random tankar jag tänkt senaste tiden:
vad är folks hysteriska obsesion med blommor? Det är som om de mår dåligt för att jag inte kan se blomman, men så tänker de "hon måste uppskatta blomman. hon kan ju lukta på den!". Detta har det hållits på med i hela mitt liv. "lukta här, emma. vad är det för blomma tror du?" jamen inte fan vet jag! de säger att blommorna luktar jättespeciellt men what´s the deal? och detta har jag funnit mig i fram tills nu, när jag plötsligt insåg det: jag gillar inte blommor. de fyller ingen funktion hos mig. så låt mig vara utan dem, tack.
Att leva med något man inte trivs med är inte svårt. Ofta tänker man inte ens på det. Jag bor i ett rum jag inte trivs i, hade förut en frisyr jag inte trivdes med och kan ibland leva med människor och relasioner jag faktiskt inte heller trivs med. Man reflekterar så lite över hur man egentligen känner och borde känna för saker. Inte borde känna som i vad folk förväntar sig, utan vad man skulle kunna känna om saker varit som de skulle.
Det finns en massa konstiga bieffekter med att vara blind som det aldrig pratas om. Eller också är det bara jag. Jag har till exempel helt slutat gå på toa på andra ställen än hemma (om jag inte typ ska sova där) på grund av att jag aldrig har velat fråga var man ska gå. Jag har inte kopplat detta förrän nu och trott att jag bara är awesome. Ej heller tuggar jag tuggummmi, för jag vill inte hitta en papperskorg. av samma anledning äter jag inte frukt eller någo i skolan. en annan sjuk grej är att jag ibland kan få för mig att någon står i dörröppningen (tror det är därför jag är så sjukt obsessed av stängda dörrar och har utvecklat tvångstankar om detta). Och just det, måste kolla om jag har låst badrumsdörren typ hundra gånger; inte så konstig tvångstanke kanske, men det jag vill komma fram till är att det ju är pågrundav min blindhet. Och detta är svårt för mig att skriva, för jag avskyr folk som skriver om sin blindhet (vägrar använda ordet synskadad, nej fy fan några gränser får vi ha här). men jag måste lära mig göra det, så jag tränar upp mig typ.
Drömde för övrigt en crazy dröm om att min mobilklocka började hoppa fram och tillbaka så jag missade allt jag skulle göra. stressdröm? skulle jaag? fuuuck no. xD
Att leva med något man inte trivs med är inte svårt. Ofta tänker man inte ens på det. Jag bor i ett rum jag inte trivs i, hade förut en frisyr jag inte trivdes med och kan ibland leva med människor och relasioner jag faktiskt inte heller trivs med. Man reflekterar så lite över hur man egentligen känner och borde känna för saker. Inte borde känna som i vad folk förväntar sig, utan vad man skulle kunna känna om saker varit som de skulle.
Det finns en massa konstiga bieffekter med att vara blind som det aldrig pratas om. Eller också är det bara jag. Jag har till exempel helt slutat gå på toa på andra ställen än hemma (om jag inte typ ska sova där) på grund av att jag aldrig har velat fråga var man ska gå. Jag har inte kopplat detta förrän nu och trott att jag bara är awesome. Ej heller tuggar jag tuggummmi, för jag vill inte hitta en papperskorg. av samma anledning äter jag inte frukt eller någo i skolan. en annan sjuk grej är att jag ibland kan få för mig att någon står i dörröppningen (tror det är därför jag är så sjukt obsessed av stängda dörrar och har utvecklat tvångstankar om detta). Och just det, måste kolla om jag har låst badrumsdörren typ hundra gånger; inte så konstig tvångstanke kanske, men det jag vill komma fram till är att det ju är pågrundav min blindhet. Och detta är svårt för mig att skriva, för jag avskyr folk som skriver om sin blindhet (vägrar använda ordet synskadad, nej fy fan några gränser får vi ha här). men jag måste lära mig göra det, så jag tränar upp mig typ.
Drömde för övrigt en crazy dröm om att min mobilklocka började hoppa fram och tillbaka så jag missade allt jag skulle göra. stressdröm? skulle jaag? fuuuck no. xD
Kommentarer
Trackback
