hopelosthead

Rubriklåt: Helli med Marcus Krunegård

 

Så, jag lyssnar ju på en podd där de läser twilight nu. Så givetvis tänker jag på vad för skit twilight har lärt mig. Inte lärt mig som lektioner om livet, utan lärt mig som i toxic behaviors. Ja, alla har nog hört (om inte annat så från mig) att böckerna är fuyllda medpsykisk misshandel, kontroll, gaslighting och killar som literally gör sönder sin flickväns bil (detta händer!). Men wow vad mycket mer det finns. Och det jag tänkte på just nu var: Twilight har lärt mig att de enda känslorna som räknas är de starkaste.

 

Bella är helt jävla orimlig i sina reaktioner. Hon svimmar, skriker, får panik, hela tiden. Inte av vampyrgrejer nödvändigtvis, utan mest av kärleksgrejer. Det finns inget lugn mellan henne och Edward. Bara intensitet och stora gester och forever-talk. När Edward "lämnar" Bella (sluta använda ordet lämna de har varit ihop jättekort tid!) är hon totalt sönder, bara skriker och kan inte göra något och hatar allt som är bra. Och alltså jag tror jag trodde att breakups skulle vara så? Att man måste kräkas och inte kan äta, som rubriklåten säger. Och det kan vara så. Kärlek kan vara så och uppbrått kan absolut vara så. Men jag tror inte att jag var den enda som kände sig skyldig när jag gjorde slut med någon och sen kunde leva vidare. Jag var inte kglad, menjag klarade mig. Och det händer inte i twilight. I twilight kommer tönten tillbaka och allt är right as rain igen, som om inget hänt. Hon lär sig inget, hon får inte må bättre utan honom, när hon är nära att dö (via accidental självmordsförsök...that's a thing) är hon lycklig för att hon får se en fantasi-bild av Edward. No kidding, hon är nära att dö och inte ens då känner hon att det finns mening med livet utan vampyrkäräket Och detta läste alla tonårstjejer! Hur jävla läskigt? Ja, vi lär alla småtjejer att de ska leva för en kille och att det är helt jävla normalt att svimma och spy av sina känslor hela tiden. Jag får fucking panik av att det finns! Och alla som ba "alla hatade bara twilight för de hatar allt tjejer gillar" yeah no, det här är så jävla harmful. Med det sagt, bättre skrivet än fifty shades. Typ en miljard gånger bättre. Sjukt nog.

Rubriklåt: Run med Emily Scott Robinson, och varför är en liten saga...Vi tittar en del på fatal walter nu och han har en videoserie om en sjuk man som heter Lucas. Lucas är besatt av att få en 18-24årig tjej (han är 41) och bor i Spocane, vilket han tjatar om hela tiden. Så jag kom på att jag hade en låt i mitt liv om en tjej som gifter sig med ett as i just Spocane! Så jag visade den för Stella och den handlar verkligen om Lucas hypotetiska fru. usch.

 

Så, längsta låt-grejen ever, men hej! Vi tittar på walter och diskmaskinen skvalar på. Och jag mår ganska bra idag skulle jag ändå säga! Igårkväll blev en ganska bra tid, trots min konstiga sömn och ännu mer konstiga ångest. Vi fixade potatis- och purjolöksoppa och lyssnade på nya flashback, definitivt en ny favorit, som vi skrattade mycket åt. Jag fick försvara min kink för gitarrister (men banjo dock, herrejävlagud banjo!) och sen vrålade jag mest om att man för fan måste veta hur många dagar månaderna har. Stella visste inte detta och kan inte lära sig säger hon. Huuuur? Men kul var det, fast sen fick jag mer ångest och kände mig mest sämst. Men vid 01 la vi oss och vet ni? Jag somnade faktiskt, trots min dag av sömn! Sjukt!

 

Idag var det dags för en höjdpunkt, socialhögskolan! Jag var rörig och kaotisk som vanligt, men vad smarta alla var. En tjej ställde typ fem frågor (älskar när det händer) och när en annan tjej ställt den berömda frågan om hur jag ser när jag drömmer fortsatte hon med att hon inte heller ser i sina drömmar. Alltså en seende som inte ser i sina drömmar! Jag fucking tappade det för har ni någonsin hört något så intressant i hela era liv?Vi pratade om afantasi, att inte ha några inre bilder, och att det nog hängde ihop. Jag älskar fan hjärnan! Så det var hypigt, och sen har jag lyssnat på min twilight-podd (lol) och Stella har tentapluggat. Hon gör detta genom att skrika och gorma om sina uppgifter, vilket är väldigt gulligt. "Det behövs inget avtal eller nåt sånt piss, så de är ett enkelt jävla bolagshelvete" svara exakt så på tentan snela. Så, det är det här som händer i mitt lilla life, ses allihop!

Rubriklåt: Columbus med kent, för så känns det när jag inte kan sova

 

Hej från mig och mitt trasiga dygn! Det går fan inte bra för mig, det kan jag ju säga, men blogga kan jag göra och igår var ju en dag. Då planerade vi inför framtida hypiga projekt (blä jag låter som c när jag pratar om "projekt") och åt lövbiff med bollar och svingott vitlökssmör. Vi såg en ny video där Felix var orimligt full (saker man inte var beredd på att se lol) och sen lyssnade vi på ett mord som var så jävla jävla mörkt. Vi hade redan sett dokumentären om fallet, så vi hade hört det förr, men ändå. Burr. Och sen skulle vi sova, men som ni nog har räknat ut så hände inte det. Så jag satt uppe, helt klarvaken, och lyssnade på...en podd om twilight. Stella tycker att jag är knäpp för detta men det är kul! Jag försökte såklart sova ett gäng gånger också, men när Stella vaknade vid halv åtta var jag pigg som fan och redo för frukost lol. Så då hade jag en bra och produktiv dag eller? Nej, jag somnade efter frukost och vaknade vid fyra. Fyyyy faaaaaan vad dåligt och skamigt det känns. Och inte nog med det, för katterna har totalt spårat och bråkat hela dagen. Stella märkte att kattknark-sprayen var slut, och tyvärr verkar det funka med en ny, så vi måste nu droga våra katter för att de ska komma överens tydligen. Thanks life. Så, jag är inte så jävla munter, men ska försöka skärpa mig. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska somna inatt...jag måste vara uppe på dagen imorgon...mög är allt. Tack och hej!

Rubriklåt: Human spirit med Dolores O'riordan, från den gångna veckans cirkelskiva

 

Hej hej jag mår lite bättre idag! ...tror jag i alla fall. Stella går i skolan bredvid mig och bakom mig spinner en katt. Jag ska kolla vem det är. Det var lite svårt att se i den vinkeln, men jag tror det är en sherlock. De är inte ens lika egentligen, men just i den vinkeln hon låg i nu var de det. Till alla blindos som känner skillnad på katterna på dirren: hur gör ni? Fattar inte! Om inte jossan just nu var den enda med pingla hade jag aldrig sett skillnad på henne och ester för de har typ samma kroppsform.

 

Så, jag åkte ju inte på fest i lördags. Jag tänkte bara ligga hemma och vara ynklig, men Kiti ringde och ville ha iväg mig på häng och trots att jag fick jättedåligt samvete (alla var rimliga och sa att fest i uppsala inte är samma sak som häng med två personer) åkte jag hem till Fredrik (ja, ni läste rätt) och hängde med de två. Vi drack mojitos ("shit, I forgot to put the liquor in!" då blire svårt), lyssnade på ganska tramsig musik och pratade om mono vs poly, olika ångestar och annat mindre muntert. Vi såg ett klipp på en tjej som härmar språk men säger straight up nonsens på alla språken (det är det sjukaste jag någonsin har hört! Seriöst hon är amerikan och hennes svenska lät verkligen autentisk trots att hon inte ens sa riktiga ord!) och sen tog det berömda fyllevinet överhanden (det är ett särskilt rosévin som Kiti har berättat om och som ska göra alla som dricker det svinpackade, och japp det var exakt så det var) så jag kraschade ganska totalt. Jag vill inte tänka på det mer för jag får sån ångest av det men iaf inget liknande ett tvättkorgstrauma! Faktiskt!

