hopelosthead

Rubriklåt: Father Lucifer med Tori Amos, som jag lyssnade på precis och som känns blackig och härlig

 

Hej igen, även nu är jag in the husby, men nu i soffan så jag har ingen katt i mitt fejs. Snart har jag dock en tekopp framför mitt fejs! Bra flickvän har jag. Vi tittar på lyxfällan och jag fick precis hjärtstillestånd för jag trodde att det ringde på dörren men det var på tv:n. Jag är: En hund, tydligen.

 

Men ja, igår efter blogget kom min tjeja hem. Vi kramades och deeptalkade en stund och sen åt vi mat och tittade på humorshowen om tomas quick. Stella är besatt av honom och jag av svensk standup, så...it works. De sjöng dessutom catchy låtar i den, inget att klaga på ju! (Förutom att quick verkligen har fått alla att tro att DID inte finns. dö alla.) Och sen var det på spåret-final! Det gick verkligen skitdåligt för oss, alltså det var löjligt. Men sista låten var push it to the limit! Felix saved us! Vi åt goood glass och sen bingeade vi todd in the shadows medans hon sydde. Hon har serri sytt en mantel! Fattar ni vilken sexig flickvän jag har eller? Hon har sytt! en mantel! Sen gick vi och la oss och lyssnade på dokumentär som vanligt, nu om charles manson.

 

Och idag har vi sovit masssor. mest jag. vi har ätit mat i omgångar, pussats och tittat på youtube, och snart ska vi åka till mina homiesss. Jag känner mig nästan i kontroll av min kropp nu också, så jag tror att Emma Black har lugnat sig. Vi fick ha en session innan så att hon skulle må bättre. Det är läskigt för henne att vara här, tror jag. Men ja, vi ses imorgon ungdomar!

Oookej nu kör vi, det märkliga året 2013!

 

-Jag tog studenten! Jag gick på bal med Aron (som hade kostym och ryggsäck, king) och på själva studentdagen fick jag ett tal av ingmar och en fin låt av familjen, men själva utspringet var ju lite antiklimaktiskt.

 

-Efter mycket slit satte vi upp vår riktigt dåliga musikal. Jag och Elin gick till subway varje fredag och skvallrade om allt kaos, jag och Frida kämpade med manuset och själva musikalveckorna var en jävla ride. Alla citerade repliker, jag lärde mig koreografi mot allas vilja, Elin ströp en lampa av ilska, jag hade en omtalad bitch fight med en gardin och framför allt sjöng vi så himla mycket. Och jag skrev in ett flatpar. Såklart.

 

-Jag var med i metal-ensemblen! Satan i gatan vad kul det var. Vi spelade en massa powermetal, men etta joinade plötsligt bandet och en trea ragequittade (en bra historia om någon inte har hört den) och jag valde såklart en cringey duett. Generellt kände jag mig så on point musikaliskt under våren och det berodde mycket på min sånglärare. Hon var verkligen den bästa jag haft, utan tvekan.

 

-Jag, Elin, Olle och Isa hade en kickass sommar i olika konstellationer. Vi var på landskrona pride och såg västgrillen (det är en grej), såg def leppard på sofiero under mycket trams, hängde massor i Isas lilla lägenhet, köpte sprit i helsingör, firade midsommar hos Olles föräldrar och hade verkligen så jävla roligt trots en massa drama som pågick vid sidan av.

 

-Jag började på författarlinjen i Nässjö! Såhär i efterhand är det nästan orimligt att jag vågade och kunde och det säger en del om mitt psyke då och nu alltså. Jag flyttade upp och gick en underbar skrivutbildning där jag fick skriva en barnbok om ankor, en misshandelscen mellan två pojkvänner, ett drama om run to the hills och en massa mer. Och så jävla kul vi hade! Vi började allt med ett bokbål, planerade mord i Eksjö, skrev en bilderbok om djur och var en riktig klass.

 

-Mot bättre vetande blev jag aktiv i us, eller is som jag skrev i bloggen. Så jag var på diverse möten i Växjö, var med och bildade us syd, besökte riksstyrelsen (som var så mysig på den tiden) och var på mitt första forum i härnösand. Jag var ofta arg och ledsen, men hade också hur kul som helst och till slut blev jag till och med vice ordförande i syd!

 

-Efter mycket om och men provade jag det här med alkohol. Min första cider var på botulfs (sjukt eller hur!) med Elin och gänget, jag och Onna hade en ”nu testar vi sprit-kväll” med tunnelbaneluffande mitt i natten och min första fylla hade jag med Marie och Sandy, på malibu och cola…rekommenderas ej. Jag hann också dricka glögg i eksjö och skriksjunga adele, gå på fest hos Marie och verkligen testa mig fram i min egen märkliga takt.

 

-Jag och Agnes åkte till Stockholm och såg Passenger. Konserten var sviiinbra, vi fick höra en låt vi älskar för första gången och jävlar vad konstiga och roliga vi var. Vi fick be om ursäkt på tåget för att vi skrattade så mycket. Vi sov i blindhuset och åt kladdkaka till frukost med Onna och Sandra och allt  kändes så fint. Och vet ni? Stella var på den konserten! Huuur romantiskt?

 

-Jag och Elin genomförde vår välgörenhetskonsert embrace life! Vår lineup var riktigt bra, Aron räddade oss när vi behövde en crew-medlem i sista minuten, jag sjöng born for this med f-duck (”jag hostar blod! Det blir inte mer metal än såhär!”) och allt gick fan enligt plan. Efteråt redigerade jag och mamma en video med klipp från onstage och backstage och alltså det var så jääävla roligt! Den finns på youtube än idag, faktiskt!

 

-Jag lärde känna Åsa! Wow vad kul vi hade i Nässjö. Vi tog massor av turer till ICA och hemmakväll, skrivfikade på thimons och sjöng hur mycket som helst. Bernard slog henne på näsan, jag dök ner över pianot när micken ramlade och vi umgicks så intensivt en dag att jag helt glömde äta middag och vad klockan var.

 

-Det här är inte en bra, men en viktig sak. Rickard dog det här året. Det tog hårt på flera av oss som blev kvar, även om vi inte känt honom på länge, och jag tänker ofta på honom. Du är jävligt saknad, Rickard.

 

-Nu muntrar vi upp oss igen, som man gör, för såklart fanns det citat som levt kvar även 2013! ”Varför heter det green castle när slottet är svart?”, ”-när man talar om trollen! -Har ni talat om troll?”, ”det finns inga kalkoner i skogen!”, ”livet är hårt när man letar efter Göran” och både ”jag har inte vänner.” och ”om han inte har vänner, vad har han då? Ekorrar eller?” kom från detta år.

 

-Att välja årets dag var riktigt svårt, men jag väljer en i september. Jag hängde med Olle och Isa i Malmö och vi satt först på max och sen på en bänk där jag och Isa fick ett enormt skrattanfall. Sen köpte vi pepparkakor som vi åt på en fontänkant och efteråt åkte jag med mamma för att se Maria Mena, en riktigt bra spelning som kändes intim och viktig för både henne och oss. Det var en riktigt bra dag det.

