hopelosthead

Rubriklåt: Welcome to burlesque med Cher, som jag enligt utmaning dansade en sexig dans till igår...av nån anledning...det ska ingen människa behöva uppleva.

 

Hej från en sliten Memma! Jag är helt jävla urvriden, men vem fan bry, för nu ska jag blogga om min marathon-dag igår. Den började med att jag åt lunch på stäket med mina föräldrar, för vi skulle alla ändå till stan. Såklart fick jag en paneringsbit i halsen, så jag var tvungen att superhosta. Smart verkligen. Vi pratade om olika typer av smärtstillande, som man gör, och efter lunchen träffade jag Emi. Vi gjorde ärenden och fikade på espresso house, och eftersom det kändes som höst ute unnade jag mig en chailatte. Drömigt ändå att liksom sneaka in en höstdag mitt i våren. Vi diskuterade tekannor mycket intensivt och jag lärde mig att hennes laster är "äpplen och gröt". Det är det godaste hon vet. Hur...hur mår man då?

 

Så, efter lite paus åkte jag till Lilla för att fira na. Vi "förade" och var konstiga som vanligt, men sen kom hennes andra syster Johanna och hennes (systerns) kompis Paulina! Det beställdes sushi, bubbel dracks och festen var ett faktum. Johanna märkte att hon verkligen inte gillar sushi, men vad hon däremot gillade var dryckesspel, så vi körde ett sånt. Därav dansen som jag nämnde längst upp. Vi hamnade i samtal om vad man tänder på (trots att många av oss inte ville höra andras svar pga för nära varandra), Paulina testade att vara blind och gå på toa, vi skrålade du måste finnas och sen hamnade vi i riktigt deeptalk-mode. Det blev...något jobbigt ja. Sen blir det lite blurry i min hjärna, men jag minns att vi pratade om riskbruk (ironiskt nog) och örhängen och säkert annat, och jag var helt drained när de åkte. Paulina tog dessutom mina skor. Mycket kränkt :(

 

Idag mådde jag som jag förtjänade. Så vi låg mest i säng / soffa och lyssnade på podd och halvsov / sov idag. Men vi åt också banankaka och kramades och sen åkte jag hem, och nu är jag här. Det här blev inte ett särskilt kul inlägg va. Såry men jag är trött och hungrig! Och törstig! Nu ska jag dricka vatten hejdå

Rubriklåt: Jag var ett konstigt barn med Tomas Andersson Wij

(Ett mush från i natt. Om ni inte kollat innan idag kan jag säga att ett vanligt inlägg från i förmiddags ligger under.)

 

Här i bloggen har jag, åtminstone lately, låtit som om jag och Emma Black funkar ganska bra ihop och som om jag har rätt mycket koll. Jag vill ju att ni ska få mer koll, så det makar sense. Men vet ni vad, de flesta dagar har jag inte koll alls. Nästan hela tiden känner jag mig som ett stort jävla fejk som inte har någon jävla alter och bara vill passa in nånstans. Det känns bara som om jag hittar på. För jag har ju inga bevis, eller det känns inte som om jag har det, eller jag vet inte. Ingenting känns tydligt och jag känner inte helt igen mig i någon annan och ofta känner jag inte ens att hon är där, jag känner mig bara som en ”vanlig” person.

 

Vet ni vad som så att säga inte hjälper då? När andra säger sakrr som inte validerar en. Till exempel min psykolog. Hon försöker verkligen förstå, säger hon. Personligen tycker jag inte att det är så himla komplicerat, men det tycker väl andra vad vet jag, så fine. Så igår, när vi pratade om hur mycket hon försöker förstå, sa hon ”här tänker jag att jag pratar med dig, Emma Rävås, men vi kan prata om Emma Black som en symbol för ditt trauma.” Symbol. Hur skulle ni känna det om någon kallade er för symbol? Skulle ni tycka det var en kul grej? Det tyckte inte vi. Hon använde konstant uttryck som ”skapa” och ”kreativa människor”. Sure det kanske är fler kreativa som får did / osdd, detta vet inte jag, men jag har inte skapat Emma Black. Då hade jag nämligen kunnat skapa en ny alter nu som heter typ Sofia. (Det är alltid det namnet som kommer upp i mitt huvud när jag ska tänka mig en tredje alter, undrar varför?) Det kan jag inte. Och ja, hon kommer ur trauma, men hon är en person precis som ni. Och om jag spenderar hela dagar på att komma ihåg att hon finns, hur har då en jävla psykolog ens mage att förstöra det?

 

Jag gillar min psykolog alltså. Det är inget fel med henne, förutom detta då. Men detta…detta. Och det är ju inte bara hon, folk hanterar det ibland som…som om det är nån slags kul lek? Och jag fattar att ingen vet hur de ska reagera men det är också en väldigt rädd och arg tjej som kommer fram och vill få lite kontakt och det går lätt åt helvete. Tyvärr. Att jag knappt kan tänka hela tankar hjälper…inte. Jag ska sova nu, klockar är typ 01 när jag skriver detta. God natt, alla symboler som läser detta.

Rubriklåt: Die from a broken heart med Maddie & Tae, en vårig och mysig countrylåt som jag nynnar på idag och som dessutom har hamnat på billboard nu, vilket är sjukt, eftersom jag har lyssnat på den i ett år nu.

 

Hej och hå, ett förmiddagsinlägg! Har ni hört? Sjukt life. Och jag ska berätta om mitt ganska tråkiga liv, där jag till exempel har varit hos psykologen. Just det, det skrev jag ju till och med sist. Det har jag skrivit mer om i ett mush som kommer i eftermiddag, men annars berättade jag om psykiatrins märkliga beteende och det var trevligt. Sen när jag kom hem kände jag ett starkt behov av socker i mitt liv, det var verkligen extremt, så jag upptäckte att man kunde köpa snacks på foodora! Det var ju dyrt som röv såklart, men vem bry. Stella hjälpte mig med tillgängligheten ("omg jag vill ha allt där", skrev hon, true that) och sen hade jag cola och chips och choklad hemma. Jag levde fan life!

 

Igår var en riktigt utmattig dag. Jag var yr nästan hela dagen. Men jag tog mig till affären och sen hade jag en ganska mysig kväll, där jag till exempel hittade ett nytt system på youtube! Alltså ett DID-system. Jag är typ nykär. Och inte bara det, utan jag hittade en ny podd! Eller jag lyssnade på den för första gången, jag har hittat den innan. Flashback forever är det, där Ina Lundström, Emma Knyckare och en mycket vacker tjeja som heter Mia babblar om flashback forum. Det är så orimligt jävla roligt! Jag åt glass och lyssnade på denna podd, skrev med folk och hade det riktigt bra fast jag knappt kunde hålla upp huvudet. Men idag mår jag bra, trots att jag vaknade mitt i natten av en spyende katt och allt! Jag hoppas att det håller, för den här dagen behöver jag energi. Vill avsluta inlägget med att idag fyller Lilla år! Grattis till min bebbesystej som fyllej åååj!

Nu gör vi slut på det här! 2019 at last! Innan vi börjar kan jag nämna att jag fuskade och inte körde citat-grejen här, för jag vet ju inte vad som kommer "stanna" från 2019. Håll till godo:

-Jag fick ett bokkontrakt! Och det tog verkligen heeela året. Skickade in i januari, hade förlagsmöte i maj, skickade tillbaka boken på sommaren och i november blev det officiellt. Mitt förlag är verkligen fantastiska och nu är det snart (typ snart) bokdags!

 

-Jag blev ihop med Stella! I april skrev hon en flirtig tweet, en vecka senare dm:ade vi och i maj sågs vi för både första och andra dejten. I juni kom hon ner hit och när hon åkt hem blev vi ihop! Jag gjorde henne besatt av Felix recenserar, vi lärde känna varandras katter, vi träffade varandras familjer och wow jag älskar den här människan.

 

-Jag och Skogis hade lesbisk fest! Skogis bakade bröd och sjöng folkvisor (bästa) och sen strömmade det in queers i himma-hemmet. Jag skämde ut mig lite allmänt, folk åt lyckokakor och vi dansade halva natten. Så jävla lyckat!

