hopelosthead

jag har kommit fram till en sak; jag är inte redo att någonsin bli vuxn. Att skaffa barn, att få ett jobb och att käna pengar, att ta hand om mig själv och att vara tvungen att inte vara mig själv. Särskilt om jag ska in i författare/artistbranchen, jag kommer aldrig kunna vara mig själv. För så är det inte. Och tänk om jag får blinda barn? Fy fan. eller barn alls? då kommer jag bli rädd. Liksom..ansvar, smärta, ansvar, mera ansvar. hell.

Och samtidigt vill jag bli vuxen, och ha barn, och ha ett jobb och käna pengar. taste that. skumt. men jag längtar så efter att flytta hemifrån och ändå är jag livrädd för det. kluvan som en hårtopp är jag. :p m, vilken fin liknelse. Nu ska jag sluta blogga onyttigt shit.
/Emma det balla bandlyssnande barnet.