 

Så igår sov jag bort min bakfylla (det är min bästa superkraft) och var en spilra hela dagen. Vi såg mina bästa videos och också nya avsnittet av kändis-mush, där våra besties fortfarande är med, woop! Stella hade gjort sin höst-tårta som vi också åt, med silverskedar fancy som vi är, och jag tog mig igenom dagen. Sen sov jag ännu mer och idag har Stella skola som sagt och jag chillar. Och mår som sagt bättre, faktiskt! Än så länge åtminstone.

Rubriklåt: Flyktsoda med Steget (original av ebba grön), min bästa ångestlåt just nu

 

Det värsta med ångesten jag har nu är att den blir en självuppfyllande profetia. Jag får för mig att jag har gjort något dumt, vill be om ursäkt, är störig för att jag ber om ursäkt för nånting jag inte har gjort, sen gör jag dumma saker för att jag är så jävla spårad i huvet och måste be om ursäkt för dem och så blir jag störig för den ursäkten...så håller det på så. En lång loop av skuld, skam, rädsla och känslan av att vara totalt jävla bottenskrap. Och grejen är att just den känslan blir så manipulativ, för om jag faktiskt gör dåliga saker (och det gör jag!) så låter jag inte folk vara arga för jag kryper så mycket. Men jag gör det ändå och kan inte låta bli för jag är så jävla helvetes rädd att någon ska kasta mig all världens väg för att jag är en sån jävla störig brud. Det blir liksom så drama och jag haaaatar att vara drama. Blir så trött på det! Ångest är så jävla töntigt och kräligt och krypigt och jag vill bara vara en glad och snäll person som ger mer än hon tar. Men jag är rädd istället. Rädd och hispig och panikig och övertygad om att allt kommer krackelera. Helt utan anledning. Jag blir så jävla jävla trött på min hjärna! Lägg av, hjärnan!

Rubriklåt: Photosynthesize med Frank Turner, för vi lyssnade på den och en massa annan frank igår <3

 

Hej från ångest-emma! Har mått riktigt jävla kasst de senaste dagarna och blir helt knäpp i huvet av det. Tror hela tiden att alla är arga på mig, att allt ska gå dåligt och att jag ska förstöra allt. Det är väldigt utmattande. Så bloggat har jag inte gjort, och det mest intressanta som hänt är att i torsdags gick vi ut och åt med Stellas mamma. Vi åt på lax- och lammstället och pratade om knäppa saker Stella säger i sömnen (natten innan bad hon om ursäkt för att hon lagt "numret" på en skum sexsite, det hade med podden att göra), hur konstigt jag tycker det är att folk har sommarstugor och firar midsommar med att resa bort (stockholmare är konstiga!) och en massa annat som jag inte minns nu. Annars då? Jag har kaninhålat på flashback och skrattat åt grova språkbruk och tramsiga killar, vi har ätit hamburgare under glatt frank-lyssnande, vi har kramats massor och tyvärr har jag som sagt mått riktigt sämstigt. Flytt-ångesten har hunnit ifatt mig och det mesta känns otryggt och liksom fel. Men vi fick plommon av Stellas mamma, så vi ska göra tårta med dem och det kommer nog bli bra. Fast jag ställde in att gå på fest. Det känns dåligt. Fast också bra för jag behövde det. Så, det var ju muntert, vi ses!

Jag tycker att i princip alla har för låga standards på sina partners. De accepterar både det ena och det andra och när jag pratar om dealbreakers brukar folk säga att jag är picky. Men det tycker jag man ska va! Jag tycker genuint inte det finns någon poäng med att dejta om man ba accepterar en massa random blaj från personen/personerna? Och nu pratar jag inte om att dela värderingar och så, för det tar jag som fkn självklart (iaf med de viktigaste), utan lite mer tramsiga saker. Så nu tänkte jag lista några av mina mindre "rimliga" dealbreakers! Obs att jag inte skulle dumpa någon dirr för något av det här, men risken finns. Så, jag funderar på dumpning om hen:

-Har problem med mitt coladrickande / sockerintag. Någon som inte gillar socker vore väldigt svårt, men ännu värre om hen har issues med vad jag äter.

-Inte har ett aktivt musikintresse. Hen måste inte bara lyssna på musik utan aktivt ha åsikter om musik, annars vet jag legit inte vad jag ska prata om.

-Inte bryr sig om harry potter. Jag skaffade ju mig en lillasyrra som inte har läst hp, men hon bryr sig i alla fall!

-Tycker att man bör prata korrekt eller på något annat sätt har problem med att jag använder konstiga ord. Folk som säger "prata ordentligt" eller nåt sånt går bort.

-Har problem med att jag inte alltid kan prata svenska. Jag måste tyvärr vara med någon som antingen kan och vill prata engelska med mig eller som hanterar att jag gör det.

-Är helt fysiskt och psykiskt frisk. Det låter lite sjukt men en person som aldrig haft den typen av problem kommer jag ha väldigt svårt att bonda med.

-Är lesbisk men inte tycker det är särskilt intressant. Det hade varit oerhört svårt för mig att hantera någon som bara casually är lesbisk, eller casually är vad som helst för den delen.

-Tycker att svordomar är jobbigt. Det vore...komplicerat.

-Är intensiv och hetsig i diskussioner. Om jag är en hypocrite: japp! Men jag menar inte radikal eller arg, utan just intensiv, typ såna som "gillar att argumentera". Nope.

-Inte kan prata om sex. Det måste man kunna! Man måste kunna prata om allt, men det tycker jag är ganska elementärt.

 

Det var ett litet gäng. Ha fler dealbreakers, gänget!

Rubriklåt: D.r.e.a.m. med Miley Cyrus, som jag nynnat på till och från under dagen pga knark-programmet vi såg

 

Hallå från min soviga värld! Seriöst jag sover så mycket nu. Det är nice, för man vill ju alltid hänga i den sköna sängen, men blir ju inte jättespännande blogging content. Men detta har hänt på ett ungefär:

-Stella har gått i skolan och lär sig om bolagsrätt nu, vilket tydligen är jättesvårt. Jag kan verkligen inte gissa vad som ska vara svårt och inte märker jag.

-Jag har läst om många fler mardrömsdejter. Där har jag lärt mig att hönor är fira djur, att man ska kolla ordentligt vad man menar innan man ghostar någon och som vanligt att folk är riktigt psycho (och fettfobin är reaaal).

-Vi har lyssnat på ett radioprogram om en tjej som inte visste att hon var gravid och plötsligt fick en bebbe. Kan kännas uttjatat men det var en så bra intervju! Fick sen förklara för Lilla att det inte bara var en mardröm, för den här tjejen ville ha barn, bara kanske också vara förberedd. Det finns nämligen människor som vill ha barn. Sjukt, tyckte hon.

-Ja jag pratade med Lilla och fick höra om hennes kaosiga lilla life. Att det ska gå mer än två veckor innan jag får krama henne är ett jävla trauma!

-Vi tittade på ett program där snickar-Anders undersökte knarket i Sverige. Vi skrattade otroligt mycket åt "jag trodde inte att någon skulle komma fram och vilja köpa knark av mig!", att knarkpolisen heter Lennart och just ordet knark, men blev också ledsna när de visade folk som dött av missbruk osv.

-Sen såg vi första delen i svt:s nya serie om prostitution. Så jävla jävla jävla jävla mörkt. Intressant musikläggning dock, en massa fina låtar som jag vill få tag på! Förvånande nog bara en jag kände igen.

-Och nu tittar vi på bar rescue. Baren vi ser nu hade precis råttbajs i en drink, men de har söta bartenders, så jag är underhållen. Stella har mest ont. Reumatism är dåligt :( vi ses imorgon hursomhelst!