 

-Jag var i Barcelona med team Osby, Olle, Elin och Rebecka! Det var en kort resa, men vi hann med allt vi ville. Vi drack sangria i solen (iaf de som ville), kände på havet, åkte tour-buss, åt märkliga och goda tapas och skrattade massor åt dörrar som stängdes och bestick i brevlådor. Första kompis-utlandsresan: Check!

 

-Jag, Anna N, team Osby och (delvis) Kitiara var på srf:s medlemsforum! Vi skrattade otroligt mycket åt bland annat ”Gusten” och ”och jag som alltid dricker med mjölk”, smugglade in vin på den fina middagen, hade en amazing pianokväll på Almåsa, slog vad (slå inte vad met mig, det är korkat), ropade saker om Alfons Åberg och hade det så himla kul. Kanske min bästa föreningsgrej någonsin?

 

-Jag besökte Anna N:s familj i Forsa! Jag fick uppleva en Nygren-midsommar, sitta på Möljen och dricka vitt vin i solen, leka med ett barn och en hund i gräset, vakna till bra musik varje morgon, titta på saltkråkan, lära känna hennes awesome lillebror som jag bråkade med jämt och gå på fest i Delsbo där vi såg ett amazing band och åt godishalsband vid elden.

 

-Många resor nu men jag, Robert, Anna N och pappa var på Sweden rock en dag! Solen superstrålade och vi såg en massa konserter, med powerwolf som självklar höjdpunkt. Vi skrattade åt Annas ambivalens och en konstig soundcheck, jag och Robert skämtade mycket om the Beatles, jag åt churros med nutella, vi såg en hel publik sjunga tribute och sen såg vi def leppard som, lyckligtvis, spelade fotografiet.

 

-Onna var här en vecka i juli på Skåne-semester! Vi gick på quiz på mejeriet, picknickade med Skogis och kämpade på Sagas musikquiz, drack vinbärssoda i trädgården, hade en bäst musiklyssnarkväll i källaren (vi var himma pga målarna) och vi skrattade så mycket att pappa stannade utanför dörren och utbrasst ”har ni kul eller?”.

 

-Kiti var också här, för ett par svinbra helger. Vi groggade och sjöng, bjöd in en massa härligt folk båda helgerna för fest och kalas och framför allt hade vi årets bästa kväll när vi gjorde vår rök-lista och verkligen var totalt in synk! Magisk kväll när vi hörde ”böljande” låtar, blev besatta av ”sommarplågor” (bästa låten fuck all yall) och inget har varit bättre.

 

-På tal om Kiti så firade vi hennes fölsedag med kryssning! Anna N och Felicia följde med oss och vi sjöng karaoke, drinkade, dansade, försökte köpa bubbel vi inte fick köpa, skrattade mycket och såg ett jättebra coverband på dagen när vi var trötta och glada.

 

-I början av året var jag på lesbisk karaoke ett par gånger. Jag beltade ut Florence och kd Lang, lärde känna en massa fina gays, fulsjöng stronger med några av dessa, allsångssjöng total eclipse of the heart och var allmänt mer social än jag egentligen orkar.

 

-Jag och mamma var på Roskildefestivalen en juli-kväll, dagen innan jag fyllde 25 faktiskt, och såg Marina och Janelle Monae! Vi drack goda drinkar, Janelle var fantastisk och queer, själva festivalen var lätt den bästa jag varit med om och Marina…Marina. Denna fantastiska magiska kvinna. Är så tacksam att jag äntligen sett henne!

 

-Jag, Anna N och Lilla hade de genuint bästa vår- och sommarkvällarna. Vi kände livet i oss när Anna hade tatuerat sig, gjorde konstiga videos på snapchat (”nej, han ni ääär meeed!”), sjöng ”that’s how you know” och andra låtar, läste högt och till slut såg vi Felix recenserar live! <3

 

-Kan ju inte nämna alla Stockholmsresor, men jag var uppe med familjen i mars och det var både bra och vidrigt. Bra till exempel för att vi träffade släktingar, fikade på mysiga ställen, köpte min bästa kappa och såg Florence (!!!), men också hemskt för wow vilket ångest jag hade den resan. Minns det som om jag var konstant på gränsen till ett breakdown exakt hela tiden. Men vad gör man inte för Florence liksom?

 

-På tal om familjeresor så var vi i London i augusti! Där gick vi på en beer mile på underbara pubar (som jag överlevde trots 0 sömn), shoppade på Camden market och framför allt såg vi Hamilton! Det var Saras största dröm, typ, och det var en riktigt bra musikal. Men åk inte till London när det är 30+ grader hela tiden. Och om ni gör det, bo inte i en lägenhet utan aricon. Dog.

 

-I och med alla mina resor till Stockholm fick jag en massa tid med mina älskade guddöttrar. Vi lekte en massa lekar, till exempel ”hoppa gagnam style”, ”Lee klättrar upp på mig och säger att det är hon som heter Emma nu”, nån märklig simhall / café-lek i badrummet och annat jag inte alltid förstod men ändå tyckte mycket om. Nu blir jag nästan gråtig för att jag saknar dem så himla mycket. Jävla skit jag vill till Stockholm! Anyway…

 

-Min balkong målades om. Inte så spännande, kan man tro, men jävlar vad det fuckade med mitt liv. Halva maj och större delen av juni / juli var jag portad från mitt hem och fick bo himma, vilket inte var sådär väldigt optimalt. Dessutom fick Jossan ta otroligt mycket skit och mög, både från byggarna och från onda katter utanför, så hon var livrädd och sprang ut i trapphuset och gömde sig under trappan och allt möjligt. Aldrig någonsin mer vill jag vara med om detta.

 

-Jag tog tag i vad som egentligen pågick med mig och Emma Black. Det var…verkligen på tiden. Hela hösten kämpade vi med att förstå varandra och har kommit mycket närmare någon form av samarbete. Det är svårt, men det är det bästa jag har gjort.

 

-Och så en sista ”årets dag”! Jag hade svårt att välja, men tog en från den magiska stockholmsveckan i maj. Dagen började med pannkaksfrukost hos Onna med Kiti, och barnen, det bästa med Stockholm typ. Sen gungade vi i en stor gunga bredvid deras hus och Kiti gungade oss andra och slet av mina skor i farten för det var riktigt sommar-varmt. Jag barnvaktade Luna och tittade på mamma mu och på kvällen hade Onnas kör konsert! Det var så mysigt att höra dem, fikan var jättegod och på något märkligt sätt blev det så att jag sjöng solo? Ingen vet varför detta var rimligt. Dessutom invigde jag min favoritklänning som jag fick av Kiti!

 

Så! Nu är vi klara med den här resan genom tiotalet. Det var himla kul att göra den, hoppas den var kul att läsa. Hur ska jag nu dryga ut mängden svenska rubriker? Ingen som vet!

Rubriklåt: The man with the child in his eyes med Kate Bush, kanske inte den bästa rubrikraden, jag vet att jag är sloppy med dem

 

Hej hej det känns länge sen! Lol två dagar är inte länge sen. Men känns sa jag! Jag är inomhus (gasp) och tänkte berätta om mitt lilla life. Till exempel i lördags när jag och pappa hade häng. Vi åt middag och delade en flaska vin (mamma kom sen hem och upptäckte att vi hade druckit hennes vin som hon skulle prova, sååry) och tittade på en dokumentär om Kate Bush. Det var riktigt bra och vi bedömde låtarna vi hörde, pappa hyllade Peter Gabriel och jag hyllade rubriklåten för it is truly a jam. Hon skrev den när hon var sexton fuck off Kate. Vi lyssnade sen på en massa metal och bondade över långsam och tung musik as opposed to snabb metal som bara pågår. Vi är irriterade för att det inte finns nåt ord för sån metal vi gillar, för om vi säger power metal menar folk oftast den snabba. Detta var bara för Roberts läsning, ingen annan bry.

