otillräcklighet

Det är en känsla jag har börjat bekanta mig med på sistone. Känslan av att aldrig aldrig kunna göra något. Maktlöshet, är ganska rätt ord egentligen. När det väl gäller kan man itne påverka något. Fast så är det ju inte, inte egentligen. Jag vet att jag gör så gott jag kan och det är ingen som ens hintar om att jag borde göra mer. Men jag är en sådan människa helt enkelt. Jag uppförstorar andras problem och nedvärderar mina egna. Jag gör allt jag någonsin kan för att få alla att må bra vilket i slutendan bara resulterar i att jag inte låtsas om när jag skälv mår dåligt. För jag har inte rätt till det, får jag känslan av. Det är som om jag gämmför andras problem med mina egna (som ju inte ens existerar) och nej alltså..jag vet inte. Ni borde inte, inte, inte ha läst det här inlägget om ni nu har gjort det. När ni läser sånt här får ni för er en massa saker som inte stämmer. Fast det kanske det gör. Jag vet inte..

Kommentarer
Postat av: Sharon

Sv: Man tackar man tackar :) Jag vill hemskt gärna ha ensamrätt på den här grabben.

Nå å man kan älska fula grabbar också. Det är ju insidan som räknas, trots allt. Jag älskar ju Skabbis till exempel, och han är både ful och elak och våldsam. Hm... Fast det var väldigt väldigt länge sedan jag skrev om honom.

Satan i böcker? Hm, då måste jag nog erkänna att jag icke haft nöjet att bekanta mig med Satan. Jag trodde du menade Satan som i Satan, du vet killen i helvetet. Så, vem är Satan mer exakt?

Nej isch, incest tycker vi inte om. Det finns det alldeles för mångag författare som tycker om att skriva om (i synnerhet fantasyförfattare, av någon outgrundlig anledning...) för att jag ska tycka att det är riktigt behagligt, för att inte tala om alla människor i världen som sysslar med det. Isch, isch!



KLart det går! Bara tänk för sjutton gubbar!

men hur många grabbar var det nu då? Sirius, Satan och...vilka fler?



Heh, ja den var inte så rolig att drömma om sanningen ska fram. men det är ofta så med mina drömmar, att de låter roliga när man beskriver dem och det unnar jag dig, lätt!

Kanske du har rätt om Rowling, men i sådana fall tycker jag det är fördjävligt att hennes karaktärer ska nässla sig in i mina drömmar så lätt när de jag tänker mest på inte lyckas. How come?



Jag vet hur det är att känna sig otillräcklig...det gör jag ganska ofta. Men förmodligen är det så att du räcker till alldeles alldeles lagom, ska du se. Och det är klart att du får må dåligt över dina problem och/ eller tankar och/eller drömmar och/eller vad det nu kan vara. Det finns alltid de som har det värre än man själv har det, men det gör inte att ens eget helvete är mindre ett helvete för det. Faktiskt. Upp med hakan :).

2009-09-06 @ 14:39:06
URL: http://shass.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0