Rubriklåt: Våran stad med Mayleen, en låt vi hörde igår och då började vi prata om att vi är 52 år om 25 år och alltså hjäääälp

 

Hallå hej jag är hemma igen! Stella går i sklolan och jag tittar på redditgrejs och har det bra. Och igår var en så fin dag! Jag vaknade svintidigt för att Onna skulle jobba och vi drack hennes goda varma choklad med vispgrädde och lyssnade på bra låtar. På förmiddagen sov jag till och från, vilket ju är det bästa, och sen kom Kiti och vi lyssnade på svenska dängor och pratade om vilka som är artisternas bästa låtar. Det är svårt, men kul! Sen försökte jag skriva bok (sån kick att skriva om blindismer! <3) och vi lyssnade på bokar och supertramsade, till exempel om att avada kedavra borde heta "abra kadabra hejdå!" man borde kanske ha varit där, och kanske hade det inte ens varit roligt om man var där.

 

Sen sog jag mig hem, under ganska lite problem ändå. Höjdpunkten var när jag såg ett skånskt par och funderade på var i Skåne de var från, och sen frågade de om jag behövde hjälp så jag fick fråga. De berättade att de var från landskrona och började förklara var det var, men jag sa att jag också var från Skåne och att jag hade flyttat hit för kärleken (sa detta med ironiskt tonfall). Hon frågade om han fanns kvar och jag sa att ja, hon finns kvar, jag flyttade bara för några veckor sen. "Vi gifte oss för tre veckor sen!" sa hon då och vi önskade varandra lycka till as they went on their merry way. Det var jättemysigt! Sen kom jag hem och Stella lagade makrilpasta, vilket var supergott, och sen hade vi en vanlig bra kväll hemma. Och idag har jag sovit som en liten bäb, och ska nu äntligen lyssna på cirkelskiva för jag är jättesen med detta förlååååååt!

Rubriklåt: 929 med Halsey, som vi relaterade till starkt idag

 

Hej hallå från min blindhus-retreat! Har det så jävla bra här, det ska jag säga, men imorgon ska jag hem till min tjejbo igen och det är också bra. Och jag har ju massor att säga, känns det som, så vi börjar igår när jag och Stella tog oss till Kista. Vi handlade på systemet och försökte rösta i kyrkovalet, men kyrkjäveln var stängd, så istället tog jag mig vidare till blindhuset. Eller ja snarare farsta, där jag och Kiti köpte lampor och vi köpte groggvirke. Så det var ett jävla event allt det här, men till slut landade vi hos Onna och fick kycklingpasta! Det var gooottt! Jag och Kiti drack konstiga groggar (ibland med loka crush, dock inte med flit, rekommenderar ej) och vi alla pratade om system-erfarenheter, hur monogami funkar, random skvaller om folk vi inte kände och säkert en massa mer. Kvällens höjdpunkt var också när vi jämförde chokladbollar, för både Onna och Kiti hade bakat (utan att prata med varandra). Kiti sa till Johannes att vi skulle jämföra och han svarade "är det som kukmätartävling för tjejer?" svaret är fan ja. Onnas vann, kan jag nämna, men båda var gooooda.

 

Idag har jag och Onna haft en riktig jävla segdag. Vi har lyssnat på bokar och roastat dem, kommit på smarta saker om harry potter, upprörts över Astrid Lindgrens djurhållning och haft det så himla mysigt. Vi åt äggröra till brunch och skrattade åt allt möjligt trams, och på kvällen köpte vi mat (men framför allt milkshakes) och lyssnade på braaa låtar som vi hyllade väldigt passionerat. Och nu sitter jag här och snyltar på hennes loka och har det bra, och ska nog snart sova tror jag för hon kommer gå upp i ottan och jobba imorgon. Vi ska ha jobba hemma-dag och det kommer bli så mysligt! Ses när detta hänt!

Rubriklåt: Ersättbar med Maud Lindström

 

Jag är så trött på rädslan att folk inte ska älska mig. Att folk ska tycka att nej, vet du vad, nu har emma sagt störiga saker så nu vill jag inte hänga med henne. "men du vågar ju alltid säga saker du tycker", säger folk, "så hur kan du vara så rädd för det?" ja det kan man fan undra. Men så fort det är en diskussion om något får jag total panik, för om någon är arg på mig måste de ju hata mig för alltid, eller hur funkar ilska? Jag genuint vet inte hur ilska funkar och det makar ingen sense för jag är ofta arg tror jag. men jag vet inte vad kärlek är, hur man inte håller med om något och ändå älskar varandra. Vem som orkar stanna fast de inte håller med. Och vad håller jag ens med om? Liksom vad tycker jag? Mycket tydligen för jag är så jävla vocal med mina åsikter säger folk men jag är legit livrädd för hur åsikter, diskussioner och argument funkar...hur kan inte det vara normen? Liksom jag har inte någon anledning att vara livrädd men jag är ju det, liksom vad är mitt trauma i detta? Lol ok en gång vad jag i 1 diskussion starkt trauma emma? Idk men jag vill kura i en rädd boll och det gör tydligen inte alla. Thank gucking christ att min tjeja älskar mig fast jag är livrädd nästan jämt. Tur har jag.

Rubriklåt: Boys in the street med Gregg Holden, en så jävla fin gaylåt som vi hörde och jag sjöng igår <3

 

Hallå hej från vårt lilla förkylningsläger! Imorgon ska jag vara någon annanstans och det är ju helt och hållet bananas. Men vi har haft fullt upp i vårt lilla sjukliv (lol nä), och igår gjorde vi lite jävla arbete med vårt totalkaosiga hem. Vi tog ut säng-kartonger till grovsoprummet och städade undan allt mög vi samlat på oss och höll på, och till slut blev det faktiskt nästan beboeligt här tycker jag. Stellas boendestöd kom också och då fixade vi tvätten och sånt, och jag sjöng väldigt mycket för jag har glömt att sjunga och då mår man ju inte särskilt bra insåg jag. På kvällen tittade vi på bar rescue (det gör vi nu också) och sen fastnade jag i tråden om mardrömsdejter på flashback. När jag har bloggat klart ska jag läsa mer i den, mums! Förutom hits vi hört i podden läste jag om en kille som blev övergiven på en finlandskryssning, att alla som heter Per är obehagliga och väldigt mycket funkis- och tjockishat. Det låter ju inte så kul, men det är det!

 

Idag var vi tvungna att ta oss iväg, för vi skulle gå med Ester till veterinären. På tunnelbanan träffade vi ett gäng konstiga killar, och såhär lät det:

Kille 1: Ska ni skicka henne till rymden? (menar Ester, hennes bur såg tydligen ut så)

Vi: Va?

Kille 2: Är ni tvillingar?

Vi: Nej...

k1: Nej nej, hon jobbar med henne, för hon har en sån här synskada!

Jag: Nej! Hon jobbar inte med mig! (behövde ropa för att bli hörd lol)

k1: aha...

jag: vi är ihop.

k2: Aha, kärleeek!

k1: men det ser ut som om ni ska skicka kissemissen till rymden!

 

Rimligt. Hos vetis var Ester jätteduktig och veterinären var jättesnel, och vi ska förhoppningsvis få veta varför hon hostar snart. Lilla gomman <3 men sen var vi helt slut, särskilt jag, så jag slocknade totalt i några timmar...woops. Men nu åt vi kit-pizza som är jäääättegod och jag dricker hallonsoda, så livet är bra, och nu ska jag läsa om fler dejter!