 

Nu börjar de bli längre, de här. Ses 2014!

Rubriklåt: You should be sad med Halsey, för Stella sjunger på den raden heeela tiden.

 

Hej från mig och Sherlock! Hon sitter precis vid mitt fejs just nu och det verkar hon tycka är rimligt. Det tycker inte jag helt men visst you do you girl. Hon gillar att jag spenderar så mycket tid i sängen, märker jag. Ester är precis tvärtom och hoppar till mig så fort jag hamnar i soffan. Ändå praktiskt att ha en katt på varje plats. Förutom när de sitter på ens huvud dårå...men ja.

 

Så, igår efter blogget kom Stella hem och vi åkte till hennes mamma. Jag hade supermensvärk men vi satte oss i flyttkaoset och åt jättegod fiskgryta med aioli. Mummms <3 Vi pratade om syntolkning och att gå i personlig konkurs och lååånga historier berättades utan att någon helt visste varför. Vi åt jättegod glass och Stella fick sitt hår färgat, så nu är hon proper redhead igen. Det är viktigt! Jag fick förklara vad mina föräldrars grej är (exakt så ställdes frågan) och argumentera om glass, och sen åkte vi hem. Där hade vi jätteviktiga samtal (<3) och tittade på todd in the shadows, och oj nu fick Gertrude en issue. Det kanske bara var en tröskel dock jag vet inte. Men ja, sen är det idag, och då har jag sovit och lyckats höra av mig till personer jag behövde höra av mig till. Yaaaay! Har inte lyckats med andra viktiga saker så som duscha och äta, men äsch vem fan bry. Inte jag i alla fall, och inte sherlock, och det är ju vi som bloggar. Och snart kommer min tjeja hem! Jag saknar hennnne!

Rubriklåt: Vem av alla med Jonathan Johansson, en av mina och Kitis favoritlåtar just nu

 

Hej från Husby! Nu är jag i Stella-hemmet och katterna hoppar omkring. Eller just nu är det bara en av katterna men jag vet inte vilken. Imma get diferent plingor for yall one day just you wait. Jag har mensvärk och nån superbankar i en annan lägenhet, men annars är allt bra I suppose.

 

I tisdags efter blogget skulle Onna sova, så jag gick över till Kiti (och Fredrik som också var där). Vi åt chips och choklad och lyssnade på synth från 80-talet, meg & dia och music and lyrics-låtar. Rimlig kombo: ja. Rätt chill kväll, även om jag fick brutaaal ångest när jag gick tillbaka och la mig. Kvällarna just nu är fan inte okej. :( oj jävlar, nu satte gertrude igång! Det är Stellas robortdammsugare. Är aldrig redo för henne. Hursomhelst, igår sooov jag och sen gick jag över till Kiti igen. Barnen var hemma från föris så det var mycket rita och lera och grejer, men sen gick de in i sitt rum och vi fick lite egentid. Då pratade vi massa om anknytning och sånt seriöst, och hann hänga lite med en väldigt sliten Onna innan jag begav mig till Husby. Vi hann sjunga många arga sånger, vilket var väldigt behövligt.

 

Fast nu ljög jag, för jag åkte inte alls till husby lol. Jag åkte in till stan och träffade Stella och två av hennes brorar! Det var Jack och John jag träffade och vi åt indiskt och pratade om kaotiska drömmar, att skriva böcker och en hel del annat. Så nu har jag träffat alla brorar utom en! Yay! Jag och Stella åkte hem och hade gos- och sy-stund, och sen supersov vi. Jag supersov dessutom en masssa när hon åkt iväg, så det är knappt en dag idag. I'm all right with that. Så nu har ni lite koll på mig! Inte så kul inlägg detta, såry, men ett inlägg nonetheless.

Rubriklåt: Make me smile med Laleh, en av mina och Onnas bästa låtar

 

Hej från Onna-hemmet! Här sitter vi och rantar argt om diverse saker, för vi har visst en arg-dag idag. Nu hoppade valfri katt upp på soffan och ner igen. Vilken katt vet ingen människa. Men ja, let's get this started med att igår var jag hos läkaren på psyk. Vi ska inte höja mina meds just nu, men däremot ska jag tillbaka till vårdis, för min skjöldkörtel (bra stavning) är tydligen lite kaos. Tänk vad man inte vet va.

 

Sen åt jag och mamma lunch på vespa (mummmms) och jag satte på mig på tåget. Där skrev jag klart 2012 och lyssnade på veckans skiva, som var en mix! Vi gjorde alltså små blandband-spellistor till varandra. Så bra grej! Jag kom hursomhelst fram och där väntade...ingen ledsagare. Kul va? Nej. Det var kallt och jävligt och jag stod där i tjugo minuter och väntade. Till slut kom en ledsagare och jag åkte till blindhuset där jag åt korv med bröd med Onna och Kiti. Barnen bråkade om ytan i den stora soffan, sådär som man gör, och vi pratade om min bok och felhörningar och annat trams. När barnen somnat pratade vi om vad som pågår i våra liv och vilka som är töntar, auditions som inte är så bra som vi minns och myyycket om att man borde ha en hund som heter Earl. Då kunde man sjunga exakt alla kommandon till goodbye earl-melodin, nämligen. Vi skrattade seriöst orimligt jävla mycket åt det där. Vi sjöng på våra äldsta hits och var märkliga, och sen gick jag och Onna över till henne för att sova. Vi rantade dock länge och väl om allt som är sämst innan vi faktiskt sov.

 

Idag har Onna jobbat hemifrån och jag har mest chillat. Men också skrivit bok! Det kanske blir nåt med de här barnen ändå, vem vet? Vi har ätit goood mat (toast till lunch och goooottt kött med pommes till middag) och pratat och skrattat en massa när Onna inte suckade över hur tråkigt hennes jobb var just idag. Nu badar hon (casual badkarsbad är ju life!) och snart ska hon sova, så då går jag över till Kiti. Liiite tidigt sovande ju. Men ja, nu vet ni var jag är och hur det går, vi hörs när vi hörs osv!

Okej hörni, då kör vi 2012 aka det bästa året of alll time!

 

-Jag tog äntligen tag i mitt kaotiska liv och gjorde slut med Kitiara. Det var inte över, nästan tvärtom, men wow vad jag är stolt över mig själv för det där. Det var det läskigaste och viktigaste jag hade gjort i mitt liv until that point.

 

-Jag hade ett riktigt bra skriv-år! Jag skrev låtar som transparent och hello dysfunctional, skrev helt absurt många dikter och dessutom började jag skriva på vad jag nu kallar ”förstöra världen-boken”. Den försvann ju sen, men…det var ändå jävligt coolt.

 

-Jag och pappa var på reading festival! Wow vad kul det var. Det var så sjukt mycket folk och verkligen alla hade gummistövlar (vi hade läst detta på internet så vi hade också det) och stämningen var så bra. Vi såg Paramore och Florence men också the cure, you me at six, the vaxines och en massa andra. Trots superregn och oväntad supermens var det verkligen helt amazing!

