En saga om att slå ut tänder
Detta är min arga saga. Men innan ni läser den bör ni veta följande: Detta stämmer inte, OBS: inte, överens med vad jag vill göra i verkligheten. Jag vill inte slå ut någons tänder och har i praktiken inga större agg mot någon whatsoever just nu (som jag kan komma på). Men just då mådde jag väldigt dåligt och använde denna saga som lite terapi. Så. Don't hate me? Lägger mest upp den för att jag tyckte om hur den blev.
En saga om att slå ut tänder
En dag ska jag träffa dig igen.
Jag ska sträcka ut min hand och skaka din, precis som förra gången.
Du ska antagligen minnas mig, fast lite vagt.
Förmodligen komma ihåg mitt namn.
Vi ska småprata lite och du ska inte lämna något vidare intryck.
Som du gör.
Jag ska vara trevlig och prata svenska.
Som jag inte gör.
När du minst anar det ska jag slå ut dina tänder.
Varenda en.
De ska ligga i drivor vid våra fötter och blod ska forsa ur din mun.
Du ska skrika, eller försöka, och jag ska le mitt finaste leende.
Jag ska inte förklara varför jag gjorde det.
Inte säga något av allt det jag tänkt säga.
Istället ska jag lämna dig där och gå hem.
När du träffar folk ska du åtminstone lämna ett intryck.
Så ska jag tänka och skratta lite.
Inte gapskratta på gatan.
Men le lite för mig själv, ska jag sannolikt göra efter att ha slagit ut dina tänder.
Senare ska jag inse vad jag gjort.
Då ska jag ringa någon annan och be om förlåtelse.
Någon annan, som är viktigare än du.
Kanske det viktigaste jag någonsin vetat om.
Förlåtelse ska antagligen inte komma.
Du är ju viktig för andra.
Det är just därför jag ska slå ut dina tänder.
Just därför jag måste vinna, men oundvikligen förlorar.
Just därför ditt namn smakar bäskt på min tunga.
Gör mina tänder gula.
Jag vägrar att säga det.
Folk tycker att jag är töntig.
De undrar vad du heter och vill antagligen googla dig.
Såna är dem, folk.
Google löser mer än våld, tycker dem.
Men jag vägrar.
Jag kan inte slå ut tänder.
Inte slåss alls.
Det är nog en jävla tur.
before august is upon us
Nu tänker jag att det är någon August som liksom ska vara på alla. Samtidigt. Men det är det inte, det är augusti jag menar och jag ska blogga innan klockan blir tolv! Jag ska blogga om att jag idag inte har gjort så mycket. Förrän på kvällen, för då såg jag "the cobbler" med Syster och Benjamin. Det var en fakking märklig film! Varför fanns den ens? Vad gjorde den för skillnad? Exakt ingen vet! Inte ens de som gjorde den, tror jag. Sen har jag suttit och spekulerat i huruvida jag ska klippa mitt hår eller inte. Svaret blir antagligen ja. Eller jag ska klippa det, men frågan är hur mycket. Hannorna i mitt liv har starka och helt motsatta åsikter i ämnet. icke-hannorna vet jag inget om. (För mitt liv är totally uppdelat i hannor och icke-hannor. Det är de enda grupperna.)
Jag ska avsluta med ett litet Systercitat. Vi pratar om sagor och hon lutar sig fram och viskar i mitt öra:
"Jag heter faktiskt saga. ...med ett r."
Vi är på Ikea, allt är tillåtet!
Först, innan jag börjar det här inlägget, vill jag prata om något jag glömde igår: Sifferinlägget. Guys. Jag hade liksom glömt att många som läser här nu inte läste när jag skrev såna. Så. Alla siffror är inte om samma person. De är om olika. Och nästan ingen är en så big deal som det låter som. Det är ju grejen med kryptiskt mush (oftast), och det här är ju inget undantag. Så. Så kan det va.
Idag har varit en braaa dag! Jag åkte till lägenheten (<3) och slipade väggar först. Det var tråkigt, men sen kom mormor och vi packade upp en massa köksgrejer! Visste ni att jag har en miljard skåp? Nej, men det har jag. Så jag försöker skapa ett system för alla mina saker, och upptäcker samtidigt vad jag har för saker ens. Speciellt kul är det eftersom jag hela tiden hittar nya grejer som Katja lämnat kvar. You are the Queen, Katja. Fast jävligt random. Varför lämna kvar en tallrik, liksom? Och en gaffel? Tack osv men va?
Men jag hade inte alla saker, upptäckte jag, så vi åkte till Ikea! Peppen! Det var ju mest för att prova sängar, i och för sig. Jag konstaterade att jag vill ha den hårdaste sängen med den hårdaste madrassen som de hade. Sen konstaterade han som jobbade där att jag hade rätt, för min ryggrad var bäst i den sängen. Så den ska jag köpa. Jag peppar att kunna ligga ordentligt utan att få ont. Lunch åts, vilket såklart var Amazing, förutom detta: ikea har slutat sälja cola. Hallå vad händer i världen? Vem ääär jag ens? Vi köpte också skålar och allt möjligt, och sen åkte vi hem. Väl hemma skrev jag en arg saga (som jag debatterar med mig själv om huruvida ni ska få läsa eller inte) och sen insåg jag att här kan jag ju inte vara.
Mamma took pity on me och vi åkte till humorterassen. Där var det jättemånga komiker. Hälften av dem var söta. Hälften av de var bra. En tredjedel var både söta och bra. En av dem var Simon Svensson, so I win. Han är ganska bra och en del av min obsessive pang prego-tid. Som vi minns med glädje och jättemånga störiga uttryck. Som alla mina tider i livet! Jag använder enbart störiga uttryck, har jag en känsla av. Som tur var byts de ut. Nu måste jag sluta innan det blir midnatt!
but this hunger, it never goes away...
Det där är en bra låt, som jag ofta kan relatera till osv osv. Me nnu är jag bara jävligt hungrig. Så att ni vet.