Jag insåg idag att jag har något här som ni inte har fått ta del av. Sjukt, tänkte jag, ni som fick läsa allt jag skrev på momangen, trodde jag! Men nej, på författarskolan skrev jag en text ni inte har läst, och det är min favorit (förutom själva boken då): Min pedofiltext. Den är lååång, och det var väl därför jag inte la upp den, men yall can handle it tror jag. Uppgiften var att testa olika stilar och perspektiv i samma text, så det är därför det skiftar hela tiden. Och pedofiltext blev det såhär: jag läste lite i min gamla fanfiction och insåg att det jag egentligen hade skrivit var en skräckhistoria. Så jag provade att skriva ungefär samma berättelse med det i åtanke. Det gick bra, tycker jag, men jag hade ändrat en del idag: Inte bokstavligen stulit en scen från låt den rätte komma in (skojar inte!) och kaaanske inte döpt barnet till Emma (det var någon i mitt huvud som vägrade låta mig döpa henne till något annat, huh, vem kunde ana), men ändå ganska bra. Så, ha kul med denna långa text! (den vägrar låta mig styckeindela klokt, så markerar när en ny del börjar genom att ba skriva det...)

 

 

 

En flicka springer över en skolgård, på väg mot grindarna som ska ta henne ut i den vanliga världen. De flesta går, men hon springer. Hon ser ut att vara en sån som alltid gör det, oavsett vart hon ska. Hennes blonda hår flyger runt henne i blåsten och skolväskan dunsar mot hennes axel. Den ser ut att kunna ramla av när som helst. Hon rättar till den i farten och springer vidare. Det är omöjligt att urskilja om hon ler eller ser ledsen ut. Om hon springer ifrån något eller någon eller om någon väntar på henne vid den trafikerade bilvägen utanför skolan.

 

 

En man står i ett fönster. Han ser ut att vara runt fyrtio och är ovanligt lång. Han håller hårt i fönsterkarmen och ser ut mot skolgården. Ser på flickan som springer. Han gör en ansats att lämna sin plats och återvända till skrivbordet i hörnet av det lilla kontorsrummet, men verkar oförmögen att ens flytta vikten från ena foten till den andra. Blicken är fastnaglad vid den blonda flickan, som nu försvinner ut mot vägen. Snart kan han inte se henne längre. Ändå står han kvar vid fönstret i ytterligare några minuter. Hans andetag är oregelbundna och varje inandning verkar ansträngande. Till slut lämnar han fönstret. Sätter sig vid skrivbordet. Reser sig igen. Går av och ann. Pratar med sig själv: Resonerar, ursäktar, förebrår. Sedan drar han ett djupt andetag och går ut ur rummet. Bilden av flickan med skolväskan finns kvar i honom.

 

 

 

 (Ny del!

 

Han står vid biblioteket. Det är där man ska stå. Där man ska stå om man inte borde få stå alls men ändå lik förbannat gör just det, hela tiden, konstant. De frågar vilken ålder han vill ha. Flicka eller pojke? Vilken prisklass? Vilket ursprung föredrar han? Han kan inte svara. Måste springa och spy i en soptunna. Det är ju inte alls så här det känns. De får inte smutsa ner hans vackra. Han tänkte att om han verkligen lät sitt värsta vinna kanske allt skulle bli lättare, kanske han skulle förstå, kanske något skulle hålla ihop men han hade fel för det är ju inte alls sån här han är! Det är vidrigt, det de gör, utnytjandet … han skulle aldrig … han måste kräkas igen men inget kommer. Han står lutad över soptunnan och försöker tvinga magen att vända ut och in på sig själv. Ljuden han utstöter känns rätt. Han förtjänar dem, motbjudande som han är. En äldre man och en liten pojke med ett stort leende går förbi. Dit man går om man inte borde få gå men lik förbannat går åt fel håll. De solkar ner det enda han någonsin älskat. Pojken har inga tänder. Han har läst om det. Att de slår ut barnens tänder, att kunderna vill ha det så. Kunderna. Han är ingen kund. Ingen får slå ut hennes tänder. Hon är inte alls som dem, han är inte alls som dem…

 

Han lämnar platsen med sänkt huvud. Vill inte bli igenkänd, inte här. Springer tillbaka till sitt kontor, stänger och låser. Sköljer inte munnen; den sura smaken måste få stanna. Han startar datorn och skriver sökord han inte ens kunnat tänka sig tidigare. Sökord för de som inte borde få skriva men lik förbannat skriver, tittar, njuter. De som aldrig borde få njuta. Det gör han inte heller. Han ser små människor på skärmen. Händer som rör sig på sätt de inte kan veta hur. Små flickor och pojkar på knä på hårda golv. Dragkedjor som dras ned. Han hör ljudet fast det är avstängt. Ljudet syns i de vuxna männens bakåtböjda nackar. Njutningen. Hur det går för folk det aldrig borde få gå för men som det lik förbannat gör, hela tiden, konstant. Han rycker ur sladden. Faller ner på golvet. Njuter inte. Skakar som en vansinnig för så här kan det inte få vara, så här kan han inte få vara, så här är han inte. Ändå kryper han fram till arkivskåpet. Drar fram skolkatalogen. Slår upp rätt sida. Rätt ansikte. Lägger sig till rätta. Njuter. Med bakåtböjd nacke. Det är precis där och då han ger upp.

 

 

 (Ny del!)

 

 

”Jag är så trött på fyra c! Jag vet att man inte får säga så, men jag orkar inte mer snart!”

   Ingers skånska stutsar mellan väggarna och hon smäller igen dörren till lärarrummet med en kraft som får resten av kollegorna att titta upp med förvånade miner. Lederna knakar ordentligt när hon sjunker ner i fåtöljen.

   ”Vad är det nu som har hänt?” suckar Maria och pillar nervöst på sitt armband. ”Är det Felix och Jonathan?”

   ”Jonathan”, bekräftar Inger. ”Det är så man tror att han har Kasper och Jesper med sig.”

   ”Folk och rövare på björkskolan”, mumlar Lars och ler uppskattande åt skämtet över sin kaffekopp.

   ”Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till! Jag försökte ha högläsning, god natt MR Tom, och de kunde inte sitta still eller vara tysta! Det ska man väl ändå kunna i årskurs fyra, kan jag tycka? Men det är bara skrik och bråk!”

   ”Men då kan det ju omöjligt bara vara Jonathan”, inflikar Eva och ser förnumstig ut. ”Det är inte rätt att skylla på en enda pojke…”

   ”Jag tycker inte att du ska utsätta dig för det här”, avbryter Maria. ”Jag gick in i väggen 2012 och det är verkligen inte roligt!”

   ”Jag är bra nära! Vilken klass, alltså. Det är ju inte bara Jonathan och Felix! Ett gäng bråkstakar, är de! Och Emma, som inte kan sitta still och ändå förmanar alla andra som om hon var felfri!”

   ”Ja hur går det för Emma?” Armbandet klirrar mellan Marias rastlösa fingrar. ”Har du pratat med hennes föräldrar? Det är inte ett normalt beteende, det kan ingen påstå.”

   ”Jo då, jag ringde dem. Det verkar som om de är helt ointresserade av att deras dotter har grava koncentrationssvårigheter och kognitiva störningar. Hur kan man vara så som förälder?”

   Maria ser ut att vara nära att börja gråta.

   ”Det är så sorgligt! Ett barn ska inte behöva ta hand om sina föräldrar som hon gör. Ser ni hur hon går hem själv varje dag? Över den stora bilvägen?”

   ”Hon är tio år”, suckar Lars. ”Lugna dig. Hon klarar väl skolan?”

   ”Det enda hon klarar av är bild”, svarar Maria och ser bort mot hörnet av rummet. ”Kan du inte prata med henne, Tobias?”

   Tobias ser upp, som om han inte lyssnat förrän nu.

   ”Prata med vem? Emma? Om vad?”

   ”Vad du vill”, Lars ler och blinkar konspiratoriskt mot Tobias. ”Ni verkar ju ha en så bra kontakt … ”

   ”Vad menar du? Det har vi väl inte?”