 

Jag sov över och igår vaknade jag till extra goda ägg. Jag chillade i "min" säng på förmiddagen och sen tittade jag och mamma såklart på the mentalist, för hallå haru träffat oss. Men sen bakade vi (hon) havrekakor och jag tog med dem till Sara! Hon planterade om blommor som hon inte kunde namnet på (jag sa att jag skulle fråga på twitter och hon sa upprört "jag fattar inte twitter. Det är ju bara som google!" eh nej) och sen fikade vi i uterummet. De har ett hus med ett uterum kan vi prata om det. Sara gjorde "wipped coffee" som var riktigt jävla äckligt, men väldigt exciting, och vi pratade om körer och krämpor och vad vi gör om dagarna. Sen var hon tvungen att räkna en massa till sin kör så jag hängde med ingmar och Benjamin (som låg på soffan och sov hela dagen) krävde att vi skulle köpa pizza. Så jag åt kycklingsallad från kryddan, mummmms, och vi testade Klara (Clara?) Henrys sitcom. Den var...traumatiskt pinsam, men åtminstone lesbisk, så it works out. Sen åkte jag hem med lagom mycket kaos(gick vilse utanför min egen dörr blä) och sen pratade jag med lilla, hade ångest och sov. Och nu börjar min måndag, för jag ska till psykologen! Minns ni ens att jag har en psykolog I sure don't det var så sjukt länge sen! 

Rubriklåt: Nenene med Silvana Imam, en redigt härlig manshatarlåt som jag hörde igår

 

Hej från...inomhus! Sjuuukt! Men jag ska iväg snart så det är därför. Och det är lite kallare nu också så it tracks. Men vet ni vad igår var jag hos Skogis! Alltså hennes lägenhet är så sjukt fin. Den är enorm och så gammal och fin! Vi drack en "hej-drink" och sen åt vi korv med pommes, bästa grejen ju! Vi catchade up och pratade om folk som "byter liv" och lipper vänskaper och mina fantastiska reddit-historier. Hon reagerade perfekt på dem, alltså med stora nivåer äckel och chock.

 

Sen skulle vi färga mitt hår! Men vi hade inte tänkt så långt (vi=jag), så hon fick ha påsar på händerna ist för handskar och allt var mycket förvirrande. Men vi drack bubbel och jag blev lilahåriga igen så vem bry? Sen åt vi chokladpudding (!) och lyssnade på musik och pratade om att respektera sina grannar (I do not), nykläckta feminister som säger dumma saker, könsbehåring, roomies (jag fattar inte hur det funkar? Att bo med nån utan att liksom bo med hen? Jag sa liksom inte ens hej till Skogis roomie igår!) och mycket annat, och jag åkte hem vid 01. Det var riktigt drömigt! Sen sov jag hela dagen idag typ, så jag åkte inte till stan som jag hade tänkt, men jag ska him ikväll så det blir iaf kul. Ha det bra ungdomar!

Rubriklåt: Runaway med Avril Lavigne, en somrig och härlig låt som lyssnades på igår

 

Haj haj från maj! Igår var det vaaaarmt, och det är det inte idag, men jag ska försöka hålla energin uppe och berätta om det ändå. Koltrasten utanför och märklig jordgubbscider kommer underlätta detta. Och igår kom Lilla hit för att fånga sol! Så vi marinerade oss i balkongsol och musik och fåglar och äppelöl. Det bästa som hänt. Det är så sjukt att det kommer bli varmare än det var igår, iaf ibland? Liksom hur? Vi köpte maxmat (lyxshake salt caramel är ju det bästa ever) och sen spenderade vi kvällen med prosecco, väldigt konstig musik och att worshipa koltrastar. Jag fortsätter med det sista just nu, för wow de är så fina.

 

Idag vaknade jag efter märkliga drömmar (men inte lika illa som igår när jag drömde att jag och Zombie cow blev homies...eller jo kanske men jag kommer inte ihåg, fast jag berättade för Lilla när jag vaknade) och vi firade fredag genom att kolla min release radar. Och då fick jag veta...att maria mena har släppt en ny låt! Äntligen har det hänt, eller "häntligen" som jag skrev till Robert. Och mares har släppt en synthis d-moll-låt, mummms! Annars var det mest tråkiga svenska ladies, tyvärr. Men vad jag älskar att lyssna på ny musik med Lilla! Vi halvsov ett tag och sen åkte hon hem och jag har typ duschat och ätit och pågått, och snart ska jag åka till Skogis! Jag är så tagggad!

Rubriklåt: Honung (jag råkade skriva honing, för det heter det ju) med säkert!

 

Igår hamnade jag i ett samtal på twitter om varför queera kvinnor har så mycket mer kärlek för sina ex än heteros, generellt alltså. Och mitt svar blev till slut att vi liksom inte har så mycket familj (ofta blir vi ju utkastade och om inte är vi bara väldigt olika från vår familj) så vi kan inte släppa ifrån oss viktiga människor. Sen började jag prata om hur blurry våra gränser är och jag kände att jag behövde prata mer om det, fast jag har redan tyyyp pratat om det här flera gånger, men Imma still do it.

 

Jag har till exempel två systrar. So mär lika mycket systrar. Vi har inte samma relation, för jag och Lilla umgås jämt och jag och Sara gör inte, men å andra sidan växte jag och Sara upp ihop. Men när jag säger "min familj" menar jag de båda. Men egentligen menar jag fler. Kitiara är definitivt en familjemedlem, Onna också. Nån gång på fyllan tror jag att jag har sagt att Onna är typ som min bror? Det är skitkonstigt för hon är ju inte en dude alls men vår relation är lite...broderlig. Kanske därför vi säger att vi är varandras "bästa homies". Och ja, min tjeja är ju också familj såklart, men det är väl ändå inte konstigt hoppas jag. Men liksom, jag tänker att om man redan har gått emot alla normer kanske det är lättare att bara skita i exakt allihopp? Sure, jag har vänner också, men de har ofta egna titlar. Saga är min satmara samt andra damen i mitt damgäng, team osby är just team osby och jag deras bihang och med Skogis är vi skogis och stormis. (Stella visste inte vad Skogis hette på jättelänge. Det är ju ingen viktig info hallå!) Just att bara ha familj i en hög, kärleksrelationer i en hög (där bara en enda människa får vara såklaaart) och vänner i en hög, med en konstig arbetskollegor-hög lite längre bort, det är en så tråkig världsbild. Och jag tror inte att det bara är jag som är ett weirdo, utan att queers över lag håller på såhär. Det finns ju inget manus för hur vi ska leva, så varför skulle vi följa några manus öht? Sen tycker jag att heteros borde sluta följa manus de också och jag älskar när de gör det: Poly-heteros, barnfria heteros, heteros med uppluckrad familjedynamik osv. Älskar det gör jag. För vi alla kan välja vilka manus vi ska följa och hur mycket, sjukt va? Jag väljer att ha två systrar, jag väljer att älska mitt ex så att jag vill slå någon av ren kärlek ibland, jag väljer att behandla alla olika (det där var en referens till en låt som Onna har skrivit och som ni inte har hört). För annars vore ju allt jättetråkigt!

Rubriklåt: I've got this friend med the civil wars, för hallå har ni hört en soligare låt? Det har ni nog men jag inte bry

 

Hej från, gissa var? Balkongen såklart! Jag vägrar låta en enda solstråle gå förbi mig. Okej det är inte helt sant, för innan solen kommer hit lyser den ju på framsidan och då sover jag. Fattar ni så bra att jag har sol på kvällarna så jag kan njuta av den? Jag menar, vilken jävla waste om jag hade morgonsol och bara sov igenom hela skiten. Hemskt ju.

 

Men saker jag ska prata om är väl till exempel igår, vad hände då? Först hände inte mycket, men sen åkte jag  him och skrev bok i solen på altanen. Fåglarna kvittrade sig hesa och jag fick en del gjort. Att skriva ny bok är: Svårt, men också: roligt. Jag och mamma gick ut med Lukas och sen tittade vi såklart på the mentalist. Men vi såg ett obehagligt avsnitt så min hjärna blev helt upfuckad, usch! Jag tröstade mig när jag kom hem med att läsa nya kapitel i Emma Blacks bästa fanfic, för det hade kommit två! Kan inte ta in att jag är så blessed att den faktiskt inte slutade utan kom tillbaka flera år senare. Är så jävla glad över det! Så till sluuut somnade jag, så idag har jag sovit massor. Jag har också försökt fixa min mail och fått veta att redigeringen av min bok pågår! Iiii! Och nu sitter jag i solen och lyssnar på min vårlista, just nu timbuktu, och ska fixa grejer med mamma snart. Det var det jag hade idag, vi ses sannolikt snart!

