Det är alltid nåt blindo som ska vara bättre än alla andra
Okej vad är det som pågår? Två inlägg på en kväll och dessutom...en citatrubrik? In the year of our lord 2020? Ja, nu blev det så. (hej till vissa av mina läsare, säg det med rätt tonfall i era huvuden ok?)
Sååå mön är hippad nu! Jag och Lilla väntade på henne i stan, närmare bestämt på gamla franska, och när hon kom hade hon ingen aning om någonting. Seriöst, hon visste inte ens vilken stad hon var i. Väl kämpat av hennes syster Linda och svägerska Ida, som överraskat henne och kört henne till Lund. Vi fick senare se film på hennes överraskning, i vilken hon var mycket söt och i stooor chock. Men ja, vi fem samlades och åt lunch. Seriöst, vallenbergaren på gamla fakking franska är det godaste som jag vet. Kanske inte men det var så jävla gott. Efter lunch gick vi till en bar jag inte har hört talas om (!) och där anslöt den sista gästen, Skogis! Det största wildcardet ever och Anna kunde inte räkna ut detta for the life of her. Jag hoppas inte hon blev besviken. Där satt vi och pratade om funkofobi (som Linda inte visste vad det var, eller att hon ibland utövar...) och riktigt tacky bröllop och drack svingoda bubbeldrinkar. Bästa livet som finns hallå.
Sen gick vi till Lindas och Idas hotell (Annoushka var fortfarande förvirrad) och där vankades det bubbelprovning. Vi fick prosecco, cava och champagne i olika glas och skulle gissa vad det var. Alla super-failade på detta, speciellt på den skumbanan-doftande proseccon som var orimligt söt. Här kraschade jag lite, för alltså wow vad trött jag vaaaar, men allt var väldigt mysigt. Innan vi gick därifrån kom rubriken till, för alltså så är det ju! Alltid är det nåt jävla blindo som ska flexa med sina skills. Vi har alla varit det blindot nån gång. Under kvällen blev det en grej att de seende kallade oss blindos och vi kallade dem för "titton" och mobbade dem. Många skratt hände. Vi gick hem till mig och beställde middag och tittade mycket på min bok. Den "ser ut som en riktig bok!" som de sa. It does! Vi drack vin och utnytjade tittona, åt vår mat och sen efterrätter som blev över från festen veckan innan. De var myyycket uppskattade. Vi lyssnade på finska versioner av låtar (weird) och babblade och hade det bra. Vi blindos hade blind-efterfest ett tag där jag tror alla hann vara det där bättre blindot faktiskt, och sen sov vi.
Igår vaknade vi och åt frukost i olika varianter och skrattade åt att vi faktiskt måste göra exakt samma saker som alla andra blinda, för de kan ju. Vi måste klättra i berg. Annoushka måste skriva böcker. Wooops. När de hade åkt föll jag i dvala och alltså jag har bara varit ur denna dvala i korta stunder sen dess tbh. Jag har sovit och sovit och sovit. Har jag gjort något annat? ...nä. kind of not. Så, mön är hippad, och jag är nästan återställd. Sök hjälp, Emma. Med detta sagt, godnatt folk!
There is fiction in the space between you and reality
Rubriklåt: Telling stories med Tracy chapman
Så, jag måste få min bloggvecka att gå ihop och just nu gör den inte det, så därför tänkte jag berätta för er om fanfiction. Eller alltså, inte berätta om det kanske, för ni vet förhoppningsvis vad det är. Kanske mer hylla fanfiction. Mina mest trogna bloggläsare har inte haft så mycket med fanfics att göra, vilket är djupt sorgligt, för alltså det är det bästa som finns i life. Vet ni vad som gör att det är det bästa i life, förutom att det är jättekul? Jo, för det får folk att skriva. Folk får skriva utan regler och ångest och skolkänsla. I fanfic-land kan en 12-årig flicka leva ut sina kaotiska tankar om romans, en 24-årig student kan prokrastinera med genuint trams och en 14-årig kille som är osäker på sin sexualitet kan testa om det känns kul att göra karaktärer gay. En 58-årig lärare kan spåna om vad som kan hända karaktärerna i favoritboken och ge den där 12-åriga flickan respons på sin förvirrade romantik-story. Fantastiskt är det! Man får skriva preciiis vad man fucking vill! Ta Harry Potter till exempel, den fanfic jag kan. Man kan skriva en kul historia om att Lockhart och Snape är ihop (en sån läser de i avsnittet av fanatical fics som jag hör just nu), en lång och invecklad berättelse om när Harry förlorar sin magi och hur han får tillbaks den eller kanske en tramsig saga om att Ron inte vet hur man kampar (hej Lilla). Vad som helst, I tell you! Hur jävla vackert är inte det? Man kan jobba igenom sina issues med en bok, när slutet inte funkar för dig eller när du undrar vad som hände med den där bikaraktären. Man kan till och med skriva fanfics på böcker man inte gillar! (I mitt huvud finns en lesbisk twilight-fanfic. Den är bra. Ingen kommer få läsa den. That's sad.) Så nu när jag lyssnar på den här podden påmindes jag liksom om hur viktigt fanfiction var för mig. För oss, ska jag säga, för Emma Black levde ju genom det, men också bara för mig. Liksom, min bok kommer ut om elva dagar (!) och den hade definitivt inte funnits om inte en massa vuxna och unga vuxna hade läst mina dåliga stories på rowlingfanclub.se och tagit hand om mig. Jag vill skriva till allihop att nu är jag författare hörni! Fattar ni vad sjukt? De borde fatta det. Och jag tror verkligen att massor av folk har gått samma väg som jag. God bless fanfics hörni, det var allt.
du är min eld min medicin mitt dopamin
Rubriklåt: Dopamin med Maja Amcoff, en peppig låt som jag hörde för en stund sen
Monet: Taaack!
Hej från möhippestädningen! Japp, nu ska det bli möhippa av. Anna har blivit superöverraskad och snart ska vi ses i stan, hur vi nu ska hinna det...men jaja. Jag ska berätta om min gårdagskväll, och då träffade jag Olle! Det var på riktigaste riktighet ett år sen jag träffade honom. Ett åååår! Men nu var det dags och vi hittade ett lite avskiljt hörn på bishops arms (Olle tycker att "biskopsarm" låter som en drog? Alltså nej?) och där drack vi öl (Olle drack en öl som hette milkshake... det var ingen milkshake) och pratade om folk som verkligen inte har några vänner kvar och våra flickvänner och sånt. Snart blev vi bjudna att spela biljard av ett sällskap, och trots att vi tackade nej hängde vi mycket med dem. Det var en märklig man och hans mindre märkliga tjej, som vi först la märke till när han ropade åt någon annan att "jag har vaktat din citron!" citronen var tydligen dessutom en lime, så han visste inte ens vad han vaktade. Varför han vaktade den? Ingen vet!
Vi köpte drinkar och blev bjudna på svindyr whiskey av sagda dude. Han sa att han inte skulle ha råd att gå igen förrän nästa löning, men dude bjud inte på dyr whiskey då? Och glöm inte din öl överallt? Ja de satte sig alltså med oss sen och babblade. Då lärde vi oss saker om deras icke gemensama barn och hur deras liv funkar (varannan vecka ungar, varannan vecka supa! sa han) och att göra snus och en massa sånt superspännande. När de gått och jag sjtatat på honom att han borde dricka vatten (he was wasted) satt vi kvar och snackade skit och hade ett bra life basically. Han följde mig hem och sen föll jag basically i dvala, och nu är jag här och det är rent och jag ska in till stan. "är du stressad, Emma? Gå och lägg dig en stund!" sa mamma innan, så det gjorde jag. Hon känner mig ja. Men vi ses men mön har hippats! Japp, exakt så heter det.
I've got a tank full of gasoline, and a shotgun seat...
