Men det var ju ett skämt

Hi!
Igår var jag, mamma och pappa på teater, kulturella som vi är. Vi såg "sitkom", en pjäs skriven av en av mina favoriter, Kringlan. Det var också en sån där pjäs om en pjäs, eller en pjäs om en tv-inspelning faktiskt, vilket ju är min bästa grej. Rubriken är något en av rollerna sa ganska ofta. Det var bra karaktärer och allmänt trevlig stämning. Jag tror den fortfarande går några dagar, så ni kan ju gå och titta på den tycker jag. Om ni är eller kan ta er till malmölandet, that is.
 
Nu är det alltså onsdag och jag ska snart träna. När jag orkar, pretty much. Mamma lyssnar på mina låtar ute i köket. Just nu är det nightmare in Calgary som hörs. Deppig låt på ett sätt. Eh, på alla sätt förresten. Nu byttes det till our father. Mycket peppigare låt, även om min röst går tillbaka tre år i utveckligen bara sådär. Funkar också. Nej, nu ska jag gå, ville bara säga hej och berätta om hur kulturell jag är. Jag är ju "en kulturell party-kvinna" enligt diktatorn i somras, så ja varför inte. Nej nu ska jag på riktigt träna. God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0