Men, ja...det är mitt i natten. För sent för att få ihop ett inlägg som inte är kryptiskt mush egentligen. Det skulle bli en ovanligt typ av kryptiskt mush (aka inte om samma sak som vanligt), men det är ju ett riktigt inlägg jag ska skriva. I livet händer inte mycket. Igår (förrgår?) walkade jag med Agnes. Jag berättade märkliga saker och hon reagerade mycket bättre än jag tänkt mig, so I guess I win. Agnes är bra for your information. Idag har jag köpt ett köksbord (!) och städat ur kylskåpet som jag ska ha i lägenheten. Flyttpeppen är tillbaka! Imorgon ska vi slipa väggar och allt vad det var. Snaaaaart bor jag där! Hur fan det nu ska gå till...ingen vet. Ni får konstant hålla mig sällskap (och eventuellt ge mig mat). Det tycker jag. Men hallå Emma varför sover inte du?
relativitetsteorin är för töntar
Rubrik signerad: Benjamin. Sort of.
Igår spenderade jag hela förmiddagen och delar av eftermiddagen med att vänta på Benjamin, för han skulle ha med sig mat. Och det hade han...fyra timmar sent. Men det blev extra gott, so yay! Jag åkte sen till Osby och umgicks med Robert. Vi pratade om ungefär vad vi brukar prata om, men det var väldigt trevligt ändå. Vi förstår varandra precis lagom mycket, men inte egentligen, så att säga. Makes sense. Och nu är det tisdag. Hej tisdag! Det är bra med tisdagar, säger Benjamin, för då måste man inte tänka så mycket. I agree with that. Jag borde i och för sig gå upp ur sängen snart. Jag var uppe innan, men det var tråkigt. Men snart ska jag lämna huset, så då måste man lämna sängen har jag hört. Med detta lämnar jag åtminstone er.
just give me a number instead of my name
När jag och Linus gick omkring i Hässleholm hade jag en märklig känsla. Efter en lång stund kom jag på vad det var. ”Jag insåg en sak!” Linus stannade upp och jag fick förtydliga att nej, det var inte en sån insikt. Men jag insåg vilken känsla jag hade: sifferinläggskänslan! Det var så länge sen att jag inte kände igen den. Så, here goes. Ett oldschool sifferinlägg.
1
Det skulle ju vara enkelt nu. Visst skulle det det? Allt skulle sluta, hade slutat, spela roll. Jag hade slutat bry mig. Och så hade jag inte det, tydligen. Och så kan man kanske inte bara det. Man försöker men man kanske inte kan för allt är ju inte svartvitt. Och nu vet jag inte längre. Alls. Vad jag borde göra och tänka. Sveps lätt med av ditt universum. Tycker inte om mig själv när jag är så men har jävligt kul. Det skulle ju bli en cirkel. En sluten och symetrisk cirkel. Men så blev det inte det. Det blev…någon annan jävligt märklig geometrisk figur. Speaking of circles, though…
2
Jag önskar att någon kunde vara på min sida. Folk är generellt inte det. Eller. Det är det de säger att de är. De är snarare väldigt mycket inte på din sida. De tror att de har en helhetsbild. Det har de inte för det har inte jag. Jag har bara händer som sträcks ut och ibland tas emot men ibland inte. Ord som ramlar ut och gränser som jag inte förstår. Vissa tycker att jag ska sluta respektera dem, gränserna. Det gör jag också på ett sätt. Men här finns bara händer och gränser och en miljon språkbyten och motherfucking cirklar until the end of time. Och det är på riktigt. Fakking hell.
3
Du var chansen jag inte kunde ta. Jag ville inte fast ville ändå. Jag är så glad att jag inte tog den. Undrade alltid varför. Folk i nutid som undrar, som tycker du är fin. Det är du. Det funkar inte så. Jag vill veta hur det funkar men det gör jag inte. Tänker att det är en tidsgrej. Att saker ska hända i rätt tid. Jag har alltid sagt så, för din skull på något sätt. För att du ska förstå att det inte är ditt fel. Fast så har det ju aldrig funkat heller. Not that it matters at this point, but still.
4
Du är det mest spektakulära jag sett på orimligt länge. There, I said it. När du sager något reagerar jag på reflex. Vänder mig emot och ler, så att du ska veta att jag hört. Rycker ibland till. Det är så gammalt. Fint på tappa andan-sättet. Och jag är så, så glad att jag inte vill. Jag är så ointresserad att det knappt ens går att beskriva och det är det bästa som hänt för jag är värd mer än ekorrar were yall aware. För det är jag! Jag är värd någon som inte får mig att tappa andan utan som får mig att andas djupt. Att det får finnas något annat än såna som du. Inte för att jag hade fått dig om jag försökt, obviously. Men det gör jag alltså inte. Och det känns jävligt bra.
Jaha, men, ja. Det var det med detta. Rimligt som vanligt.
Det var en gång en väska...
Hej folk!
Nu har jag varit på vandring och sånt. Det började med att onna och Sara kom hit i tisdags för att sova här innan vi började. Vi pratade om hur spektakulära 87:or är (då Sara är en sådan) och sjöng elefantlåtar, eller det var bara dem. Jag var mest skeptisk till detta.
I onsdags åkte vi till Malmö, där vi mötte upp alla andra små människor. Vi skulle vandra till Lund denna dag, var det tänkt, för sånt gör vi uppenbarligen i us syd. Vilka jag alltså vandrade mer. Här är vi begripliga. Under denna vandring gick jag med Linus och han sjöng väldigt många låtar om vin. Jag blev väldigt sugen på vin, vilket var hans fel och därför är han skyldig mig det for the record. Vi sjöng också lite annat, som en duettversion av nedslag och omskrivningar av ebba grön och Melissa. "Hur ska man gå någonstans där någon har cycklat förut?" ungefär. Vi tog oss hela vägen fram, på något inhumant sätt, och bodde på hotell i Lund. Märklig upplevelse. Vi hade ett extremt utflippat ledsagarmöte och umgicks sen lite allmänt på kvällen.