   ”Jo då. Hon älskar ju bild. Ni hade kunnat rita vad som helst, ni två. Självportrett, kanske? Du kan ju bjuda hem henne på en ordentlig middag, så hon slipper laga mat själv … ”

   Det blir tyst. Automatkaffe fyller pappersmuggar. Tidningar och lektionsplaner prasslar. Tangentbordsklick och andetag hörs tydligare än tidigare. Någon borde säga något.

 

 

 (Ny del!)

 

22 sekunder! Fast då måste jag koncentrera mig väldigt mycket. Men 22 sekunder, rekord! Jag fuskade inte ens den här gången! Och det är svårare i badkaret än i simhallen. Men jag får inte åka till simhallen själv, så jag provar här istället. Det är svårare att hålla ner huvet, men det finns ingen vågmaskin så det blir jämnt. Jag är lite snurrig. Det kanske är det varma vattnet eller att hålla andan så mycket.

 

Jag gillar simhallen. Att åka dit och sjunga till bilradion. Bubbelpoolen och simningen och att slippa ta tiden på mig själv när jag håller andan. Tobias har ett tidtagarur på sin telefon. Jag vet att det är lite barnsligt att tycka det är coolt, och att hålla andan under vatten som en sjuåring, men ibland får man vara sju tycker jag. Och vi äter alltid glass och pommes på mc donalds efteråt. Jag lärde honom hur gott det är tillsammans. Att man måste doppa pommesen i chokladglassen och slicka bort den på precis rätt sätt. Han brukar släppa av mig en liten bit hemifrån. Han säger att jag ska se upp för främlingar. Det finns farliga män där ute, säger han. Det gör det säkert, men han oroar sig för mycket.

 

Jag går ur badet. Det är kallt och jag tar mammas morgonrock från kroken. Det blir inte varmare. Jag går ut i köket och tittar i kylen efter något att äta. Det finns en matlåda kvar. Kyckling och ris. Jag mikrar den, men det är inte gott. Tobias lagar kyckling i currysås som är godare än till och med pommes och glass. Den här är torr och deppig och jag vill gå och lägga mig när jag har ätit upp. Men om jag går och lägger mig måste jag gå upp imorgon och gå till skolan. Bildlektion direkt på morgonen. Jag får ont i magen. Lägger mig ändå. Min säng är hård, inte alls som Tobias. Den är mjuk och tryggare än något annat. Jag har en känsla av att jag inte borde tänka så. Men jag saknar den. Han sa att jag aldrig skulle sova där igen. Han grät högre än mamma brukar göra och jag försökte trösta men han lyssnade inte. Jag försökte krama men han slog bort mig och sa förlåt, förlåt, förlåt. Jag visste inte för vad men vågade inte fråga. Han sa att jag var värd bättre. Att han var en hemsk människa. Men det var ju jag som var hemsk, sa jag, det var ju jag som inte kunde göra som jag blev tillsagd! Då grät han ännu högre och jag blev rädd, för män gråter inte sådär. Han sa att han älskade mig och jag sa att jag älskade honom också, för det är så man svarar och det tror jag faktiskt att jag gör. Men nu får jag inte sova där längre. Inte åka till simhallen. Inte sitta vid hans köksbord och rita och äta kyckling. Inte bli avmålad med de fina penslarna. Det gör ont i hela kroppen att bara tänka på det. Så jag tar fram min gamla slitna nokia-mobil, utan tidtagarur, och skriver:

   ”jag höll andan i 22 sekunder under vattnet idag! Saknar dig”

Rubriklåt: My poor old heart med Alison Krauss, från veckans cirkel-hopkok och också för att alison har den snelaste rösten för mina förkylda öron

 

Hej från sääängen! Känns historiskt att blogga härifrån. Stella sover bredvid mig och jag har en stor Sherlock-klump mellan fötterna, så allt är som det ska. Och jag kan typ andas ordentligt just nu! Det kan verkligen inte Stella för hon har mått jättejättedåligt idag :( det är synd om henne! Men vi har i alla fall inte corona så det är ju ett party. Bara en vanlig och helt bananas förkylning. Jag har på riktigt inte varit den här nivån av förkyld på absurt länge, liksom så att det pågår i mer än typ två dagar. Är inte okej med det. Så ja nä idag har vi inte heller gjort mycket, men vi har till exempel ätit glass och balerina (viktiga saker!) (vi har ätit mat också), tittat på bar rescue ("det vore ju kul med något vi inte har sett" var Stellas anledning till att titta på det, ja det händer ju inte ofta), lyssnat på en pedofildokumentär där en actual pedofil berättade om sitt life (så jävla obehagligt och spännande och aaaaa) och såklart snörvlat och hostat som fan. Jag har också pratat med Lilla om att man måste prata om sex för att ha hälsosamt sex (det måste man! annars blir det dåligt!), att hon inte kan få en bebis för hon är en bebis, hur korta helger är och annat jox. Jag saknar hennnne! Ja, redan, håll käften folk. Och nu ligger jag här och tittar på videor och ska supersnart sova. Stella hostar mindre n

Rubriklåt: Favorite town med Ellen Sundberg, en tvåspråkig låt som jag hörde för första gången igår

 

Hallå hej från vår lilla förkylda värld! Vi snorar ikapp här hemma, men jag börjar bli frisk-ish tror jag. Snörvlar fortfarande men har inte ont i halva ansiktet av bihålekaos som inatt. Hade seriöst ont i tanden det var rimligt. Men något som var rimligt på riktigt var att vår nya säng är här! Den är magisk jag älskar dennnn! Jag har mindre ont i ryggen redan I swear. Alltså jag har inte ens tänkt på det men jag har typ det? Kanske ett sammanträffande iofs. Men jag har fan bott i sängen nästan hela tiden och älskat mitt liv. Igår beställde vi pizza (så sinnessjukt god pizza, alltså ovanligt god) och kämpade oss genom våra sjukor, och idag har Stella gått i skolan. Jag sov som en liten bäb och lyssnade på poddar i vår nya sääääng, och sen har vi tittat på Walter och hemska män han berättar om och snörvlat off the goddamn charts. Så eh ja det är ett spännande liv! Och nu ska vi dricka te (vaaa förvånande) och äta glass, vilket jag hade glömt att vi hade så jag vrålade av lycka precis. Det var lite överdrivet. Men vi ses snart, kanske från sääängen!

Rubriklåt: Timeline med apes of the state, från (förra) veckans cirkelskiva

 

Hej från förkylda emma som nu är hemma! Jag ligger i soffan som ett paket och hostar och snörvlar och är ynklig i största allmänhet. Nu har Stella ont i halsen så snart är det dags för henne att vara en liten spillra. Men hittills är det jag, och igår skulle vi ta oss hem. Och nej, jag tycker inte alls att det var rimligt att ta tåget hem. Däremot hade det inte heller varit rimligt att sova hos mamma och pappa tills vi båda var friska och sen boka en äckligt jävla dyr biljett hem, särskilt som den nya sängen kommer idag. Sååå tåg it was. Jag satt i min lilla munskyddsdimma (blir helt lost av att ha sånt fattar legit inte hur ni gör) och lyssnade på musik och klunkade i mig vatten för att hosta mindre, och det gick ändå ganska bra tycker jag. När vi kom hem var Stella tvungen att fixa grejer, men jag bäddade ner mig och lyssnade på mord, och sen reste jag mig inte på många många timmar. Fy fan vad sliten jag var blääää. Men vi tittade på kändis-mush i alla fall och sen sov vi sista natten i den gamla sängen.