Rubriklåt: Visa från barrikaderna med Stina Velocette och Naiomi, en härlig sol-hiphopig låt

 

Hej från en sol-gassig balkong! Det pågår party på innergården och de lyssnar på eye of the tiger och spelar nån slags sport. Har inte kunnat lista ut vad sporten innebär än men de verkar ha roligt. En av de ser ut som Martin, alltså han som hade blåsorkester-grejen och som jag kände när jag var liten. Ska ropa ut från balkongen "hej Martin är det du?" nä set ska jag inte men det vore kul!

 

Så, igår när solen lämnat balkongen gjorde jag också det (stark formulering) och åkte him. Där bjöds det på fisk med äppelsallad! Muuums! "jag föddes med en längtan efter mer äppelsallad", kan jag ha sagt. Nu lyssnar de på who's gonna save the world, så ni vet. Jag har stängt av min egen musik för att höra Ingmar. Hursomhelst, efter maten tittade jag och mamma på mentalist och åt drömtårta, sååå life was good. Serien var mycket stressful ("men jag trodde att du redan hade tittat på all den här handlingen, jag vill inte ha handling!") och jag försökte förstå vad som pågick. Kan meddela att sporten de spelar är killar mot tjejer, för nu ropade en dude att de måste vinna mot tjejerna, och nu började en ny låt som jag inte känner igen. Allt ni vill är att veta mer om dessa främmande människors fest, jag vet det!

 

Så, ja, idag har jag varit iväg till och med. jag och Emi åkte till nova och där var målet att köpa hårfärg, men allt var slut, så jag fick beställa hem det. Rip mig. Hoppas det hinner fram innan helgen när jag ska färga med Skogis. Vi testade om vi är "shopping-kompatibla", som jag sa, och jag provade en miljard klänningar. Det sjukaste av allt var ju att jag provade en klänning i storlek m, som nästan passade! Funderade seriöst på att köpa den för att den var så nice och sen typ be Stella att sy ut den, men jag lät tyvärr bli. Men jag köpte en gul och mysig klänning istället! (Nu lyssnar de på linkin park, tror jag det är. Eller det är nån rappare och linkin park tror jag? Ni skulle känna igen den om ni hörde den. Det låter som jay z?) Vi drack en dryck på ett café och sen åkte vi hem. På bussen hann jag både prata med en främmande person om katter och missa min hållplats (eller det var inte jag som missade den, det var chauffören) så jag fick åka runt halva lund. Det var ungefär sämst. Och sen har jag varit hemma och läst mer bok och tydligen stalkat folks häng, som ni ser. Hejdå ses imorgon eller nån annan dag!

Rubriklåt: Hard times med paramore, som jag hörde i fredags och då tänkte jag att ja det är fan sant för det är hard times. Inte just nu dock för solen strålar.

 

Hej från balkonglivet! Solen skiner och det är nästan varmt eller ja det är varmt men inte varm-varmt. Ni fattar. Jag läser en av mina favoritböcker (saker ingen ser) och liverapporterar olika tankar till Onna. Det är ett mysigt life! Och bra life var det också i fredags, som ni såg. När jag hade bloggat klart köpte vi pizza, eller nuggets i mitt fall, och tramsade oss som vanligt. Vi lekte lekar som resulterade i att jag berättade om när jag uppträdde som Ken, Annoushka bekände oväntade kärlekar och Lilla tyvärr inte hade kramat en tjej på ryska posten (men hon borde ha gjort). Vi åt kladdkakemuffins som mamma hade bakat och sen mådde inte Lilla så bra, så hon intog sängen. Högst oklart vad som hände med na. Jag tvingade dem att välja låtar, som man tydligen gör, och när Lilla åkt hem hade jag och Annoushka en märklig lek där vi räknade vilka som varit hemma hos oss. Jag kom upp i 67 personer tror jag! Många ju!

 

Igår vaknade jag och Annoushka för tidigt och fixade frukost. Ägg och allt, fint skare va. Men när hon åkt hem sov jag som en jävla sten hela dagen...woops. På kvällen gjorde jag väl nåt, tror jag? Jag minns dock inte vad, förutom att lägga upp dikter i bloggen. Det var kul för åtminstone mig. Idag har jag babblat med Lilla om skolgårdsdagar och annat jag gjorde när jag var liten och skolval och sen med Onna om världen som går under och roliga låtar. Livet är bra fast det är dåligt. Solen är bra och boken är bra och snart ska jag äta middag himma. Det är en bra grej. Hejdå ungdomar, vi ses imorgon tror jag!

Rubriklåt: Vi gör det här för att vi måste med Navid Modiri & gudarna, för alltså har ni någonsin läst en emmigare rad? Nä precis!

 

Hej bloggfolk, jag har en kul idé! Eller vi får väl se hur kul det är. För ett tag sen läste jag ju dikter för Lilla och då tänkte jag att det vore kanske kul för er att läsa lite Emma-dikter! Så det ska ni få göra nu. Här kommer fyra styckna, och vi börjar med en 2009-dikt från skrivargruppen.

 

Att gå på vattnet

 

Du var som Jesus för mig

Redan innan du ringde

En morgon vid halv sju och sa

Jag är så jävla trött på allt

En gammal musikalrad for förbi

Then I was inspired, now I´m sad and tired

Men du var ännu kreativ och snart checkade vi in

På Sturup för en resa bort från all skit

Vi drack en läsk vid gaten och du höll om mig och sa

Du sa att nu skulle allt bli bra

Och det blev det

 

På planet vände jag ryggen åt mitt liv

Min skugga vinkade farväl men jag såg bara moln

De virvlade runt planet och kysste mina ögonglober

På kurs mot Venedig och du satt tätt intill

Min Jesus Crist Superstar slet åt sig micken

Mitt i säkerhetsdemonstrationen rev du av en låt

Det blev tryckfall i kabinen och när alla tuppade av

Vände du dig mot piloten och sa att allt skulle bli bra

Och det blev det

 

Venedig dränkte oss i sol och smutsigt vatten

Och vi satt på ett café vid stranden

Italiensk luft smakar inte likadant

Som luften i en skuldtyngd småstad

Den smakar salt och socker

Den smakar liv och kärlek

Ungefär som du

Vi åkte gondol och mannen ville inte sjunga

Men det gjorde du

Du sjöng om allt som skulle bli bra

och det blev det

 

Du sa du var min bro på Kanal Grande

När vi åt pizza vid båtbärarens kant

Du sa vattnet var tårar som fallit

När änglarna såg hur allt var

De grät över skräpet sa du

Och familjen bredvid oss tog upp sina glasspapper

Sen reste du dig upp och började vandra

Du gick rakt ut i vattnet och stod stilla där

Du sa älskling följ mig och trösta vattuvarelserna

Hör du inte hur de kvider?

Jag var inte rädd och gick fram emot dig

Du var som Jesus för mig och du sa

Att om jag följde dig skulle allt bli bra

Och det blev det

 

Wow, ja det där har jag ingen aning om var det kom ifrån nä. Vi följer upp det med en mer personlig dikt från 2010 som jag helt hade glömt, om hur jag försökte bli kvitt Emma Black och hela den grejen:

Begravningssång

 

Träden har tappat varje spår av blad

Du skulle va ett substitut men jag vet inte för vad

Ackord läggs till ackord och känslan är kvar

Gammalt glömt förvirring söka svar

Jag vet inte om det finns någon kvar som kommer ihåg

Som kände det jag kände och såg allt det jag såg

Du var inte den jag trodde, du var mer och lite till

Men ibland har jag lust och fråga dig vad fan det är du vill

Den flicka du har älskat har aldrig varit jag

Demonen i mitt bröst som kanske hittar ut idag

 

Jag sitter här för länge Och tänker allt för mycket

Den som gapar efter lite Missar ofta halva stycket

Men jag kan inte ge upp nu jag är starkare än så

Jag ska begrava mitt slått nu och det måste gå

Men djävulen han tittar upp ifrån mitt sista torn

Och han är äkta vara det ser jag på hans horn

Han vill mig nåt han ropar men jag är redan på språng

Till ett bättre slått, ett bättre liv och en bättre sång

Äpplena på trädet är ganska små i år

Jag ska begrava mitt slått och nu vet jag att det går

 

Det…gick väl sådär, emma 2010, men väl försökt I guess. Vi går raskt vidare (lol) till en blind-dikt från hösten 2011!