Rubriklåt: Leave California med Angie K, en supergay låt och dessutom är hon så jäfvla snygg. Jag lämnar alla städer för dig angie
Haj haj jag är trött och stressad, men nu ska jag berätta om mitt life. Igår var det ju min flatelsedag! Och jag firade hos Lilla! Vi lyssnade på vår flatlista och diskuterade vad som gör en låt gay och inte (svårare än man tror att räkna ut faktiskt) och drack bubbel för det måste man. Och hon lagade lax åt mig! Och sig själv, men ändån. Moooms <3 det blev seriöst superjävlagott. Vi skrattade mycket som vanligt och senare på kvällen sjöng vi olika låtar mindre fint, drack sammetsvin och åt prinsesstårta. Kan man bli firad bättre? Nej det kan man inte. Och såklart berättade jag en godnattsaga, nämligen "sagan om mördaren, beundraren och världens sämsta fölsedag". Kanske min bästa sago-performance ever? Tack Romilda Vane för din eminenta berätterlighet.
Idag vaknade vi alldeles för tidigt och stapplade upp, basically. Vi åt stekt ägg (Lilla är så duktig hallåååå!) och lyssnade på mysig musik, och sen åkte jag hem. Jag hann vila en stund, men sen åkte jag in till stan och träffade Alex. Vi fikade och pratade om lägenheter i Eslöv och annat trams, och ja sen har jag varit här. Trött och märklig och snart på språng igen. Vafan är det för fel på mig...
jag har krigat sen första dagen, jag har tagit en två tre för laget
Rubriklåt: Boom med Sofia Jannok, en svinbra kampsång för samer som också funkar riktigt bra för oss
Varje gång någon frågar hur jag kan läsa på internet.
När någon säger att jag inte behöver jobba, staten ger mig väl pengar?
När jag säger att någon är snygg och min egen syster frågar om jag vill veta om hen är "snygg på riktigt".
När jag säger att jag är dålig på att laga mat och någon säger "nej, det förstår jag".
När jag står på scen och sjunger och undrar om de klappar så mycket för att jag är bra eller om de tycker synd om mig.
När jag fikar med en kompis och personalen säger att min vän måste ta kvittot, för att "redovisa", för hen måste ju vara min ledsagare.
När någon läser en dikt och jämför blindhet med döden, när jag sitter i samma rum.
Varje fucking dag när någon glömmer bort att vi finns. För vi finns inte. Once again for the people in the back: Vi! Finns! Inte!
Det är ingen som vet att vi finns om vi inte aktivt påminner dem. Och om vi finns så är det som en konstig avvikelse. De har slutat fråga om jag är född blind nu, de frågar "har det alltid...varit så?" och såklart "skulle du vilja få tillbaka synen?" bitch jag hade ingen syn! Jag har aldrig haft någon syn! Jag vet inte vad syn är! Bara häromdagen fick jag veta att Malmös ledsagning utgår från hemmet, så de möter alltid upp en hemma, för "jag lämnar ju aldrig hemmet" som Lilla sa. Det är fortfarande tanken...vi ska inte kunna lämna hemmet. Vi ska vara hemma och inte göra någon nytta och om vi gör det så är vi duuuktiga. Vilket ju såklart resulterar i att det blir exakt så. För samhället vill ha det så och vi gör att det blir så. Vi håller oss undan för we'd just better. För vi finns inte. Det är liksom inte ens diskriminering, för då måste vi finnas först. Det gör vi inte. Och det här är inget nytt, det fattar jag också, men när jag hör rubriklåten bara slår det mig. "Du tror jag finns först när du ser mig", sjunger Sofia. Exakt så. Varje gång jag får frågan "men hur kan du läsa på facebook?" undrar jag vad fan de trodde innan. De måste inte veta, det förväntar jag mig inte, men att de blir förvånade. You guys, hela samhället är online nu, tror ni inte att vi kan vara med? Nej just det, ni tror inte att vi är med i någonting. Vi bara gör någon cooool sport ibland så att ni ska titta på oss och säga "wooow vad hen kan, ändå!" Men att bara vara en person räknas inte dit. Det räcker liksom inte. Vi måste göra ett performance för er. And we do. Vi klättrar och sjunger och spelar piano och åker skidor och vi håller jävla på. För vi måste "bevisa att vi kan!" fast vi måste ju inte alls det! Kan vi bevisa att vi finns istället? Är inte det bättre? För vi finns. Det är bara det att ingen har fattat det än.
It ain't love, but it ain't bad
Rubriklåt: Served faithfully med Ani di Franco, som är från veckans cirkelskiva och dessutom gaaayyyy, för...
...idag är min flatelsedag! Grattis till Memma på flatelsedagen, två år som lesbisk idaaag! Så ikväll ska jag och Lilla superfira. Men tills dess har jag dagar att berätta om! De är inte superexciting, så jag kör ett gammaldags listinlägg:
-Jag har lyssnat jättemycket på fanatical fics and where to find them, min nya favoritpodd. Den är knäpp och mysig och full av trams.
-Jag har försökt jobba och inte riktigt lyckats särskilt bra...lol.
-Jag har ätit varma mackor och tittat på frågeprogram med mina föräldrar. I programmet hade jag rätt och domaren fel...jävla spån.
-Jag har pratat med Kiti om att jag har blivit ett meme som hon använder med helt oförstående folk och typ...kroppskomplex, pratade vi om. Jag flexade med att jag inte har så många just nu. Kiti flexade med att hon kan ha på sig alla sorters kläder. Ganska rimlig flex av oss båda.
-Jag har försökt planera för viktiga saker vilket mest har resulterat i att jag har stressat och inte gjort någonting. Välkomna till hösten it is time.
-Jag har lagt in många låtar i många spellistor. Sök hjälp spellistegörar-emma. Min senaste helt meningslösa lista är en "låtar där de nämner instrument"-lista. Yeah. That's a thing I'm doing.
-Har jag gjort något annat ens? Väldigt oklart tbh. Jag trooor det är allt jag har att säga. Åter till fanatical fics!
Den som bränt sig på elden blåser fastän det är kallt, den som blivit skrämd en gång kan känna oro inför allt
Rubriklåt: Om jag aldrig hade mött dig hade jag varit lycklig nu (lång titel) med Melissa Horn
Det tråkigaste jag vet är något som man helt kommit över ändå fuckar med ens hjärna. Att man måste släpa runt på sina lame ass trauman som man inte ens bryr sig om längre. För kroppen och instinkterna bryr ju sig. Det är bara så otroligt töntigt. "Det är inte alls lame", sa Onna när hon var här, "för det påverkar dig." Jag önskar att jag kunde tycka så, men det kan jag verkligen inte. Jag vill inte vara livrädd så fort någon är arg eller mår dåligt bredvid mig! Jag vill att folk ska få säga ifrån när jag fuckar up utan att jag tänker att allt ska gå åt helvete! Men det gååår inte! Och jag vet liksom inte vad jag är rädd för? Stella frågade "vad är du rädd ska hända?" och jag vet verkligen inte. Minns också att Christopher frågade "do you think I'm going to hit you?" och alltså jag trodde ju typ det? Ingen har någonsin slagit mig, vill jag understryka. Inte ens nära. Såååå varför är jag så rädd för det? Jag är ju rädd för rimligare saker också, typ att bli ignorerad eller gaslightad eller skriken på eller lämnad...men det blir så orimligt när någon bara är lite sur eller ledsen och jag helt fuckar ur. Vad fan gör man ens åt det? Det är ju jättelame! Jag är ju liksom okej annars! Eller...jag vet inte vad jag menar, men det är bara så frustrerande. Dessutom gör jag ju svinkonstiga saker när jag är rädd, så alltså usch, jag vill aldrig hålla på sådär igen. Jag är ju liksom med en bra person nu som älskar mig, räcker inte det? ...tydligen inte. Rädslan sitter tydligen kvar i ryggraden, i händerna, i kroppen som kurar ihop sig och skyggar undan. Det är inte jag. Det känns inte som jag. Och jag undrar faktiskt var dät började? Om det var tidigare än jag tror? Ibland tror jag det. Jag vet verkligen inte men jag är trött på möget. Jag vill att folk ska kunna säga till mig utan att jag får panik. Vi får väl se om det någonsin händer.
