And today you accidentally...called me baby <3
den började med att jag skrev krönikan som ni hittar nedan. Inget jag är nöjd med, dock. Sen läste jag en skrämmande novell om alkohol innan det var matte då jimmy da man kom och skulle ge mig powerpoint. Varför? Varför inte kära folk!:D trevligt var det i alla fall, han är då alltid lika bryvärd. Det som inte var lika bryvärt är att när jag skrev "da man" kom jag att tänka på något som gjorde otroligt ont. På tal om den sortens ont: Agnes, it´s not workiiin! Och ursäkta, men jag fattade inte ens den sista..det var väl bara positivt? det första, anyway.:s
Sen på non försökte jag leka lite i powerpoint, bara på kul, men det gick inte..så bra.:D kanske det är därför ingen ens provar? Anyway, lunchen bedrevs med att prata engelska och sen efter detta var det då idrott då jag gick på löpbandet all alone hela lektionen. Jag var ensamast av de ensama, måste jag säga. På engelskan gjorde jag inte ett skit och på son likaså. Fast vi fick polkagrisar, men jag gav min till tora. I utbyte ska hon köpa godis åt mig imorgon. Hon är bra att göra dealar med, den människan. Sen dess har jag inte gjort mycket. umgåtts lite med syster och suttit här, mostly.
och som svar till Hannahs kommentar: men kära vän, det är väl klart jag inte kan ta kritik? Det är ju typ...mitt grundläggande karaktärsdrag!:D
Sv: Nejnejnejnejnej! Inte ska du låta bli att skriva! Jag menade inte att det var något dåligt med "femtonåringslyrik". Jag menade bara på att de låtar -jag- hört påminner om varandra. Jag menar inte att alla femtonåringslyriska låtar nödvändigtvis behöver göra det. Men eftersom till och med Ruud Houweling, som betraktas vara en av Hollands bästa låtskrivare, skrev en sådan låt när han var femton kunde jag inte låta bli att ventilera mina funderingar över det hela. Med det inte sagt att det måste vara dåligt. Jag lyssnar t ex. myyycket på hans femtonåringslåt och känner mig lätt sentimentalt nostalgisk, haha (och ganska nere, ska tilläggas...den är rejält deppig).
Det kan ha med ordvalet att göra. Eller oskuldsfullheten. Troligtvis det sista...
Skriv för sjutton gubbar! Jag vill verkligen inte påstå att 20-åringar eller 30-åringar eller 75-åringar nödvändigtvis behöver skriva bättre än femtonåringar. Som sagt, det var mest en reflektion, en fundering över sammanträffandet. Känner du för att skriva en låt så, skriv för fan!