Ansvar

 

Jag är ett ansvar

En vilsen själ

Något att ta hand om, plocka upp

En invalid

Skamm om en vilsen själ

Någonsin måste gå ensam

Skam om en invalid

Inte får hjälp att andas

Skam, för ett ansvar

Är jag alltid

Någon annans måste

Någon annans invalid

Skam när inkompetens

Går före någon slags vänskap

Skam att ni hellre ser mig fastkedjad

Än lycklig tillsammans med er

Ni vill att jag ska hittas

Men om ni inte letar

För att hitta en vilsen själ

Då vill jag inte vara ert ansvar

 

Och så slutar vi med en gullig liten sak från 2012, när jag var svinkär:

Skriver dikter

 

Jag är den du skriver dikter om

Jag vet inte hur det blev så

Jag vill säga att jag förstår nu

Men du vill inte att jag ska förstå

 

Han är den jag skriver dikter om

Jag vet inte hur det blev så

De hjälper mig inte att glömma honom

Men jag skriver dem ändå

 

Jag tror att alla skriver dikter

Alla låtsas bara inte om dem

Och jag kan inte sluta undra

Vem han skriver dikter om

 

Så, detta var ju en…resa. Ber om ursäkt ifall formatet är helt batshit, har ingen aning om vad jag gör. Om ni tyckte detta var kul kan jag ge er massor mer trams jag har skrivit under åren!

Rubriklåt: Samuel me Laleh, en annan supervårig låt

 

Haj haj från vårbloggen, idag med Lilla i! ...och en annoushka också, faktiskt. Många folk idag i blogget yay. De pratar om att man ska ringa sina föräldrar, men det vill inte jag, jag vill blogga! Och till exempel kan jag blåga om igår när jag var himma och åt biffar med mos. Jag älskar biffar med mos men det är ju inget nytt. Och jag och mamma tittade på en massa mentalist och alltså det var så spannend! Jag var helt upprörd över allt allt som hände :( det är en konstig serie det där. Jag vet verkligen inte vad jag bloggar om nu men eh hoppas det makar sense? De pratar nu om att lyssna på ekot, vilket är helt jävla absurt. Men ja, vad jag ska jag mer säga? Jo jag ska säga att det är Lukas fölsedag idag! Han fyller tretton år! Och han har blivit så mycket sämre :( Igår kunde han inte gå upp för yttertrappan. Nu gnäller jag om poddande och lilla om annat trams och jag avslutar nu för jag vill ha vin! Skål ungdomar ses vid annat tillfälle!

rubriklåt: Det kommer aldrig va över för mig med Håkan Hellström, för det är den vårigaste låten ever. Eller nä men det är en vårig låt.

 

Hej från vår-Emma! Jag tänkte först balkongblogga, men det var liiite för kallt, så riktigt så kul ska vi inte ha det. Men igår var det kul för då var jag hos Lilla! Det var fan inte igår jag var där. Och hon kunde ropa ner från fönstret när jag kom, så då äre vår på riktigt! Vi lyssnade på de vårigaste låtarna ever och sjöng och åt korv med bröd. Jag fucking älskar korv med bröd så jävla mycket. Och Lilla bakade chokladbollar som vi också åt! Och jag hade köpt loka crush så livet hörni, det var life. "livet var life" bra skrivet Emma. Mycket stämmor och oktavande hände (jag hade en sopran-dag tydligen), Lilla var rimlig ("går går det, men frågan är om det går?", jag fick höra märkliga Navid-låtar ("men det vill jag inte!" blev en grej) och vi kände verkligen livet i oss. Vi försökte sova men babblade istället om björnar och annat trams och skrattade så att vi fick panik. Seriöst man borde inte kunna skratta så mycket! Jag berättade twilight-sagor och till sluuut somnade vi.

 

Idag vaknade vi och vårmorgonen var spektakulär. Lilla stekte ägg och hemmafruade allmänt, vi lyssnade på vår flatlista och livet var ungefär så bra som liv kan vara. Sen åkte jag hem och har uppdaterat mina spellistor (mycket viktigt!) och chillat, och snart ska jag him. Ses när vi ses, sannolikt imorgon!

Rubriklåt: I hate everybody med Halsey

 

"Jag hatar folk!" är något av en grej jag säger. Det är väl en grej många säger, inte bara jag, men jag säger åtminstone så. Med det menar jag väl att folk generellt är lite störiga och korkade och att jag inte riktigt bryr mig om "världen". Men! Jag har kommit på en sjuk grej: Jag hatar inte folk egentligen. "Vaaa", säger ni sarkastiskt, "deeet har vi inte märkt." Shut up.

 

Såhär, det finns folk i mitt liv som faktiskt verkar hata folk. Som tycker att nästan alla är jobbiga eller konstiga eller dumma. Och jag tycker inte det. Ibland gör jag kanske det, men jag vill inte tycka det. Jag vill inte vara arg och bitter, jag vill tycka om folk. Inte alla såklart, men många. "Hen är så weird", säger vi, men liksom...har vi träffat oss själva? Om man undviker normala människor, och de hatar jag fortfarande (med "hata" som ett skämtsamt starkt ord), så kommer man liksom hänga med weirdos. Och de kommer göra saker man inte förstår eller håller med om. Det kommer alla ens nära att göra. Och jag vill vara nära många! Jag vill vara omgiven av människor som jag bryr mig om och som bryr sig om mig! "hellre få nära vänner än många bekanta", they say, men jag vill ha många nära vänner. Och det, insåg jag häromdagen, är motsatsen till att hata folk. Det är att aktivt acceptera folks brister, förlåta folk, ge folk andra och femhundrade chanser om man faktiskt vill ha dem i sitt liv. (Men inte att vara en idiot som låter folk trampa på en. Det är, så att säga, en annan grej.)

 

För jag har varit the bad guy. Inte jätteofta, men det har hänt. Och det ska inte hända igen om jag kan undvika det. För det är inte jag. Jag är en människa som ger kärlek så mycket jag bara orkar. Ändå har jag försökt kultivera nån slags argt yttre, men jag vet faktiskt inte helt varför jag har gjort det? Liksom ja, jag är ofta arg. På män och friska och heteros och töntar och folk. And that ain't gonna change. Men när det blir personligt...det gillar jag fan inte. Jag har sagt riktigt mörka saker och jag vill inte vara den personen längre. Sen får vi väl se hur det går, men ändå. Jag vill inte hata folk bara för att jag hatar folk.

Rubriklåt: Mer för varandra med Estraden och Norlie & kkv

Kiti: Maybe so.

 

Hej hej nu har jag inte bloggat på ett år (två dagar) igennnn! Hemskt ju! Så, vad har hänt? Jo i söndags träffade jag Lilla at last! Och solen strålade och det var varmt och det betydde att det var dags! Vi skulle äntligen inviga vår vår/sommar-spellista! Och rubriklåten blev den allra första som kom upp på shuffle. Vi satte oss på balkongen, fångade sol, delade en cider och sjöng konstiga versioner av låtarna (såklart). Vi beställde maxmat och lyxshake (!) och sen drack vi lite vin och kramades och babblade och sjöng. Som en true fucking dröm! Och jag fick äntligen berätta en Harry Potter-saga för henne igen! Den här gången blev det om the department of mysteries och "när min pappa dog". Fast jag tror inte hon minns så mycket för hon hade nästan redan somnat då lol.

 

Igår vaknade vi och började dagen med påskmust, country och att ringa Onna. Jag saknar Onnaaaa! Vi pratade om singellivet de lever och hur sjukt det är att folk är ihop (det är sjukt!) och annat sånt festligt, och sen åkte Lilla hem. Och jag sov. I fem timmar. Woooops. Så igår var inte en dag, och knappt idag heller för då chillade jag mest. Har pratat med team osby och med min tjeja, och handlat, men det är typ det. Och inte mått särskilt bra och svurit över min jävla fot som aldrig blir bra. och seriöst om du börjar skrika nu zombie cow så orkar jag inte mer jag gör inte det fattar du? Förhoppningsvis var det nåt annat ljud och jag är bara paranoid. Liksom jag skämtar om honom men I am truly afraid of this man. Like a lot. Men eh ja vi ses och hörs och grajor hejdå!

Rubriklåt: Immortal med Marina, från mammas lista i fredags som basically bara är en stor marina-shuffle med lite annat. Dessutom kul låt för att det låter som att hon sjunger "chasing after daim" istället för time.

