hopelosthead

Det sista jag ville var att såra dig

Kaffet är kallt. Det är väl kanske inte så besynnerligt, när jag kastar en blick på klockan ser jag att jag stått här i två timmar. Det är minusgrader ute, eller, kanske det bara är inom mig. Det verkar så, för folk går omkring i shorts och t-shirts och slickar på glassar. Sommar, tänker jag förundrat, det var länge sedan det var sommar sist. Dock minns jag det mycket väl, hur somrarna brukade vara. Jag slet mig från datorn för att åka och bada, jag kom hem och fick veta att du bokat biljetter. Jag uppgav ett segerrop och prisade din mamma för att hon äntligen givit med sig. Det var nära att jag grät den dagen. Men grät gjorde jag inte förrän du stod där på stationen, min allra bästa vän som jag saknat så innerligt. Vi drack smoothies på uteserveringen, vi skriksjöng skitmusik på bussen, vi bakade misslyckade kakor. Sånt som vänner gör. Jag minns inte riktigt hur den började, hösten. Den kom tidigt i år registrerade jag, redan i slutet av juli. Jag vet inte vilket ord som satte igång det, jag minns bara att du plötsligt inte ville göra de där sakerna längre. Det var roligare att sitta och smsa och inte ge mig en blick. Hösten började den dag då du skulle åka igen, då du sa att du skulle sakna den här staden. Du skulle sakna hur vackert här var, sa du. Du skulle inte sakna mig. Du tackade för låtarna jag skickade över bluetooth. Du tackade för fikan jag bjöd på på stationen, det hörde jag. Du tackade inte för bostad, mat, husrum och värme. Du grät inte, du ville inte förstöra allt sa du. Jag förstod inte vad du inte skulle förstöra, när du redan splittrat allt vi haft. Ditt tåg styrde bort och du vinkade inte tillbaka. Det är inte juli längre, jag skulle gissa på oktober. Jag undrar om du hade stannat ett tag till på stationen och kramat mig hejdå om du visste att jag skulle stå här och vänta hela mitt liv. Vad gjorde jag för att skada vår vänskap så brutalt, är det bara jag som har skulden? Jag vet inte. Men jag kommer att stå här, stå här tills du återvänder i riktiga oktober. Du har väl inte glömt höstoovet?