I had a marvelous time ruining everything
Rubriklåt: The last great american dynasty med Taylor Swift, en av de bästa på nya skivan (en av de många bästa)
Hej hej nu har jag vaknat! Obs skämt jag har inte sovit från förra inlägget tills nu, men jag kunde serri gjort. Jag vaknade faktiskt redan...12:42! jätterimlig tid! Och under dagen hann jag göra viktiga saker som att gosa med Jossan, prata med min tjeja som har börjat skolaaan (!) och titta massor på reddit-videos såklart. Och på kvällen kom min räddande ängel Kajsa hit! Jag behövde antidepp och mitt recept hade inte förnyats, så jag panikskrev till henne och bad om några av hennes tabletter (samma som jag har ofc). Så hon kom hit med två kartor <3 och såklart för att prata med mig! Och lyssna på folklore! "tack för att du satte på det enda albumet som finns", sa hon. Rimligt. Vi hyllade de många bästa låtarna och hann prata om rika killar, folk som inte kan bete sig, väldigt svartvita människor, nasistisk litteratur och den jättekonstiga mannen som stannade Kajsa och frågade om hon ville hjälpa honom med hans hudvårdsföretag för att hon hade ett svenskt kontaktnät? Det där med kontaktnätet fick mig att skratta orimligt mycket, för hur fan ser man ut som nån med ett kontaktnät? Orimligt. Så det var en mysig om än kort kväll, och sen hittade jag en ny podd att lyssna på (som Henrik rekommenderade för minst ett år sen, woops) som jag superlyssnade på. Fanatical fics and where to find them, heter den och handlar om fanfiction på (mest) harry potter. Mycket kul liv. Och nu ska jag him och jobba, välkomna till skrivarhösten...I guess!
Då har du nått ditt mål och lever evigt liv
Rubriklåt: Harplinge med Gyllene tider, eller "vägbeskrivningslåten" som jag kallar den. Det är en jävla banger om vägen mellan Halmstad och Harplinge, som vi lyssnade på igår.
(Ja jag vet att jag slarvade med rubriken igår, nu är den rättstavad ungdomar!)
Hej från den oväntat strålande balkongskolen! Nu har vi nått de där läskiga sista dagarna när varje dag skulle kunna bli den sista balkongbloggningen. Kanske är det rentav idag, vem vet! Men jag ska berätta om partajet igår, nämligen hejdå till huset-festen. Fast de inte ska flytta förrän om ett år...men ändå! Så ni som vill träffa huset en sista gång (=alla!), ni kommer hinna do not worry. Men fest var det alltså och det kom en massa familjevänner. Vin och öl dracks med glädje och jag, Stella, Sara och Benjamin bildade ett "barnbord" för vi är såna otroliga töntar. Det bjöds på medelhavstallrik, vilket väl inte var min grej va, men det var trevligt ändå och alla fyra mobbade varandra i omgångar så som det bör. All husets sprit ställdes fram (de vill göra av med sina slattar nämligen...ska vi ha en slattafton tycker ni? Nä kanske inte lol) och jag drack xante som var starkare än jag mindes och Sara försökte dricka tequila som hon sen hällde på min fot. Jag blev kränkt :(
Det blev quiz om huset där vi konstaterade att jag hade rätt (nähä!), att Benjamin tycker att Abba är en person ("De kanske känner sig som en person! I don't judge!" "well you should judge!") och plötsligt ropade mammas kompis "den här kan till och med jag!" oookej då vet vi. Mycket bra quiz tycker jag detta var. Sen förflyttade vi ungdomar oss in till altanen, för "där finns musik!" det kom även pappa på, så han följde efter och hamnade i ett av sina musik-flows. "Nu kommer en av Saras favoriter!" sa han flera gånger. Sara var...lite skeptisk. Nettan, en familjekompis och min gudmor, kom också och satte sig och vi åt godis och lyssnade på bra låtar som rubriklåten och sånt tills jag tröttnade och joinade min tjeja för dokumentärande och sömn. Det var också life. Och idag åkte hon hem och jag tittade på gilmore girls och såg på när folk plockade undan grajor. Och nu är jag hemma och solar, och satan vad jag ska vila ikväll och imorgon yall. Visst säger jag ofta så nu? Ja, men så kan det va. Ses nån dag snart!
Oh how wrong not to be loved by you
Rubriklåt: How wrong med Laleh, som vi hörde nyss och som är sann för det vore inte ok att inte vara älskad av min tjeja
Hej hej jag har jättejättelite tid men jag lovade er ett inlägg så here goes dammit. Och igår var det ju skoldag 2! Då lärde vi oss om lektionsplanering av vår kickas lärare och vi försökte planera en egen lektion i grupp. Deeeet var...svårt. Vi kom dock fram till en jättekul fanfic-skrivövning! Den kommer jag lätt använda i något sammanhang, för det rular! Sen åt vi lunch och jag träffade en tjej som jag gillar för hon gillar ungdomslitteratur! Så vi pratade massor om det, hur twitter funkar och hur hennes dröm är att bli nörd. Ändå fett rimligt.
Sen pratade vi om metod och fick höra om allas märkliga (på ett bra sätt) tankar, och jag var så trött så jag nästan spydde kändes det som. spydde ej obs. Men sen fick jag åka hem och falla i dvala medans Stella tittade på en weird ass film om robotar, och när jag vaknade beställde vi sushi / lax och tittade på Felix. För deeeet måste man. Och sen sov vi massor såklart (när jag inte vaknade av weird hals-känslor) och idag har vi gosat, lyssnat på musik, pratat om superviktiga saker och typ...inte gjort något mer? Så nu ska vi åka, för old man ringde och sa att han är på väg! Hejdå sorry för kort inlägg!
Spelar du gitarr nere på krogen några helger då och då?
Rubriklåt: Brev till Skurup med Anna Hertzman, för...
...Nu har jag varit i Skurup och skolat mig! Jag orkar inte berätta allt som hänt, så i detta inlägg blir det torsdag och så berättar jag om idag imorgon...I guess. Så, igår tog jag mig upp på morgonen (!) och åkte till skolan. Direkt träffade jag en gammal författarklassis, såå allt är som det ska. Och vi satte igång och fick veta vad vi ska göra på kursen och skrev märkliga övningar. Vi gjorde en övning som gick ut på att man skulle skriva tre meningar som börjar med "världen är...", men sen fick vi byta ut "världen" mot "jag". I och med detta fick jag meningen "jag är inte så fucked som jag tror att jag är"...ändå rimligt dammit!
Vi åt lunch och pratade om hur det känns att romandebutera och olika sätt att få skriva, och vi fick panerad fisk! Jag fucking älskar skol-paneradfisk! På eftermiddagen lärde vi oss kursplattformen (som som vanligt var stressande) och lärde känna våra smågrupper, där vi berättade om vad vi skriver och sånt. Jag älskar att få höra om vad andra skriveeer! Snart blire textinlämning I am so stoked :) och efter det åt vi middag (laaax! med potatis blandat med oliver dock :(( men laaax! och kladdkaka efteråt hallå!) och då pratade vi om att läsa in sina egna böcker och säkert blindsnack. It's been a lot yall. Sen åkte jag hem, med en jättebabblig chaufför vilket ju är kul...men...jag var alldeles för trött. Han hade kul åt att jag skulle lära folk att ljuga (=skriva) och han berättade om en bäb som väckt sin mamma och sagt "mamma, jag läskar dig!" kanske eventuellt det sötaste?
Förutom min tjeja, som ju var hääär när jag kom hem! Så vi gosade och tittade på reddit-videos och hade ett bra litet life. Förutom då att synenheten hade skickat min käpp, men...det var bara ett tomt fkn kuvert. Sååå käppen hade ramlat ut lol. De har skickat en ny dock, så på måndag kanske jag får en ny jävla käpp at last! Den ska jag försvara med mitt life! Och där tog torsdagen slut, så vi ses imorgon. Älskar såna här fusk-inlägg, hoppas ni också gör det.
