hopelosthead

Jag slutar skriva och begrundar chockat vad jag har åstadkommit. Fyra sidor text. Saker jag inte velat tänka på, saker som legat och skavt och saker som nästan börjat kännas naturliga fyller datorskärmen. Ändå vet jag att jag inte är klar. Det kanske inte går att bli klar.

Det är någonstans där som det som inte vill hända händer. Snarare det som inte vill vilja hända. Det är inte alls som jag trodde att det skulle vara. Jag antog alltid att andra skulle stå i centrum. Det här handlar inte om någon annan. Bara om oss. Om en situation som har varit ohållbar så länge att jag aldrig helt har kunnat se det. Insikten kommer störtande, inte krypande som jag hoppats. Ingen skulle lyssna på försiktiga insikter. Den här är våldsam och smärtsamt oåterkallerlig. Jag har inget val. Jag vill inte ha något val.