hopelosthead

denna tisdag i ett ord=antiklimax. Ordet får liksom en ny freaking mening efter denna dag och alla som liknar den (lyckligtvis inte många). allt blir färglöst, meningslöst och tomt. ig:et som faststäldes blev ointressant. svenskan, lunchen med folk, kuhi:n, insån, allt blev bara transportsträcka och är det något jag är trött på så är det fan transportsträcka. jag vill bara att saker ska betyda något igen. jag hatar att vara på det här sättet. jag kommer nog aldrig vänja mig och det tröttar ut mig något sjukt. att alltid vara 100 % närvarande fast det inte finns någon mening med det, att bara lyssna och hålla andan varje morgon och att-det-aldrig-blir-lättare. om det är såhär imorgon också är jag inte ansvarig för mina handlingar...

also: du vet vad det här handlar om. annars är du dum i huvudet eller något. så om du mot förmodan skulle läsa detta inlägg, så tycker jag det är dags att du erkänner det. do say something about it all already. talk to me goddammit. doesn´t matter what you say just freaking say something!