 

-Jag och Marie blev vänner! Vi sjöng ireplaceable, hängde med Sandy och Julian på lekplatser, deeptalkade till 04 på natten, började kalla varandra för Lars, snackade skit om folk och hade så jävla kul.

 

-Familjen åkte på en fantastisk resa på USA:s västkust! Det var nog faktiskt den bästa resan vi gjort, jag tror att alla tycker det. Jag odlade ett hat mot las vegas, det var blå himmel och varmt varje dag, Jag hittade mig själv i Kernville, vi var på fancy bio i LA, vi roadtripade och bodde i random städer, jag och Sara tog över en karaokebar i morrow bay, vi fick höra ”dagens facebook-uppdateringar” och på slutet åkte vi till Calgary och där fyllde jag arton. Magisk tid.

 

-Det var ett riktigt bra musikår även vad gäller lyssnande. Jag lärde mig älska laleh, first aid kit, maria mena och inte minst Florence (som var den enda jag orkade skriva med stor bokstav nu). Upptäkcte även of monsters and men och damien rice och både regina och maria släppte riktigt bra skivor. What a time to be alive.

 

-Trots allt drama, och drama var det mycket av, hade jag hur mycket kul som helst med aron och Viktor. Vi hade en svinrolig ”filmkväll”, satt på golv, pratade massor om pang prego och skrattade mer än vad jag minns att jag har skrattat innan eller efter. Det fanns en kemi mellan oss tre som jag aldrig har upplevt igen.

 

-Jag och mamma lärde oss nästan hela matte b på fyra dagar. Jag hade skjutit upp det så jävla länge, men till slut gick det inte längre och vi verkligen pluggade varje minut. Jag blev godkänd på nationella och det var bland det största någonsin.

 

-Jag var på en historisk releasefest i Stockholm där jag träffade Annoushka för första gången, gick i väldigt långa blindtåg, pratade massor om tåg och var på efterfest med de kanske minst väntade personerna man kan tänka sig.

 

-Det här året provade jag en massa saker. Jag spelade gitarr inför publik två gånger, jag var med i en mini-musikal och framför allt spelade jag så sjukt mycket rollspel. Det var riktigt kul att vara möss i en kvarn och slå ihjäl folk med min spikklubba, även om själva rollandet inte funkade så bra för mig.

 

-Även detta år fanns det citat och annat som har hängt fast i min värld. Det jag mest pratar om idag är ju drömmen när jag blev gravid med ett tåg, men även saker som ”jag mobbar inte folk, jag bara skrattar åt dem”, ”-Jag vet inte var jag är någonstans! -Jag kommer, var är du?” och ”en inställning av en utställning om en tandställning” håller sig kvar.

 

-Och så årets dag! Det är svårt, för 2012 kan faktiskt vara det bästa året jag haft i mitt liv, men det blir en dag i februari. Jag och Agnes var i stan, det var snö ute, vi delade hörlurar på bussen och lyssnade på ”gay pirates” (en låt jag inte hört sen dess) och vi fikade på mitt favoritcafé. Mitt när vi satt där frågade hon ”what’s new with you?” och jag svarade, utan att riktigt tänka efter, ”I’m happy.” I’ve never heard you say that before”, svarade hon. För det var ju så. Jag var och är nästan aldrig lycklig men då var jag det.

 

Kommer detta att hålla? Vi ses och tar reda på det 2013!

Rubriklåt: Dancing on my own med Robyn

 

Hej från en trött emma som verkligen borde sova på momangen! Jag ska berätta om mitt life, och alltså varför känner jag behovet att säga det? Ja det är klart du ska berätta det, idiot! Och vi lämnade Emma-livet igår eftermiddags, och då åkte jag in till stan för afternoon tea med mormor, Sara och våra mamma-kusiner. Vi åt scones och mackor och kakor som man bör och det var riktigt bra! Brukar ofta bli besviken men det här tyckte jag mycket om. Vi catchade up om våra liv, sa korkade saker ("det ska snöa nästa vecka!" "Här inne?"), diskuterade vad man får säga och inte och hade en bra tid. Jag menar vem har inte en bra tid med scones?

 

Sen åkte jag hem till Lilla och förfesten började. Vi drack prosecco, åt korv stroganoff, sjöng en massa och var tramsiga as usual. Men förfesten skulle sluta och vi åkte till Skogis fest! Där var det väldigt högljutt, så jag blev superstressssad (Lilla frågade direkt om jag ville gå hem, hur söt är inte hon va), men Skogis grabbade tag i oss och sa "ska vi gå och skvallra nånstans?" så det blev bättre ljudnivå och vi fick sjuka mängder skvaller. Fast när jag skulle berätta mitt skvaller fick jag plötsligt publik, så det blev lite...weird. Sen babblade vi med tjejjour-människor och lyssnade på musik, sjöng massa till rubriklåten och hade en mysig tid. Jag sa till en tjej att hon var för snygg för att vara hetero, vi fick gifflar helt randomly och folk var clearly mer packade än vi var. Men sen gick de till en klubb, så vi åkte hem. Vi hade så konstiga färdisar måste jag säga! På ditvägen åkte vi med en dude som inte visste hur samåkning fungerade och sen öppnade den andra kunden min dörr när jag lutade mot den. Jag skrek. Såry, andra kund. På hemvägen var det mer att han var sur men ja.

 

Vi kom hem, lyssnade på musik som vanligt och var väldigt personliga, och sen berättade jag såklart om hp. "Det var när de åkte läskig spårvagn!" ropade Lilla plötsligt. ...korrekt? Vi sov i konstiga intervaller och gick upp seeeent, men då åt vi mysfrukost och kramades masssor. Jag åkte hem, vilade och sen åkte jag him för middag med hela familjen. Vi åt vegetarisk lasagne och daim-pannakotta, och sen spelade vi besservisser! Då var alla...muntra:

-Varför går det så dåligt?

-För att vi är dåliga!

 

Sara: Men ingen tittade på tv på 80-talet!

Jag: Okej, vad gjorde man då?

Sara: Man var inte född!

 

Weirdo. Och nu är jag hemma och har försökt packa och jag suger på att packa bläää jag har inga kläder huuur ska jag klara mig iväg i tio dagar? vem planerade ens den här resan? så jag ska väl försöka sova...jag ska till läkaren imorgon...jag vet inte vad jag ska säga till honom öht. ba hej jag är 1 vrak men mina meds är nog bra tror jag? stabilt. fuck off nu sover jag

Rubriklåt: Stationen med miriam bryant, för jag kom inte på nåt så jag shufflade min svenska lista lol

 

Hej hej snart går bussen! Länge sen det var ett sånt inlägg tycker jag. Den går om 14 minuter it's all good! Typ. Jag ska berätta om igår och då var jag himma. Såklart såg jag massor på nashville (imorgon blir sista dagen, för när jag kommer hem är det borta från viaplay!) men hann också äta sämmel-kladdkaka ("varför kan hon inte bara baka sämlor som en normal människa?" frågade jag...vänta heter semla? it does huh...) och se mushmushmush och på spåret. Vi var värdelösa på på spåret, så till slut bara skrattade jag av uppgivenhet. Dessutom var musiken bedrövlig. Well man kan inte få puerto rico specialgjort för en själv varje gång. Men vi drack gott vin och åt chips och sen såg jag jättesorgliga nashville-avsnitt och mådde väl sådär kanske.