But I'm already someone else's baby
Rubriklåt: Baby med clean bandit, Marina och Luis Fonsi, en optimal sommarlåt dammit
Hej vet ni vad? Stella är här! Surpriiiise, för hon hade inte sagt att hon skulle komma förrän imorse. Jag trodde hon skulle komma på fredag, men naj. Nu är hon här och imorgon ska jag till skolan! Iiiiiii! Men igår vad jag på quiz med Lilla, Matte och Husse! Vi satt i slottsträdgården och när jag kom dit (efter förvirring pga blev avsläppt fel) stod kall sangria framför mig. Dröm-life. Och det var tydligen samma quiz som brukade vara på mejeriet! Är typ fortfarande i genuin chock men också glad för han rular. Vi var inte jättebra på quiz, men vi kunde många musikfrågor och skrattade och tramsade en massa. När quizet var slut berättade Husse om en massa drogslang och förhörde oss från en lista han hittade. Jag hade såklart the skillls.
Sen åkte jag och Lilla till mello yello, för det var drinkdags! Vi drack daiquiris och annat gott och lekte musiklekar, som vi alltid gör på barer. Vi råkade alltid superskratta när servitriserna kom dit, vilket ju var stelt.se, men vem bry. Och efter diverse drinkar åkte vi hit (för man kan ej sova hos Lilla nu, där är varmt as fuck) och där sjöng vi och pratade om jobbiga grejer och lyssnade på sommarlåtar. Och sen blev det en riktigt weird natt. Först ringde Kiti och var ledsen och sen ringde Stella 06:42 för att säga att hon kom idag. Då fick jag (orelaterad) panikångest eller nåt, så jag kunde knappt andas och mina ben typ rörde sig utan att jag kunde hantera det? Så till slut la jag mig i soffan och sov för att lyckas somna, vilket skrämde Lilla när hon vaknade och jag ba försvann. men sen sov vi ännu mer och jag har varit helt sliten hela dagen. Loool. Men jag och Stella har ätit lasagne himma och pratat om "imorgon eftermiddag" och vad det innebär, och en massa annat säkert idk. Och nu...kan du gissa? Ja, nu tittar vi på Felix. Såklart. Och imorgon blir det skooola! Dör nervösdöden :(
Jag kan göra vad jag vill, jag är inte bara din
Rubriklåt: Signalspaningen med maskinen
Jag funderar på detta med relationer. Unikt va? Nä, men det jag faktiskt tänker på är hur fan vi bestämde vad relationer skulle kallas och varför. Liksom varför vi har bestämt att nu ska vi ha 1 person som vi är ihop med för alltid och alla andra är "vänner", "familj", "kollegor" eller andra supertydliga titlar. Med vänner får man göra vissa saker, med familj andra. Det är ofta okej för syskon att dela säng, åtminstone om de har samma kön (för det är viktigt att sexualisera allt!), men att jag delar säng med mina vänner får verkligen folk att flippa ur? Ba neeej du...får närhet! Och om jag till exempel säger "ja fast hon är ju också min syster" så svarar folk "nä det är hon ju inte, det kan inte ni bestämma!" men...det är ju det man gör jämt? Om du adopterar ett barn har du bestämt att ditt andra barn är hens syskon. Och om du får barn, men de inte gillar varandra, då är de ändå syskon och måste umgås därefter. Men så är det ju inte! Familj är något man måste förtjäna att vara, hur kan inte det vara norm?
Och det där med vänner då. Huuur är det standard att alla vänner liksom är samma sak? Alla mina vänskaper borde ha, och har ofta, helt olika etiketter. De betyder ju olika saker! Vissa vänner vill jag klänga mig fast på och ibland till och med hångla med. Andra rör jag inte öht. Det är olika saker! Inte mer eller mindre, olika. Och så borde det få vara i kärleksrelationer också! Huuur kan det inte vara deeet? det är liksom inte svårt :( men allt måste vara hugget i sten. Hånglar du med din vän? Du är ofc kär i hen! Vill du bo ihop med någon på längre sikt och leva ihop utan att ha sex? Du är ofc inte kär i hen, bara i de du vill ha sex med (om de finns)! Känner du någon av motsatta könet? Ni är ofc kääära! Dra åt helvete :( jag tänkte skriva smartare men jag är varm och stressad, så ni fick bara den här frustrationen.
We want something more not just nasty and bitter, we want something real not just hashtags and twitter
Rubriklåt: Scare away the dark med Passenger, från förra veckans cirkelskiva. Det är ju en grej nu att jag har rubriker från cirkelskivorna, men förra veckan hann jag inte, och denna veckans skiva har inga bra rubriklåtar så it checks out.
Hai från värmen igen! Tjatigt nu va. Men det ääär ju varmt! Vilket jag gillar, till skillnad från alla andra typ, men ändå. men någon som också gillar det är Alex, och hen träffade jag idag. Vi hängde på espresso house så att hen kunde dricka koffeinfri islatte och jag kunde äta pannkakor. Sjukt att de har det! De hade ingen sylt, så istället fick jag lite choklad på dem. Dröm-life! Vi pratade om konstiga grannar och säkert annat, men det minns jag inte. Älskar att bara prata om nonsens när det är så här varmt.
Sen chillade jag i några timmar och handlade med pappa. De hade chokladbollar (bästa veckorna!) och vi sprang runt och letade efter grejor, och sen köpte jag mat på mc donalds (det var fan inte igår...de har riktiga sugrör did yall know? Inte såna där papperssugrör som på max! Dåligt för miljön, men bra för mig!) och när jag kom hem pratade jag med Linus. Vi diskuterade huruvida det är svårare att få en partner eller ett förtroendeuppdrag, jag glömrde helt bort vad ordet "vara" (som i "en vara") betydde och jag roastade en text om blommor som han skrev för ett bra tag sen. "Jag vill höra hur mycket du hatar den här texten!" "vill du verkligen det...?" Det ville han. Jag hatade den. Och ja, det är det som har hänt idag. Nu ska jag falla i säng tror jag bestämt. Imorgon måste jag inte vakna nån särskild tid, mummmms.
Doft av jasmin och intill katedralen, i mörkret nånstans hörs en ensam gitarr
Rubriklåt: Dårarnas natt med Shirley Clamp, för säg en mer sommarnattig låt! Förutom kanske sommarnatt med little jinder då. Men ändå.
Hej från balkongen! Det är en sån där bra kväll när man kan sitta ute fast solen är nere. Bästa livet. Och jag har fortsatt mitt sommar-life med till exempel kalas! Cia och Amanda firade fölsedagar, men vi var ändå himma pga bästa stället att sitta ute på. Vi drack aperol sprits (fortfarande inte min grej men it works I guess) och försökte hitta skugga ("kan du ställa dig där istället?" och "det blev mycket varmare när du satte dig ner, du skuggade mig!" var sånt som sades) och sen grillades det. Vi fick krossad potatis, vilket var godare än jag trodde, och folk pratade om sommarprat, barnskaffande, veganism, att äta köttbullar mitt i natten, att sova jättelänge och sånt. En ordentlig sommartårta åts och flera gick ner i källaren för att kolla på det rävåsiska spritförådet. Jag blev lurad att testa en lakrits-shot, vilket var fruktansvärt på alla sätt, men jag förstår å andra sidan inte varför jag smakade när Johanna sa "smaka! Det smakar exakt som hostmedicin!" så det är nog mitt fel. Efter ett tag till åkte folk hem och jag gick och la mig.
Idag vaknade vi och åt frukost, och sen tog jag och mamma oss iväg till stranden. Den ni! Vi lyckades hitta en parkering och tog oss över stenarna till stranden. Där satt vi och pratade om meningslösa grejer mest, vi bara pratade lite lagom I guess. Vi badade, mamma blev attackerad av en fisk (!), vi fick sand exakt överallt och sen åkte vi hem, basically. Men mycket bra initiativ av oss! men jag är helt slut i huvet, så oj vad jag ska sova snart alltså mummmms jag längtar. Minst tio timmar. Minnnnst.
And it turns out he was a missing person who nobody missed at all
Rubriklåt: Goodbye earl med the chicks, direkt från listan med de bästa cirkel-låtarna. förklarar sen.