Dagen efter vaknade vi orimligt tidigt, anser jag, och åt frukost och sånt innan vi åkte mot Kristianstad och senare åhus. Där satt vi på stranden och chillade med livet, förutom folk som hade en seriöst dramatisk och yoloig cyckelupplevelse. Vi åt lunch och sen kom Robert eller "människan", som jag sa, dök upp. Vi satt mer på stranden och pratade om festivalupplevelser och annat märkligt. När han åkt åt vi åhus-glass och jag och Linus diskuterade vilka ackord olika glasssmaker har. Vi höll helt med varandra, vilket var något av det konstigaste. Efter glassen och en mindre freakout för min del började vi vandra tillbaka mot Kristianstad. Detta var definitivt den roligaste vandring och detta på grund av väskan med all mat i, som jag tagit med mig hemifrån. Det var en gång en väska som hade fyra hjul. Sen hade den två helt plötsligt. Det blev intressant när folk skulle dra denna och jag ochOlle utnämnde Rebekah till legend och Suleiman till terminator för att de klarade det. Vi hade en hilarious matpaus där både jag och Rebekah failade ganska grovt med maten. Alla skrattade och hade ont i fötterna och livet var Lovely. På kvällen hade vi ett mindre bra ledsagarmöte, försökte och misslyckades med att köpa milkshake och umgicks allmänt även denna dag.
I fredags började vår sista vandringsetapp. Den började med att jag och Linus åkte en lång och förvirrande taxiresa, som lyckligtvis innehöll en underbar taxichaufför. Han var the shit, helt enkelt! Till slut kom vi fram till...Vinslöv. För där är man ju. Inte så länge dock, för vi påbörjade vår vandring mot Hässleholm. Linus spelade gitarr och sjöng saker under vandringen, vilket gjorde oss mer peppade. Fast jag bar substitutet till mögväskan (vilket för övrigt blev det officiella namnet på den, som exakt alla använde) och då var det inte så peppigt alls. Vi landade i Hässleholm och hade äntligen slutfört alla våra vandringar! peppen var total och fötterna var helt borta. Men Linus hade köpt välkommen till Hässleholm-cola och vi drack den medans vi letade upp ett ställe att äta på. Hässleholm är ju liksom vår stad, så vi var jävligt taggade. Olle tyckte att vi skulle gifta oss i Hässleholms kyrka. Det...tyckte inte vi. Vi åt hursomhelst middag och supersatsade! Alla köpte vitlöksbröd...utom en, och han borde ha köpt den jättegoda champinjonsoppan. Den var nämligen jättegod, fick vi veta, och det behövde vara med. Jag åt fish and chips och Sara blev wild and crazy och smakade fast hon är vegetarian vilket jag var helt för. Under middagen konstaterade jag att Rasmus bara säger ett ord i taget, men att det ordet har tillräckligt med eftertryck för att det ska verka som fler, och att Linus och jag är samma person (eftersom vi beställde samma saker hela kvällen). Senare fick jag och Linus uppleva att dansa och dricka en fredagkväll i Hässleholm (cola, men ändå).
Igår väcktes jag av morgonpigga folk (Sara) vid sex, men lyckades somna om. Tur, ändå. Vi åkte vill Malmö, lämnade mögväskan åt sitt öde och åkte till emporia. Där var väl det mest intressanta som hände att jag och Linus hade ett väldigt bra samtal om allt crazy stuff som händer i mitt huvud. Det var mycket mer än jag hade tänkt på. När jag kom hem bråkade jag med en st hund och förlorade innan jag åter lämnade hemmet för att träffa en hemvändande isa och en massa annat folk på botulfsbaren. Jag drack en "söt drink" som den mycket trevliga bartendern blandade åt mig och pratade jättemycket med Oliver, känd från bloggen som "sockenhoran". Vilket han faktiskt kom ihåg! han är ganska Amazing for your information. När han försvann pratade jag om within temptation med en okänd tjej, pratade med olle om allt möjligt och bara mådde bra. Jag köpte milkshake (<3) och pratade med en st Sanne i väntan på buss.
Idag är en nattlinnedag av rang. Det mest produktiva jag gjort är att titta på bunheads med syster. That's it. Nu ska jag sova. Peppen är stor, you guys. Jävligt stor.
the one who's always and never alone
Idag har jag målat kök. Eller...jag har tittat på när mamma målade kök. Det blir fiiint! Mitt, alltså. I lääägenheten. Sen åkte vi till måssby och åt kakbuffé, för sånt gör man på sommaren i den här familjen. Vi lyssnade på märkliga radioprogram, åt många kakor (no shit) och hade bra tider. Och nu är jag hemma. Civil wars-obsessar för vad skulle jag annars göra med livet undrar jag. Låter tid passera. Det är ganska fint, förutom allt som snurrar i mitt huvud. Det ni inte vet är att jag skulle kunna skriva romaner av kryptiskt mush varje dag, men jag gör inte pga ointressant ju. Men kan kan jag. Inte idag, dock. Då får ju finnas gränser, känner jag. Jag kom dock på en sak jag glömde om campingen: Beatris! Det var vår maskot och vi tyckte mycket om henne. Jag och Marie i synnerhet, tror jag. Jag utnämnde henne till andra vackrast på campingen, men Marie blev kränkt så Beatris fick bli trea. Men det sa jag aldrig till henne. Onödigt att kränka maskotar tyckte jag. I övrigt vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva om idag. Jo, just det, hur konstig min syster är:
Syster: Jag förstår inte hur så många utanför Skåne inte vet vad en fälad är.
Mamma: Vad är en fälad, då?
Syster: Jag vet inte!
...helt rimligt o
vältetttält.se
Yaaaay nu kommer det riktiga inlägget om skoooogen! För där har jag varit! Där var jag med euphoriagruppen och det är alltså Marie, Plockahontas, Karl och Jeanette. Och jag, obviously. Jag och de två förstnämnda inledde med att lyssna på tove lo och vara på coop jättelänge. Alltså jättelänge! Det där hände inte samtidigt for the record. Marie började också med en av våra favoritfraser: "sen ska jag knäcka en öl!" på breeed skånska. Så, så ofta sa vi det sen. När vi äntligen (!) kom ut därifrån tog vi oss till Snogeholm, där vi efter några kohagar och sånt hittade en bra plats att bo på.