 

Jag sover över där och fick alltså ägg och bacon imorse, och efter mer nashville kom jag hit igen. Här hanterar jag drama som pågår och peppar framtida projekt på messenger med Robert, och nu ska jag snart på partytimes! Kort inlägg idag, men ni är up to dejt och ni fick ju en massa "content" igår. lol svensklistan shufflade fram båda mina joy-låtar efter varandra, hur fan är det möjligt? Okej hejdå!

Rubriklåt: Rebecca med meg & dia

(mush som jag skrev för rätt länge sen.)

 

”I miss my father.”

 

Det är Emma Black’s absolut vanligaste meddelande. I miss my father, I miss my father, I-miss-my-father. Det brukade vara ”don’t touch / hurt my father”, men nu när vi är på en tryggare plats i livet är det inte lika förekommande. Och det betyder nog inte alltid vad hon faktiskt säger, utan kanske mer ”I miss my life.” Det är ett sätt att göra sig hörd mellan mina tankar, om man kan förklara det så. Det har liksom inte räckt med ”hej” eller nåt sånt. Det är väl mitt fel, presumably. Det är jag som inte har lyssnat.

 

Men Det är ju inte bara symbolism. Det vore himla enkelt om det var det, för då hade jag kunnat prata om det i psykologiska termer. Hon säger x och menar / vill y. Ofta är det så, men hon säger ju x av en anledning. För hon minns saker. Saker som jag också minns, litegrann, men inte som faktiska minnen. Jag tror inte helt att hon minns sin pappa, för allt är så ihopblandat, men hon vill och ville framför allt att han skulle komma och hämta henne. Och det är här det blir klurigt för mig, för känslorna i sig är inte konstiga. Inte ens att uttrycka dem som EB gör är särskilt märkligt, I mean, jag är jävligt märklig oavsett. Men detta att jag går runt med någon annans minnen i mig? Det är där det blir riktigt märkligt.

 

För hon minns ju andra saker också. Jag vet inte om hon minns saker hon inte berättar för mig, om det ens går, men hon minns en annan man. Hon minns händer på en outvecklad kropp och hon saknar det. Och jag minns det väl inte som hon gör, men jag vet känslan. Och jag kan inte veta känslan för detta är ett riktigt trauma, som riktiga människor upplever. Jag har inte upplevt det. Jag har undrat många gånger om jag faktiskt har upplevt det och förträngt det, men det är inte så. Det är ingen symbolik, det är hennes trauma som inte berör mig. Hon vill inte berätta vad som hände, och jag vet faktiskt inte om hon vet, men för henne hände det. Och hur fan hanterar man det? För grejen är ju att jag, för att ha utvecklat henne, måste ha utstått trauma. Men det är hon som har gjort det. Inte jag och inte kroppen vi bor i. Detta vet jag. Och det finns symboliska förklaringar, det vet jag, men kan det kännas så äkta om det inte är det? Kan vi förstå känslan av att förlora sin enda förälder när jag har två? Kan vi sen söka oss till äldre män, jobba med våra ””daddy issues””, utan att det faktiskt händer? Och visst, en del minnen är saker jag hittat på och skrivit ner. Men väldigt få, faktiskt. Det finns en skriven berättelse om Emma Black och den är osann. Hennes mamma heter inte Emy, hon har så vitt vi vet inga syskon, hela hennes liv är uppdiktat…utom alla de där kvällarna på sin lärares kontor. Jag vet hur det kändes även om jag inte minns det. Och jag har inte gjort det! Det har inte hänt! Hur kan saker hända utan att hända? Jag vet inte, hon vet inte, vi vet inte. Och allt är en enda röra, det finns inget klart narrativ. Jag vill bara veta var det kommer ifrån och hur jag ska hjälpa henne. I don’t want her to have to miss her father anymore.

Redan nu kör vi vidare, med det märkliga året 2011!

 

-Jag började skriva låtar igen! Det var helt enormt att det hände och jag skrev till och med två låtar som blev släppta fem år senare: Nedslag och our father. Jag började klinka lite på piano och på julen fick jag synthsaken julia (det var ett sammanträffande att hon hette så).

 

-Jag blev mer förälskad än jag någonsin varit. Synd att det var i en dude, och att jag var i en relation redan som var supermonogam, och att han jag blir kär i var ett as…men äsch. Jag blev verkligen himlastormande kär och det var surrealistiskt och hemskt och magiskt.

 

-Jag och familjen åkte till malaysia! Vi var på paradisöar, jag kom över min rädsla för båtar (for the time being), vi såg en massa djur (jag brydde mig inte ens när de stod precis bakom mig…) och bodde på ett fancy hotell med lounge.

 

-Jag och Linnsie träffades igen efter fyra år! Jag minns dagarna hon var här nere som genuint perfekta och har sällan klickat så bra med någon som jag gjorde med henne. Vi hjälpte verkligen varandra genom det året. Jag saknar henne.

 

-På tal om vänskap så hade jag och Onna ett väldigt bra år. Vi kanske inte hängde jättemycket, men vi började med frukosttalks (hon ringde mig när vi båda hade sovmorgon och hon gjorde frukost) och det är en så mysig grej tycker jag. Hon sjöng sånger om nutellaburkar när jag inte mådde bra och vi höll oss uppdaterade om varandras liv.

 

-Jag sjöng låten 24, en av mina viktigaste musik-upplevelser. Är så lycklig över att jag gjorde det, för fy fan vad ledsen jag var innan den konserten. Jag hade inga vänner att spela med, om man säger så.

 

-Jag och Kitiara…pågick. Väldigt mycket. Det syns inte när man går tillbaka, men wow vad jag kämpade. Det är egentligen det jag ser mest när jag tittar på 2011, och inte bara med Kiti, utan jag kämpade med alla hela tiden. Nästan alla mina relationer var otroligt krävande. Men det var såklart bra också. Jag somnade i hennes knä till dragonlance (som hon nu har ett namn ifrån! Hur sjukt!), såg massa film (sjukt vad jag såg film 2011), skrattade massor och älskade varandra utav helvete.

 

-Jag började på allvar gå på konserter det här året. Jag såg säkert! Två gånger, men också within temptation och Dolly Parton. WT var en besvikelse (de får göra bättre ifrån sig i år!), men Dolly var verkligen fantastisk. Är så lycklig över att ha fått se henne!

 

-Nu slår det mig att 2011 var mitt mest fandom-iga år någonsin. Jag läste fanfics, upptäckte wizard rock och blev en my immortal (the story not the song) fangirl. Jag tror det säger en del om mig, men jag är lite osäker på vad.

 

-Vet inte om det här kommer vara med alla år, men även i år fanns det ett par citat jag brukar citera…men mest min systers trams. ”När är det påsk? Snart hoppas jag!” (sagt i oktober!), ”gråt inte över spullen milk” och ”om den är en 5/8-takt…är det då fem åttondelar i den?” är klassikerna.