 

Hej hej det känns länge sen jag bloggade nu ju! Det var också ganska länge sen iofs. Och det har varit påsk! I fredags var ju "stora påskdagen" och som vanligt började det med brunch, dock himma pga livet nu. Sara och Benjamin (och haddock såklart) kom och vi åt massa ägg, mackor, plättar och grejer. Lätt den bästa påskbrunchen rent matmessigt för mig. Och efter brunchen var det, såklart, äggjakt! Vi gick på en runda runt linero och mårtens fälad (där himma ligger) med mycket bra ledtrådar. Det var lagom svårt i år, i alla fall om man tog maps till hjälp. Which we did. Älskar att en video på mig som sjöng vandraren var ledtråd till nordmannavägen, starkt jobbat osv. Sara och jag pratade mest om var alla våra grundskolekompisar bodde när vi var små och Benjamin hoppade runt och sjöng konstiga låtar, och vi köpte glass från glassbilen! Jackpot i livet ju!

 

Efter äggjakt och hemma-paus var det kväll och vi åt lax. Bara familjen dock, inte mormor och Cias familj som vi brukar. Laxen var life och sen spelade vi ett märkligt brädspel. Jag blev helt slut i huvet och gick och la mig ner, men vi hade kul ändå och jag och Benjamin vann. Det hade jag glömt men jag kom på det nu lol. Sen spelade vi "vem ska bort" där jag flexade mina skills om ryska böcker, och sen var kvällen typ slut. Vi åt också pannakotta och jag och Sara åt grillchips i sängen, för det är vårt bästa memme. Internskämt heter bara memmes nu. Och ja, igår hände verkligen 0 saker. Jag sov nästan hela dagen och det var ganska mycket life. Men snart kommer Lilla hit! Jaaaaa!

Rubriklåt: Sång från ett kalas med Melissa Horn, fast det är ju mer en vanlig grej att säga...men jag menar det som låtcitat iaf

 

Något jag verkligen inte blev varnad för med att växa upp är hur jävla ofta man måste låta bli att göra saker man vill göra. Eller jo, typ äta godis jämt och så, men det gör jag ju ändå. Jag har ju ingen självdisciplin, det är sen gammalt. Och vad som också är sen gammalt är ju att jag är fullkomligt inkapabel att släppa taget om människor. Det går inte, jag kan inte. Och åren går och det blir fler och fler som jag inte borde kontakta men som jag vill. Ibland gör jag det ändå och när jag gör det känner jag mig fullkomligt jävla värdelös men också typ stolt, för jag orkar inte att andra ska tycka saker om vem jag pratar med och inte. Jag vill inte vara en sån som inte pratar med folk. Sure att man kan glida ifrån varandra (har jag hört...), men jag vägrar hålla grudges jag orkar inte! Och varje gång något går åt helvete påminns jag om vilka jag behöver i mitt liv, vilka som skulle förstå och lyssna men som inte ens vet vad som händer. Så jag försöker tänka att jag får göra vad jag vill, men jag borde kunna hålla koll på mig själv. Men det kan jag inte och jag kanske inte vill. Jag vill förstå hur andra inte ligger vakna och tänker på sitt ex, eller saknar sin fd vän så mycket att de nästan kräks. hur överlever dem? Jag älskar folk så jävla djupt och det gör så ont i hela kroppen och jag blir så trött. Jag vill stänga av min hjärna. Jävla påsk, alltså. Jag trodde att påsken var den enda högtiden utan jävulskap men nej, även påsken har issues. Alla högtider kan gå hem. Stay home ska man ju gör a nu så de kan göra det. Godnatt.

Rubriklåt: What kind of man med Sandro Cavazza

Shass: Det stämmer! Mimmi har lärt oss allt vi kan!

 

Hej från en nästan helt frånvarande Emma Rävås! Om procentsatserna i hjärnan är så här imorgon lär påskis imorgon bli...intressant. Jappjapp kulkul. Men blogga ska jag klara av, på nåt vänster (tack autopilot), så vi ska väl prata om damhänget med Saga igår. Hon kom på eftermiddagen och det blev balkongbubbel, prat och random quizand. Typ att hon sökte på ett ord i vår lista och sa "jag letar efter tio låtar med ordet love." det var klurigt och jag var väldigt upprörd och dramatisk. "men för fan Emma sök hjälp!" typ så. Vi fick ett massivt skrattanfall åt "men det hade blivit bättre med shawn mendes" (för när fan blir det det?) och efter ett tag fixade vi kit-pizza och flyttade in. Vi lyssnade på massa nya låtar och lekte såklart "vem i glee sjunger denna låten?" vilket bland annat resulterade i en amaaaazing scen kring rubriklåten som Saga hittade på. Jag vrålade av pepp. Saga var annars ett geni som trodde att synkoper handlade om fotosyntesen ("sånt man gör med löv") och vi diskuterade elevhem, saker man inte förstår, mobbade travis scott som vanligt och hade ett så himla bra life! Längsta och bästa damhänget! <3

 

Idag har jag sooovit, mums, och sen chillat massor på dagen. På kvällen åkte jag him och åt lasagne och tittade på the mentalist med mamma. Det är en konstig jävla serie, om någon undrade. Och nu är jag yr i huvet fast jag ligger ner, så jag borde nog...sova eventuellt.

Äntligen är det dags att gå vidare i mitt tiotal! Det har ju gått hundra år sen vi gjorde det! Och detta hände 2018:

-Jag kom ut som lesbisk! Efter månader av vånda och ångest och samtal lyssnade jag på Ani di franco en dag och insåg att wow. Jag kan och får. Så jag skrev ett blogginlägg om att jag är super-lesbisk and I never looked back, goddammit!

 

-Jag startade min podcast! Den ni! Jag spelade in 35 poddavsnitt under året och det var verkligen det roligaste jag gjort på så länge. Så mycket skam kom fram, så många skratt skrattades och podden blev så bra! Jag saknar den!

 

-Jag färgade mitt hår lila! Efter många år vågade jag och jag och Anna N körde igång. Det tog ett par sessioner, men till slut blev jag Emma Carolila! Det var verkligen den bästa känslan att äntligen ha kontroll över min kropp. Jag slutade dessutom ha byxor på mig, liberation!

 

-Jag följde med Lillas familj till Madrid! Vi hade så himla mysigt! Sangria och babbel vid poolen, svingoda drinkar, väldigt öppna samtal (om till exempel chipsskålar…), läskiga tapas, en soptunnevältande kvinna och en legendarisk taxiresa där vi alla, inklusive chauffören, skrålade we are the champions för våra lungors fulla kraft.

 

-Jag skrev klart min bok! …Trodde jag. Med hjälp av en magisk manusbearbetningsgrupp (damn, långt ord) blev slutet en miljon gånger bättre.

 

-I början av året gick jag på en del klubb-event med främlingar. Jag och Lilla blev homies med en 32-årig lärare och vi dansade med en massa folk, men viktigast av allt var att jag lärde känna Skogis! Jag var hos henne och vi satt på golvet, drack bubbel, sminkade oss med glitter, blev spådda i tarotkort och sen gick vi på queer burlesque. Och Skogis stannade i mitt liv! Jag älskar henne!

 

-Jag åkte med familjen till Bryssel och hälsade på Sara när hon bodde där. Och efter vår resa (med ölprovningar och museer och grejer) åkte jag vidare till Holland för att hänga hos Shass! Vi lagade mat och bakade chokladbollar tillsammans, åt glass i vårsolen med hennes amazing svärmor, drack tusen liter te och pratade halva nätterna. Bästa resan!

 

-Jag och Anna H hade den bästa våren! Vi hade redaktörskvällar, skrivjobbade massor, såg eurovision tillsammans, översatte låtar till svenska, drack bubbel i diverse parker, upplevde Malmös gräddbad, hyllade ödlan Harry och skrattade mer än rimligt.

 

-Jag valdes in i SRF Skånes styrelse, AKA den bästa styrelsen of all time! Jag har aldrig känt mig så välkommen någonstans förut och vi hade så kul! Vi hade sommaravslutning i Köpenhamn, en spektakulär sommarfest i Åhus, massa bra faktiska möten och så mycket kul.