Då var det dags att sätta upp tält, fixa eld, laga mat och såklart knäcka öl. Till och med jag drack "äckelöl", åtminstone en, so I win. Problemet var ju bara att det var mörkt samt regnade. Men! Rubriken kom till under allt detta. Det ska uttalas på småländska och alltså...det blev bara roligare. Vi la till ur mycket som helst och jag vet inte när jag skrattade så här mycket senast. Kanske aldrig? Det borde ha slutat vara roligt, men det gjorde verkligen aldrig det. Vi fick hursomhelst upp tältfanskapen och Plockahontas fick äntligen göra upp eld. Jag vet inte om jag har sett någon så nöjd med sitt liv. Men det blev en eld, så det är väl bra, och det lagades god mat på den. Vad hände mer på kvällen, ens? Jag minns bara mycket flängande omkring för alla. Och jag fick äntligen min euphoria-parfym-present! Yay!
Igår gjorde vi vårt bästa för att vakna. Och med "vi" menar jag jag och Plockahontas, för de andra vaknade väldigt mycket. Vi var mer svårövertalade av verkligheten. När den slutligen vann stapplade vi ut (no, seriously) och åkte till Sjöbo för att handla cola och annat väldigt väldigt viktigt. Tack, Sjöbo, vi har haft vårt moment nu. We are done, but it was good while it lasted. Okay detta blev creepy nu. Vi åkte "hem" och åt frukost/lunch, solade och mådde väldigt bra. Skogen var vacker och sånt. Till slut kom en man och bara "här får ni inte vaaa!" (på ett väldigt fint sätt), så vi flyttade till en "riktig" campingplats. Som jag är ett fan av, for the record. När vi väl satt upp tält igen åkte vi och badade. Jag hade inte tänkt det, men yoloade och hoppade i sjönn ändå. Och alltså. Sånt gör inte jag. Lite panik hände, men hallå livin on the edge osv. Det var fint, ändå. På kvällen grillade vi korv och marsmallows och vitlöksbröd och allt möjligt, sjöng många fina sånger (vilket vi såklart alltid gjorde) och mådde bra vid elden. Det var en ännu finare eld, förstod jag det som. Alla var väldigt trötta, men det får man vara. Ändå sov alla utom jag jättedåligt. Märkligt på ett sätt.
Idag var det lättare att vakna. Vi hörde en Harlem shake-fågel (no really), men började sen dagen med att lyssna på slipknot. Hej jag har saknat metalmusik för det är så sött. Man vill ju bara krama dem. Vi åt frukost eller vad man nu ska säga, packade ihop och tog oss hem. Vad är det här för en seriöst tråkig "rapport" ens? Jag kommer inte ihåg något roligt som hände alls? Jag är helt slut, det kan vara det. Ni får väldigt gärna kommentera med era favorit-moments, euphoriamänniskor, så lägger jag till dem sen. Men nära jag kom hem fick jag nuggets, pommes och milkshake. Jag tror inte ni förstod min lycka, för jag är så dålig på att äta när jag är borta. Oklart varför, faktiskt. Nu måste jag på rkitkgt sova. God natt osv.
Maybe I've always been more comfortable in chaos
Det här inlägget är väl egentligen mest för att upprätthålla rubrik-symetrin. Så, behold: Kryptiskt mush! Wooohooo känn peppen!
Jag har kanske aldrig varit så kluven till mitt eget liv. Jag vet inte om jag ska vara jätteledsen eller jätteglad. Ångest och eufori blandas och blir mest rädsla och mod. Denna helt rimliga kombination. Och med "mod" menar jag ingen impulskontroll whatsoever. Jag säger och gör saker jag verkligen inte ska, borde, klarar av. Ibland stannar jag mitt i en mening och undrar vad fan som händer ens. "You realise this is insane, right?" Det måste finnas en logik till allt detta. Alla små saker som håller ihop på något sätt jag inte förstår. Alla gränser jag alltid haft utan att det varit ett problem och som plötsligt slås sönder från alla håll och i alla sammanhang. Och det läskigaste av allt, allt, är detta: Jag kan inte prata om allt längre. Det finns så många frågor jag inte kan svara på längre. Tankar jag inte kan dela. Med någon. It's a new thing. Ändå gör jag det och det är inte bra. Jag ska lära mig. Disciplin, med alla, alltid. Det måste fungera. Så att ni vet kan jag ju lägga till att jag inte har en massa crazy hemligheter helt plötsligt. Det är inte så jag menar. Det är väl mest saker som ingen är intresserad av eller som ingen behöver veta, men som jag gärna vill säga för alltså hej jag gillar att säga saker were yall aware. Men det är nog bra, allt det här. Att kasta sig ut. Att falla. Och att verkligen inte ha en jävla aning om var jag kommer landa.
Fråga aldrig en man vad han ska med en yxa till
Hej ni!
Vilken bra dag det här blev, helt otippat. Fast inte jätte, för den började med att jag plockade vinbär och det är ju alltid Amazing! Det är på riktigaste riktighet en hobby jag har, om ni missat det. Sen åkte jag hursomhelst och träffade en st Agnes! Det var länge sen, kändes det som, och vi catchade up om allt som hänt. Det var inte jättemycket, insåg vi, men ändå. Hon bjöd mig också på en kaka som jag lovade att jag skulle skriva om, men nu har jag glömt vad den hette! Jag kollade stavning och allt. sämst, Emma.