Hej från supervärmen! Jag dör värme- och trött-döden för närvarande tyvärr. Men snart ska jag åka him och där kan man gömma sig i aircon-rummet en stund om man dööör. Men när jag lämnade er sist skulle ju Robert komma, och det gjorde han såklart. Det var ju dags att fira vår skivcirkel! Alla har frågat om jag fick någon kul skiva, men vi bytte ju inte skivor igår, hallååå det var ju inte söndag! Nä jag skojar det är faktiskt lite förvirrande. Vi beställde cirkelrund mat i form av hamburgare, lyssnade på listan med våra bästa låtar från skivorna (alltså den som får skivan väljer en låt per skiva, inte de som ger...makar det sense?) och pratade såklart masssssor om musik. Jag fick höra hela sagan om bandet candlemass, vi diskuterade takter och rytmer, kom fram till att det nog finns objektivt bra låtar och hann dessutom prata om flashback forever, deckare och att potterless är det bästa någonsin. Vi åt cirkel-efterrätt nämligen dumlekakor med noblesse på som mamma hade bakat (så drömiga!) och pratade om kläder, att vuxenblinda inte vet ett jävla skit om hur det är att växa upp blind och därför kanske inte ska ta så mycket plats, att "förstå rörelser" och sånt, och sen åkte han hem. Då föll jag i dvaaaala och det känns inte som att jag helt har kommit upp ur den än faktiskt. Så det här inlägget är nog inte ett i toppklass. Men om en liten stund ska jag iväg på kalas, så jag måste skärpa mig. Kul grej om det var att igår när jag skulle ringa och be om hjälp med foodora (funkar fortfarande sådär på datan) svarade mamma "välkommen till mat-service!" och nu ringde jag mamma och sa "har jag kommit till bil-service för jättetrötta människor?" det hade jag, så hon kommer snart och hämtar maj. bäst är hon. Ses imorgon säkert!
Och om jag kunde skriva skulle du va varje ord och om jag kunde sjunga skulle du va varje ton
Rubriklåt: 95 med mares, en av mina bästa låtar för närvarande som sjöngs igår
Hej från Lund och värmen! Det är jättevarmt! Just det jag har ju inte ens satt igång fläkten kom jag på. Det har jag gjort nu, så det kanske hjälper, säger vi. Men jag är hemma och ska berätta om min gårdag, som var den somrigaste på hela sommaren. Då var jag och Alex och badade på kjellbybadet! Det ligger verkligen fyra hållplatser ifrån mig märkte jag, men vi möttes ändå i stan och köpte lunch på subway och sånt viktigt innan vi åkte till badet. Där åt vi lunchen, åtog oss projekt solkräm (båda var något motvilliga) och pratade om insikter man får väääldigt sent, blev förvirrade när vi verkligen pratade om olika saker, diskuterade lägenheter och annat trams och badade såklart. Ett ordentligt poolbad där man kunde stå i vattnet! Så ska det va! "Såna här dagar borde aldrig ta slut", sa Alex och jag är fan benägen att hålla med.
Sen kom jag hem och efter bara en liten stund kom Lilla! Äntligen skulle vi hänga själva igeeen! (Ja vi är töntiga.) Vi satt på balkongen, lyssnade på somriga låtar och drack bubbel ur flaskan (jag kom ut med flaskan, hon sa "inga glas eller vadå?" och jag, som hade tänkt hämta glas, stannade upp och ba "nää nu när du säger det...") och levde fan life. Vi sjöng stämmor och omskrivningar, pratade jättemycket om blindhet och hur man uttrycker sig kring det, åt fryspizza, drack äckligt vin (:() och hade en så braaa tid. Och givetvis avslutades det med en saga! Jag berättade om Sirius Black, med undertiteln "jag ska göra allt för att bevisa att jag är oskyldig, förutom att bete mig som en rimlig jävla person!" Det är verkligen sjukt hur han ba slaktar tavlor och skit och sen säger "hallå Harry vill du bo hos mig?" och Harry ba japp gärna! Stackars Harry ändå.
Idag vaknade vi efter att Jossan varit superstörig och fixade frukost. Det blev ägg, kräm och juice, livet ju! På balkongen dessutom! Så vi var bara allmänt glada båda två och nu har hon åkt och jag är här, och snart kommer Robert! Vila när man kommer hem från en resa, nä det gör väl aldrig jag? ...jo det brukar jag göra woops. Det får jag göra...imorgon kanske. Vi får se.
Should be living the dream, but I'm living with a security team
Rubriklåt: Still learning med Halsey, en somrig 2020-låt som jag har haft i huvudet ett tag och som jag och Kiti sjöng idag (mest hon för jag kunde inget lol)
(Jag är hemma när jag publicerar, bloggen bråkade)
Hej från tåget! Snart är jag hemma. Det längtar jaaag till! Då ska jag äta asian express (om de inte har hunnit stänga)! Och gå på toa! Ursäkta tmi men jag vill göra deeet. Vad jag också vill, eller vad jag åtminstone ska, är att berätta om min dag. Jag var ju tvungen att vakna mitt i fucking natten, alltså 06:10, vilket givetvis var ett trauma för mig. Men vi tog oss iväg och skiljdes åt (bra mening) och jag åkte till hökarängen för att möta Kiti. Där fick jag sitta i hundra år (ej Kitis fel) så jag lyssnade på senaste potterless och hade det bra, och när hon kom åkte vi tillbaka till gulmarsplan (rimligt...) för att Kiti skulle följa upp sin medicinering. Så det gjorde hon, och jag satt bredvid och var en supportive möbel lol. Ändå härligt att "se hennes liv" som hon sa.
Vi åkte hem till henne och där bara hängde vi. Vi visade varandra låtar vi hört sen sist, lekte en mystisk ägg-lek med Lee (hon hade ägg i en leksak-äggkartong och ville att de skulle kläckas och la kycklingar i dem...Fredrik blev förvirrad och ba "du gillar inte ens ägg ju?" men hallååå ingen ska äta dem! Det är ju självklart...inte), pratade med Fredrik om poly-relationer, datorer och bröder och hade det bra. Lee var sötare än hon har någon som helst rätt att vara och blandade ihop alla pronomen (alla har pronomen hon / honom enligt henne, logiskt ju) och det var soool. Men jag åkte därifrån och landade efter mycket bussar och blindångest på det här tåget. Jag lyckades tjuva till mig en ensam plats utan att göra någonting alls (killen som satt bredvid mig blev coronastressad och min sl-ledsagare sa nåt till tågvärden så hon trodde att jag ville byta plats...men så fick killen göra det ist...så jag slapp flytta på mig och fick lugn och ro) och har mest suttit här och läst grajor på the interwebs. Och supersnart är jag i Lund fuck yeaaaah! Men jag saknar min tjeja redan och det är ocoolt faktiskt. Hon borde hängt med tycker jag. Fuck hennes jobb liksom. Med det sagt får detta lilla inlägg vara slut.
Ingen plats för en side chick bredvid wifey
Rubriklåt: Första dagen med Silvana Imam, en supersomrig låt som dessutom är sann för min tjaja rular
Hej från sista kvällen i Husby! Stella gör sig i ordning för att sova och det ryktas att jag också måste sova för jag ska gå upp tidigt imorgon. Det visste jag inte igår, så jag sov till tolv idag och sömn lär därför bli...intressant. Vi får väl se hur det går. Men ja, jag och Stella har haft chill-dagar nu. Eller hon har också jobbat men det har inte jag mohahaha. Jag har sovit och tagit det lugnt, och när hon kom hem igår såg vi en av Sveriges bästa filmer: tsatsiki, morsan och polisen. Vi undrade om den held up och det gjorde den faktiskt! "Det här är ett mesterverk", sa hon och det är jävligt sant. mästerverk heter det va? Aja vem bry. Vi var ute med Ester på kattpromenad i sommarnatten, gosade och lyssnade på mord och sen satt jag uppe på natten och lyssnade på Megadeth (tråkig skiva :( ) och var allmänt glad.
Idag skulle Stella köra upp. Det gick inte så bra, så hon blev arg och bokade en tid imorgon. i eksjö. Sååå hon ska till eksjö imorgon? Random. Men vi har försökt vara glada ändå och ätit kladdkaka och tittat på dokumentären om arbogafallet, som inte var jättekul kanske men rätt mysig. "Tänk ändå att mörda en man och sen dricka bubbel och sangria!" kan jag ha sagt. Jag är inte helt rimlig nä. Men ja nu har vi tagit en natt-cigg (min var ofc passiv) och ska "sova" och lyssna på flashback forever. Bra life osv. Ses sannolikt imorgon på tåget!
