and the worst part is, before it gets any better we´re heading for a cliff
Nej. Så illa är det verkligen inte. Men kan ju inte säga att dage nhar varit en saga precis. Har gråtit (vilket i och för sig var rätt skönt efteråt), skrivit på en riktig skitbok (alltså, jag fattar inte varför jag skriver. jag gör inte det. allt jag gör är bara skit, totalt fantasilöst skit. I mean it) och suttit här och varit skittrist. Fast mådde bra i ett par timmar, men då hade jag skultkänslor i sann Emma-anda. Och varför känns det som om det bara blir värre? Varför får jag en liten känsla av att det bara blir svartare och kallare för varje dag? Varför överdriver jag så fasligt? Hur orkar jag allt..
Kommentarer
Postat av: Ronja
Vet du vad jag tror? Jag tror inte att du överdriver ett dugg. Jag tror att det blir värre och värre för varje dag, för så är det liksom... tills du har varit på den mörkaste tänkbara bottnen, för då börjar det bli bättre igen. Jag hoppas ju personligen att du ska bli bättre innan du har sjunkit ned till botten, men jag kan ju inte göra så mycket för att förhindra det? Eller kan jag det?
Jag känner att det här blir ganska fail.
Postat av: Hannah
Jag gillar inte den här "jag-grejen", men Onna har väl rätt I guess.
Trackback