 

-Och så slutar vi med en bra dag! Jag väljer en från när jag var i Stockholm med mamma i början av året. Vi var först i Sickla och träffade Onna, sen shoppade vi och jag köpte en skinnjacka (big deal just då) och på kvällen satt vi på hotellet och lyssnade på p3. Jag vet inte varför, men det kändes så kravlöst och fint att bara lyssna på något vi inte själva hade valt (och som inte ens tyckte om). Jag var liksom lugn i själen.

 

Det var 2011 det. Ses 2012!

Rubriklåt: Blind från nashville

 

Hej från natten! Jag ska sova snart jag lovar, men först ska jag blogga. Mest ska jag prata om min gårdag (onsdag alltså), och då var jag på socialhögskolan! Seriöst älskar att vara där och föreläsa. Jag råkade säga att det är lättare att skaffa barn om man är lesbisk (det...är det inte) (I had a reason! Kinda!), jag bondade massor med en annan Emma som flirtade med mig (seriöst, jag inbillade mig inte, blev så himla smickrad och det var på ett väldigt respektfullt "jag vet att du har en tjej"-sätt), jag var väldigt bitter och jag hoppas verkligen att alla lärde sig saker. Önskar att jag kunde ha uppföljning med alla! Vill prata med dem! De har så smarta frågor och är så fina och bra!

 

Jag åkte him därifrån och vi åt kycklingpasta och tittade på mästerkocken. De gjorde en efterrätt, så mamma var såklart tvungen att prova att göra den. Hon hade inte allt, men vi åt en märklig men god chokladmousse i alla fall. Praktisk mamma jag har. Vi tittade såklart på Nashville och allt var helt kaotiskt (pappa tittade med mig i några minuter och det blev tydligt vilken shitshow allt var...). Sen åkte jag hem och sooov, och idag har jag varit en zombie. Jag har handlat och twittrat och pratat med Kiti, det är nog verkligen allt jag har gjort idag. Skulle ha jobbat, men det blev en dag för mycket med aktiviteter på dagarna. Imorgon hoppar vi upp på liv-hästen igen va! (lite åtminstone. minimalt.)

Hej hej här är en ny grej! Nu när alla andra är klara mitt tiotalet for good tänkte jag...sammanfatta det. Vem orkar göra sånt i december när man kan göra det nu? Så jag tänkte bjuda på en lista på kul eller viktiga saker som hände varje år, och lika många som året. inte 2010 alltså, utan 10. Så det blir mer ju äldre jag blir! Här är alltså 10 saker om 2010:

-Jag och Kiti blev tillsammans, fast vi redan var det utan att veta det. Det känns som om hela året var ett Kiti-år, men vi träffades inte särskilt många gånger. Men hon överraskade mig! Familjen var på väg hem från Sälen och plötsligt stannade bilen och Kiti sa ”får jag komma in eller?” Är blown away dels för att det är så orimligt fint och dels för att jag hade flipped my shit om någon dykt upp nu och tänkt stanna en vecka. Those were the days.

 

-Jag slutade nian. Sista terminen på tuna var riktigt fin minns jag och jag, Agnes och Tora hade svinkul. Vi hade en ikonisk sleepover, gungade i parken och fulsjöng, hittade på historier om min stalker Stevie och deltog i tuna-revyn. Revyn var så jävla rolig, även om jag var en classic outcast (jag sjöng hey stephen med taylor swift…).

 

-Och sen började jag på gymnasiet och spyken! Äntligen fick jag spela musik flera gånger i veckan. Jag sjöng 16 tons i discoversion, smooth operator i stämmor och last christmas som svensk dansband, började projektet att lära mig spela gitarr och förstod konseptet kvintcirkeln for the first time. Socialt var det…mer av en prövning. En kaotisk resursperson hjälpte så att säga inte.

 

-Jag skrev klart en icke-fanfiction-roman! Det har jag bara gjort en gång till och den boken ska ges ut snart, så. Den här boken, däremot, ska…inte ges ut. Den ska faktiskt inte läsas av någon alls.

 

-Jag hade ett jobb! I…hela tre veckor. Jag var projektanställd på certec och det var så himla kul! Jag fick äta glass, testa prylar, spränga sverige (inte på riktigt tyvärr) och prata engelska på jobbet, vad mer kunde jag önska liksom? Kanske att någonsin ha ett jobb igen, men…ehh.

 

-Jag tog mig igenom min första riktiga depression. Jag var pinnsmal (yes I know!), grät en massa, klarade knappt av skolan och var bara ett vrak i allmänhet. Susanne och andra lärare var kickass och lät mig få lååånga deadlines, de förstod äntligen hur jag kunde klara av hemkunskapen (det tog seriöst för lång tid tho) och jag tror den gjorde mig starkare blabla. Depressionen alltså, inte hemkunskapen.

 

-Jag var på mitt sista läger på sikargården! Sjukt att det var på tiotalet…men i alla fall. Jag och Kiti var så kära att vi nästan inte träffade någon annan men vi hann också sjunga en massa med folk, åka motorcyckel (det vill jag göra igen hallå), uppträda med someone new och säga hejdå till sikar i allmänhet.

 

-Jag gjorde flera saker jag inte gjort sen dess, till exempel åkt längdskidor (”jag håller i din luva så du inte ramlar”, sa pappa och höll i luvan som inte satt fast i jackan längre när jag låg på marken) och körde bil (nästan in i en lekstuga). Det var upplevelser.

 

-Nu när jag kikar igenom året inser jag att det var många saker som sades då som jag citerar än idag. ”Det var en juniafton i maj”, ”jag måste hålla hårt i dig så du inte skolkar”, ”Hur ska vi ha det imorgon? Ska vi ha det bra?” och såklart ”ducka, jag kastar brybollar!” är några av dem.

 

-Jag tänkte att den sista saken för varje år ska vara en dag när jag mådde riktigt bra. En jag valde för 2010 var när vi hade ”eosvecka” i skolan, så vi gjorde en massa random estetiskt skit. Den här dagen fick jag måla mitt inre portrett (med färg och pensel!), spela borrmaskin och äta glass med kolasås. På skrivargruppen efteråt skrev vi dessutom om galenskap och Hugo myntade att den högsta makten heter Nisse. He does. Hans nemesis heter Valdemar.

 

Hejdå, ses 2011! Då blire elva saker!

Rubriklåt: Queen of pease med Florence + the machine

 

Hej ungdomar, nu är det onsdag. Jag är helt löjligt trött, för jag måste göra saker flera dagar i rad, men det är åtminstone kul saker. Som igår när jag tog pressbilder! Sånt coolt gör jag nowadays. Jag åkte till fotografens studio (tänk att ha en studio!) och där drack jag lavendel-te innan vi tog bilder på balkongen. Vi pratade om hammarlunda och musik på spyken, och jag skrattade på många bilder och ibland tittade jag rakt in i kameran. "Jackpot!" ropade jag när jag lyckades med båda samtidigt. Vi tog studiobilder inomhus och till slut kom hon på att just det, musik är en grej! Hon bad mig välja, så vi satte igång florence och kom på att om jag sjunger och skrattar samtidigt blir det mycket bra bilder! Så jag sjöng rubriklåten och dog days are over och jag tror det blev bra!