 

Idag har vi tittat på felix och suttit stilla, förutom när vi hade projektet "bära ner säng till grovsoprummet". Så Stella fick ut sängen och fick upp den på en vagn hon köpt och jag släpade madrassen efter mig bakom henne. För att höra varandra (jag behövde guidning och hon såg knappt heller) ropade vi "mjau!" till varandra över gården. Stackars alla som gick förbi. Men we did it! Och nu kommer den nya sängen, alltså typ exakt nu fast ikea-mannen verkar ha gått vilse för vi släppte in honom i huset för en stund sen. Märkligt. Så nu är det verkligen real hörni, dubbelsäng och hela skiten! Vi liksom bor ihop! Nu kom han in med sängen <3 så nu ska väl Stella försöka få ihop en säng med minimal hjälp från den här jävla tingesten som vi kallar emma. Ha det bra så länge bloggfolk så ses vi imorgon med fler spännande stories från vårt tjejbo-life!

Rubriklåt: Åt samma håll med Lars Winnerbäck, en stellig låt <3

 

Det är spännande att ha en flickvän. Att ha en hälsosam relation. Det är en process, det är det, och oftast fattar jag inte hur det går till. Men vet ni vem som gör det? Stella fattar. Och det är så sjukt! Hon är så rimlig och mjuk och jag fattar inte. Alltså, så här till exempel: Hon blir nästan aldrig irriterad på mig. "det är inte så konstruktivt", säger hon. Så jag antar att hon bara går runt och stör sig på saker i tystnad, men nej! "Om jag stör mig på något kommer jag ju säga det, det vore dumt annars" ja jo men va? "har du inga destruktiva impulser?" frågade jag och hon ba nej. För hon vill ha det bra och då har hon det bra. Hon är inte otrevlig eller grinig mot mig, även när hon är trött och ledsen och sur. Det har seriöst aldrig hänt.

 

Och alltså fattar ni hur mycket press jag är under då eller? Nu känner jag ju att jag måste vara perfekt och snäll hela tiden! Men det går ju inte! Ibland kommer jag fräsa ifrån ju! Och hon säger att det är okej, för det är inte the end of the world, men hur kan någon vara så level headed? Hur är det möjligt att jag får vara ihop med en så bra person? Hela min hjärna kaosar ur när jag tänker på det! Men hon vill vara med mig, även med mitt kaos, hon vill gå åt samma håll som jag. Och det vill ju jag också. Jag vill också vara sådär bra. Det kanske jag kan bli. Jag hoppas.

Rubriklåt: She med Dodie, en jättegoslig låt som vi hörde sent igårkväll och som jag (med hjälp) skrev om om Stella. Det blev "she smells like cuddling and sleep, she tastes like cigarettes and tea" bättre eller hur?

 

Hej från nya datorn! Jag är groteskt förkyld i detta nu, och nej det är inte alls bra att jag ska åka tåg imorgon jag fucking vet det men vad ska jag göra då nä just det. "testa dig Emma!" ja det kanske jag skulle gjort men det blev inte så! Och dessutom det blir ju lika läskigt för folk på tåget om jag hostar om jag är negativ det vet ju inte de! Det var det jag hade att säga om min svåra sjukdom, eller nä jag ska säkert klaga mer om den. Men igår när jag lämnade er skulle vi ju gå till b & j-stället, och då kom även Lilla! Vi drack milkshake / åt våffla och njöt av livet osv, köpte vin och sen landade vi här i lägenheten. Här lyssnade vi på brittiska listan, åt lax och hade en trevlig tid med samtal om Stellas bruce-upplevelser med att sätta in en tampong under pågående konsert (inte på toaletten alltså) och kungafamiljens barn (vi kunde ganska få av dem märkte vi). Stella berättade sjuka grejor från internet som vanligt, mamma dissade lillas kärleksval ("nu tycker jag ni är taskiga, hon får tycka om nästan vem hon vill!" "förutom x?" "ja!"), Lilla fick glass som hon tog sig ann som ett projekt och allt var mysligt men satan vad sjuk jag hann bli under kvällen. Så i slutet av kvällen fick jag gå och lägga mig, vilket var fint, för när jag låg där och vi umgicks och musiken var på låg nivå kändes det typ som när ens föräldrar hade fest när man var liten. Så himla gosligt!

 

Idag vaknade jag och nej alltså jävlar det är inte mycket med mig. Jag hostar och snorar och kaosar loss, men har haft det bra ändå. Mamma gjorde goooda muffinsar, Stella köpte juice och gelehallon till maj (hon har varit så fucking söt jag orkar inte!) och vi har fixat med datorn som nu fungerar med ingmar och allt. På kvällen skulle vi ju ha åkt till osby, men det hände av förklarliga skäl inte, så istället åt vi sushi / lax och tittade på alla mot alla mycket engagerat. Trevlig liten kväll, och nu lyssnar vi på flashback och mamma tittar på ett program om londons tunnelbana. fast hon kanske har slutat med det nu vad vet jag. Ska dricka upp min juice (kan ha kallat den "min mest värdefulla ägodel") och lite hostmedicin och sen sova nu, ses imorgon när jag smittat ett helt tåg (fy fan jag skäms så mycket blääää)!

Rubriklåt: No straps med l1na, en myslig låt jag lyssnade på på tåget igår

 

Men hej från lund! Här är jättevarmt och jag svettas som en jävla gris, men det gör inget, för sol är det bästa ever. Och att vara i lund är också det bästa ever! Vi kom fram igårkväll och pappa och Stella körde runt i otrafikerade områden för att hon skulle träna på parkering och att backa runt hörn och sånt. Vi såg vad vi trodde var drug deals (de var kränkta över att vi var där) och mormors bil hävdade att det var först minus 7 grader och sen 3 grader. Sjukt om vi gick ur bilen och så var det det? Det vore konstigt men ingen annan tänkte på det för de är rimliga. Sen satt vi med mamma och pappa och drack te och pratade om livet eller nåt, och sen sov vi.

 

Eller ja jag sov fan knappt, usch. Så dålig sömn jag hade bläää. Men upp skulle vi, för Stella skulle ju köra upp. Och jag började ju inte inlägget med "hej min tjejbo har körkort", sååå ja. Men vi håller modet uppe! Vi har ätit lunch på ett lagom trashy ställe ("kolla, här är inte trevligt. perfekt!" sa jag) och nu tittar Stella på lyxfällan och jag ska duscha. För vi ska ut och dricka milkshake aka mölkskak! Jag är hype!

Rubriklåt: Wish you would've been a cowboy med adeem the artist, en så bra jävla låt som vi lyssnade på och pratade om igår

 

Hej från tåget till Skåne! Det är ju det här sjuka att vi åker till lund på besök nu och sen åker hem. Tillsammans. det är bananas! Jag tror att Stella lyssnar på flashback (förvånande va va) och jag tittar på redditklipp och ska snart äta choklad. Ambitiöst värre. Och igår var också en ganska icke-ambitiös dag, för vi gjorde inte mycket. Vi hade bara tänkt vara hemma, men Sara (mostern) skrev och frågade om vi ville ut och köra och det ville vi såklart. Stella tränade på fickparkering och vi körde ut till havet där vi satt på en bänk och rökte / passivrökte och hade det bra. Kändes som malmö att se lite hav! Fast alltså jag får så många C-flashbacks när jag åker runt i bil sådär, det är lite jobbigt faktiskt.

 

Vi kom hem och på kvällen gjorde Stella äppelpaj (!) och vi hade ett bra samtal om hur viktig rubriklåten är och att Stella kan saker om country och politik som jag aldrig pratar med någon om för ingen fattar. Blev helt fnittrig av det för jag är så rimlig. Vi tittade på en av mina bästa reddit-killar och Stella älskade honom (!) så det blev en massa nice guys och sånt. Bra och myslig dag helt enkelt, och idag har jag mest sovit förutom när Stellas boendestöd var där för då fixade vi i ordning en massa saker. Och nu åker vi neråt och imorgon ska Stella köra upp och nu jävlar ska det bli bra det bara ska det!

Rubriklåt: Lägenheten med Nadja Evelina, den ultimata låten om vänskap

 

Jag tycker inte att vänskap bara ska vara roligt. Det låter som om jag pratar om att vara där för ens vänner när de är ledsna och sånt, och det är viktigt, men det är inte så kontroversiellt. Det jag vill prata om nu är det lite mer jobbiga jobbet i att vara vänner: Att vara ärlig. Och det är tydligen kontroversiellt?

