med torsdagens jasskonsert. Eller också så skiter vi i det. Men let there be love gick jättebra tyckte jag och..jaaa.

Låtom oss gå vidare till helgen. 4 blinds-time stod på schemat. Så jag satte mig på ett försenat tåg efter att ha förbannat danskar ett tag och åkte till the trollhettan. Ledsagningen fuppförde sig, efter ett tag, underbart och kom slutligen fram. Jag och Niklas satt och lyssnade på skitmusik ett bra tag innan de andra kom. Han fick i uppdrag att spela nåt jag gillade. Gissa vad han tog? Pokerface med lady gaga..ojojoj vad förgrymmad jag blev. Sen sjöng och spelade vi Amy Diamond och Amy Macdonald och hade hur trevligt som helst.

När de andra kom åt vi pannkakisar, babblade ihjäl oss, spelade in konstiga inspelningar av vår älskade Onna och..ja..andades. Sen var det lördag och inspelningarna begynnade..den ni!

Var går gränsen och jag vet började vi med, slutet på jag vet var det bästa nåågonsiin enligt moi och jag lyckades (nästan) sjunga bra på solona. Grejtigt!

Sen började vi skriva en blues. Jag och Onna gnälde över hur trist blues var och det slutade med att låten blue blues, om hur dåligt blues är, skapades. Den blev riktigt, riktigt bra, tycker iallafall jag. Vi skrev även en annan låt, en cover på känner du Lotta min vän. Orkar inte skriva ned hela den underbara texten, för ingen vill nog ändå höra.:D

Tage har varit galen med diverse uttryck som läskEdrycker, plåttermos och annat konstigt. Han är en konsting. Ordet "absolut", svarta bananer och en hel del underara studioord sammanfattar the helgis. Vi har ett alldeles eget språk vi i four blinds. Härma Jonny är det bästa uttrycker, det betyder stämma. Sen normalaisa, interliven och annat som ni ser på Onnas blogg kännetecknar språket. Vi rular.:D nej, vet ni vad. Det blir inte mer..slutar med ett citat.

Tage: Här finns allt..utom det mesta.