Sophie cannot finish her dinner, says she's eaten enough
Rubriklåt: Sophie med Eleanor McEvoy, en ätstörningslåt
(skrivet igår natt, mår bättre nu)
Så, ja, jag måste prata lite om mat nu. Mat och ätstörningar och sånt kul. Let’s go. För alltså fy fan vad mat suger hörni har ni tänkt på det? Och just när det inte handlar om att bli smal och sluta äta och allt sånt där utan bara…jag är rädd för mat. Fucking livrädd. Jag äter de ytterst få rätter jag är trygg med och det funkar om jag inte har ångest. Så jag måste ha exakt de saker jag kan äta hemma at all times. Och nu är jag ju…inte hemma. Och Stella försöker verkligen, för hon är kickass och dessutom fellow icke-frisk. Hon har köpt Emma-pajer och fryspizza av rätt märke för annars kan jag knappt äta. Men ikväll har hon lagat mat som vi ska äta till luncher och så. Och jag vet verkligen inte om jag kommer klara av att äta den maten. Så sannolikt kommer jag inte våga göra det. Så jag kommer fucking svälta ihjäl! Nä okej det kommer jag inte men ändå. Jag är så trött på det. För alltså folk vill äta? De gillar att äta och när de är hungriga äter de mat? När de går på restaurang är de taggade och inte rädda! Huuuuur! Och en del av det är ju kräsenhet, men jag känner kräsna och de gillar också att äta mat! De sitter inte och hungrar för att de är för rädda för all mat i hela världen! Och jag vill inte ☹ jag vill bara kunna äta och inte tänka på hur jag ska klara av det hela tiden och jag vill bara att någon ska förstå det! För så fort man nämner ätstörningar måste det handla om kropp och vikt och fucking kalorier. Nah dude jag är tjock och nöjd nästan jämt. Mat däremot är jag fan aldrig nöjd med. Jävla skit. Jag hade inget mer. Jag vill bara kunna äta fucking mat för tydligen kan ju folk det och alltså I can not handle it! Jag blir så jävla ledsen och allt suger och blä. Okej ska sluta nu. Jag är hungrig. Hejdå.
Om du skulle se mig drunkna så gör det ingenting, för jag kan andas under vatten
Rubriklåt: Under vatten med Ida Wiklund som jag hörde för första gången igår och gillar, men mest av en anledning som jag kommer till i inlägget.
Hej från en lagom natt-ångig Emma! Stella sover och jag bara sitter här och är en möbel. Standard. Men jag har en helg att blogga om, och framför allt en lördag. Då var vi och badade med Onna i sickla! Alltså det är så fint där. Det var mindre fint på bussen, för det var fan tusen människor där, men väl vid sjön (eller sjönn som jag tyckte att det hette igår, men det heter det tydligen inte) var det nice. Vi solade (hej jag är bränd! jag smorde in mig jag lovar men det bryr sig inte min kropp om!) och pratade och köpte jättedyr pizza (vafan är grejen med den) och försökte bada men varken jag eller Stella vågade riktigt. Onna däremot simmade runt och hade ett bra life. Och...någon annan badade. Nämligen Blenda. Min käpp alltså. Hon så att säga sjönk och kom inte upp igen. I miss her :(( så imorgon ska jag ringa och be om en ny käpp.
Efter några timmar åkte vi hem till Onna, för att hänga mer och för att jag skulle få en lånekäpp (det här är tydligen en grej i mitt liv nu). Där lyssnade vi på hennes lista och var cosy och sen kom Kiti inhoppandes! hon var kaosig delux, ja mer än vanligt, men lyckligtvis bjöds vi på chokladmousse med grädde och kolasås så det gjorde inget. Hon var dessutom söt i sitt kaos som vanligt. Jag och Onna hyllade bra låtar och döpte lånekäppen till Salvia (ja jag fick alltså en helt oanvänd käpp till låns! Det var en jävla ära ok!) och sen åkte jag och Stella hem. Då var vi, mest hon, helt slut och vi tittade på one hit wonderland och var zombies. Älskar att vara zombie med henne. Det har vi varit hela dagen idag också kan jag berätta. Vi har vägrat klä på oss, tittat på mörka dokumentärer i vanlig ordning, köpt maxmat och bara skräpat runt. Och nu sitter jag här och är orimligt nog hungrig och det finns inget här som jag kan / vill äta så livet suger. Jag lyssnar på min egen podd för trygghetsfaktor och snart måste jag väl gå och lägga mig. Ble :( så, ursäkta surig stämning, jag har faktiskt varit jätteglad den mesta tiden! Jag lovar!
So I told that devil to take you back
Rubriklåt: Tell that devil med Jill Andress som jag älskar och som jag och Stella hörde häromdagen
(Nu ämnar jag fuskblogga! Så jag berättar om torsdag och fredag tänkte jag)
Hej från Stellas soffa! Det är svinvarmt och jag sitter topless vid fläkten och lever life. Fast jag är hungrig och Sherlock jam-skriker. Hon är clearly kränkt över nåt men oklart vad. Men jag har ju för fan inte berättat nånting sen jag kom hit, vafan gör jag? Så, imma do that, och till exempel avsluta min cliffhanger från i torsdags. Nej, det löste sig inte med att jag "tog tag i någon på tåget". För när jag kom av dånade nån jävla maskin jättehögt så jag såg inget och dessutom glömde jag att fakking corona gör att alla undviker varandra! Dum i huvet är jag. Så en snel kille som jobbade med att "stå på plattformen och svara på frågor" (viktigt jobb japp) följde mig till pendeln. King var han.
Så till slut kom jag till min stelsk och vi firade detta med att se hela uppdrag granskning-grejen om knutby. True romance right there. Vi hyllade coola tjejor som var med, ville starta en egen sekt där man skulle gosa och vara gay (seems legit) och skrattade åt roliga formuleringar som "ja den här kristi brud-grejen..." (ja jo det var väl en...grej...). Det var typ det vi gjorde i torsdags trooor jag? Förutom att försöka sova och inte vara så bra på det någon av oss, och att lyssna på Stellas musik vilket alltid är mysigt. Hade till exempel ingen aning om att hon gillade rubriklåten.
Igår var Stella på jobbet och jag sov, men inte jäääättelänge ändå! Tror jag vaknade vid elva så ändå väl kämpat av maj. Jag suuuuperchillade och åt chips typ, och sen kom hon hem och efter mer chillande åkte vi in till stan. Där träffade vi Helena, Stellas styvmamma eller vafan man ska kalla na. Där åt vi god pasta och pratade om att dejta svartsjuka alkoholister (det ska man ej göra!), att ha en bred musiksmak, stockholmare, familjer och typ sånt. Vi åkte därifrån ganska tidigt och vi båda hade skyhöga ångestnivåer så livet pretty much sög. Men vi supportade varandra och var queens. Och nu slutade perioden för det här inlägget och Stella har kommit hem från sin promenad med ester, och hon gav mig yoghurt! Hon är bäst! Vi ses imorgon ungdomar!
Vi pratar aldrig om någonting, pratar aldrig om någonting
Rubriklåt: Tysta leken med Myra Granberg
Vet ni vad jag hatar mer än folk som håller hemligheter? Folk som vill att man håller hemligheter. Folk som vill att man håller käft och håller sig in line. Inte sticka ut och inte vara konstig och inte störa ordningen. Det spelar ingen roll varför de måste störa sagda ordning, för folk genuint skiter i det. Och jag kan typ inte formulera hur arg det gör mig. Vissa tycker sådär om mig, bara för att jag understår mig att komma in i ett rum och är blind. Visst, jag har inget val, men de tycker liksom ändå att jag förstör. Och om man fucking understår sig att börja prata om hur man faktiskt mår, eller något viktigt som har hänt, då ska man fan skämmas för man har fuckat up hela skiten. Allt det där prydliga man har styrt upp, alla normer och allt det treeevliga, har fallit sönder. Så man måste hålla käft. Bete sig. Spela glad. Och det är legit det värsta jag vet i hela fucking världen för det är så fucking fegt! Hur kan ens prioritering inte vara att de man bryr sig om ska må bra? Huuuuuuur väljer man hellre att hålla ner huvudet och undvika konflikter? Okej jag säger inte så mycket här va, men alltså jag är så fucking arg och ledsen så det går typ inte att formulera sig ordentligt. Liksom vad fan i helvete är folks jävla problem? Är det verkligen värt så mycket att allt fortsätter som det ska? Även om priset man betalar är tillit, mående och ärlighet? Tycker de liksom att det är värt det? Så, jag vill fucking slå alla i huvet, det var mest det. Snälla, berätta viktiga saker för era viktiga personer. Och ta hand om era viktiga personer som behöver er. Fast det gör ni nog eftersom ni läser detta. Mennnn ändå.