Sen åkte jag helt otippat för att shoppa friluftsgrejer med Plockahontas och senare även karl. För vi ska ut i skogen imorgon. Varför är ännu oklart. Så vi åkte runt halva skåne och köpte rimligheter som rep, en säckakärra och såklart en yxa. Rubriken sades till mig av en helt okänd, men underbar man. Expediten i den affären var för övrigt Amazing. Att se Karl och Plockahontas interagera med butikspersonal är fan konst, for your information. Under detta lärde jag mig också att jag är en väldigt arg tyg-krokodil och säkert en massa annat mush. Vi bestämde oss sen för att bada, vilket vi gjorde. Det blev dock adventure times, för vi skulle ut till någon thingy och alltså ta oss fram genom vågor. Haaar jag nämnt att jag hatar vågor? Tack en miljon gånger till Plockahontas som stod ut med min panik och hjälpte mig med allting. Fantastisk osv. Men det gick bra och jag har kommit fram till att jag är ett stort fan av att bada faktiskt. Märklig upptäckt för i år. Vi lämnade Karl och åkte till någon grill där vi åt mat och pratade om...typ körer. Eller något. Vi åkte hem, eller alltså hur säger man? Han körde mig hem, säger man. Sådär ja. Man kan ju ändra vad man skriver istället för att göra så, men...skitsamma! Jag är hemma nu i alla fall. Ska njuta mycket av att sova i en säng inatt. I ett hus. Som är varmt. Stort fan. God natt med er. Omg exakt midnatt whaaat
I would put them back in poetry, if I only knew how
Idag spelade jag i en kyrka med Sofia. När jag kom dit visste jag inte vad jag skulle spela ens, men alltså det blev så fint. Vi spelade två av "våra" låtar och två av mina, av vilka en premiärspelades. Jag tror att den godkändes. Andakten var vacker och på riktigt på nåt sätt. Det lästes poesi och det sjöngs till och med en fin psalm. Det är inte varje dag jag gillar en psalm, yall. Så, så nöjd!
Sen åkte jag omkring med mamma och mormor och letade möbler. Resultat: Ett soffbord! Win! Köksbordet kan också ha hittats, vi får se hur det blir. Och kanske kanske en bokhylla fast antagligen inte. Vi tittade på färger (yay...) och sen har jag mest varit hemma. Tittat på saker, messat med olika hannor och tänkt på alla låtar jag vill skriva utan att jag vet hur. Allt från hipstrig svensk indiepop till engelsk blues-rock-thing-stuff. Men inget går för jag blokerar mig själv konstant. Så, så trött på detta problem. Trodde att det blivit bättre, men det har det alltså inte. Bleh, jag får se vad jag gör med allt detta. Vet att jag tjatar men behöver co-writers nu. Inte för att jag frågar några, så det är ju mitt fel. Men jag är orimligt rädd för att ta upp folks tid. Orimligt. Det här blev ju deppigt...jag som är glad och allt. Eller...är jag det? Det är ofta oklart här i livet. På det peppiga sättet avslutar jag.
En intellektuell hiss
Jag är så trött att det gör ont, men tänkte ändå blogga nu. För det ska man har jag hört.
Och det har hänt viktiga saker, för idag fick jag mina nycklaaaar! Jag har varit i min lägenhet och gått omkring och bara sett den. Katja, som jag köper den av, är för övrigt Amazing. Hon lämnade kvar en soffa och balkongmöbler och en mikro till mig! What. Hon hade dessutom ställt fram blommor och en lapp där hon skrev att hon hoppades att jag skulle trivas. hur söt? Så vi drack champagne, för det måste man, och funderade på hur vi ska inreda osv osv. Inflyttningsdatum är ännu inte satt, men plötsligt händer det!
Sen åkte vi och repade med jane bond. Vi testade många nya covers och det blir så braaaa! En av låtarna blev så snygg direkt att jag nästan fick en hjärtatack. Så peppad! Efter det gick jag in till stan för att träffa Olle, Robert och Annoushka. Vi åt god middag och pratade om många märkliga grejer. Rubriken är vad Olle trodde att Robert sa i något sammanhang, och alla enades om att den vann. "efterrätt är livets efterrätt" var också en kandidat. Vi gick omkring lite och när de åkt fortsatte jag och olle med det. Vänta, "de"...så kan jag ju inte säga? Ah well. Jag hade först ett samtal med Plockahontas, för det var viktigt, där jag fick höra att jag är som en innekatt. Vilket är väldigt sant. Kul också eftersom jag sa att Olle var en katt innan på kvällen. När jag lagt på hade jag och Olle ett väldigt bra samtal om viktiga saker. Han är bäst for the record. Ibland inser jag det. Men alltså jag är så trött. God natt.
I was born in English
Igår var alltså vår sista dag. Då gick vi på primark! För det måste man ju. Där köpte jag fyra klänningar! Eller...typ. Tre klänningar och någon slags märklig byx-klänning-thingy som tydligen är mycket coolare än den ser ut (för den ser ganska töntig ut tycker jag). Men jag är mycket nöjd med allt detta! Vi donut-fikade och sen försökte vi shoppa mer, men ingen ville, så vi åt lunch. För äta är det enda rimliga tidsfördrivet, right? Sen åkte vi till flygplatsen där vi mest...väntade. Höjdpunkten var nog antingen när jag ropade "jag vill åka till Belgien!" (var nöjd, Emma?) eller när mamma sa att "om jag har för roligt kan jag ju läsa min tråkiga bok." Sen åkte vi heeeem! Jag älskar Sverige. Fast det är ganska kallt, men ändå. Älskar. Nu ska jag skriva några random reflektioner om England:
Bra sak: Många pubar/affärer spelar hela skivor. Älskar det!
Dålig sak: De kan ju inte bygga hus! Fakking trappsteg och bucklor och crazy stuff överallt!
Märklig sak: England älskar Justin Timberlake. och igår älskade dem Rihanna och Drake. Liksom...jag kunde gå från affär till affär och det var det enda jag hörde. No kidding. Spela mer varierat, England!
Det var nog allt. Rubriken är från Ias kompis. Ses snart antagligen!
Allt det abstrakta
(Varning: Kryptiskt mush, men dock inte så negativt. What is the World coming to?)
Jag vet inte vad du gör. Vad du pratar om, tänker på. Hur du går ihop som person. Det vet man väl inte om någon, men med många kan man få en bild att gå efter. Inte med dig. Och nej, jag är ganska säker på att det inte är jag som är blind (pun sort of intended) pga känslor och sånt. Jag tänkte nemligen så långt innan saker flippade ur. Att jag inte förstod dig. Att du konstant överraskade mig, i allt, och att jag tyckte om det. Du har en helt annan syn på världen än jag. "Stora bilder", som jag så intelligent sa en gång. Men så är det. Eller...det är väl jag som har små bilder och inte du som har stora. Allt är personligt och inget är abstrakt. Du är abstrakt nästan jämt. Jag försöker instinktivt att tyda ditt abstrakta som om jag skrivit det själv. Då förstår jag, men såklart inte rätt. För du tänker inte som jag.