 

-Det var lundakarneval och jag hade a blast. På fredagen hängde jag med Anna H och såg opera, drack karnevöl och partajade, på lördagen körde jag en barrunda i Lund med Elin och Rebecka som sent ska glömmas och på söndagen såg jag Silvana slakta hela skiten live.

 

-Mycket resor var det visst, men jag och pappa var på gran canaria och Onna och hennes mamma var också där! Konstig mening men det var ju så. Vi hade mycket språkförvirring, jag och pappa fick det sämsta rummet ever, vi möttes på k1 hela tiden och drack drinkar, jag och pappa lyssnade på en massa bra musik och jag läste en hel del bra böcker minns jag.

 

-Jag hade min drinkfest! Bästa idén: Jag köpte en massa sprit och så fick man betala lite pengar per drink. Det blandades många ”apple Torsten” och annat knäppt, poesiläsning i köket var en grej, folk träffade varandra för första och ibland enda gången och det var nog den bästa fest jag haft.

 

-Jag började med konceptet Stockholmsveckor och hade två sådana, en i juni och en i september. I juni fick jag konsert av Lee, skrattade åt unga ryktenister med Onna, fick min telefon gömd av Luna, festade med Kiti och Sarah och lekte med barnen som var sjukt små då känns det som. I september hade jag och Kiti en märklig festkväll, jag läste högt för barnen (<3), vi åt pannkaksfrukost, jag var konstig med Onna och mådde verkligen bäst.

 

-Jag gick på Isas och Mickes bröllop! Jag blev ramlad på under vigseln, roastade balonger, såg Rebecka och Olle spåra ur, långdansade till zombie och viktigast av allt dansade till wedding song med en orimligt snygg tjej. Det var fan en höjdpunkt i sig.

 

-I slutet av året hade jag en

-Jag spelade nightwish med blåsorkester! Det var utan tvekan den sjukaste gig-upplevelse jag haft. Symfonisk metal, at last! Jag var en spillra på själva spelningsdagen, men lyckades ändå göra riktigt bra ifrån mig tycker jag själv.

 

-Jag hade en riktigt märklig helg i slutet av året. Först fest i ”bondeland” på fredagen för att fira Elin, med bowling och middag och allt möjligt. Sen spa med SRF lördag till söndag där det badades, åts och pågicks. Och sen direkt till Göteborg på söndagen för att se Garry Numan. Kan ni gissa om jag var trött efter det? Well I was.

 

-Lite citat kan vi ju såklart inte glömma! Några som fastnat är ”öl tjatar man inte om, det dricker man”, ”jag kan inte sluta tänka på att jag vill köpa en golvmopp”, ”nästan alla, oavsett könsidentitet, har en röv” och att ett år såklart är tio månader långt enligt…vissa.

 

-Jag hade jättesvårt att hitta en dag för 2018, men till slut blev det när jag, Lilla och Embla var på Malmö pride! Vi såg Fanny föreläsa och blev inspirerade, gick på ett pass om lesbiskt sex och sen åt vi på max och träffade en and! En and var inne på max! Vi döpte den till Silvana och Embla lockade ut henne med pommes. Det var en så lesbisk och härlig dag!

 

Shit, nu är vi nästan klara med det här ju! Bara 2019 kvar, sen kan vi officiellt välkomna 20-talet!

Rubriklåt: Django Jane med Janelle Monae, för hej amazing rap och också hej jane bond mitt bästa band jag saknar dem!

 

Hej töntar här är jag! Jag är trött i axlarna men glat i huvet och jag ska blogga om mitt life. Igår efter blogget åkte jag och handlade med pappa, vilket legit var en parodi. Han handlade massssor och jag handlade jättelite saker. Det blev absurt. Men in the end fick jag maxmat, så livet var en bra plats! Satan i gatan vad jag älskar maxmat. Sen pratade jag med min tjeja om tyg och annat grejs, och sen sov jag rätt tidigt. Bra va? Det tyckte inte 1. min mage som ville spruta ut allt sitt innehåll inatt (varsågot för den) 2. min kat som ville ha vatten och 3. zombie cow som tyckte att nu ska vi skrika let's go! Inget av detta tyckte jag var en bra grej men jag kom i alla fall upp och till vårdis för fler prover. Med en funkofobisk tant som sa att "det är härligt att jag klarar mig och kan gå ut". Japp du med kärring...

 

Sen träffade jag Emi och vi gjorde ärenden som fan. Så nu är jag rikare pga banken och fattigare pga annat! Vi kämpade mot chips på ica, fick superhjälp å systemet och fikade i solen på grafitti. Seriöst solen you guys har ni hört om det ellller? Ni borde! Sen kom jag hem, åt middag och distansade med Lilla igen. Vilket är det bästa! Vi får höra låtar ur varandras listor och tramsa och vara oss själva och hallå på typ tisdag får jag träffa henne igen! Två veckor är för mycket för oss så ni vet. Så, ni är updated o mitt lelle life, kan nån banka på mina axlar n utack? Och reparera min jävla hälsporre? Serri I'm done with it. Så harebra!

Rubriklåt: Vågar inte än med Shirley Clamp, min och Kajsas låt förutom I can do better. Vi har två låtar.

 

Hej från årets första balkongbloggning! Grattis allihop it's happening! Solen strålar och jag dricker påskmust och lyssnar på podd. Det luktar vår och livet är härligt fast jag får ont i mina weak bitches till ögon. Var är mina solglasögon tro? Säker på samma ställe som min bettskena alltså ingenjävlastans. Grattis till de pengarna i sjönn, Emma!

 

Men nu ska vi berätta om igårkväll, och då var Kajsa här! Äntliiigen! Har fan saknat henne. Hon är för övrigt den av mina homies som minst antal folk vet vem det är. Jag lärde känna na på twitter så ni vet. Jag hade beställt mat i förväg så den kom när hon kom, och mummms vad gott det var. Pizza är life basånivet. Kryddan knows their shit. Vi catchade up om hennes dejter och sånt och sen såg vi en dokumentär om Avril Lavigne som vi älskar. Mycket skratt åt limoncello och trams och sen inledde vi kvällens projekt, nämligen glass och bubbel. (Fattar ni vad nära jag var att skriva "nemligen" eller?) Vi åt mini-daimstrutar och njöt av life, sjöng Shirley och glee och jag fick visa henne Alanis nya låt som hon inte hade hört aka den bästa jävla låten. När bubblet dracks började vi prata om barndomstrauman ("det här är väl normalt?" "neeej!") och det resulterade i att jag berättade massor om did och andra liknande sjukdomar. Flash: DID är ingen psykossjukdom. Tro inte det tack. Men det var väldigt mysigt och vi har så braaa samtal! Varför ses inte vi jämt jag bara undrar?

 

Idag har jag vaknat i nästan rimlig tid, insett att jag inte hade någon mat hemma, åt allt jag hade kvar typ och pratade med Kiti. Jag sa att jag mådde bra och hon sa "good. then life is good. life is good when Emma is good." gulligt tycker jag. Vi pratade om sniglar och hundar och grejs och jag saknar henne. Stockholm alltså I miss you my second home! Dö virus dööö. Men solen strålar och podden skvalar och ikväll ska jag lära känna min nya kompis hårddisken! Och handla mat!

Rubriklåt: Hunt you down med Kesha, en genuin jävla countrylåt, det ska hon fan unna sig

Rättelse!: Thereses låt heter inte alls believe. Det har jag visst hittat på. My testimony, heter den. Det hade jag inget minne av, såry.

 

Hej hej det är mitt i natten och jag ämnar fuskblogga. Så jag tänker mest berätta om min lördag i detta inlägg. Unnar maj. Och igår var jag alltså i osby, för där är jag visst jämt nu. Inte mig emot. Ååh nu kom jossan och luktade utomhus. Eller hon luktar typ föråd? Vad har du gjort weirdo cat? Anyway, osby vare. Där bjöds jag på mat och mystisk men god passionsfruktspannakotta, och sen såg vi smartare än en femteklassare. Där Annoushka var meeeed! Hon var amazing och kunde allt utom fjärilars munnar, för vem fan kan det. vi, nu, men ändå. Så vi skålade för hennes awesomeness och hon fick hantera sina fanmail (det var många!) och sen lyssnade vi på en oerhört märklig och bra påskskiva om Jesus och annat. Den var så att säga bättre än julskivan. Och sen lyssnade vi på en massa 90- och 00-talsmusik. Jag hyllade Melanie C (hon är så backer!), vi dömde ut discolåtar för glatta livet och världen var bra.

