Två dikter bara sådär
brinner
Höst viner genom staden
Frostiga andetag
Så för att slippa kylan
Brinner jag
Jag brinner med en eld
Så mäktig, stark och klar
Att han jag kommer nära
Knappt vågar stanna kvar
Ändå brinner vi tillsammans
Händer, blickar, tusen ord
Vi är gjorda för varandra
Tills vintern kommer ifrån nord
När vintern kommer dör jag
Lika mycket varje år
Och den vars eld jag tände
Kan jag inte alls förstå
Varje gång jag brinner
är den oundvikligt sista
så känns det, tills min eld
förvandlats till en gnista
jag lämnar dig i snön inatt
ett tyst farväl, min vän
ändå kommer jag att brinna
nästa höst igen
Det kommer också en bonusdikt, som jag skrev för ett tag sen for no aparent reason.
Egentligen
Att ta tre steg tillbaka
Betrakta
Se rakt in i era speglar
Och acceptera sanningen
Jag går för nära tavlan
Det blir inte konst då
Spyfärdig av ursäkter
När jag går rakt in i verket
Jag är en öppen bok
För att jag inte kan stänga den
Jag är trafikolyckan
Där ingen skadas
Jag är ingen poet
Jag är en pensionerad eskapist
Som utnytjar språket
För att få ut allt
Om och om och om igen
En återvinningscentral av ord
Jag skriver inte poesi
Längre
egentligen
Höst<3