Men ibland känns det som om du gör det. Som om vi pratar samma språk, fast våra samtal nästan alltid är tvåspråkiga. Som om jag kanske förstår dig på en annan nivå, eller åtminstone som om du tror att jag gör det. "You know me so well." Except no I don't? Like, at all? Varje gång jag träffar dig, eller ibland bara pratar med dig, förändras bilden. Jag måste forma om allt efter den nya informationen och skapa en ny bild. Och ibland tror jag att jag skapar fler bilder än jag ser. Det är inte bra, men jag vill att det ska gå ihop. Vill kunna se dina färger, men det går inte. Du har för många lager. Kanske du döljer saker. Eller...antagligen. Folk gör ju det, förstår jag. Men ofta kan man se det i dem ändå. Oftast är ledtrådarna mer konkreta än dina.
Men jag vill bara säga följande. Sekunderna när jag förstår dig på riktigt är det vackraste jag upplevt. Åtminstone vad jag kan minnas. Om möjligt överdriv, som författarlinjen sa...or do I?
No spain, no gain
Rubrik signerad: Pappa. För jag tvinade honom att komma på något. It makes no sense.
Idag är vår sista hela dag i England. Vi körde till manchester, med paus för en fika (som var Amazing! Så fint ställe och så goda scones!) och en walk genom stormiga ängar med får och kor. Läskligt värre men ja en sista walk måste man ju ha. När vi väl kom fram åt vi kött! Det var en sån restaurang där de bara kom med obegränsade mängder kött. Jag åt ändå inte jättemycket, men kött är jävligt nice for your information. Om jag var vegetarian skulle jag antagligen gå till ett sånt ställe ibland och bara flippa ur. Därför är jag inte vegetarian. (En av många anledningar.) Vi gick till en pub och drack vin och pratade med spanska människor (därav rubriken...sort of). Det var lövly men nu är jag jättetrött. God natt allihop, ses i Sverige woooohooo!
Vi ska gå i kloster och ni ska dricka öl
Hej folk!
Jag glömde en viktig grej igår! Det var att vi var i Skottland! Vi såg gränsen och bara: ja, dit åker vi och fikar, så det gjorde vi. Det var kallt där, så jag drack varm choklad och var nöjd med livet. Det var det jag glömde.
Idag var det party i Newcastle! Så mycket party som det nu kan bli där. Alltså inte jättemycket, men ändå! Vi har sett alla stans biluthyrare (inte frivilligt men de var så många!) och sett tråkiga saker. Sen åt vi musslor (fast jag åt lax och blev glaaaad) och party-andet började. Mamma sammanfattade det när jag frågade vad vi skulle skåla för (which I Always do): "för att bli fulla!" rimligt, ändå. Vi drinkade på en uteservering och sen chillade vi i vår hotellträdgård. Vi åt middag på en restaurang med sjuk märklig musikblandning (från macklemore till abba) och nu är jag här. Dricker cola, lyssnar på hipstermusik och känner att livet är bra ändå. Just det, rubriken är Ias sammanfattning av morgondagen. Så det är det ni har att se fram emot. Det blir kul för er! Fast inte för mig för jag hatar kloster. och öl. Det är ett jävla öltjat på den här semestern! Man bara get over it det är öl? Mat-tjat, är det också. Jag gillar inte mat så mycket oftast. Men så kan det va. Nu ska jag komma på vad livet ska fördrivas med istället för bloggande. Svåra beslut osv.
I pick my poison and it's you
Rubriken antyder kryptiskt mush. Det hade jag säkerligen kunnat skriva. men jag nöjer mig med följande i ämnet: Jag saknar dig. Vet ni? Det var det första andra-person-kryptiska mushet jag skrivit sen jag myntade begreppet. Förr skrev jag så jämt men det har inte känts ok nu. Men det gör jag, i alla fall. Saknar dig, alltså. Men nu låter vi det vara. Nobody cares.
Idag har varit den bästa dagen på semestern. Mest för att jag mått bra hela dagen (har ju varit väldigt peppig på bloggen, men har inte mått så bra egentligen). Vi har idag gått längs en rasistisk mur, som jag sa, och förflyttat oss till Newcastle där vi nu bor. Jag har ett fancy rum och är nöjd. Vi åt italienskt och vallfärdade till en pub, för det tyckte vi var rimligt. Det var det inte for your information. Jag och mamma har varit märkliga och skrattat åt många saker, till exempel den alternativa rubriken "jag vill också ha en telefon som säger saker till mig!" för...det har jag ju inte. Vem är jag ens. Och hallå jag glömde prata om min lunch! Då åt jag lasange med pommes och vitlöksbröd. Bästa kombon eller vad? Syster borde vara avundsjuk tycker jag! Det var hon nog också. Hon borde vara här, anser vi, men hon jobbar idag den tönten. Vadå jobb, liksom? Få in pengar? Science fiction, I tell you. Jag har inte jobbat på fem år. Jag borde nog ha gjort det. Varför pratar vi om det här? För att jag inte ska somna, kanske. Ingen vet. Men, nu ska jag ändå sova. God natt. När skrev jag sist ett inlägg som jag inte skrev god natt i? Ingen vet.
Stenar vs rötter
Idag har vi gått jättemycket. Alltså jättemycket. Eller...inte jättemycket...men det var svårt så det kändes som jättemycket. Jag konstaterade att jag gillar stenar mer än rötter, fast stenar egentligen är svårare. Det makar ingen sense, men det är så det är. Det var jättesoligt och fint och jag mådde bra så allt var fint. Jag kände att jag levde. Det är fint. Man borde vandra mer. Ikväll har vi ätit plockmat som vi köpte (fast jag åt mest vitlöksbröd) och sen drack vi toffee-vodka. Det var faktiskt väldigt gott. Och jag mår fortfarande bra. Det är surrealistiskt. Men fint. Mjukt, på nåt sätt. For once. Jag ska nog sova nu. God natt Sverige.