 

Jag kom hem liite och sen åkte jag till psykologen. Där spenderade jag typ hela tiden med att berätta om DID och vad det är samt varför jag inte har det. Jag tror att hon, till slut, förstod? Men det är sjukt att ingen kan nåt om det, alltså verkligen. Sen kom jag hem, fick höra att halsey ställt in (bläääää), pratade med Kiti och köpte pizza. För det var handikappersättningsdagen! Och jag tog coola bilder! Så jag åt pizza och stängde av min hjärna lite, för det behööövde jag, och nu är det snart dags för terminens föreläsning på socialhögskolan!

Rubriklåt: 16 med södra station, japp jag vaierar 16 och sexton som jag vill

 

Haj haj, detta är ett fuskinlägg! Så jag kommer bara berätta om igår i det, inte idag. Man får fuska i sin egan blogg! Och igår träffade jag pappa och vi åt lunch på det bra thai-stället. Mummms. De ger en chokladbollar till lunchen, bara sådär! Så jag åt för hela veckan (mer mat än bollar jag lovar) och sen klippte jag mig. En redig frisör-klippning, lyx! Så nu är mitt hår jämnt, sjukt!

 

Jag ville visa upp mitt nyra hår, så jag och Lilla gick ut på stan. Lol nä, men vi åkte till family pub iaf. Där drack vi billigt vin och lyssnade på ett tråååkigt jazzband samtidigt som tjejerna bredvid oss spelade yatzy. Goals ju! Vi lekte, som vi alltid gör, och tramsade och blålade för allt möjligt. Vi åkte därifrån i rimlig tid och satt hemma hos henne (efter mycket taxiproblem, blääää), drack bayleys och lyssnade på musik (till exempel rubriklåten som var del i en spektakulär crossfade). Vi pratade om ord våra familjer har, vad Lilla vet "om det är nåt jag vet, så är det allt!" okaaaj) och annat nonsens, och sen åkte jag hem med en glad skåning. Och det var det som hände igår, blogg-ungdomar! Nu ska jag till psykis, så nu är det slut.

Rubriklåt: Aqualung med miss li

Bebbesyster: Förlåååt! Det är ju hemskt gjort! Citatet om korvar, riktigt rubrikvärdigt dessutom, var "nu är den kokta korven ännu mer kokt och den var inte ens kokt från början!"

 

Haaj bloggfolk! Är det dags att get shit done i bloggen igen? Det hoppas jag i alla fall! Och jag ska prata om min stelg, som började redan i fredags. Eller ja typ inte, för hon kom hit vid 22-ish. Men vi hann titta på todd in the shadows och gosa, så ändå värd valentines.

 

I lördags var en ordentlig dag dock, och då var det hårfärgningsdags. Vi var båda lite osäkra ("jag tror man blandar det i en skål...av nån anledning.."), men vi gjorde vårt bästa. Vi åt choklad-flodhästar och nu är jag både nyblekt och lila igen. Jag firade detta med att lägga mig i sängen med min tjeja och dricka bubbel som hon hade köpt åt mig. True fucking romance right there, och mitt bästa moment på länge.

 

Men vi var tvungna att gå upp och åka iväg, sjukt nog. Vi skulle äta på spisen med mina föräldrar och Ia och Jonne! Vi drack mer bubbel och pratade om hur sur jag var i Ias dröm och olika resor och sånt. Folk åt sniglar (whyyy) och till efterrätt testade flera av oss friterad nougat. Det var...så märkligt. Och mäktigt. Jag blev typ yr av mätthet, seriöst. Och efter maten gick jag, Stella och mamma till mejeriet för att se miss li!

 

Vi kom precis när förbandet slutade, vilket sög, men vi väntade jätttelänge och sen kom miss li på. Hon var hes och därför extra taggad, hennes band var amazing (trummornaaaa) och det var fan svinbra. Rubriklåten var riktigt bra, hon sjöng I heard of a girl i en fin pianoversion och så mycket bättre-låtarna var highlights såklart...även om hon hade sänkt då börjar fåglar sjunga. Det var en stark besvikelse! :( men spelningen var bra, även om jag knappt kunde stå på mina fötter. De gjorde ont :( jag har seriöst ett problem med min fot it is not fun.

 

Hursomhelst, vi gick hem och sov som stockar (not really, känns som jag vaknade hela tiden). Vi vaknade igår och tittade på mello i sängen, vilket ju tydligen är en grej nu. Mello alltså. Vi ligg-dansade till töntiga låtar och skrattade mycket åt david, och efter några timmar åkte Stella hem. Då sov jag, såklart, och sen åt jag middag himma. Där var det torsk (som inte är min grej) och mos (som ääär mmin grej) och vi såg på spåret. Jag kunde typ två saker, men de kunde ingen annan, så det gick ändå bra. Lite nashville hann jag såklart se, men sen har jag varit hemma och sovit, pratat med Kiti och haft lugn tid I guess. (lol min lugna tid är en natt, på natten sover man, starkt formulerat.) och nu ska jag få igång lite dag även idag, kul för mig...I guess.

Rubriklåt: Lämna han med Cherrie

 

Varje situation har egentligen på möjliga slut. Film / bok-slutet och det vanliga. Och visst, det blir ju alltid det vanliga, för världen är inte en bok eller film. Men ändå kommer man aldrig på det i tid. Och just det där gör att det inte alls finns två slut, för saker tar inte slut. Det finns inga eftertexter i det riktiga livet. Och man når den där punkten när man inte orkar mer, när man bara önskar att slutet ska komma...inte döden, alltså, utan slutet på situationen. Men det slutar aldrig och man står där, utan kontroll.

 

Jag vet inte vad jag ska säga längre. Jag har vrålat mina åsikter så högt jag kan, åsikter jag kanske inte ens menar, men det är inte mina åsikter som räknas. Jag har försökt vara diplomatisk, försökt lyssna, men jag orkar orkar inte. Och jag vill ju bara att du ska må bra. Jag kan skrika att han ska dö all I want, men det handlar ju inte om honom. Det handlar om dig. Det handlar om att du är värd bättre, hur kan man ens säga något så töntigt? Jag vill att du ska vara med någon som älskar dig, men också någon som respekterar dig och fucking är värdig dig. Någon som inte gör dig illa. Men det är inte upp till mig. Det är upp till dig och det skrämmer skiten ur mig för du har aldrig fattat vad du är värd. Och jag kan inte få dig att förstå det.

 

Det är lätt att säga lämna. Det är lätt att säga skit i. Det är lätt att hoppas på eftertexter. Men det blir inga eftertexter här. Och jag vet fan inte hur det ska gå.

Rubriklåt: Can't remember to forget you med Shakira och Rihanna, en av Rihannas sexigaste låtar som vi lyssnade på igår, Muuums. (Det blev inte den du ville ha, Lilla, jag ville ha en dekadentare. Men den är reserverad för systerhäng jag lovar!)

