a glass of water longing for the ocean

Jag vaknade imorse och trodde att jag skulle chilla med livet även idag. Sen kom jag plötsligt på det: jag skulle ju sjunga på ett freaking dop! Hade varit lagom kul om jag glömt det och mött Susanne i dörren iklädd nattlinne. Så blev det alltså inte och jag åkte till en strand med furulundsklanen. Ja, Frida ville bestämt döpa sig i havet. Fine, tyckte vi, men alla tyckte det var synd att hon inte doppades ordentligt. Jag sjöng release me akapella med vinden och gjorde någon form av korriografi för varför inte liksom. Failade med den höga tonen gjorde jag också, men skit i det. Sen åkte vi hem till dem och åt mackor med ungefär 28000 pålägg och pratade om allt möjligt. De hade självklart inhandlat cola eftersom jag skulle komma, för de är söta på det sättet. Jag och Bosse fick en fix idé och värmde en kopp cola i mikron. Det var inte så äckligt som jag trodde, faktiskt. Upplevelser, ändå. De körde mig hem och Bosse pratade jättemycket om någon svensk kändis som hade blivit sparkad i huvudet och sjöng en låt som gick "honalulu, honalulu". Mycket oklart vad det skulle betyda egentligen.
 
Sen jag kom hem har jag mest läst the fault in our stars. Måste ju läsa ut den eftersom 1) vi ska se filmen imorgon och 2) den är så braaa. Och sorglig såklart. Nu avslutar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0