Kevin's cried three times already
Hej ni!
En Gilmore guys-rubrik idag. Because they're artists. Så att ni vet.
Idag har vi vandrat ännu mer och det var Amazing! Det var den perfekta vandringen, eftersom den var lagom svår. Jag älskar svåra vandringar. Man kan inte tänka på någonting och det är så skönt. Jag hatar att tänka. Men ja, solen sken och vi åt god lunch osv. Sen åkte vi till ett hus och tittade på det. För sånt gör man. Jag hittade rummet där spökena bodde och det var väl bra. Vi åkte hem och försökte fika ute, men då regnade det. Såklart. Så, jag gillar England. Det är vackert. Så att ni vet.
En helt godkänd ålder
21, alltså. Det är åtminstone mer rimligt än 20, tycker jag. Försöker växa ikapp alla andra. Det går väl sådär.
Idag har vi vandrat. Det var ju lite konseptet. Det gick ganska bra (när vi väl visste vägen) och vädret var lagom märkligt. Sen fikade vi och träffade ett bryggeri och allt vad det var. Vi åt fölsedagsmiddag som jag inte kunde äta, för ingenting är vettigt nu för tiden, men vi har haft en trevlig dag. Jag ska försöka att inte tänka så mycket. Hur man nu gör det. Skärpa mig osv osv osv i all evighet. 21 är jävligt likt 20, 19, alla andra åldrar. Och ändå...inte.
When I dream, I dream of your lips
Alltså jag har nog aldrig, aldrig haft så svårt att kontrollera mina tankar som jag haft idag. Det är inte helt optimalt, för jag har ungefär lika mycket fokus som en senil hare. Det var den första liknelsen jag kom på, kindly do not judge.
Men det är inte det vi ska prata om idag, eller någonsin, utan vi ska prata om att jag är i England! För det är jag! I Storth, är jag, med mina föräldrar och Ia och Jonne. Vi ska vandra, chilla och ha bra tider. Idag har vi mest åkt, dock, men det är ju så det ska vara. Vi bor i ett kallt hus i den här jätteengelska byn och det är lövly! Hittills har vi bara handlat (mest handlade vi öl, men ja) och sen ska vi äta middag på den lokala puben. Life is good. Fast min telefon hatar utlandet och jag förstår inte varför. Men hallå whatever imorgon fyller jag ju år på riktigt! Nu när jag har gjort det två gånger är jag faktiskt ganska pepp fast jag kanske är för gammal för att vara det och inte varit det på flera år. Något ska man ju peppa, tänker jag. Det var nog allt från mig idag. Skicka värme från Sverige tack.
en saga om sniglars innanmäten
Nu har jag firat ännu mer. Och inte fyllt år än. I win. Jag fick fler Lovely flytta-presenter (till exempel en mycket fin tvättkorg) och vi åt middag och hade bra tider. En märklig tårta hanns också med och prat om sniglars innanmäten. Det blev en väldigt lång diskussion av någon helt orimlig anledning. Men det var en trevlig kväll och jag är nöjd med livet. Det trodde jag inte innan dag kan vi ju säga. Men det är jag. Vet inte om jag ska tacka vin, sällskap eller sms. Ingen vet. Borde sova nu eftersom jag ska upp tidigt. Men jag vill inte. Alls. Inte så konstigt med min nuvarande dygnsrytm men ändå. God natt med er, ses i England.
and it's all fun and games til somebody falls in love
(Varning: Kryptiskt mush. Emotionellt inversterade läsare, eller såna som har vettigare saker för sig, är härmed varnade.)
Jag borde antagligen ha gjort allt på ett helt annat sätt. Definierat andra gränser. Definierat gränser över huvud taget, kanske jag ska säga. Men det ville jag inte så jag gjorde inte det. Fast vi pratade om det. Och det vill jag inte göra nu heller, men jag tror att jag borde ha gjort det. Nu är det för sent och det är väl okay men ändå. Jag borde ha skrivit och pratat mindre. Tänkt mindre. Inte flyttat in i mitt huvud. Men det är ju lätt att säga och svårare att göra. Mitt huvud, hur skrämmande det än är där, är lättare än verkligheten. Den är oförutsägbar och obehaglig och ingenting blir som man tänkt sig. Man kanske inte ska tänka sig så jävla mycket egentligen. Jag låter bitter men det är jag inte tror jag. Jag vet inte vad jag är och om jag vet det slår jag genast bort det. Vägrar konsekvent att ta mig själv på allvar. (Undrar var den formuleringen kommer ifrån? Jag har skrivit så innan.)
Jag trivs inte i verkligheten. Den är beräknande och tom. Den upprepar samma fraser om och om igen för att hitta ny mening som inte finns. Den stämmer inte överens med vad som händer annars. Jag är som mest levande när verkligheten är långt borta. När jag bestämmer mig för att alla de gränser jag satt åt mig själv i hela mitt liv inte behövs. Det krävs så lite. Jag förstår inte hur. Ingen förstår hur. Och ingen annan bryr sig, så ja. Men kanske jag egentligen borde leva enbart i verkligheten? Kanske kommer jag att klara av allt bättre då? Fast…vad är verkligheten ens? Jag vet ju vad den är synonym till i det här inlägget (bra för er att veta eh va), men inte vad det innebär. Verkligheten är att konstant försäkra alla om att jag klarar mig. Inte är ”as crazy as I seem.” Det är jag ju inte heller. Frågan är ju då varför jag tvunget måste framstå som det. Varför jag måste vara två eller fler. Varför jag blir det. Och hur fan ska jag bli sen? Värre, antagligen. Jag säger att det ordnar sig för att det måste göra det men jag vet inte hur. Oavsett vad som händer. Ibland vet jag faktiskt inte vilket alternativ jag är mest räddför. Nu tror jag att även de som lite halvt hängt med innan tappade bort sig. Jag ber om ursäkt. (Det ska man inte.) (Men jag vill. Jämt.) Jag vet inte vad jag vill ha sagt. Mindre än vanligt. Men jag vet inget annat heller. Ingenting alls utom detta: Jag är starkare än jag tror att jag är. Och det finns en anledning till att det här händer just nu.