 

Hej och glad alla blogg-hjärtans dag! Det är dagen när jag ger kärlek till mina bloggläsare. Nä men det vore väl kul? Istället ska jag bara blogga om igår, och då var det som ni nog förstått systerhäng. Vi hällde upp vin och sjöng, och efter ett tag fixade hon korv med bröd. Seriöst det är min bästa mat eller okej kanske inte men nästan ok. Jag älskar det. Vi sjöng nonsens till alla låtar vi hörde, ja mer än vanligt, och efter ett tag spelade vi lite musik! Äntliiigen! Vi sjöng vår the sounds-duett, sjöng några av mina sångar och testade en låt vi inte spelat innan. "Nu börjar jag förstå den här låten!" ropade Lilla efter ett ganska långt tag. det är ju...bra. Och det var så länge sen vi spelade, jag har saaaknat det!

 

Vi åt plopp och drack rom & cola (muuummmms), sjöng konstiga saker så som "de tappade sitt a-alkoho-oltillstånd" istället för "i'm only gonna break-break your break-break your heart) och tramsade. Allt var dekadent och barnigt samtidigt och hela världen var i ett syster-flow kändes det som. Jag åkte hem med en glad skånsk chaufför och sov som en jävla stock hela dagen, och idag är det mest produktiva jag gjort att handla på hemköp med mamma. Och nu väntar jag på min tjejaaaa, som snart kommer hit <3 gud vad jag ska pussa på henne hörni. Jag har saknat henne! Och nu får ni sakna mig, ses när vi ses.

Rubriklåt: Sick of losing soulmates med dodie, en mysig och gay liten sång

 

Okej nu måste jag blogga. Jag orkar egentligen inte, men tänker att autopilot har jag funkat förut. Skulle nog kunna blogga i sömnen. (clearly not för först skrev jag "sova i sömnen". No shit att du kan sova i sömnen Emma) Så, det jag har att berätta om är i lördags. Och då åkte jag till den lesbiska festivalen! Där letade jag till slut upp Lilla och vi drack cola på märkliga puffar och sen såg vi en svincool artist. Det var typ en björk-aktig musig musik, med saxofon och lesbiska, tvåspråkiga texter! Sjukt jävla braaaa! Men hon har inte släppt sin ep än :( snart har hon det och då kommer jag lyssna på den hela tiden. "Den ska in i alla listor!" sa Lilla. Japp, välkommen till countrylistan...lol. Och innan vi åkte därifrån hann vi se Moa Svan prata om manshat! Vadsägerniomdetva? (Om Onna läser, hej jag är skyldig dig en milkshake för att du missade detta)

 

Jag och Lilla behövde åka sen, för hon skulle sjunga på en cool bankett! Så vi var i rådhuset, which is insane, och banketten var riktigt nice. Vi fick svingod soppa (med ett supergott vitt vin) och sen jättegott kött med olika grönsaker. Jag skämtade mycket med kvinnan bredvid mig, presentatören (det finns ett riktigt ord men jag kan inte stava det, låt mig va) var jättehärlig och Lilla sjöng så himla braaa! Hon är bässst <3 och söt är hon, som lät mig följa på kul fancy middag! Fast jag fick inget te. Är: bitter.

 

Efter middagen åkte vi hem till Lilla och efterfestade. Vi lekte "ha eller va" (va=ligga med), sjöng och pratade om jobbiga saker. Vi kom fram till att vi är väldigt fucked up, som rubriklåten säger. Och såklart berättade jag om böcker när vi skulle sova, men denna gång twilight. "Va, finns det varulvar i twilight?" ...ja. Det finns det. Sen sov vi och igår åt vi frukost och lyssnade på vår flatlista. Bästa livet.

 

Sen har jag inte gjort mycket. Jag var himma och åt goood mat och tittade på mushmushmush, och sen har jag sovit nästan jämt. och ätit pringles och tittat på youtube, men eh ja. Jag mår väl inte super antar jag. Men nu ska jag sova ännu mer och då mår jag bra för sömn är bra. Jag kan ju till och med sova i sömnen tydligen! Hoppas att jag inte drömmer om att Onnas katt äter mina sladdar inatt. Är typ sur på skrollan irl för att hon var så dum i min dröm :( rimligt osv. Godnatt!

Rubriklåt: The highwomen med the highwomen, en helt jävla amazing countrylåt

 

Hej detta är ett fusk-inlägg! Som i att jag börjar det nu, 15:22, och skriver klart det ikväll men inte om nåt efter 15:22. Man får fuska! Och jag ska berätta om igår när Lilla kom hit. Vi köpte maxmat (jag älskar maxmaaat) och jag berättade allt om quidditch. ”Det finns kloinken och doinken!” sa hon glatt. …typ så. Vi babblade och hamnade i questionable samtal om vem vi hade velat dejta och inte samt varför. Vi åt omslagskladdkaka (<3) och lyssnade såklart på en massa musik. Jag visade hennes videor om folk som gör musik (!) och jag hamnade i ett sjung-flow. Jag kan ha varit störig. Vi gick och la oss och jag berättade om kärleksliven i hp, vilket resulterade i ”nio månader är ingen ålder, speciellt innan man är född!” korrekt analys lilla.

 

Idag vaknade vi och åt ägg. Länge sen! Och lilla fick (göra sitt eget) kaffe! Vi lyssnade på country och hade det supergosigt, och jag älskar lilla-förmiddagar det är det bästa. Sen har jag vilat, och vet ni? Eftersom lunds färdtjänst suger kan jag publicera inlägget redan nu, utan fusk! Jäää!

Rubriklåt: Snart smälter snön med Melissa Horn, som jag hörde igår och kände all the känslor (lol)

 

Hej bloggfolk, här är ett inlägg till. Seriöst hur många är det nu? Flera tusen ju! Kanske typ tre tusen? eller nä kanske inte men typ? Det här är i alla fall ett av dem, och jag har inte jättemycket att säga i det tyvärr. Igår hade jag mest en sovdag delux, vilket behööövdes, men på kvällen kom mamma hit. Vi städade här och sen åkte vi him, för vi skulle kolla på mushmushmush. men det gick inte :( så vi fick titta på annat när vi åt mat istället. Besvikande. Sen tittade jag och mamma på nashville (det försvinner snart från viaplay help me) och jag kände starka känslor, till exempel hat mot Gunnar. Jag vill gilla gunnar men jag gillar inte honom för han är töntig! Men alla kan väl inte vara avery antar jag. Det är dessa hot takes ni följer bloggen för! Jag och mamma hann också boka min lååånga stockholmsresa och ha penga-stress, så det är ju kul.

 

Idag har jag...kollat på skissen till mitt bokomslag! Till min bok som finns aaaaa! Det är ett bra omslag! Får typ svindel när jag tänker på det. Det är så mycket kul framför mig nu alltså wow. Men förutom detta har jag inte mycket att säga, så vi ses imorgon eller nåt ungdomar!