 

Idag vaknade jag motvilligt som vanligt, men fick frukost och chillade och fick en hårddisk! Den är så liten att man får moderskänslor för den och på den ska jag lägga alla mina grajor. Yay! Jag åkte hem och på eftermiddagen städade jag med mamma. Countrymusik pågick och allt blev i ordning. fin lägis har jag nu! Och där stannar jag inlägget, förutom att jag ska berätta Saras andra knäppighet i fredags. Hon skulle berätta nåt om att 5g är dåligt för miljön (?) och förklarade det som att servrarna stod i olika lador...? "där internet bor", sa hon. Så när man är på internet nu är man i ladan. Det var allt för min lada hejdå!

Rubriklåt: Romantiken med Tomas Andersson Vij (lol så kan han ju inte heta) och Ane Bruhn, en låt jag är lowkey besatt av just nu

 

Hej hej snart lämnar jag hemmet så jag ska blåga. Standard! Och även igår lämnade jag hemmet, för att crasha min familjs spelkväll. De skulle spela tråååkiga spel, men jag ville inte sitta hemma så jag joinade ändå. De åt indiskt och sen spelade de ett tramsigt spel som typ gick ut på att dyka? och köpa...folk? Folken var nog skäpp, tror jag. Så det var mycket konstigheter. Sara frågade plötsligt "är smultron riktiga bär?" jag frågade vad hon trodde de var och hon svarade "kanske ett hittepå-bär från böcker typ?". OBS vi har odlat smultron, eller ja smultron har funnits, på baksidan så länge vi har bott himma. Hon är ett weirdo. De åt cheesecake och jag åt glass (hej jag är fem år!) och de spelade andra spel som Benjamin förstod ungefär 0 av, och sen åkte jag hem.

 

Idag har jag fått veta att konserten nu i april har bokats om till september. När i september tror ni? Om ni gissade "precis när team osby gifter sig" så är svaret ja. Är så jävla sur över detta. Får väl sälja min biljett. Jävla mög. Men annars är jag glad idag! Ibland mår jag lite extra bra när saker går åt helvete, det är typ en grej...det är lite oklart tbh. Men ja, ses imorgon ungdomar!

Rubriklåt: Believe med Therese Fredenwall, aka lillas homie! Hon visade mig den här låten och sa "jag tror att Emma Black skulle gilla den." well she did.

 

En sak jag väldigt sällan har pratat om innan, vad gäller Emma Black, är att vi ganska länge var samma. Tills jag var kanske femton är våra minnen ganska sammansmälta och jag minns knappt att jag var en egen person. Jag brukade kalla det gränspsykos, men det var väl nåt annat kanske. Kanske att vi båda samfrontade ganska mycket då, mellan tio och fjorton typ. Så jag kommer väldigt tydligt ihåg att jag hoppades att han skulle komma och hämta mig. Att jag gick runt och aktivt lyssnade efter män som pratade brittisk engelska till exempel. Eller män som verkade prata i koder till mig. Pappas kollegor eller män på bussen. Vi trodde genuint att det skulle hända och det var en återkommande fantasi upp i högstadiet. Oftast var det Sirius som skulle komma (det kändes fel att skriva namnet bara sådär, men jag vill vara tydlig), men när en annan man dök upp i fantasin var det han istället. De skulle ju ändå ta mig till samma plats. Jag minns att jag som tioåring skrev ett inlägg på ett harry potter-forum där jag ”sneakily” letade efter syskon. Så mycket av en grej var det. Och jag tror att jag har distanserat mig lite för mycket från det, för på den tiden var det _jag_ som skulle åka med. Vi var fortfarande två på många sätt, men det var Emma Rävås som hade ett jobb: hålla ställningarna. Jag gjorde väl det sådär men jag försökte. Därför misstänkte ingen något. Jag har varit arg för att ingen gjorde det, men mitt jobb var ju att få dem att låta bli! Och då tror jag att vi var jämnstora, eller vad man ska säga, för ingen brydde sig om världen utanför. Det började jag göra och där började vi bråka. Då var hennes idé mer att när Sirius, eller den andra, kom för att hämta henne skulle hon bryta sig ut ur kroppen. För den tillhörde mig nu, tyckte hon. Jag tror inte att hon tänker riktigt så nu, men kanske ibland. Jag hade inte heller velat bo i någon annans kropp, även om vi såklart inte hade funkat utan varandra. Och jag undrar om det är bra eller skadligt det jag gör nu. Det känns bra, men kanske borde jag låta det förflutna vara? Förmodligen, men jag ville att ni skulle veta. Jag trodde på riktigt att Sirius Black skulle komma hit och hämta mig. Jag väntade på tecken och tolkade allt som koder. Jag blev en annan person sen, men hon är kvar. Välkomna till vårt liv, det är en jävla soppa.

Rubriklåt: Santa crus med Marit Bergman, för igår vare första april sååå that's why. Hade ju varit smartare att ha det då, men nu bidde det ej så.

 

Hej och hå från detta tråkiga liv! Jag ligger i min säng och har det bra. Det är typ det jag gör. Men igår var jag himma och det var mushmushmush-final! Vi brydde oss inte jättemycket om vem som vann, men finalen var bra, och sen såg vi det riktiga alltså finalen i efter stängning. Och satan vad jag var invested! Min valp och eviga kärlek Victor vann...inte. Riiiip :( jag vrålade av upprördhet. Han är min valp forever I love him :( vilket är ganska kul.

Pappa: Victor kommer nog vinna, Marcus är lite kär i honom.

Jag: Ja men vem är inte?

Mamma: Alla är det! Till och med Emma! Det är ju inte första gången...

Well, I choose this one. Lol. Vi åt chokladglass och hade det bra, och sen åkte jag hem och har varit här. Har sovit, chillat, lyssnat på poddar och kämpat med Ingmar. Men han mår bättre nu! Pappa joxade med inställningar och det funkar bättre yaaay. Och ja, eh, det var det? Tur jag inte är i legit karantän för då hade den här bloggat spååååååraaaat. Serri om jag blir sjuk flippar bloggen på momangen. Jag trodde att jag hade feber innan idag. Det hade jag inte, jag hade bara inte ätit på 16 h. Kroppen var kränkt. Den borde vant sig, men tydligen inte. Så, det var det på riktigt, harebra.

Rubriklåt: About love med Marina

 

Hej från en trött Emma! Seriöst jag är så trött jag orkar inteeee. Men jag är också glad, och det är ju kul! Det var ett tag sen jag pratade om mitt life, så det ämnar jag göra nu, och vi börjar i måndags. Då handlade jag med pappa och köpte en arsenal av läsk, för att sen åka him och äta hamburgare och se semifinalen av mushmushmush. Mamma och jag mobbade alla som vanligt ("det måste vara gott, är det inte gott åker man hem!" no shit) och livet var bra, om jag minns rätt.

 

Igår träffade jag min nya ledis, Emi, på riktigt! Vi gick på en promenad i stadsparken och typ lärde känna varandra, och njöt av solen. Vi satt på uteserveringen på coffee point och fikade i solen, jag bara säger! Och jag tror vi kommer funka bra! Hon är game på det mesta och det tycker jag känns tryggt. Så jag kom hem och livet strålade, basically, liksom hallå våren är här! Och jag utnytjade detta strål med att (vänta det där är ingen mening?) ha distansfest med Lilla! Vi kan inte ses nu på ett tag pga jag träffade en stockholmare och hon kan inte riskera, så vi distansfestade. Vi drack vin var för sig, lyssnade på musik (först den andras partylista, det var kul och random) och skrev trams på messenger. Jag babblade om min bildlärare, hon hyllade crossfades som vanligt, vi undrade hur det skulle vara om Marina hade DID (hon sjöng nåt om sitt system i rubriklåten och jag tyckte det var kul, system är alltså termen för nån som är flera) och till slut ringdes vi och läste dikter för varandra. Jag blev helt shook av en depressionsdikt jag skrev 2016, Lilla gav mig liknelser om glass från sitt tonårsjag och vi både skrattade och var väldigt djupa fram till två på natten woops. Sååå kanske därför jag är trött idag? Möjligen. Men nu är jag ikapp-bloggad, ses när vi ses, typ imorgon!