hopelosthead

Eh, ofta jag just hade en reklam som rubrik. kändes bara passande, eftersom jag tänkte pladdra om mina tankar här. Så mycket som jag har tänkt den här veckan har jag inte tänkt på otroligt länge. Känns som om livet kommer ikapp mig och jag blir bara orkeslös. Allt jag hör sätter igång en massa känslor och tankar. Vet ni? Jag vill skriva en fjärde del. Jag trodde inte att det skulle bli så här med tof också. Men jag behöver det för att andas. Närheten till det som är mitt..sanna liv. really. Och så blir det en massa nostalgi också. Jag saknar Linsie. Nåt otroligt. Och jag saknar ett helt liv. Och igår hade jag ett fönster-moment som jag kallar det. Det säger inget nåt och hur jag kopplar till fönster är lite konstigt men ja skit samma. Skit samma på alltihop. Det är bara så mycket liv jag har levt och inte levt. Så många chanser jag aldrig tog. Ojojoj, så fail man kan låta! Som om mitt liv är nåt att tänka på. Varför gör jag alltid sådär? Det-är-inget-jävla-fel-på-mitt-liv! Det är värt lika mycket som alla andras liv! Take it in, please, you bastard. Men alltså, nej jag vet inte. Jag börjar bara undra varför jag är jag. Hur det hände och varför. Jag vet inte riktigt. Meningsfullt inlägg hurrahurra. Det gick inte att förklara allt som försegick i huvudet på moi. Just nu mår jag hemskt dåligt, men det vill jag inte skriva om, för det är jag så trött på. Att man kan känna så mycket på en vecka. Att man glömmer känslor så fort. Jag fattar inte. Jag vill inte känna mer. Inte just nu. För mycket. Gnäll gnäll. Som om ingen annan känner. Gnäll gnäll gnäll! Trötthet. Så fort jag slappnar av vill jag bara gråta. Jag är inte ledsen. Inte egentligen. Tror jag. Bara så..jag kan inte förklara. Vill inte förklara. orkar inte.