Rubriklåt: Goodbye med echosmith, en svinbra låt som jag och Kiti älskar

 

Sååå jag ska försöka blogga på riktigt. Jag är helt slut i huvet men jag borde väl get it together. och jag måste börja med i söndags, och då åkte vi till blindhuset. Vi köpte mat på grillen och åt den hos Kiti, med två jättetrötta bebbar. <3 Onna kom dit med chokladmousse, som vi åt med mycket passion medans vi pratade om läskiga familjeminnen och tjejer de borde dejta (jag och Stella försökte att inte show off vår flickvänhet...obs skämt). Onna gick och la sig och Stella åkte hem (:(), men jag och Kiti hade en häng-kväll. Vi pratade om droger och våra psyken, och sen blev vi besatta av att hitta en låt vi inte visste vad den hette. Jag sjöng samma rad om och om igen och till slut kom Kiti på det! ...och det var såklart en låt som inte fanns på spotify. Allt letande var förjäves. Men vi hittade en remix så vi fick höra den i alla fall! Victory! Och sen sov vi, eller försökte, men Kiti pratade i sömnen som en jädra papegoja. Läskigt ju :( MVH orimligt rädd för sömnprat av någon anledning.

 

Igår hade vi en quality time-dag. Det betydde att jag låg i sängen medans hon städade, och sen sov vi lite mer, och sen var vi i farsta. Kiti var knäppare än vanligt (sjukt nog!) och vi kollade på second hand och fikade. "Du och jag borde ha såna där skriv-fikor! ...Eller just det, du har ju faktiskt såna." yes it is what I do. <3 Sen åkte jag hem, på ett jättetråkigt tåg, och idag har jag varit hos tandis och psykis. Jag orkar egentligen inte prata om mer saker, men hos psykologen pratade vi massssor om Emma Black och det kändes typ bra. Förutom då när hon sa att det är vanligt att barnet inom en har en röst. Yeah no det är inte samma sak. Men jag tror (obs tror) att hon fattade det sen, so there is that...I suppose. Och nu får det här inlägget vara slut hejdå.

Rubriklåt: Storm med Silvana Imam

 

Jag är trött på att vara blind. Att vara en börda, ett ansvar, en klump som ska forslas hit och dit. Spelar ingen roll om det är vänner, familj eller myndigheter egentligen. Jag är en lika stor klump oavsett och någon måste forsla klumpen.

 

Jag är trött på att vara vuxen. ta ansvar. leva liv. förstå saker. inte kunna skrika och vara ologisk och vara ett barn. inte bara kunna släpa sig fram genom liv-dimman.

 

Jag är trött på att vara rädd. Att ligga vaken och spänna mig så fort någon sover bredvid mig och ligga vaken och spänna mig när ingen gör det. Att vara en liten rädd bebis som inte kan hantera en enda konflikt. Seriöst det gååår inte hur konfliktar folk

 

Jag är trött på att vara hungrig. att förstöra folks middagar med att peta i maten, ångest-andas, vara draaamaaaa. Att inte kunna vara en bra vän och flickvän och bjuda folk på mat och börja mumla förvirrat när någon föreslår en måltid. Att fellow ätstörda måste ta hand om mig för jag orkar inte vara the bigger person.

 

För jag är trött på att vara en person. Inget nytt. Men folk vill vara personer, folk vill leva sina liv och wow det skrämmer skiten ur mig. Liksom jag tror inte att ni förstår hur mycket ni älskar att vara personer, att gå upp, att äta, att sova. inte ens att sova älskar jag för sömn är ett skrämmande hål jag kanske inte orkar klättra upp ur. Yeah. Mörkt va.

 

Jag ska ner i sömnhålet nu. Bloggar vanligt imorgon. Standard hörni.

Rubriklåt: Daddy lessons med Beyonc'e och dixie chicks, den enda versionen som räknas, och den enda rimliga "daddy-låten" enligt Stella.

 

Hej från Stella-soffan! Vi tittar på Felix som vanligt och äter olika snacks-rester. Jag mår fan bra idag, sjukaste livet i stada. Och igår var en lååång och bra dag! Vi åkte in till stan och jag sa geniala saker som "det kan inte ligga vid mariatorget, det är ju ett band!" Jag pratade om södra station. Jag är fan dum i huvet på riktigt.

 

Vi kom fram (spoiler: det låg visst vid mariatorget) och träffade Stellas styvmamma. Som är kickass och jättetrevlig! Vi drack supergott te och pratade om märkliga katter, Stellas barndom, böcker vi skriver och massa annat. Väldigt cosy. Vi åkte hem och trots att jag var så fucking slut som det går började vi träna vägen från tunnelbanan till Stella. Det var faktiskt kul och kommer kanske gå! Fast det är den längsta vägen jag nånsin kommer lära mig men ändå. Stella är bra på vägförklaring dessutom!

 

När vi kom hem kom Stellas kompis Angelica hit och vi hade en jättebra kväll. Vi åt god lasagne (jag trodde på riktigt att det var kött i den, men det var det inte, sjukt) och pratade om kaoiiska mammor, folk som älskar skyltar och andra idioter. Och sen var det mello! Det är tydligen en grej i mitt liv nu. Jag fick för mig att Robin sjöng "I'm walking inside a tree", vilket vi skrattade en massa åt, och syntolkningen var questionable. Så även resultatet, som var något batshit faktiskt, så vi var i chock. Angelica åkte hem och vi felixade och sen sov vi i hundramiljoner år. Och jag mår som sagt svinbra idag! Men jag vaknade med en tjej i min famn och två katter på mig, sååå det är kanske inte så konstigt. Men, ja, det var det jag hade att berätta om den här lilla tiden. Tror jag. Ses på tåget eller nåt!

Rubriklåt: Visst har vi glömt med Lars Winnerbäck som jag hörde för första gången igår och blev förälskad i

 

Hej från en säng i Husby! Inte vilken som helst heller, utan min tjejas säng. (sjukt om det var nån annans) Hon går runt och "donar" och jag är supportive gf genom att ba ligga här. True love eller hur. Och alltså det var så länge sen jag var här! Två mååånader! När jag kom hit igår lagade Stella middag-middag (så heter det när man äter riktig mat), så jag fick laaax! Och sen tittade vi på på spåret! Jag har gjort Stella till en töntig svensk I'm happy about it. Det gick inte så bra för oss, men jag kom i alla fall på u-hamn på 8 poäng so that's something. Stella var hilarious (men det förstår man inte om man inte har sett programmet) och jag var orimligt engagerad, så allt var som det skulle. Efter det åt vi nougat (godasteee) och lyssnade på musik, till exempel rubriklåten men också konstiga män, en cover på come & get it (eller som jag sjöng, till sherlock, "when you're ready come and stång it nananana"), sk8erboi och en masssa bruce. Jag mobbar bruce mycket men det är ju inget nytt. Och efter mycket gos gick vi och la oss och somnade till en dokumentär om black metal-kaoset i norge. Men jag kan faktiskt mycket om det redan jäää! Och nu är det dag har jag hört, och jag ligger här och chillar. Snart ska vi träffa folk och det känns inte övermäktigt så det är fan coolt!