 

Det är mina vänners jobb att berätta för mig om jag gör fel. Inte bara mot dem, utan alltid. Om de är på min sida utan all info är de inte bra vänner. De ska kunna call me out. Om jag bara vill klaga är det en sak, men då får jag väl säga det, it's not hard. Och, ännu mer kontroversiellt, mina vänner måste kunna säga om någon annan gör dåliga saker mot mig. "Jag vill inte prata illa om din partner", sa en vän till mig en gång. Och jag blev helt perplex för det är ju en del av jobbet? Om Stella skulle vara dålig för mig förväntar jag mig att få veta det! Om någon tycker att hon är elak eller bara konstig eller vad som helst vill jag ju veta det! Men folk tycker inte att man ska säga sånt?

 

Det är ju en grej, typ "x gjorde äntligen slut med y så jag fick säga vad jag tyckte." eh? Jag vill ju veta vad mina vänner tycker om personen jag är ihop med? Liksom inte bara i relation till mig utan bara vad de tycker om hen. Och med samma logik vill jag kunna berätta vad jag tycker och tänker om mina vänners partners / andra viktiga personer. Men folk tycker att man ska visa nån slags hänsyn för att ens vän älskar personen och alltså jag kanske är korkad men jag fattar inte? Vad har man ens vänner till om man ska vara finkänslig med dem? Det kan man väl vara med främlingar! ...om någon undrar hur jag är gryffindor, this is how. Och nej, ingen har sagt nåt om Stella, det kom bara upp generellt igår att folk inte gör såhär.

Rubriklåt: If you're gonna lie med Fletcher, en dänga jag och Kiti vibeade till under pannkaksätning

 

Hej från inte natt-emma! Eller alltså jo det är ju objektivt natt men jag menade att Stella fortfarande var vaken så det var inte samma version av Emma som igår. Rimlig logik. Men idag hörni, det har varit en lång jävla dag kan jag lova. Och jag har åkt till mina homies i blindhuset! Jag åkte dit vid lunch typ, men fick vänta på centralen i nästan en timme för ledsagningen dök aldrig upp. Konstigt dock för det fanns en ledsagare på plattformen, som kände igen mig, men hon kunde inte följa mig för hon skulle vakta folk från kina som spelade in en film. Det var tydligen en grej. Men till slut kom en annan ledis, som också var snel, och jag kom fram till Onnas hem där blåbärspaj väntade. Mummms. Kiti hämtade barn i olika omgångar och Ida dök också upp, så det var ett himla liv till Onnas stora glädje. Vi pratade om hur man ska hantera att någons partner är med i en sekt (önskar att det inte behövde pratas om), vilka våra bästa egenskaper är, greveholm och en massa annat. Lee åkte runt på Idas rygg (hon ville att jag skulle vara häst men nej) och när Kiti kommit tillbaka och Ida gått blev det pannkaksmiddag på hög nivå. Det var supergott såklart och jag fick dessutom hänga med Lee en massa och det blir jag så glad av. Älskar de jävla ungarna. <3

 

Mitt i pannkakorna kom Fredrik för att lämna glasögon och vi bjöd in honom på pannkakor och häng. Så kan det gå. Vi pratade om systemskämt, drog-instinkter, hur man hanterar sjukhusskräck hos barn, att jag inte följer alla homofiler på twitter (det gör jag inte!) och en massa annat blabb. Trevlig kväll och dag och allt sånt och sen stapplade jag hem i en lagom dyr taxi och nu är jag hemma och lyssnar på nya flashback. Det är ett konstigt avsnitt anser jag, men livet är lite konstigt så det är inte så konstigt. Japp exakt så sa jag nej det här går ju inte nu måste-måste-måste jag sova eller åtminstone hålla käft märker jag.

Rubriklåt: Ta slut med Sofia Jannok och Ayla, som Kiti påminde mig om igår och jag bara just det jävlar det är ju en bra låt

 

Hej från natt-emma igen! Jag ska snart sova, så jag tänkte blogga lite snabt om denna mini-dag. Det är verkligen en mini-dag för vi sov orimligt länge. Det var uuuunderbart fast jag drömde att Jacob Hellman hade skrivit en incest-låt om en läskig mamma som molestade sin son. Det lät inte som han, utan mer som någon annan men jag kommer inte på vem. Läskigt var det. När vi väl släpat oss upp tittade vi på reddit-klipp och en lång och hemsk video där en lady berättade om cray pedofiler som typ tycker att det är rimligt och att barn kan samtycka. Blääärk. Jag pratade också med Lilla om hennes sämstiga lärare (vars jobb det är att hon ska lära sig saker, glöm inte det babis) och att vi saknar att leka lekar, och med Kiti om att ha för många dörrar i sitt hem och annat trams. På kvällen köpte vi mat från kycklingstället (de har typ bara kycklingrätter, älskar det) och...beställde en säääng! Vi ska ha en dubbelsäng som är våååår! Den kommer på måndag och jag superjävlalängtar <3 om inte annat för att inte bli utträngd av Stella och Sherlock / Ester / båda. Jossan håller sig utanför sängen när man ska sova och för det älskar jag henne. Och det var min mini-dag idag helt enkelt, nu sitter jag bara här och har lyssnat på halseys skiva mer ingående och duschat och annat man kan hitta på när ens tjejbo sover. Men det ska jag också (försöka) göra nu, godnatt gänget!

Rubriklåt: Ancient dreams in a modern land med Marina, en redig bop som jag hörde nyss

 

Hallå från natt-emma! Jag poppar bubbelplast som om det inte finns någon morgondag fast jag egentligen borde sova. Så kan det gå. Men idag har vi, som jag sa, träffat folk och gjort en massa grejor! Vi åkte jättelångt (allt är jättelångt) till Jennie för tacolunch med en massa av det gänget, men fuck dem, för Vega var där! Vem är Vega? Jennies lilla bäb såklart! Vi fick hålla henne direkt och blev riktigt sådär äckligt bäb-sugna som man bara kan bli när man håller i en. Hon var så söt och hennes små handar höll i mina fingrar och aaaaaaa! Lunchen var också trevlig, med prat om nya pojkvänner och jobb och tv-serier och sånt, och tacos och bakverk gjorde så att säga inte saken sämre. oooch bebis. Did I mention bebis.

 

Vi åkte in till stan sen och övningskörde med Stellas styvpappa, vilket inte var så kul för mig men Stella kickade ass. Vi åt subway (och Emma Black var tvungen att gå runt i Stockholm ett tag, det tyckte hon var: dåligt) och sen tog vi nästa körning med the moster. Japp, vi fucking kör, och jag skrev inte ens det där som ett skämt lol. Vi körde till arlanda, för det var långt, och kacklade om operasångare, aborter man inte ångrar, pundar-bilar och annat jävligt konstigt men också härligt. Och sen var vi äntligen hemma och helt slut, vilket ju borde betyda att jag sover...men neeeej! Sömn är tydligen för suckers (typ som min tjejbo)!

Rubriklåt: Rocknroll will never die med Mares, som vi hörde idag när vi fixade mat och it's such a goddamn jam

 

Hallå gänget det är lördagsbloggningsdags! Starkt långt ord anser jag. Här lyssnas det på flashback och Stella fixar grejs, just nu oklart vilket grejs men jag tror hon tömmer kattlådor. Eller jag vet faktiskt inte men nåt gör hon. Usch nu låter det verkligen som att hon gör allt, men så är det inte obs. Okej nu vet jag vad hon gör, hon väger tavlor. Det är logiskt men jag orkar inte förklara det. De ramlade i alla fall i golvet nu så jag känner att hon inte respekterar min property! Hon klagar på att jag påpekar att hon har många tavlor med nakna tjejer (sex stycken) så gör hon sönder ramen till min florence-poster? Nä vet du vad!