Will you tell me to go fuck myself, or lead me to the garden
Rubriklåt: Betty med Taylor Swift, för alltså hallå det är en så gay låt jag vill äta den med sked! Den hördes också precis i min countrylista.
Hej från tåget! Vi är relativt snart framme och jag är kräk-nervös för jag bestämde att det "blev smidigast" att inte boka ledsagning till pendeln utan bara från den. "Det lär finnas nån här som ska med den", tänkte jag. Vilket ju är sant, men ändå! Fuck off Stockholm södra.
Men jag ska berätta om saker, I guess, och igår efter blogget åt vi tacos. Det var länge sen vi åt det, så det var gooottt! Med hemmaodlad gurka och allt möjligt. Sen tittade jag och mamma på Gilmore Girls och åt konstiga magnum-kopior ("det ser ut som glass...det luktar som glass...men det är typ det") och blev invested i jess och rorys love story för det är tydligen det vi gör nu för tiden. Sen åkte jag hem, drack vin som jag hade kvar och packade. Älskar att dricka vin och packa, it's a thing. Jag försökte ladda hem böcker, men legimus bara hånskrattade åt mig :( förutom ibland,så jag fick hem en härlig flatbok som jag har läst massor i nu på tåget. Annars har jag mest suttit här, ätit bilar och chillat, och snart är det dags att lämna tåget och se om jag hittar någon. oj jävlar typ om tio min! eh hejdå
Hej från tåget! Vi är relativt snart framme och jag är kräk-nervös för jag bestämde att det "blev smidigast" att inte boka ledsagning till pendeln utan bara från den. "Det lär finnas nån här som ska med den", tänkte jag. Vilket ju är sant, men ändå! Fuck off Stockholm södra.
Men jag ska berätta om saker, I guess, och igår efter blogget åt vi tacos. Det var länge sen vi åt det, så det var gooottt! Med hemmaodlad gurka och allt möjligt. Sen tittade jag och mamma på Gilmore Girls och åt konstiga magnum-kopior ("det ser ut som glass...det luktar som glass...men det är typ det") och blev invested i jess och rorys love story för det är tydligen det vi gör nu för tiden. Sen åkte jag hem, drack vin som jag hade kvar och packade. Älskar att dricka vin och packa, it's a thing. Jag försökte ladda hem böcker, men legimus bara hånskrattade åt mig :( förutom ibland,så jag fick hem en härlig flatbok som jag har läst massor i nu på tåget. Annars har jag mest suttit här, ätit bilar och chillat, och snart är det dags att lämna tåget och se om jag hittar någon. oj jävlar typ om tio min! eh hejdå
Rysk docka
Hittade den här texten, eller dikten eller nåt, nyss och skrev klart den. Hade glömt att jag skrev den öht.
Jag har hamnat i en värld där folk väljer sina egna namn. De sparkar sönder väggarna, dansar in genom dörrarna, bestämmer vart de ska. De måste ingenting. De säger fuck det här, de säger nu jävlar händer det, de säger Henrik Finn Sam Kitiara…de skriver under pappret och vi hyllar dem. Vi ger varandra nya namn, nya ansikten, nya pronomen. De säger jag är ingen tjej, jag är ingen kille, jag är en kraft. Jag hyllar dem och jag förstår. Fast jag heter emma och använder hon / henne-pronomen förstår jag. Jag är inte heller en tjej, jag är två.
Jag önskar att det fanns ett ord. Ett sånt där vackert queer-ord, som får oss att känna oss som superhjältar. Ett att skriva med textilfärg på en tröja och bo i. Det finns inget sånt ord. Inget nytt namn att byta till. Jag har mitt jävla namn så mycket att jag har det två gånger. Emma och Emma.
Jag hade en rysk docka när jag var liten. Jag älskade att leka med den. Plocka ut och sätta in de olika figurerna. Följa mönstren på dem med fingrarna. Sjunga små sånger om dem. De fick nya namn varje gång.
Så vi kan säga att jag är en rysk docka. Det kan vi skriva på tröjorna. Jag är inte en tjej, jag är två, och kanske finns det fler delar där inne. De kanske också heter Emma, eller så heter de något helt annat. Det enda jag vet är att jag vill känna mig som en superhjälte när jag tänker på dem, för det är jag. Det är vi.
Jag har hamnat i en värld där folk väljer sina egna namn. De sparkar sönder väggarna, dansar in genom dörrarna, bestämmer vart de ska. De måste ingenting. De säger fuck det här, de säger nu jävlar händer det, de säger Henrik Finn Sam Kitiara…de skriver under pappret och vi hyllar dem. Vi ger varandra nya namn, nya ansikten, nya pronomen. De säger jag är ingen tjej, jag är ingen kille, jag är en kraft. Jag hyllar dem och jag förstår. Fast jag heter emma och använder hon / henne-pronomen förstår jag. Jag är inte heller en tjej, jag är två.
Jag önskar att det fanns ett ord. Ett sånt där vackert queer-ord, som får oss att känna oss som superhjältar. Ett att skriva med textilfärg på en tröja och bo i. Det finns inget sånt ord. Inget nytt namn att byta till. Jag har mitt jävla namn så mycket att jag har det två gånger. Emma och Emma.
Jag hade en rysk docka när jag var liten. Jag älskade att leka med den. Plocka ut och sätta in de olika figurerna. Följa mönstren på dem med fingrarna. Sjunga små sånger om dem. De fick nya namn varje gång.
Så vi kan säga att jag är en rysk docka. Det kan vi skriva på tröjorna. Jag är inte en tjej, jag är två, och kanske finns det fler delar där inne. De kanske också heter Emma, eller så heter de något helt annat. Det enda jag vet är att jag vill känna mig som en superhjälte när jag tänker på dem, för det är jag. Det är vi.
Sorry if you're starstruck, blame it on the stardust, I know that I'm perfect even though I'm fucked up
Rubriklåt: Hymn med Kesha för att jag hör den exakt i detta ögonblick och den är dessutom från veckans cirkelskiva.
Hej från himma! Jag ska skriva bok, men jag skriver inte bok, så jag bloggar istället. Det funkar det med. Och jag ska prata om igår och den dagens aktivitet var att hänga med Saga i stan. Vi satte oss på stortorget och drack vitt vin i solen och där pratade vi om riktigt bra kvällar, var i usa jag har varit (och hur mycket jag hatar las vegas) och säkert en del annat, tills vi tröttnade på att inte ha ryggstöd. Då gick vi till John scott (ansiktspuben) och där diskuterade vi folklore såklart, pratade om musiklekar och var glada i största allmänhet. Vi drack drinkar, jag blev eventuellt lite packad och vi hade en underbar tid. Efter ett tag gick vi till subway där jag köpte mat och sen åkte jag hem och chillade. Jag lyssnade på Flashback forever vilket blir extra bra när man är lite full, åt min mat och mådde generellt svinbra.
Idag var jag helt jävla slut i hela kroppen. Jag ville åka him till lunchen, men orkade inte, så jag kom på eftermiddagen istället och fikade och pratade med grannbarnen som kom hit som de brukar. Lukas var, som vanligt, lagom road. Och nu är jag här och sitter i en klump och skriver inget, förlåt kära bok någon gång kommer jag skriva dig jag lovar!