Det är inte grädde, det är keso
Blue: nej. Startsidan på bloggen.
Nu har jag haft en Amazing helg. Och den är inte ens slut än! Men i fredags firade jag fölsedag med några av mina favoriter. Dessa var Marie, plockahontas, Karl, Jeanette, Robert och Olle. Vi åt god mat, drack gott vin (eller annat men jag vill aldrig missa ett tillfälle att lovprisa tanya, lev med det yall) och hade väldigt märkliga samtal. När Karl får diktera konversationen blir det oftast så. Senare pratade vi dock om en mystisk kvinna och hennes fåglar, vilket var ganska fantastiskt och lite mer begripligt. Jag fick också presenter! Det är bra tycker jag. Dessa var choklad, vin, en kniv + knivslipare (vilken jag hotade folk med hela kvällen) och en flaska euphoria för att euphoriagruppen är bäst. Obviously.
Sen åt vi också efterrätt, vilket Robert var ovanligt taggad på, men med all rätt för det var semifredo! Jag älskar semifredo, yall. Ni har antagligen inte ätit det (om ni inte var där), men ni borde! Konversationerna fortsatte att spåra ur och lagom till att min familj kom hem kom gitarren fram. (Säger jag som om det bara finns en i hela världen...) Vi sjöng då bland annat en mycket intressant skånsk blues om att det var både min och Saras fölsedag, fast ändå ingens, samt mycket om banjoar. Marie och Plockahontas spelade en fin födelsedagssång till mig (med scones i) och allt var fint och sommarnattigt och bra. Folk åkte hem med jag, Marie och Karl drack White russians, sjöng och var lagom djupa fram till tre. Vill tacka alla igen för en underbar kväll, även om jag inte kan göra den rättvisa i skrift.
Igår var jag lagom trött, så jag trodde att inget skulle hända. jag bara tittade på bunheads och märkte böcker med syster. Men sen skulle jag plötsligt till havet, så jag åkte dit med Marie och Plockahontas. (Nu sa jag "havet" på samma sätt som jag sa "gitarren" innan. Som att havet är en plats. Det är ju i och för sig samma hav, så.) Där badade vi, och det har jag inte gjort i Sverige på sju år. Det var Amazing! Marie hittade fina stenar (söta) och jag försökte få ihop vad som hänt kvällen innan egentligen. Det gick ganska bra, tycker jag. När vi badat klart åkte vi hem till Marie. Vi duschade och sånt, och på grund av min glömska kom jag ut som slacker-feminist (eftersom jag glömt ta med en bh och fick gå utan, i klänning och allt, vilket var ett trauma okay), vilket vi sen pratade om en del i diverse väldigt olika kontexter. Jag och Plockahontas gick och handlade viktiga saker (typ mat) och jag märkte att han är ungefär lika dålig på att handla som Linus i Växjö. Det sa er inget men det är ganska dåligt. Han lagade sen mat, så det är okay. Vi åt denna och sen chillade vi med livet i Maries soffor. Vi skulle äta kladdkaka, men den blev väldigt mysterisk, så det blev inget. Rubriken kom till i denna veva också. Men vi åt chips istället så de tvar inget trauma. över lag en väldigt fin kväll, som avslutades med hemresa och långt deeptalk med Plockahontas. (Det är ett väldigt långt namn när man ska skriva det många gånger. Längre än hans riktiga till och med. Varför är jag dum i huvudet?)
Idag firar jag ännu mer, för jag ska ju åka iväg på min riktiga fölsedag (eller imorgon snarare). Så vi hade stor fölsedagsfrukost och familjepresenter idag. De hade varit söta och köpt en massa saker vi kommer att behöva, av väldigt varierande slag (allt från silvertejp till tallrikar), så de tsåg ut som om vi var de mest bortskämda människorna någonsin. Det var ganska fantastiskt ändå. Sen har jag pratat med Hannah och skrivit detta, och ikväll ska vi fira med mormor och selen-familjen. Jag är ändå pepp. Nu säger jag och barty the Blackbird hejdå, för nu ska jag publicera kryptiskt mush. Woho.
life is not about life
Rubrik signerad: Mamma (ofrivilligt). Kontext: Obefintlig.
Jaha men idag är det torsdag. Ibland måste jag berätta veckodagar för er för att nostalgi. Just deal with it. Det var inte en så spännande dag (shocker). Jag tittade på en film jag älskade i högstadiet och filmgrät på altanen. Det var mycket trevligt. Sen handlade jag och gjorde efterrätt inför imorgon, för då ska jag fölsedagsfira med många av mina favoriter. Det peppar jag, även om jag generellt är världens sämsta hostess. that's really ironic, isn't it? I'm the only one who Thinks of it. Men det är okay, säger vi. Hm...hände något annat relevant idag? Spontant skulle jag säga: Nej. Om ni undrar varför jag börjar blogga om jag inte har något att säga, och då kan jag svara: För att jag kan, och för att det är så deprimerande att se samma inlägg för länge på startsidan tycker jag. och om jag slutar en stund kommer jag inte kunna börja igen. Därför har jag skrivit mycket kryptiskt mush, ju. Okay that is not why. Men inte idag! För idag är jag glad, eller åtminstone nu, så så kan det va. Nog blubblat idag (uttryck från fem år sen yaaay).
Jag avslår allt
Det är supersommar. Det är bra tror jag. Jag kan ha klänning och jag älskar klänningar. Jag träffade dessutom Agnes och åt glass vilket var lövly. Agnes är alltid lövly for your information. Vi pratade om vad som är roligt och kom fram till...att vi är roliga. Så är det.
Sen har jag pratat med Robert när han åkte hem från forum (se: Rubriken, which really happened), ätit laxpasta och haft bra tider. Mått bra hela dagen because win. Sol kanske gör det med folk. Jag vet inte. Det var nog allt jag hade att säga idag. God natt.