 

Okej okej, jag ska gå tillbaka lite i tiden, och idag har vi varit ute och kört med Stellas moster. Stella var mycket bra på att köra anser jag och vi upptäckte nya platser i Stockholm och fick höra anekdoter om kaniner i rondeller och annat knäppt. Vi hann då också köpa kattmat (till alla utom Jossan som fucking vägrar äta den bra maten jag får panik) och mat till oss själva för vi är såna jävla adults. Denna mat lagade vi sen, bland annat gjorde Stella tsatsiki åt mig mummms. Det finns kvar av denna och jag ämnar äta upp den imorgon eller inatt om jag inte somnar. Längtar. Och nu ikväll har vi ätit godis och tittat på kitchen nightmares och som ni ser krigat om tavlor, och livet är mycket bra. Som sagt blir det ganska korta små inlägg i den här lilla blågen, men så kan det va, imorgon ska vi iaf träffa folk!

Rubriklåt: Out on the piers med Marit Bergman, från veckans cirkel-hopkok

 

Hej från mig och mina knakande ben! Seriöst de knäcker heeela tiden det är nåt fel med dem. Men aja. Idag är det fredag (no shit) och vi började dagen (väldigt sent) med skiv-frukost. Halsey släppte ju tydligen nytt förra veckan! Och hen använder både hon- och hen-pronomen nu! Skivan är jag ganska kluven till, mycket är kaotiskt (och framför allt mixat absurt dåligt) men en del är kul och snyggt också. Vi får väl se. Sen har vi väl drällt hemma, jag har lärt mig mer om köket och framför allt ändrat sorteringen i besticklådan (så sjukt att jag kan göra så? Ba nä det här gillar inte jag och min åsikt räknas? que pasa) och vi har gått en runda och tittat på alla tavlor Stella har uppe. Då fick jag lite panik för att jag inte bor här tillräckligt mycket eller nåt, men det kommer ordna sig, det är bara det där med det visuella som är en så sore spot för mig. Vill bara att man direkt ska se att jag bor här, liksom att mitt brand ska synas överallt lika mycket som Stellas...idk man. Men ja, sen på kvällen tittade vi på en lars winnerbäck-dokumentär som var rätt okej. Melissa Horn var med! Jag blev hype <3 och han pratade mycket om sina låtar och låtskrivande och allt sånt. Jag älskar sånt. Och nu lyssnar vi på mord och dricker te och har oss, och jag försöker hantera att jag råkade få en semi-viral tweet igår. Jag twittrade om att stockholm nekade en blind person färdtjänst och vilken panik jag får av det, men jag hade ju inte räknat med att riktiga folk skulle läsa! Folk serri taggade in politiker? Jag är ju bara en blobb! Det är läskigt! Men det var allt från mig idag, imorgon ska vi åka hemifrån wohooo!

Rubriklåt: För bra för att va sant med Julia Lov, och ja svengelskan är off the charts

 

Så vi lyckades. Vi flyttade ihop. Alla mina domedagsklockor hade fel. De som sa att hon skulle tröttna på mig, att jag skulle lyckas förstöra allt. Hon vill att jag ska bo här, med henne. Vara ett team med våra tre katter. Vi har klarat det. Fast nä. Så funkar det ju inte. Man är aldrig ute på andra sidan, det blir aldrig helt bra. Och satan vad jag känner av det. Inte för att det inte funkar, för det gör det, men jag känner mig som en jävla klump av blindhet och osäkerhet. Verkligen allt jag gör kräver en fråga. "Var ska detta stå?" "var är pantkassen nu igen?" "jag vet att du har sagt detta, men..." helahelahela tiden. Jag hjälper inte till med något och om jag gör det är det för att lära mig, så det hjälper inte Stella alls. Hon gör allt. Och hon klagar inte ens för hon är så jävla fin och bra och perfekt. Visst hon klarar inte allt och det är skönt att påminnas om men att hon behöver laga mat och fixa allt för två personer klagar hon inte på.

 

Och det svåra är ju också att inte självhata för mycket, för det i sig är ju störigt. Varje gång jag brasklappar för irritation hon inte visar vet jag att det i sig är jobbigt. För hon tycker inte att hon är överbelastad. Hur hon inte kan tycka det förstår jag inte men så är det och jag är så rädd för att börja ta henne för givet. För att bli lat, att inte vara tacksam. Men jag vill ju inte heller vara tacksam för vi bor ju ihop! Man kan ju inte vara tacksam hela tiden det går ju inte? Men vad ska jag vara då? Hur fan ska jag orka med mig själv lika bra som hon gör? Ja, jag kommer kunna mer. Jag kommer hitta allt och kunna göra de sysslor jag ska göra. Men det kommer fan aldrig bli balanserat. Aldrig. Och det är läskigt.

Rubriklåt: Something just like this med the chainsmokers och coldplay, som vi peppade till när vi köksfixade idag

 

Hallå ni! Nu får jag faktiskt ta och blåga, fast jag precis gick från superhype till deppig, så kan det va. Min tjejbo-vardag fortsätter, och igår poddade vi. Det blev en eminent podd, så på tisdag (ja jag ska lägga upp på tisdag den här gången lovar) kan ni se fram emot prat om glasblåsarns barn och annat creepy mög. Det blir kul för alla inblandade. Det var en goslig kväll i övrigt också med ägg och bacon, mordprogram (som försvann från viafree idag what) och annat jox.

 

Idag gick Stella i skolan, så jag sov. Hela dagen woops. Men sen har vi fixat och donat en massa. Vi har pratat pengar och sånt man ska göra, städat i köket, lagat sallad och fått lite jävla koll på att vara tjejbos. Jag har till exempel lärt mig att Stella gillar stora gurkskivor lika mycket som jag (älskar hennnne), Jossan har hängt ovanpå torktumlaren typ hela dagen (men nu välter hon saker så allt är som det ska) och livet har faktiskt varit himla bra. Förutom just nu för tydligen nekas blinda färdtjänst i stockholm och ja jag fattar att det kan gå ändå men vad faaaan jag orkar inte. Blä vi stannar vid att det var mysligt att laga sallad faktiskt!

Rubriklåt: Megalomani med maskinen, som vi hörde igår och som "har lite klass" enligt Kiti, sant ändå

 

Hej och hå från lägenheten blå! Wait jag vet inte vad det är för färg på väggarna här? Nu frågade jag och hon säger att de är vita. Så...inte så blå. Aja. Vi tittar på todd och Sherlock försöker vara snel mot Jossan, men Jossan godkänner inte detta beteende. De kämpar på. Och igår var också en goslig dag. Vi chillade oerhört mycket på dagen, men Stella rensade också i klädkammaren (wooop) och jag lärde mig hur ett sopnedkast fungerade och att man kan ha trä-pellets istället för kattsand. Det sista upptäckte jag när jag försökte tömma en kattlåda och det såg ut som bara klumpar och ingen sand lol. Starka lärdomar. Och efter mycket väntan och poddlyssnande kom Kiti hit! Vi åt Stellas omtalade kyckling, som var gooood, och lyssnade på hiphoplåtar. Vi drack bubbel och pratade om att värdera djur högre än människor (it's weird), rättegångsdramat som just nu pågår, problem med att vara funkis i ett förhållande, Lunas väldigt gulliga mail-skrivande (fick hjärtstillestånd hallå) och såklart en del om hiphop för vi lyssnade på det. Vi försökte rappa olika låtar (det gick itne så bra) och hade det bra, men natten blev sen och efter mycket uber-krångel åkte Kiti hem och vi föll i dvala. I alla fall jag, Stella hade svårare för dvalafallandet. Men idag vaknade vi seeeeeeent och har typ bara chillat och duschat och nu lärde jag mig hur diskmaskinen funkar woop we're getting somewhere! Och nu ska vi gå ut och små-handla, ha det bra gänget detta blev ju kort.