Hej från himma! Jag ska skriva bok, men jag skriver inte bok, så jag bloggar istället. Det funkar det med. Och jag ska prata om igår och den dagens aktivitet var att hänga med Saga i stan. Vi satte oss på stortorget och drack vitt vin i solen och där pratade vi om riktigt bra kvällar, var i usa jag har varit (och hur mycket jag hatar las vegas) och säkert en del annat, tills vi tröttnade på att inte ha ryggstöd. Då gick vi till John scott (ansiktspuben) och där diskuterade vi folklore såklart, pratade om musiklekar och var glada i största allmänhet. Vi drack drinkar, jag blev eventuellt lite packad och vi hade en underbar tid. Efter ett tag gick vi till subway där jag köpte mat och sen åkte jag hem och chillade. Jag lyssnade på Flashback forever vilket blir extra bra när man är lite full, åt min mat och mådde generellt svinbra.
Idag var jag helt jävla slut i hela kroppen. Jag ville åka him till lunchen, men orkade inte, så jag kom på eftermiddagen istället och fikade och pratade med grannbarnen som kom hit som de brukar. Lukas var, som vanligt, lagom road. Och nu är jag här och sitter i en klump och skriver inget, förlåt kära bok någon gång kommer jag skriva dig jag lovar!
Jag har en coca cola-själ, Sverige vet vem jag är
Rubriklåt: Koka kola själ (ja hon stavar det så, kokain I guess) med Hanna Järver, för jag drack upp min cola idag och det gjorde mig personligen kränkt...samt jag kom inte på nån rubrikk.
Hej från den mest utmattade blobben i världen! Jag måste sova :( men ännu mer måste jag dessvärre blogga. För holy shit I am behind. Jag lämnade ju er i lördags när vi skulle äta lunch. Det...gjorde vi. Vi fick rostbiff med pommes och såser, och vinbärsbubbel! Och mer goda muffinsar! Dröm-Life! Vi åkte till stationen och lämnade Onna vid tåget och jag och mamma åt glass och pratade på en bänk i väntan på mitt tåg.
För jag skulle till Osby! Woop woop! Väl där åt vi kött som de grillade i sin nya fancy grill (den är så cool serri!) och vi berättade sagor, fast mest de denna gång för jag hade inga sagor. Vi lyssnade på vidriga kärlekssånger (det var heeemskt) och sen babblade vi bara en massa i allmänhet. Tills jag tvingade dem att leka gissa fråga tänka, that is. Annoushka var oväntat bra på detta, men när Robert var bra var han verkligen on Point. Jag tänkte på smoothie-Sten, så jag var väldigt nöjd. "har han bjudit dig på smoothie?" ropade Annoushka till slut. Jag svarade ja, men kom sen på...att jag inte ens var där. Woops. Det var hur som helst en kul kväll.
Igår blev det frukost i vanlig ordning och sen lärde Robert mig mitt nya program! Jag har fått ett fett coolt program av honom som gör allt ljudfil-spelade jättemycket lättare! Jag är så jävla taggad! Men jag var ganska dålig på att lära mig saker. "Nu sa du ordet markör, så jag fattade inget alls!" sen fattade jag att markören är ganska viktig. Så kan det va. Vi åt lunch och berättade fler konstiga grejer, diskuterade "icke-tänkande heteros" och män i kvinnokläder, och sen åkte jag hem. Då föll jag i total jävla dvala och sov i fyra timmar. wooops. Men jag pratade med Kiti sen och det var bäst! Hon var smart och hade rimliga tankar och var bäst. Eeeh jag sa precis samma sak två gånger såry.
Idag tog jag mig upp och tog mig in till stan för fika med Alex. Jag superfikade och vi pratade om olika restauranger och deras sallader och hur dåliga folk är på att få vänner. Det är de faktiskt! Jag kom hem och har solat på balkongen, pratat massor med min tjeja och sen bara legat här. Nu måste jag fan sova I am actually dying over here. :(
Hej från den mest utmattade blobben i världen! Jag måste sova :( men ännu mer måste jag dessvärre blogga. För holy shit I am behind. Jag lämnade ju er i lördags när vi skulle äta lunch. Det...gjorde vi. Vi fick rostbiff med pommes och såser, och vinbärsbubbel! Och mer goda muffinsar! Dröm-Life! Vi åkte till stationen och lämnade Onna vid tåget och jag och mamma åt glass och pratade på en bänk i väntan på mitt tåg.
För jag skulle till Osby! Woop woop! Väl där åt vi kött som de grillade i sin nya fancy grill (den är så cool serri!) och vi berättade sagor, fast mest de denna gång för jag hade inga sagor. Vi lyssnade på vidriga kärlekssånger (det var heeemskt) och sen babblade vi bara en massa i allmänhet. Tills jag tvingade dem att leka gissa fråga tänka, that is. Annoushka var oväntat bra på detta, men när Robert var bra var han verkligen on Point. Jag tänkte på smoothie-Sten, så jag var väldigt nöjd. "har han bjudit dig på smoothie?" ropade Annoushka till slut. Jag svarade ja, men kom sen på...att jag inte ens var där. Woops. Det var hur som helst en kul kväll.
Igår blev det frukost i vanlig ordning och sen lärde Robert mig mitt nya program! Jag har fått ett fett coolt program av honom som gör allt ljudfil-spelade jättemycket lättare! Jag är så jävla taggad! Men jag var ganska dålig på att lära mig saker. "Nu sa du ordet markör, så jag fattade inget alls!" sen fattade jag att markören är ganska viktig. Så kan det va. Vi åt lunch och berättade fler konstiga grejer, diskuterade "icke-tänkande heteros" och män i kvinnokläder, och sen åkte jag hem. Då föll jag i total jävla dvala och sov i fyra timmar. wooops. Men jag pratade med Kiti sen och det var bäst! Hon var smart och hade rimliga tankar och var bäst. Eeeh jag sa precis samma sak två gånger såry.
Idag tog jag mig upp och tog mig in till stan för fika med Alex. Jag superfikade och vi pratade om olika restauranger och deras sallader och hur dåliga folk är på att få vänner. Det är de faktiskt! Jag kom hem och har solat på balkongen, pratat massor med min tjeja och sen bara legat här. Nu måste jag fan sova I am actually dying over here. :(
We keep on burying our dead, we keep on planting their bones in the ground, but they won't grow
Rubriklåt: Lacrymosa med Regina Spector, för vi hörde den för en stund sen och alltså det är en så rolig inledning på en låt. Bara ja, det är fan konstigt, de borde växa! Som död-träd!
Hej från mig och Onna! Vi lyssnar på Billie Eilish och har det bra, fast inte nu längre. Det blev Laleh istället. Men när jag lämnade er sist var det ju dags för Skogis att komma hit! Och det gjorde hon! Vi solade och pratade om hur deprimerande Onnas kollegor är (inget fel på dem va, men...de är hetero! Allihop!) och väldigt absurda grejer som Skogis har sagt till mig. Vi åt olika matar och jag och Skogis drack bubbel med liv och lust, tills Onna slog söndr mitt bubbelglas det vill säga. Det var inte hennes fel egentligen, det var jag som hade satt grejer på dåliga ställen. Vi gick in och hade jättelånga samtal om anknytning och DID, vilket var jättekul! Skogis fick stora insikter om sitt life, Onna förstod mer om när Emma Black är framme ("ibland har jag ju tänkt att oj, hon är ju inte sig själv, och...du är ju inte dig själv!") och Onna hade mycket tankar om hur hon egentligen funkar. Det blev också anekdoter om kriser på restauranger och annat mörkt som också blev kul, och generellt var allt så himla bra. Vi båda blev mycket ledsna när Skogis gick, men det var i en helt rimlig tid så bra av henne ändå.
Idag har vi lyssnat på Onnas lista, ätit choklad till frukost, skrattat mer åt scat-sång (det slutar inte vara roligt!) och att inte vilja lyssna på sina favoritlåtar (det makar sense för oss, eller nä knappt) och bara haft det bra. Snart ska vi him och äta lunch, och sen ska jag till Osby! Och vet ni vad, jag är inte helt slut! Fy fan vad bra jag är!
