hopelosthead

Idag är det den elfte september, vilket betyder blackangels födelsedag (humoristiskt nog..och nej, inte enligt Rowling. har inte kollat upp det, och tänker då inte göra det heller). Det var även fem och ett halvt år sen det berycktade mars 04. Vad det nu ska betyda, jag vet faktiskt inte riktigt. Det betydde kanske inte såå mycket. Det som fascinerar mig är hur mycket bättre det faktiskt blev. Och det stör mig! Jag gillar inte att alla hade rätt. Det är inte alls särskilt trevligt. Jag skulle vilja att det var som förr för det var inte lika..desperat. Den här grabbgrejen håller på att uppsluka mig. Jag mår inte bra av det. Om någon hade sagt för tre år sedan att jag skulle älska Satan, eller kanske fyra år sen, då hade jag skrattat ut dem. Rättare sagt gjorde jag det när folk sa det. Om jag hade vetat alltså. Jag skulle vilja träffa mitt tioåriga jag och bara fråga hur det kändes. Jag minns inte längre. Jag minns att jag trodde att det var kärlek, men sen kom jag på att det inte var det. Jag minns att jag kände en jävla helvetes massa men jag minns inte vad och hur. Jag minns att hela min omgivning fick ta stryk men jag minns inte vad jag kan ha sagt och hur det togs emot. Jag minns att jag fick äkta psykanfall men jag kan ha spelat. Jag vet inte alls längre och jag är tvungen att erkänna det. Känslan, som den var då, är faktiskt ganska borta. Det är helt och hållet fanficarnas förtjänst då hela bilden av honom totalt reformerats och blivit någon annan. Nu vet jag inte längre. Surpise! Åååfta jag vet något om någonting när det går in på sånt här. Nej! Nu ger jag fan upp inlägget! Well..grattis..